Hälsning från en småstad

Japp! Idag har jag varit i Ludvika igen. Och äntligen kunde jag fota korvkiosken som jag ju missade förra gången jag var där!

Jag pratade med kvinnan som var självaste korvgumman. Hon berättade att kiosken heter Pelles kiosk och har funnits sedan början av 1960-talet. Och under alla år har den drivits av samma släkt! Så vitt jag kunde se var även en stor del av interiören ursprunglig. En farbror som jag pratade med på gatan berättade att det minsann finns väldigt god korv hos Pelles också! Jag smakade inte den här gången, utan fikade på Kafé Prio, som ligger precis invid. Men nästa gång blir det garanterat en korv!

Nordlöfs

Nordlöfs. Ja, så heter mina nya stövlar. Äkta svenskt hantverk. I veckan hittade jag dem för 45 kronor på Myrorna i Falun. Ett mycket bra Myrorna.

Idag har jag haft mina Nordlöfs på mig för första gången. Med dem på fötterna blev jag liksom en ny person. En exklusiv person, långt ifrån skogshuggarlooken jag emellanåt eftersträvar...

På mitt jobb

På mitt jobb finns det mycket fint. Inte bara i utställningarna och samlingarna, utan även i de utrymmen där alla vi anställda har våra kontor och fikarum. Dalarnas museum består av byggnader från sekelskiftet och 1930 och 1960-tal. Jag gillar sekelskiftesdelen särskilt mycket. Från början var det bara lägenheter i den här delen. Nu är det bara kontor här. Även fast det är en arbetsplats får jag emellanåt känslan av att vissa delar ännu är oupptäckta. Därför gav jag mig ut på upptäcksfärd. Jag hittade tomma rum, en övergiven vind och glömda förråd. Det här är lite av det jag såg...

En gammal grön

En gammal grön kulör har dammats av för dessa nya muggar och småkannor. Sist den användes var 1995 och då i ett helt annat sammanhang. Plötsligt tyckte jag att den kändes ny, fräsch och lite skönt höstlik.

Förövrigt så håller jag på att prova ut nya glasyrer. Varken särskilt kul eller lätt. Min glasyr som jag använt i nästan femton år ska utgå, så jag (och många med mig) har inget val; en ny glasyr ska hittas. Men den ena är snorigare än den andra. De är för matta, för blanka... Finns det någon keramiker som läser här som har en mycket stabil och SNYGG transparent glasyr som passar att bränna i ca 1040-1050 grader? Gör er hörda, snälla ni!

Klaras fat är klara

Min vän Klara har beställt assietter av mig. Nu är de färdiga! De är relativt stora, ett par mackor får plats. Jag kan tänka mig att assietterna kan bli fina som förrättsassietter ovanpå vita tallrikar...

Skröj

Det ligger en alldeles speciell utmaning i att sätta en skröj, tycker jag. Av alla moment inom keramikeryrket, kan jag tycka att det är en av de bästa!

Först så står alla torra former på bordet. Det tycks stört omöjligt att få in hela mängden i ugnen. Så ger jag mig bara fan på att det ska gå. Bestämmer mig, liksom. Jag bygger och tänker, vänder och vrider. Saker ställs i varandra och på varandra. På slutet kan någon enstaka form fortfarande stå kvar på bordet. Det jag gör då är att jag plockar om, tänker till och hepp, så brukar allt gå in!

Ett annat drömhus

Hösten 2007 inventerade jag stora bergsmansgårdar i Torsåker i västra Gästrikland. Det var ett riktigt drömjobb att ensam få åka omkring i landskapet och leta upp de fina gamla gårdarna! Vilka pärlor jag hittade!

Den här byggnaden ligger också i Torsåker. Ingen bergsmansgård, men väl en gammal avlagd kraftstation av slaggsten och tegel. Den ligger avsides, syns inte från vägen. Innanför de stora fönstren finns själva kraftstationen. Utrymmena är stora och luftiga och maskineriet tar inte alls så stor plats faktiskt. Perfekt för ett kafé och en keramikverkstad... På övervåningen finns en bostad, har jag fått berättat för mig. Det enda stället där det går att titta in i bostaden är genom ett fönster ovanför ytterdörren, som leder in via förstukvisten som ni ser till höger. Jag kunde få en glimt av mörka snickerier och spegeldörrar. Här måste jag in!