Häromkvällen när jag pratade med mamma i telefonen så kom vi att prata om min keramik. Vi kom in på de gula muggarna som ni ser på bilden ovan. Jag gjorde dem nu i höstas och mamma och pappa fick en varsin mugg av mig då jag hade min julmarknad.
- Ja, vi sa så till varandra, jag och pappa, de här muggarna är de bästa du har gjort, sa mamma till mig. – De är så tunna och sköna att hålla i, fortsatte hon.
Det var extra kul att höra eftersom jag själv gillar dem väldigt mycket och är det någon som jag verkligen ska ta åt mig beröm ifrån, så är det från mina föräldrar. De borde veta vad de snackar om, tänker jag, efter alla år med allehanda olika muggar gjorda av mig… Från mina första glöggmuggar, tillverkade på Leksands Folkhögskola hösten 1993, till andrahandssorterade muggar och enstaka provmuggar…
Jag suger i mig komplimangen och känner mig nästan lite besviken att jag inte har någon mugg kvar själv. Men det ska bli fler! Jag har nämligen en liten plan för dessa muggar under nästa år…
4 kommentarer:
Vilken fin mamma. Och du är väl värd komplimangen. De där kopparna ser helt fantastiska ut. Jag skulle gärna äga en, eller två.
Härligt! De är så fina!
Det är bra med planer...God Jul!
Hejsan,
Råkade promenera hit via en annan blogg som besökt min. Så är det ibland. Vilken tur! De gula kopparna är jättefina och skulle gärna få flytta hem till mig.
Ha det gott!
/Katarina
Skicka en kommentar