Visar inlägg med etikett Förbannad. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Förbannad. Visa alla inlägg

tisdag 16 februari 2016

Vad mitt hjärta bultar för

Ända sedan innan jullovet har det här huset varit närvarande i mina tankar. Huset heter Villa Sjötorp och ligger efter Gävlekusten. Huset uppfördes i sin tidigaste form redan 1864, men fick sitt nuvarande utseende efter en ombyggnation 1883. Sedan dess har inga större förändringar skett utvändigt. Även invändigt är mycket av den äldre karaktären välbevarad. I samband med ombyggnationen anlades också en park kring huset. Ägaren, som ofta vistades på Franska Rivieran, lät anlägga parken med många för våra breddgrader ovanliga buskar och träd. Ända in till mitten av 1970-talet var byggnaden i privat ägo, därefter har det varit i Gävle kommuns ägo, och nu: i Gävle hamns ägo.
 
Det är dessvärre av en sorglig anledning som jag tänker så mycket på huset. Gävle hamn har nämligen lämnat in en ansökan om rivning. Hamnen menar att de inte har någon användning av huset och att det ligger i vägen för deras utbyggnadsplaner. Villa Sjötorp var rivningshotad en gång redan under mitten av 1970-talet, men räddades då kvar tack vare en stark folklig opinion. En förening som hette Sjötorps vänner bildades och genom ett hyresavtal med hamnen skötte de om byggnaden och höll den dessutom öppen för allmänheten genom kaféverksamhet, visningar, föredrag och liknande. Byggnadens kulturhistoriska värden var dokumenterade och kända redan då, för såväl allmänheten som för kommunen och hamnen.
 
Fram till 2006 fanns det alltså någon som månade om Villa Sjötorp och dess omkringliggande trädgård. Någon som skötte det löpande underhåll som följer när man har en byggnad. 2006 sade Gävle hamn upp hyresavtalet med Sjötorps vänner. Som jag har hört, jag vet inte om det stämmer, hade hamnen då planer på att använda Villa Sjötorp för representation. Dessa planer genomfördes dock aldrig. Huset stod utan hyresgäst och hamnen hade inget intresse i byggnaden. Huset lämnades utan vård. Det lämnades att förfalla, helt enkelt. Under åren har hängrännorna fyllts med skräp, vattnet har tagit sig andra vägar, plåtavtäckningar har rostat sönder, huset har utsatts för vandalism och trädgården har lämnats att slya igen. Det hamnen har gjort under åren är att försöka hålla dörrar och fönster stängda och skyddade genom att skruva för öppningarna med skivmaterial.
 
Villa Sjötorp ligger inom hamnens område och ingen som inte varit på plats kan nog förstå h u r pass nära hamnen är idag. Från huset kan man ropa till gubbarna nere på området. Och. Nere på området stämmer väl kanske inte riktigt, nere på närmaste området, kanske passar bättre. För Gävle hamn är så enormt stor, faktiskt en av Sveriges allra största hamnar. Och nu vill de alltså riva Villa Sjötorp. Ni kan ju själva förstå hur litet och hotat detta hus är i sammanhanget. Personligen kan jag inte alls begripa hur huset ens kan utgöra ett hot för hamnen i deras framtidsplaner. Huset, med omkringliggande trädgård, upptar en m i n i m a l yta av hela hamnens område och även en yttepytteyta av den yta de planerar att växa på. Som jag ser det är det klart att hamnen kan fortsätta att växa och utvecklas, även med ett bevarande av Villa Sjötorp!
 
Min arbetsplats, Länsmuseet Gävleborg, är en av remissinstanserna till hamnens ansökan om rivning. Jag har, tillsammans med en kollega, skrivit vårt yttrande. Jag brukar väl kanske inte skriva så här specifikt om vad jag gör på jobbet om dagarna här på bloggen, men nu känns det extra viktigt för mig att sprida så mycket information jag bara kan, i kampen för ett bevarande. Helt ärligt kan jag säga att jag nog aldrig har lagt ner så mycket tid och engagemang i en jobbfråga som denna. Det är framförallt i museets kanaler jag försöker sprida informationen, men också genom min privata facebook, genom Instagram och så nu, genom bloggen.
 
I mars eller april ska ärendet upp i Samhällsbyggnadsnämnden i Gävle kommun, så vill ni göra er röst hörd i detta fall, så är det till nämndens representanter ni ska vända er. Det finns också en facebooksida som kämpar för husets framtid, "Rädda Villa Sjötorp" heter den. Har ni facebook, gå gärna in och stöd sidan! Fallet är vida känt i Sverige genom att byggnaden sedan flera år finns med på Svenska Byggnadsvårdsföreningens "Gula lista" över miljöer som är hotade.

Jag har skrivit om Villa Sjötorp på vår jobblogg två gånger. Ni kan läsa en sammanfattning av remissyttrandet här. Här kan ni läsa om olika frågor och svar kring huset.

Ja, hörrni. Sådana här sorgliga och kämpiga ärenden kan man som byggnadsantikvarie få jobba med ibland. Ärenden där man får kämpa för värden som många, med mig, tycker är fullkomligt självklara i vårt samhälle. Men som andra ignorerar. Frågan är vilken av parterna som i slutänden kommer att höras bäst?

måndag 20 april 2015

Ett varsamt förhållningssätt?

Sommaren 2011, visning inför försäljning

Idag har jag och min kollega Daniel hållit ett föredrag för Bygg- och miljönämnden i en grannkommun. Föredraget rymmer bland annat en del kring “Varsamt förhållningssätt”. Vi tog fram flera exempel på hur byggnader har behandlats. Före- och efterexempel. Både lyckade renoveringar och mindre lyckade sådana.

Jag tog en tur förbi Skomakarns för att få en så färsk bild som möjligt. Ni minns kanske att jag skrev om huset sommaren 2011, då det var till salu. En riktig dröm till hus, om än med stora ombyggnadsbehov invändigt. Jag skrev ju om det flera gånger därefter, då de nya ägarna gick igång med renoveringen. Senaste gången här, och då såg man tydligt åt vilket håll allt barkade…

Nu är ombyggnationen klar. Med en fet altan längs hela framsidan. Om somrarna står det dessutom ett frescht partytält på altanen…

Huset är förlängt, fönstren utbytta, nya öppningar upptagna, panelen är bytt, entrén är flyttad och taket är omlagt. Från lertegel till svart t e g e l i m i t e r a n d e  p l å t ! Min absolut värsta taktäckningstyp. Ja, förlåt till alla mina läsare som eventuellt har ett sådant tak, men ursäkta, svarta tegeltak har existerat i väldigt liten utsträckning i vår byggnadshistoria. Oftast då man ser ett mörkt tegeltak rör det sig om ett taktegel som är glaserat. Det är exklusivt och finns på tjusiga, påkostade byggnader. Men. Väldigt ovanligt.

Bara den riktigt uppmärksamme kan se på skorstenen att det är en gammal byggnad som döljer sig bakom allt smäck.

20150417

Jag är helt fucking mållös.