tisdag 28 september 2010

Ett år senare



Svampklänningen har kommit fram igen! Den är inget man sätter på sig mitt i sommaren, den hör liksom hösten till. Så bra med lite halvlös resår i midjan, funkar ju till vilken kroppsform som helst!

Jag har inte köpt så många specifika mammakläder förutom ett par jeans, ett par strumpbyxor och två par tights. Resten av de kläder jag använder är från min gamla garderob. Det funkar ju bra och jag har känt mig mycket fin hela den här graviditetstiden. Det jag saknat mest är fina strumpbyxor. Som gravid ska man visst hålla till godo med svarta eller hudfärgade. (I alla fall om man kollar utbudet i min stad) Jag vill helst ha mörkblå! Alla mammastrumpbyxor jag sett har dessutom varit glansiga, vilket jag har mycket svårt för. Tights till klänning eller kjol är inte alls lika fint. Nästa gång jag kommer till Stockholm kommer jag direkt att styra kosan till Åhlén´s City och köpa på mig ett gäng strumpbyxor i olika kulörer från mitt favortistrumpbyxemärke Bleuforet, vilket jag verkligen kan rekommendera! Täckande, matta i bomullsliknande kvalitet, inte för hårda i midjan, helt släta, ingen ribbstickning, inget annat tjafs, många färger. Kräsen? C´est moi!

söndag 26 september 2010

Julafton i slutet av september





I fredags kväll svängde min fd kollega Anna från Dalarnas museum förbi Gävle. Med sig hade hon en stor och tung påse fylld med gamla barnkläder. Det blev ju rena rama julafton här när jag fick se allt vad den innehöll! Här bara ett axplock! Finfina, gamla smalbenta sparkdräkter med fötter, påslakan med gamla välbekanta ansikten och sist - men absolut inte minst - skor och stövlar i varierande storlekar! Jag har sagt det förr - och nu säger jag det igen - saker och ting var finare förr. Basta!

torsdag 23 september 2010

Knarket som tappade fart


Ja, vad bra det gick där tidigt i våras när Elin lärt mig virka mormorsrutor... Vid påsk insåg jag dock att jag aldrig skulle orka göra en bebisfilt med mormorsrutor i flera färger. Under Gästrik Konst började jag därför virka enfärgade rutor i den här lortturkosa kulören.

Och sen? Sen har inte mycket hänt. Trodde jag hade runt 15 rutor i en korg här invid soffan, men det visade sig vara endast 9... Ens en liten bebisfilt känns ju sjukt avlägsen, jag är verkligen ingen snabbvirkare. Men snart när jag slutar jobba, då kanske jag får upp tempot och kommer lite närmare slutmålet? Visst?

tisdag 21 september 2010

300 inlägg senare












Detta är mitt 300:e inlägg här på bloggen! Lite mer än 2 år senare och vi är här! I början visste jag nog inte riktigt var den skulle ta vägen, bloggen. Tänkte att den skulle sitta mycket tightare ihop med min hemsida kanske. Kanske trodde jag att den skulle handla mycket mer om min keramik än vad den gjort. Den har tagit sig egna vägar och jag har låtit den göra det. Ibland har den väl varit bättre och ibland sämre...

Bloggen fyller absolut ett kreativt hålrum hos mig. Att både få skriva och få fota, tänka ut inlägg, berätta en historia eller kanske bara visa något som jag gjort eller sett.

Lagom till detta 300:e inlägg har bloggen fått en liten ansiktslyftning, ni kanske inte ens märker av den. Självaste välkomstbilden har beskurits lite grann och bloggen heter nu bara Ulrika Olsson. Det tidigare namnet Ulrika Olsson Keramik Inspiration lovade kanske något bloggen inte längre kan hålla. Men huvudsyftet med min blogg är fortfarande att inspirera! När jag jobbar heltid finns dock inte lika mycket tid för keramiken och det kändes därför lite dumt att den skulle stå med i själva titeln. Presentationen av mig till höger stämmer ändå fortfarande! Jag ÄR keramiker och jag ÄR byggnadsantikvarie och jag gillar bakning, loppisar och sömnad!

Snart tar sig mitt liv en ny vändning då en liten bebis kommer. Vi får väl se vart bloggen tar vägen då... Förhoppningsvis i samma spår, kanske lite mer sömnad, kanske någon liten bebishand ibland. Den som kikar in här får se!

Min snälla- och framförallt - skickliga kompis Micke har hjälpt mig med att fixa till bloggens utseende till det bättre! Kolla gärna in hans snygga blogg om livet på en vespa, på en ö.

söndag 19 september 2010

En burk till lilla Kerstin





Det skulle bli den sista beställningen innan mitt drejuppehåll, burken till lilla Kerstin. Det var det absolut sista jag drejade där på försommaren. Döm av min förvåning när det visade sig att locket var sprucket när jag öppnade ugnen... Det är väldigt sällan som något går sönder i mina bränningar och jag tänkte att det var väl typiskt att det skulle ske just då!

Men jag är envis! Satte mig genast ner och drejade en ny burk till Kerstin. Sådärja, nu blir allt bra! Nixpix. Locket sprack även denna gång! Nu får hon snällt vänta på en ny burk framåt senhösten, men hålla till godo med två krukor utan lock så länge. Märkligt, jag har ju drejat många såna här burkar tidigare och aldrig har de ens haft en liten spricka i locket... Nåja, kanske får jag nu tillfälle att utveckla typsnittet från helt friritat till något mer uppstyrt.

Så vill jag tipsa er om flera bloggar som skrivs på mitt jobb, på Länsmuseet Gävleborg. Senast ut är avdelningen Samlingar som startat upp sin blogg. Om ni är intresserade av äldre föremål och äldre handlingar, så har ni här något att se fram mot! Det finns djupa källor att ösa ur, var så säker! Vi byggnadsantikvarier har kommit igång rejält med vår blogg och vi har en massa idéer för kommande inslag! Snart slutar jag skriva där när jag går på föräldraledighet, men kollegorna kör på! Först ut var arkeologerna med sin blogg och de skriver regelbundet om grävningar och andra arkeologiska frågor! Kolla in!

lördag 11 september 2010

De tre bröderna



Det var sommaren 2003, jag jobbade på Gotland och min bror, svägerska och Den Finaste kom på besök. På en av öns otaliga loppmarknader hittade vi Staffan, som ni ser i mitten. Staffan är så fiffigt konstruerad att man kan sticka in en hand någonstans i närheten av svansen och med handen kan man sedan forma hela ansiktet och munnen. Vi hade väldigt kul med Staffan under alla dagar som de var kvar. Sen flyttade han med dem till Stockholm.

Lite senare under samma sommar, men på en annan loppis, låg Stefan och bara väntade på en ny familj. Han fick flytta hem till mig. Stefan ser ni närmast kameran. Lika fiffig som Staffan och lika mjuk och skön och med bra gripfingrar. Nu hade två bröder funnit varandra!

I flera år levde de två bröderna utan vetskap om sin tredje bror. Visserligen bor Stefan och Staffan inte ihop, men de har ändå träffats emellanåt. Men förra sommaren dök plötsligt Herman (borterst) upp på en Gävleloppis. Mamman hittade honom och han fick flytta hem till henne. För första gången sedan de blev tre fick de träffas hemma i mammans trädgård, hänga lite i äppelträdet och snacka gamla minnen.

tisdag 7 september 2010

Om nu. Om sen.


Nu jobbar jag mina sista veckor. Har tänkt att jobba månaden ut. Bebisen ska komma i mitten av oktober om allt går som det är planerat. Just nu känns de 3½ veckorna som jag har kvar på jobbet som en evighet. Inte för att det är direkt jobbigt att jobba, men det är en massa annat som rör sig i mitt huvud, så mycket annat som känns viktigare än bygglov- och planremisser, fotoregistreringar och framtagande av texter till skyltar...



Här hemma börjar ett nytt hem ta form. Här ska snart rymmas en till person. Det blir ju lite av en utmaning att bo i en 2:a med ett barn, särskilt som båda föräldrarna lätt som en plätt köper på sig stövlar, jackor och stora väskor på stadens loppisar...

Det nya Skåpet har kommit på plats. Inte vad jag tänkte från början men det här skåpet passar bra på sin plats i sovrummet. Lådhurtsen som rymmer alla mina sytillbehör har fått flytta upp på skåpet. Inte så lättillgängligt men det ser ju lite spännande ut på det viset. Skåpet rymmer en massa bebis- och barnkläder inköpta på loppisar under flera år, vissa kläder är från när jag och min bror var små och vissa kläder är helt nyinköpta. Har hela tiden tänkt att jag väl får ge bort de där loppiskläderna till någon annan om det skulle bli så att jag aldrig kommer att få något eget barn, men nu verkar det ju onekligen som att det kommer att bli mitt eget lilla barn som ska få använda kläderna...

Ibland öppnar jag dörrarna till skåpet, pillar på någon löjligt liten mössa och funderar lite över vem det är som ska komma till oss snart.

fredag 3 september 2010

Lyllo mig!


För några dagar sedan dök den här ungen upp i min post. Den är gjord av Marie-Louise och det är också hon som skickade den till mig. Hon kallar den för busfrö. Jag kallar den för Ungen. Det var för flera år sedan som jag såg den första gången. Marie-Louise sålde den på Öster om ån i Uppsala. Men det är först nu som jag kände ett riktigt vill-ha-begär och jag frågade Marie-Louise om hon fortfarande hade någon unge kvar som jag kunde få köpa. Och så kommer den här på posten! Som gåva! Jättefint skulpterad i en ljust rödbrännande lera!

Mindre lyllo mig är att 2½ veckas rethosta, främst på nätterna, nu varit borta några nätter men kom tillbaka i natt. Och vid 15-tiden idag kom helt plötsligt ett halsont precis som jag minns det från den enda gången jag haft halsfluss, för sisådär en 20 år sedan. Men det borde inte kunna vara halsfluss tänker jag, eftersom jag sedan förra fredagen äter penicillin för ett konstigt märke på min axel som jag misstänkte som borrelia. Man kan väl inte FÅ halsfluss när man äter penicillin?

Nåväl, nu struntar vi i det tråkiga och tittar vidare på min nya unge istället!