Mallgrodan vill gärna visa er en grej!

Kolla på mig då! Eller. Kolla på bilden här ovanför! Det är min skål som är med i en reklamkampanj för Bollnäsfil från Gefleortens mejeri! Reklambyrån Lundberg & Co ligger bakom formen och Jonas Walla har fotograferat.

Jag är stolt och glad och tycker att skålen verkligen kommer till sin rätt i reklamen! Det är en märklig känsla när jag hittar min keramik i magasin, tidskrifter och webbsidor. Det har hänt mig några gånger nu. Jag har sett mina blomkrukor i ett hemma-hos-reportage, mina muggar i ett litet bildgalleri i en tidning och min tekanna i en blogg.

Återigen. Jag är glad att jag har mitt hantverk och såna här grejer sporrar mig verkligen att fortsätta!

Hopp om liv

Ljuset. Jag säger bara det, ljuset! Efter att Majlis har somnat om kvällarna brukar jag smyga runt här hemma. Jag vattnar mina pelargoner och så gullar jag med dem så mycket jag kan. Nu växer de så att det knakar! Många av mina nya sorter har fullt med knoppar och jag är beyond nyfiken på hur de kommer att se ut! Jag hoppas på några dagar med sol framöver, sen ska ni få se ni också!

Jag gillar att vara här inne om kvällarna. Man öppnar bara en eller två balkongdörrar och så fylls lägenheten av sval, frisk vårluft. Och nu står det inte på förrän Schersminbusken, precis nedanför vår balkong, börjar att blomma. Sweet.

Kreativitet föder kreativitet

Under de här dagarna som jag varje månad jobbar med min keramik, känner jag hur mitt endorfinförråd fylls på. Trots att jag jobbar i min verkstad från tidiga morgnar till sena eftermiddagar, har jag ändå ork och lust kvar när jag kommer hem. Jag har liksom inte fått nog av skapandet utan snarare bara rullat iväg en boll som är svår att stoppa.

I tisdags kväll, efter ett avslutat tredagarspass i verkstan, bakade jag bullar. Dinkelsiktsbullar. De har jag ju gjort en gång tidigare också. Nu blev jag sugen på dem igen. De går så snabbt att göra tack vare kort jästid. Och de är goda på ett enkelt, okonstlat vis.

Tänk om jag jobbade med något kreativt h e l a tiden, vad mycket annat jag också skulle få gjort då! Av bara farten.

Kaffekoppar hämtade från illustrationer

Jag har fått mersmak på att dreja kaffekoppar från barnböcker! Det började ju med en liten prickig kopp från Stina Wirséns Vem är ensam. Efter det har jag aktivt letat kaffekoppar i barnböcker som vi har här hemma. Det fikas rätt friskt i många av böckerna men det är långt ifrån alla koppar jag känner för att dreja. Här är i alla fall två sorters koppar som jag drejat med barnboksillustrationer som grund.

Den översta bilden visar Pettson och Findus koppar i boken Hemma hos Pettson och Findus. Bilden där under visar Viggos mormor och morfars koppar i boken Viggos ord.

Pettson och Findus koppar är ena riktiga klassiker. Tecknade av Sven Nordqvist. Såna där rena former på kopparna som jag tänker att vissa konditorier hade förr i tiden, men då också med sitt emblem på. Eller så har de kanske funnits på ett sjukhus. Eller bara i ett enkelt hem som hemma hos Pettson och Findus...

Viggo och hans mamma åker och hälsar på mormor och morfar i Viggos ord. De vuxna dricker kaffe ur de här kopparna som också förekommer i boken Billy på sjukhus. Det är samma illustratör i båda böckerna, nämligen geniala Mati Lepp. Muggarna var så bekanta och nu förstår jag ju att de ska efterlikna Gustavsbergs servis Spaljé.

Att dreja efter en förlaga, om än en tecknad sådan, är en bra övning. En övning i att se. Jag är inte ute efter att kopiera så noga som möjligt, utan jag gör min egen tolkning av det jag ser. Det är väldigt roligt! Jag kommer att fortsätta att leta muggar i barnböcker. Har ni några tips på barnböcker där det fikas, så får ni gärna berätta om dem för mig!

Vår från min ugn

Idag öppnade jag ugnen som stått sval i flera dagar och bara väntat på mig. Där inne fanns bland annat dessa muggar som jag gjort som prover.

Den här våren, då jag har haft lite mer tid för min keramik än vad jag hade innan jag gick ner i arbetstid litegrann, har verkligen varit bra för mitt skapande. För första gången på många år känner jag att jag faktiskt har kommit vidare. Jag är på väg mot något nytt. Mycket gammalt finns kvar, men jag har också lämnat bakom mig en hel massa gammalt.

Jag har haft tid att tänka på min keramik och att prova mig fram lite. Tidigare stressade jag alltid i min verkstad för att hinna dreja bort beställningar, jag hann aldrig med det jag själv hade lust till att göra där. Då var tiden liksom ute och jag var tvungen att skynda hem igen. Hem till Majlis och Johan. Eller hem för att sova. Sedan jag beslutade att ta det lugnt med beställningarna har jag haft det väldigt skönt och kreativt i min verkstad!

De här tre muggarna passar samtliga på det enda fatet som jag gjort. Jag tycker att de blev fina!

Tick, tack tiden går

Just när jag är mitt upp i en arbetsvecka tycker jag att tiden står stilla. Men så plötsligt! Plötsligt har det gått en massa veckor och det är dags för mig att vara ledig lite grann igen för att jobba med min keramik! Jag hinner banne mig egentligen knappt blinka där emellan alla de där veckorna!

På söndag är det dags för verkstan igen. Då ska jag också öppna ugnen där dessa koppar finns. Här är de obrända. Färdiga ska de bli varmt vita med mörkblå dekor.

Drömmen om ett kafferep, ni vet....

Att bjuda in till kafferep - del 3

Tack vare mina eminenta gamla handböcker för kvinnor, kan jag berätta för er hur man tänkte kring dukning till kafferep, förr i ti´n. Enligt böckerna, då.

Självklart så ska man duka med den bästa servisen. I Husmoderns presentbok, Värdinnans ABC, från 1930, kan man läsa att det även i ett enkelt hem brukar finnas en lite finare kaffeservis medan matservisen kunde vara av lite enklare slag.

Likaså duken ska vara av bästa slag. Antingen av vanligt duktyg eller spetsinfälld. men inte för breda spetsar och för mycket hål! Under spetsduken lades ett foder i färg eller en underduk. Bordet dukas antingen med kaffekoppar och kaffefat på kakassietterna, eller stå både assietter och kaffekoppar med fat direkt på bordet, och på assietterna då en liten gaffel eller sked, men inte samma sked, som tillhör kaffekoppen. En liten servett mellan kaffekoppens fat och assietten brukas här och var, men är ej nödvändig. Duken som visas på bilden här ovan är en sk. naperon, en färgrik, broderad servett. Jag tänker att det är en tryckt pappersduk, men någon av er kanske vet bättre?

Det är mycket vackert att ha en läcker duk eller löpare ovanpå den andra duken, om denna ej är spetsinfälld, och därtill  liknande dukar under kakorna på faten. Det gör bordet särskilt vårdat.

I Husmoderns presentbok, Välkomna på kaffe, från 1935, så står det att blommor på bordet inte är en nödvändighet. Det finns ju tusen andra saker som göra anspråk på utrymmet. Men att man i gengäld kan pynta rummet med blommor som står på andra ytor än just kaffebordet. På finare kafferep är det dock brukligt att pryda bordet med blommor. Någonstans har jag sett att buketten bör vara liten och med fördel kan placeras i ett enkelt glas.

Ja, herregud, det finns hur mycket som helst att läsa om gamla tiders kafferep, men jag stannar här för nu. Hoppas få möjlighet att ordna ett riktigt fint kafferep någon gång. Idag hade vi en försenad födelsedagsfika för Johan som fyllde år igår. Så här såg kaffebordet ut då, men detta var en enkel fika, inte ett kafferep. Men fint på alla sätt och vis ändå!