Avrundning på semestern

Jag avrundade semestern genom att ta en tur till Stockholm för att hänga med min kompis Teres. Jag upplevde en hel del godbitar till hus...

Kvällen spenderade vi på Teres balkong med god mat och vin.

På lördagen åkte vi tillsammans med vår kompis Catti till Nordiska Museet. Där besökte vi bland annat den folkhemslägenhet som finns uppbyggd där. Vilken energikick! 1940-tal när det är som bäst!

Och nu har jag börjat jobba. Det känns bättre än vad jag vågat hoppas!

En fridens helg

Imorgon ska jag åka till Stockholm. Helt själv! Det händer sannerligen inte ofta. Jag förstår om ni som inte har några barn kanske inte förstår storheten i detta, det hade inte jag heller gjort för, säg tre, fyra år sedan. Troligt är att jag till och med kanske muttrat något i stil med - Men herregud människa, vad är det som hindrar dig? om jag fått höra just de där orden. Men nu, när jag har ett eget litet barn, förstår jag ju att det faktiskt inte är så lätt att bara ge sig iväg hemifrån. Dels för att en sån här helg kräver rätt tidig planering numer, dels för att det finns en liten människa här hemma som behöver vård. Sist men inte minst brukar jag förbli hemmavid för att jag är extremt hemmakär och inte vill lämna den lilla människan och resten av familjen.

Men nu, bestämt och planerat sedan länge, helg i Stockholm! Jag ska hänga med min äldsta, närmaste och bästa kompis Teres. Vi ska besöka Joannas loppis, vi ska dregla på kläder hos Nygårdsanna, vi ska till Rosendals Trädgård och vi ska äta musslor och dricka vin. Bland annat.

Tills vi hörs igen får ni njuta av några bilder jag tog när jag besökte Järvsö i jobbet för några veckor sedan. Ha en fin helg, det tänker jag ha!

En gammal bekant

En utflyktstur i Gästrikland bland loppisar, sjöbad och kaféer. Naturligtvis var vi tvugna att stanna på Kafé Mercurius i Storvik för en kaffe och räkmacka. Ett skönt kafé där man fortfarande själv tar sin bricka, drar den efter en bänk och efter hand plockar på det man vill ha från kyldisken bakom bänken.

Och sen, på en loppis stod en gammal bekanting på hyllan för tekannor. En tekanna som jag gjorde 1995. På den tiden skrev jag alltid årtal under mina grejer, så det är numer lätt att placera in dem i ett sammanhang. Drejad under min folkhögskoletid i Leksand alltså. Kan bli värd mycket när jag är gammal och känd... Nu kostar den bara 30 kronor. Jag tar det ändå som en fin komplimang att ha hamnat på en loppis, den kunde ju också bara ha blivit krossad, tänker jag.

Snart på plats

Igår besökte jag Växbo Kvarn för första gången. Det visade sig vara ett helt fantastiskt ställe med restaurang, butiker och allehanda smådjur! I det gamla stallet huserar Anna och Ulrika i krukmakeriet hela somrarna. Det är här jag har fått förmånen att sälja min keramik nu, de två sista veckorna i juli. Stallet är litet och välbevarat med bås och dynglucka. På hyllorna samsas keramik från Anna, Ulrika och några gästutställare.

Det är först ikväll som Anna kommer att packa upp min keramik och ställa allt fint på hyllorna, så tyvärr kunde jag inte ta någon bild på hur det hela ser ut på plats. Anna har dock lovat mig att fota, för själv har jag inte möjlighet att åka upp under tiden som jag ställer ut där.

Växbo är en fantastiskt fin bygd! Gamla hälsingegårdar i det böljande fina landskapet, omringade av berg. Kolla in Hälsingegårdar här! Här ligger också Växbo Lin, som vi besökte. Jag fick habegär efter vävda lintyger i olika mönster! Så fina!

På tur

Förra veckan var jag och en kollega på resande fot i dagarna tre. Vi besökte hembygdsföreningar och deras gårdar i norra Dalarna. Vi for igenom skogar, vi såg fina älvar och forsar och vi såg renar. Jag önskade mig att få se en björn, men det var antagligen för varmt för dem förra veckan. De låg nog och dåsade under något stort träd...

Vi träffade så trevliga och intressanta människor. Det finns så många söta och fina personer som är verksamma inom hembygdsrörelsen. Riktiga eldsjälar. Vi fick oss en redig lektion i korgmakeri när vi var i Våmhus. Ett hantverk som fortfarande är riktigt levande på flera håll i Dalarna. Hantverket går i arv, de äldre lär de yngre. Precis på samma sätt är det med hårmakerskorna. Hårmakerskorna liksom knypplar fram de mest fantastiska smycken från, just hår.

En natt bodde i på Knappgården i Särna. Det var inte alls meningen, för vi hade bokat in oss på ett annat hotell, men där blev det fel på vattnet och de kunde därför inte ta emot några gäster. Vilken tur att det blev så, för vi fick träffa Linnea och Nigel Tarr som driver Knappgården sedan några år tillbaka. Tidigare har de haft en restaurang i Soho i London. Att döma av alla de inramade teateraffischerna med personliga hälsningar från skådespelare och musiker, kunde vi redan innan middagen gissa att maten skulle vara god. Det var den! Helt fantastisk faktiskt! Och lika var det med frukosten morgonen därpå, nybakat surdegsbröd som smakade alldeles underbart, färsk frukt och goda korvar och skinkor. Vill åka tillbaka och bara mysa och äta gott!

Om en småstad

I veckan åkte jag och två kollegor till ett möte i Träslövsläge, strax söder om Varberg. Det är väldigt långt mellan Falun och Träslövsläge och naturligtvis var vi tvugna att emellanåt stanna för fika och lunch.

Det första stoppet blev faktiskt redan innan vi passerat länsgränsen. Efter att vi levererat trycksaker till turistbyrån i Ludvika, var vi sugna på förmiddagsfika och fick tipset om Prio Café & Konfekt i kvarteret intill. Det visade sig vara ett mycket bra tips! Prio är ett riktigt fint kafé med tydlig karaktär av 1940-50-tal. Jag har under den senaste tiden allt mer insett att jag är lite av en kafésnobb; kaffet ska vara gott och fikabrödet bör vara hembakat. Om kafét dessutom har en stil som jag gillar, är det naturligtvis ett stort plus i kanten. På Prio uppfylldes alla mina önskningarna och dessutom (och det kan ju tyckas självklart) är personalen mycket trevlig.

Prio är inte så stort, vilket fick till följd att mitt sällskap faktiskt slog oss i slang med inte mindre än två av de andra gästerna, vilket gav ytterligare trevlighetsfaktor! Ute regnade det och jag hade gärna hängt kvar på Prio hela dagen, men vi var tvugna att skynda vidare mot södern. Tyvärr gjorde regnet så att jag helt missade att fota av den finaste korvkiosk jag någonsin sett. Den ligger bredvid Prio och är helt i original från 1950-60-talet! Nu har ni en av sommarens utflykter fixade; åk till Ludvika och fika och käka korv!

Konsthantverk, byggnadsvård och natur

Jag är just nu med på utställningen Smycka till fest på Gysinge Hantverk i, ja, just Gysinge. Utställningen öppnade igår och pågår till den 28 juni. Jag har med en del av keramiken som jag visade under Gästrik Konst. Bland övriga utställare fastnade jag särskilt för den otroligt vackra brudkudde som Anna Wengdin gjort. Som en liten karamell och ett smycke, på samma gång! Sara Holmström har gjort den fina takduken på den andra bilden. Och så tycker jag väldigt mycket om Bodil Löfgrens lampa Nu blommar det igen. Det kändes spännande att lämna in alster till utställningen, inte minst för att juryn också skulle utse några vinnare av ett pris. Jag var inte bland de som hade vunnit, men det var däremot den fina brudkudden!

När man är i Gysinge så måste man passa på att besöka Centrum för byggnadsvård, ett av de första - och numer största - centrum för just byggnadsvård. Centret fungerar till stor del som inspiration, men här finns såväl begagnatlager som nyproducerade produkter. De nya produkterna är såklart framtagna efter gamla förlagor. Jag fick posera framför min favoritschablon, en schablon som kommer från farstun i hälsingegården Kristofers i Järvsö. Bilden ska jag ha till en presentation i Dalarnas hembygdsförbunds medlemstidning Dagsverket. Nästkommande nummer är det jag som ska sätta samman. Temat blir nog byggnadsvård, tänker jag.

Butik Inneberga

Under helgen har jag varit hos Ingårdas Åsa och hjälpt henne med ordningsställandet av butiken inför sommaren. Jag hade med mig massor av keramik till hennes butik också. Liksom förra sommaren var även min kompis Johanna och hennes lilla Anna med. Vädret har varit underbart och det sörmländska landskapet är så fint med alla böljande kullar kring Åsas lilla gård.

Det var ju faktiskt inte alla som jobbade hårt under helgen, det fanns till och med de som sinkade jobbet litegrann... Det var Tore och Anna. Det är hårt att vara 2 år och inte få hjälpa till med snickeri och måleri...

Det tog ett tag innan vi kom igång. Men sen gick det rätt fort faktiskt. Planen var att bygga nya hyllsystem i butiken, så att varje utställare kan få varsin hyllsektion. För att bringa lite reda så satte vi först upp pärlspontpanel på de ojämna timmerväggarna och på panelen fäste vi sedan konsoler och hyllplan. Allt målades i pärlgrå nyans. Vi blev inte helt färdiga, men bilderna ger en aning om hur fint det kommer att vara i Butik Inneberga i sommar! Kolla in mina nya somriga muggar med blått mönster, de blev fina på de nya hyllorna.

Jag hjälpte också Åsa med att starta upp en blogg. Det perfekta sättet för marknadsföring av butiken och allt annat som händer kring Inneberga! Hoppas på många inlägg under sommaren! Den 8: maj öppnar butiken för säsongen. Är du på vägarna i Sörmland i sommar, så ta en tur till fina Butik Inneberga!

Dalarna

Veckans två första dagar har snart passerat. Dagarnas gemensamma nämnare är Dalarna.

Igår var jag på ett slöjdseminarium som Hemslöjd Gävleborg ordnat och där lyssnade jag bland annat till Täpp Lars Arnesson från Malung. Han är en av de mest inspirerande talarna jag någonsin lyssnat till! Täpp Lars syr i päls och skinn. Otroligt vackra pälsar som jag får värsta habegäret efter. Han kan sy folkdräkter också. Och mjölka kor. Och för några år sedan formgav han kläderna för Svt´s luciafirande. Bland annat. Jag vill bli en dalkulla och bo på en fäbod och gå omkring i folkdräkt och päls, mjölka några getter och kärna lite smör.

Det Täpp Lars har förstått, det är det här med att presentera sin vara eller tjänst. Att tänka på helheten. Att inte lämna något åt slumpen. Att ge det där lilla extra. Att få möta en sådan person ger energi och framtidshopp.

Idag åkte jag och tårtpappren till Falun för ett viktigt möte som jag hoppas jag får tillfälle att återkomma till vid ett senare tillfälle. Som jag skrivit tidigare är Falun en mycket trevlig stad, med fina människor och ett skönt tempo som jag trivs i. Till och med på toaletten på lunchrestauragen där jag åt, har man ansträngt sig för att besökaren ska känna sig speciell. Det gjorde jag idag.

För andra gången gick jag till Karin Ferners affär och för andra gången var den stängd. Jag fick nöja mig med fönstershopping nu igen. Men nästa gång.

Istället fick jag köpa mig en pytteliten dalahäst och så fick jag dregla efter alla de gamla ripsmattor som finns i rikliga mängder på flera av stadens antikvitetsaffärer. Tänk, här i Gästrikland hittar man dem knappt på auktioner och i Falun finns det massor! Smala, långa, mjuka och så otroligt vackra! Den dagen som jag bor i ett gammalt hus, då ska minsann införskaffas gamla smala ripsmattor...

En bra dag.

Att smida planer

Idag har jag varit på utflykt till Hälsingland. Till Bollnäs. Jag träffade keramikerna Ulrika och Anna. Så lustigt egentligen, för några år sedan då jag arbetade som byggnadsantikvarie på Länsmuseet Gävleborg, läste jag en artikel om Anna i en Hälsingetidning. Jag tänkte att jag skulle besöka henne vid tillfälle. Kanske på väg hem från ett hälsingebesök. Jag susade snabbt förbi där hon bor och arbetar men aldrig blev det tillf'älle att stanna.

För någon månad sedan fick jag ett mail från Anna, med en fråga om ett möjligt framtida samarbete. Så roligt att få kontakt med en ny keramikerkollega! Samarbetet handlar om ett gemensamt försäljningsställe i sommar, men inget är klart, så jag ligger lågt ett tag till. Hur som helst så behövde jag ut och luftas och en tillsynes liten resa till Bollnäs, tycktes göra susen.

Jag fick åka tåg förbi det lilla samhället Holmsveden. En sovande gata som varje sommar vaknar upp då det hålls countryfest där. Många av husen efter huvudgatan verkar vara övergivna. Jag skulle vilja veta mer om husen och vilka som bott eller bor där. Särskilt gillar jag det här jättehuset som är klätt med eternit. Jag tror att jag någon gång hört att det varit ett hotell.

Vi åt lunch på Lilla k´s kök i Bollnäs. Ett trädgårdskök till viss del beläget i ett växthus. Lunchbuffé med många spännande rätter. Jag kommer definitivt att återvända för en fika!

Trots att hela dagen har varit grå med snöfall, fick jag en förnimmelse av våren, när jag åter nådde Gävle. Den finns där, lurar ett tag till, för att snart komma fram. Jag fick köpa en Iris och mina pelargoner har börjat spira.

Grindstugan

Det här är grindstugan vid Forsbacka Wärdshus. Det här lilla, lilla huset är uppfört under slutet av 1700-talet och den markerade infarten till bruket. Det fanns en liknande stuga på andra sidan bruket, men den är borta sedan många år. I den här stugan bodde en kvinna ända in på 1960-talet! En yta på cirka 10 kvm. Ja, varför behöver man ha det så mycket större än så egentligen?

Idag har jag besökt Forsbacka och stugan. Här ska jag ställa ut min keramik under Gästrik Konst som går av stapeln under påskhelgen. Invändigt är alla ytor putsade och ganska råa. Jag tror att keramiken kommer att synas bra där inne. De djupa fönsternischerna är som gjorda för mina blomkrukor. Nu kommer snart februarisolen och då kan jag börja driva upp små pelargonskott att plantera i krukorna. Jag tänker mig att min lilla utställning även ska kunna sprida sig ut, utanför stugan. Nedanför den lilla stentrappan och utmed de varmgult putsade väggarna. Jag tänker att det kommer att vara vår i påsk och jag tänker att det kommer att bli fint och jag tänker att det kommer att bli kul. Och sinnligt.