Inspirationsdag på Nordiska Museet

I början av november fick jag vara med om en fantastisk dag på Nordiska Museet. Det var Erika och Frida som, tillsammans med Nordiska Museet bjöd in till dagen. De hade bjudit in omkring 20 personer som under lång tid använt sig av sociala medier och skrivit och reflekterat kring ämnen som hemmet, identitet, folkkonst och hantverk. Vi var en samling hantverkare, konstnärer, programledare, designers, formgivare, antikvarier, etnologer och journalister. Typ. Många spännande bakgrunder och yrken med andra ord! Inbjudan fick jag redan i somras och allt sedan den dagen jag fick den, har jag sett fram mot den nionde november. Dagen då inspirationsdagen skulle gå av stapeln.

Malin var också inbjuden, så  vi stämde träff redan på Centralen för en fika och prat om dagen. Vi var nog lite som små barn som ska få gå på tivoli för första gången, peppade till max, men samtidigt ovetande om vad vi skulle få vara med om! Vi tog en promenad genom ett regnruggigt Stockholm city, ut till Djurgården och Nordiska Museet.

Välkomnandet på Nordiska Museet var fantastiskt redan vid receptionen. Vi kände oss verkligen så otroligt välkomna! Älskar gott värdskap! Älskar när projekt är genomarbetade, när man liksom tänkt på allt, in i minsta detalj. Det känns när det är äkta, och det var det här.

Sen väntade samling, presentation och introduktion. Extra roligt var att Erika och Frida presenterade alla oss som var inbjudna, och det gjorde de så himla bra! Så roligt – och hedrande – att höra deras ord om mig, vad jag gör, och varför de bjudit in mig! Och fantastiskt förstås att få lära känna alla andra i gruppen genom deras presentationer!

Och vad lustigt det är att för första gången träffa någon som man länge följt via blogg eller Instagram… Man “känner” ju liksom redan varandra, men ibland har man kanske inte ens sett ansiktet på den andra!

Under dagen väntade visningar, både i Textilgalleriet och i Folkkonstutställningen. Vi besökte konservatorsateljén, där museets fyra konservatorer hade dukat fram var sitt föremål som de visade för oss och som vi alla samtalade kring. Med så många olika ingångar och med så mycket kunskap – och framförallt nyfikna och kreativa sinnen – blev samtalen väldigt spännande, avslappnade och… kreativa, under dagen!

Den sista punkten under dagen var en specialvisning av utställningen Rejält Retro, som just nu visas på Nordiska. De båda skaparna av utställningen, Johan Knutsson och Ulla-Karin Warberg, hade var och en valt ut sina favoritföremål i utställningen. Att detta var en alldeles unik visning vi bjöds på, förstod vi när också några personer ur museets personal passade på att hänga med.

Dagen avslutades med mingel i ett stängt museum. Sent på kvällen satte jag mig på tåget mot norr ihop med Malin, Anna och Elisabeth (@garnapa på Instagram). Trött, men så oerhört nöjd med dagen. Mallig över att jag var en av dem som fick vara med om detta. Inspirationsdag på Nordiska Museet, kallade Frida och Erika dagen, och det var just vad det blev! Nu, nästan en månad senare, lever jag fotfarande på kicken jag fick från alla möten och alla intryck från dagen. 

Läs vad Frida skrev om dagen.

Läs vad Erika skrev om dagen.

Läs vad Malin skrev om dagen.

Om du har instagram, kan du hitta många bilder från dagen under #nm_inspiration

Att köra en stenmangel från 1930-talet

I onsdags kväll hade jag och mina grannar Lisbeth, Sylvia och Lasse stämt träff i mangelrummet nere i vår källare. Vi har länge pratat om att Sylvia och Lasse skulle visa oss hur man sköter den stora stenmangeln som står där. Och äntligen var det alltså dags!

Sedan 1991 har jag bott på tre ställen som haft stenmanglar i källarna. Jag har varit in i de där mangelrummen, spanat på manglarna, men aldrig, a l d r i g att jag tänkt tanken att testa dem! De är helt enkelt alldeles för respektingivande och stora. Och. TUNGA.

Men faktiskt. Det är inte svårt att använda en stenmangel. Det gäller bara att hålla reda på vad man gör. Det krävs alltså ganska mycket fokus och närvaro. Att mangla är en helt perfekt syssla för typer som mig, som sällan är i nuet i tankarna.

Kvällen efter vår kurs, gick jag ner igen. Den här gången med Majlis i släptåg. När jag drog igång mangeln började hon vicka på höfterna i takt med mangelns taktfasta ljud! Ljudet förresten, jag trodde nog att en stenmangel skulle låta mer än vad vår gör. När jag kollat lite filmklipp på nätet och på Instagram, inser jag ändå att vår mangel låter rätt mycket. Jag tror att den skulle må bra av service, och hoppas att vår vicevärd också vill satsa på det.

Nu känner jag för att visa hela världen hur man kör en stenmangel! Om folk lär sig, kommer manglarna att användas och kunskapen kommer att spridas vidare. Om fler använder manglarna kommer de att leva säkrare vid källarrenoveringar. (Tack och lov är de ju tunga som AS, så särskilt lätt att få ut dem ur källarrum är det inte, därav en viktig anledning till att de faktiskt finns kvar!)

Ok. Här kommer en enkel manual till hur man använder en stenmangel. Så här går det till hos oss, och kanske på samma vis på fler ställen? Förhoppningsvis kan manualen få någon av er att våga prova!

1. Vik det du ska mangla och rulla upp på en rulle. I slutet av rullningen, rulla med själva mangelduken. Denna blir som ett skydd kring textilen som ska manglas. Har man likartade textilier, typ örngott eller kökshanddukar, kan man rulla på flera samtidigt.

2. Kolla in att mangeln står i läget där den översta stenen öppnas. På vår mangel gör den det med den lilla spaken i mitten, ställd i bakre läget. Den högra spaken är den man startar mangeln med, sen när strömmen är på.

3. Slå på strömmen på väggen. Mangelns maskineri går igång.

4. Kör igång mangeln genom att dra den högra spaken framåt, mot dig.

5. På vår mangel har någon tidigare användare (idag är det bara Sylvia och Lasse, och så nu då, jag och Lisbeth, som använder mangeln) så snällt markerat läget då man precis ska fälla tillbaka den högra spaken, för att få den övre stenen att stanna i öppet läge. Markeringen syns med vit krita i det svängda stycket strax till höger om mitten på bilden. DÄR stannar man mangeln genom att föra den högra spaken bakåt.

6. Nu står alltså mangeln stilla och den övre stenen är i öppnat läge. Ta ut rullen som ligger i mangeln. Lägg i rullen som du rullat upp textilier på. Var noga med att rullen läggs in så långt in som möjligt. Se till att rullen ligger stilla, den får inte rulla fram! Kör igång mangeln igen.

7. När den kommer till andra sidan och går upp i läge, fäll tillbaka den övre spaken igen för att få den övre stenen att stanna i öppet läge. Upprepa punkt 6.

8. Dra fram mittspaken. I det läget kommer inte den övre stenen att gå upp i öppet läge, utan mangeln kommer att gå fram och åter. Hur länge mangeln ska gå fram och tillbaka vet jag inte. Antar att man får en känsla för det.

9. När man tycker att man manglat klart grejerna som är i mangeln, fäll tillbaka den lilla spaken som gör att den övre stenen går upp i öppet läge. Var beredd med en högra spaken. Upprepa punkt fem. Här har du alltså förberett en ny rulle med upprullade textilier och byter helt enkelt rulle. Hos oss finns fyra rullar, antar att det är det vanliga. På så vis kan man hela tiden förbereda under tiden mangeln går, och snabbt byta när man manglat klart.

10. OBS! Jätteviktigt! När man byter rulle, gör det i ett flöde. Avbryt inte processen då. Det är nämligen jätteviktigt att man verkligen kommer ihåg att lägga in en ny rulle i mangeln, innan man kör igång igen. Glömmer man det så kraschar den övre stenen ner i den nedre. Hur man får upp den då, det har jag ingen aning om!

11. När du känner dig färdig, se till så att tomma rullar ligger i mangeln och att mangeln stängs av då stenarna befinner sig jämnt över varandra.

12. Stäng av mangeln.

Jag har ju precis lärt mig stenmangeln och den enda erfarenhet jag har av mangling innan dess är min uppväxt med mammas manuella gamla bänkmangel, så någon mästarmanglare är jag inte precis. Men jag hoppas att jag i detta inlägg har lyckats förmedla något som kan vara till hjälp för andra mangelsugna nybörjare.

Jag har hört flera personer berätta om mangelfester, eller mangelträffar, som de ordnar i sina mangelrum. Man bjuder in ett gäng kompisar, som får komma med sina dukar och lakan. Och så manglar man ihop och kanske avslutar man det hela med att äta tillsammans. Som en syjunta, helt enkelt!

Inte vilken kofta som helst

Ni som har hängt med här ett tag vet att jag är väldigt svag för stickade koftor. De flesta jag har är gamla, fyndade på loppisar. Det är inte den här. Den är helt ny och stickad bara till mig!

Det är fantastiska Dödergök som stickat den i ett hantverksbyte vi ska göra. “Ska göra” för att keramiken hon ska få av mig är ännu inte färdig. Men jag har fått koftan!

Den har föregåtts av många mailsvängar. Utbyte av foton på olika koftor, inspirationsbilder och mönsterfunderingar. Efter bara några mail var Erika helt med på vad jag var ute och for efter. Hon hittade ett mönster, men var tydlig med att säga att det skulle fungera som en grund, hon skulle kunna ändra i det precis efter mina önskemål. Provbitar skickades till mig så jag fick känna på olika garnkvalitéer. Vi enades om garn och kulör. Erika fick mina mått och satte igång.

Och mina önskemål då? En rak, nätt koftkropp, hög v-ringning, inga resårkanter som drar åt, inga höga resårkanter, inga detaljer som sticker ut. Jag önskade mig en enkel, tidlös kofta som jag kan leva med länge.

I torsdags fick jag koftan med posten. Så himla perfekt! Spana in detaljlösningarna! Jag är så imponerad över Erikas skicklighet. Tänk att kunna freestyla en kofta! Till någon annan än sig själv! Jag är så nöjd med koftan!

Imorgon bränner jag Erikas keramik och om några veckor kommer vi att ses för första gången. Hon kommer nämligen hit för att hämta keramiken. Ska bli kul att ses efter så många års bekantskap via bloggar och Instagram!

Mersmak

Min arm och axel fick vila i nästan en och en halv vecka. Sen var den bra och jag kunde börja brodera igen. Den här gången med betydligt kortare tråd, allt enligt instruktion från Elin.

Det var inte så mycket kvar på min nåldyna, så jag körde på. Vissa färger var jag inte alls nöjd med (broderade alltså på ett färdigt kit). Jag ville byta ut några av färgerna till andra och började efterlysa trådar här och där. Plötsligt en frukost insåg jag att jag sitter på en riktig skatt. En egen garnskatt!

För några år sedan räddade jag alla dessa garner från att slängas på jobbet. Såg ut att vara från någon form av kurs/utställning från typ 1970-talet. Alla är växtfärgade. L i t e jobbigt kändes det allt att börja slakta den här härvan, men samtidigt… den hängde faktiskt bara på en krok här hemma…

Mindes ett litet broderikit som jag fick  av Elin för flera år sedan. Gav upp då den röda tråden tog slut, varför förstod jag inte då. Men vid vår syjunta för några veckor sedan fick det sin förklaring; jag hade broderat dubbelsidig plattsöm, istället för ensidig, vilket naturligtvis innebar att dubbelt så mycket tråd gick åt.

Så jag plockade fram broderiet igen och skarvade i med röd tråd som jag hade kvar från nåldynan. Därefter valde jag flera färger från härvan och innan jag visste ordet av det, var broderiet klart. Tycker att färgerna är väldigt fina tillsammans!

Idag har jag skickat efter ett kit på en liten kudde från Hemslöjden i Skåne. Kudden är liten, ca 35 cm x 40 cm, men ändå, det är en himla skillnad mot att brodera en liten nåldyna. Vi får väl se hur det går! Jag känner mig riktigt taggad och så himla glad att jag hittat ett hantverk som jag kan syssla med här hemma. Som jag kan lägga ifrån mig när som helst och som jag kan plocka fram när jag bara har några minuter över.

En oönskad paus

I några dagar har jag planerat för ett inlägg om hur bra 2015 har börjat för mig. En av anledningarna till det är att jag har börjat brodera.

Men. Så kom jag av mig med det inlägget och anledningen till det är just… att jag börjat brodera…

Jag har gjort det igen. Blivit överpeppad på ett nytt hantverk. Kört på för hårt i rena ivern. Precis som jag gjorde med med de där mormorsrutorna för lite mer än fyra år sedan. Då slutade det med en operation av ena handleden. Med ett nytt hantverk är det svårt att känna när kroppen säger ifrån. Allt känns liksom så nytt. När jag jobbar med min keramik vet jag precis hur hårt jag kan pressa mig själv. Min kropp har byggt upp just de muskler som behövs. Visst blir kroppen trött ibland, men jag vet hur jag kan stretcha bort tröttheten och jag vet vilka rörelser som är bra att ta till när armarna värker. Jag skulle lätt kunna förklara för en nybörjardrejare om hur man sparar på kroppen då man knådar leran och när man drejar.

Under slutet av förra veckan och under helgen har jag broderat väldigt intensivt. På söndagen kände jag en väldig värk i höger axel och ner i armen. Igår försämrades det hela och igår kväll kunde jag knappt röra armen. Tänkte att det förhoppningsvis skulle släppa idag. Det har det inte gjort och nu känns läget ungefär lika kasst som igår kväll.

Jag har uppenbarligen pressat mig för hårt. Suttit fel, haft för lång tråd osv. Kan inte låta bli att tänka på alla personer som lever med kronisk smärta. Smärta i kroppen lägger verkligen sordin på det mesta här i livet. Allt stannar upp. För mig kommer det här att gå över, bara jag får vila. Hoppas jag verkligen. Men just nu, just nu när jag är mitt i smärtan, känns en hel arm och axel väldigt avlägsen.

Ni som sysslar med hantverk, hur tar ni bäst hand om era kroppar och vilka är de största riskerna med era hantverk, sett till slitningar i kroppen?

Brodera mera!

I lördags strålade jag samman med 11 personer för en syjunta. Träffen fick vi till genom Instagram. Så himla kul! Elin kom till Gävle för att visa och berätta om en massa yllebroderi som hon hade med i en stor väska. Bland alla som deltog i syjuntan fanns min närmaste kompis Teres och min kompis och kollega Anna. Så kom Ida körande från Falun, Erica kom från yttre delarna av Gästrikland och resten av deltagarna var en blandning av gamla och helt nya bekantskaper.

Dagen till ära hade jag köpt ett litet broderikit från Hemslöjden i Skåne. En nålkudde som heter Min lilla häst. Elin hjälpte mig att komma igång och jag började med några av de mer komplicerade stygnen. Syjuntan höll igång mellan klockan 11.30 –15.30, men det kändes ungefär som 1½ timme, så snabbt gick tiden!

Väl hemma fortsatte jag brodera. En bra grej, som jag upptäckt med broderiet, är att jag kan brodera med Majlis bredvid mig. I söndags eftermiddag satt jag i soffan och broderade, medan hon gjorde pärlhalsband invid mig. På det viset kan jag inte jobba med min keramik precis!

Det är avkopplande med broderiet. Dock är jag inte nöjd med det vita runt och i blomman. Inte heller att hästen ska ha så mycket vitt i sig. Det vita blir så hårt mot det svarta, tycker jag. Jag kommer att repa upp det vita och ersätta det med någon annan kulrör.

Ser redan nu fram mot mitt nästa broderi!

På gång och en fråga

Idag körde jag igång årets första pass i verkstan. Så skönt att vara på gång igen! Det här passet kommer jag att ägna åt en beställning till Kvarterskrogen Matildas i Gävle. Sedan tidigare har restaurangen mina tekoppar och nu ska de komplettera upp med kaffekoppar med fat samt espressomuggar. R o l i g t uppdrag!

Efter att den här beställningen är klar så kommer jag att göra grejer till årets första hantverksbyte. Jag vet ännu inte exakt vad det är som jag ska göra till bytet men det jag ska byta keramik mot är en hemstickad KOFTA! Snacka lyxigt byte va!? Det är ingen annan än eminente Dödergök som ska sticka mig en kofta i 1940-talssnitt. Vi har ännu inte bestämt vilken modell hon ska sticka till mig, men jag känner mig helt lugn; det här bytet kommer att bli awesome!

Jag skulle vilja efterlysa ännu ett byte att göra framåt våren. Jag önskar mig ett mönster till en trikåtop. En slags bastopp som har lite vidd och som kanske till och med går att förlänga till en tunika. Kanske lite A-linjeformad? Det viktigaste med det här mönstret är att halsringningen är rund kring halsen. Jag vill absolut inte ha någon urringning, utan en hederlig gammal, typ t-shirtringning. Helst vill jag ha en liten trikåavslutning upptill i ringningen, inte endast en fåll. Det jag önskar med bytet är alltså ett mönster men också en tröja/tunika/klänning uppsydd efter mönstret. Tygkostnaden står jag för själv. Den som syr får välja vad för slags keramik den vill byta sömnaden och mönsterframtagningen med.

Vad säger ni? Är det någon som är på?

2015, hantverksbytenas/tjänstebytenas år! Tror jag.

Tygfynd och källarfynd

För några veckor sedan fick jag lite tyger från en kollega som städade ut ett rum som hon nu ska sitta i. Jag fick flera gardinlängder av ett blå- och vitrutigt bomullstyg och så fick jag ett blått vävt ulltyg, som antagligen använts som draperi en gång i tiden.

Det rutiga tyget har nu blivit gardiner både i köket i stan och i sommarhuset. En annan bit har fått åka till Malin för framtida sömnadsprojekt.

Draperiet kanske kommer att användas som överkast i Majlis sovalkov i huset, så småningom. Tapeten som ligger bakom väven, köpte jag på en loppis på Gotland för mer än 10 år sedan. Jag har inte sett till rullarna på ett tag och befarade att de hade kommit bort. Men mamma mindes minsann att rullarna fortfarande ligger nere i deras källare! Så nästan alldeles gratis har vi nu en perfekt 1940-talstapet som ska få pryda väggarna i sovalkoven!

Den som spar hon har!

För framtida behov

Jag samlar på mig gamla tyger till ett framtida lapptäcke. Flera av tygerna är gamla förkläden som är utnötta på något ställe eller har en fläck någonstans.

När detta lapptäcke ska sys vet ingen. Bara att. Det känns bra så.

Pimpad blogg! Det ska vi fira!

Äntligen t o g jag mig tid att pimpa bloggen! Det hade jag planerat att göra redan i våras, men heppelihopp, nu är det visst december...

Bloggens bredder har fått vara kvar. Jag kände verkligen inte för att sitta och redigera alla gamla inlägg för att få bilderna anpassade till en ny bredd. Än mindre vill jag ha en blogg med gamla inlägg med små bilder... Jag har gjort bakgrunden ljust turkos, tyckte att bloggen behövde lite dov färg och en skön inramning. Och jag har rensat lite bland bloggar jag följer. Hoppas nu att ingen tar illa upp för att jag tagit bort någon blogg från listan. Jag har också lagt till en översättningsfunktion, då jag fått önskemål om det från läsare som inte kan svenska. Vad tycker ni, behövs en sökfunktion?

Några ämnen har fått utgå, några nya har tillkommit. Bland annat har jag lagt till ämnet Ålderdom, som jag hoppas och tror att jag kommer att skriva mer kring framöver. (Och ursäkta mamma och pappa för att några inlägg om er fick hamna under detta ämne, men ja, jag tyckte det passade bra ändå! Men visst, ni är för alltid unga i era sinnen!)

Inte så stora förändringar med andra ord, men tillräckliga för att jag ska känna mig nöjd! När man tänkt göra något länge, men inte fått den berömda tummen ur, då känns det så skönt, så skönt, när man äntligen bara GÖR det! Precis som tidigare utlovat ställer jag därför till med en tävling nu!

Till utlottningen har jag plockat ihop lite ditten och datten. På prisbordet ligger loppisfynd blandat med keramik och grejer jag gjort, eller låtit göra, själv. (Mockasinerna är i storlek 39-40) Två vinnare kommer jag att dra och jag kommer själv att välja ut ett gäng prylar från prisbordet till dessa! Det enda ni behöver göra för att vara med är att lämna en kommentar. Om ni dessutom kryddar den med önskemål om vad jag ska skriva om här på bloggen eller om det är någon finess ni tycker saknas här, ja, då blir jag extra glad och ni får en stjärna i kanten.

Nu kommer vinnarna dessvärre inte att hinna få grejerna innan julafton, men väl i mellandagarna. Tänker att jag drar vinnarna på lördag kväll!