Juli

Juli, vilken bra månad! Semester, solsken, värme, bad, god mat, ett fint sommarhus, natur och kor. Kunde inte haft det bättre än så här.

Och än är inte semestern slut.

Helgen

Vår helg har varit verkligt innehållsrik. Den har bland annat rymt gamla grejer, en ny vän, natur och fika. Jag ska berätta mer för er om den här helgen om ett tag. Vissa upplevelser behöver helt enkelt ligga till sig.

Idag ordnade jag och min kollega Ted, tillsammans med ytterligare tre kollegor, ett kafferep på museet. Precis som i höstas fylldes alla platser upp. Vi hade en riktigt trevlig dag bland kakor och tårtor, allt medan solen sken över ett kyligt Gävle. Jag tycker att det är så himla kul att jobba med såna här grejer, att ordna för att andra ska ha det trevligt.

Majlis synnerligen goda humör har legat som ett extra fint skimmer över den här helgen. Borta är den där trotsiga ungen som bodde med oss tidigare. Med oss nu har vi världens roligaste, klokaste, snällaste och finaste lilla människa. Jag älskar att vi tycks ha fått ett enormt lillgammalt barn som använder ord som förtvivlad, förfärligt, sömnig, jättevackert, otroligt och underbart. För några veckor vände hon sig till mig en kväll i soffan och sa: – Mamma, jag är så förfärligt sömnig. Våran egen lilla krambjörn…

Och sömnig, det är precis vad jag är nu, efter den här innehållsrika helgen. Förfärligt sömnig, till och med. Ska krypa till kojs. Den kommande veckan blir en kort jobbvecka. På fredag drar jag och min kompis Teres till trädgårdsmässan!

2013 - det bästa

Nu ska jag berätta om några bra grejer som hände under året. Jag börjar med Majlis.

På ett år händer så himla mycket när man är så där liten. I våras började hon räkna och nu under jullovet rabblade hon hela alfabetet helt själv, för första gången. Det är så många tankar som rör sig i huvudet på henne. Innehållsrika dagar bearbetas under nätterna, som är rätt kämpiga emellanåt. Hon har två nära kompisar på förskolan och ibland kan hon vakna om nätterna och skrika efter någon av dem. När man säger att hon bara har drömt, kan hon ändå fortsätta att skrika: – Jag saknar Lova!

Mitt hjärta brister nästan.

Sedan i somras har hon varit inne i en period av riktig treårstrots. Det är kämpigt och sliter mycket på familjen. Jag får påminna mig om att det antagligen är jobbigast för henne och att trotsperioden förhoppningsvis snart är förbi.

Så här ställer hon alla blommor i sitt fönster när hon själv får bestämma.

I somras träffade jag äntligen Malin. Hon stannade vid här i stan på sin väg mellan Dalarna och Uppsala och vi fick tid för ett besök på museet och en fika. Det blev precis så mysigt och trevligt som jag hade fantiserat om. När man har läst varandras bloggar så länge känner man  liksom varandra lite innan man ses på riktigt första gången. Man kan ta vid vid det man redan vet om varandra.

Jag hoppas att vi kommer att ses igen, jag och Malin, liksom jag hoppas kunna få möjlighet att träffa flera av mina gamla bloggkompisar.

En sak som var väldigt kul under året, det var när jag och några kollegor fick ställa till med ett kafferep på museet under hösten. Alla platser vi dukat upp till, fylldes snabbt. Programpunkten blev en riktig succé och förhoppningsvis kommer vi att få göra om den till våren.

Veckan efter det stora kafferepet fyllde Majlis år och vi kunde ställa till med ett litet kafferep här hemma.

Under året har jag gjort flera fina hantverksbyten. Nu precis innan jul bytte jag en massa keramik mot Aksels läderhantverk. Väskan har jag skissat fram själv och sen har han sytt den efter min skiss. Visst är den fin?

Vi har hittat varandra via Instagram. Dessutom har Aksel och hans sambo ett litet sommarhus bara ett stenkast från huset som vi vill köpa (men där ägaren f o r t f a r a n d e inte har bestämt sig, trots två bud från oss). Om vi till sist får köpa huset kommer vi såklart att träffa Aksel med sambo och son IRL. Ibland är den virtuella världen bra fantastisk ändå, tänk att man kan hitta nya vänner bara genom bilder!

Och apropå min keramik. Skälet till att jag kunnat göra de här fina byterna är min nedgång i arbetstid. Det är det absolut bästa jag gjort på länge! Nu ser jag fram mot nästa pass i verkstan. En mjukstart på jobbet efter trettonhelgen först, men veckan därefter börjar jag ladda upp inför sommarsäsongen 2014!

I höstas fyllde både mamma och pappa 70 år. De bjöd familjen på restaurang och därefter på bar. Bilden ovan är på mig, min bror och mamma och pappa. I baren.

Annat bra, som jag är evigt tacksam över, är min kompis Terés. Det är otroligt, vi har känt varandra i 27 år nu och vi fick båda barn sent i livet. Det gör att vi nu befinner oss på samma plats i livet, medan andra bekanta vi har faktiskt redan har barn som tagit studenten... Och Majlis och Terés son Erik kommer att följa varandra genom livet, det är jag rätt säker på.

Idag var ingen vanlig dag...

för det var Majlis födelsedag!

Ja, idag har vi firat Majlis hela dagen. Tre år har hon funnits. Samtidigt som det känns som evigheter sedan som vi var på BB med vår pyttelilla bebis, så är ju tre år verkligen inte lång tid.

Vi ställde till med fika för släkt och några vänner. Jag dukade med flera gamla broderade dukar och en salig blandning porslin. Bland annat en fin servis från Karlskrona Porslinsfabrik som jag fyndade på Erikshjälpen nu i veckan. Den är från 1940-talet och så där härligt pudrigt vit. Det där kafferepet satte visst djupa spår i mig... Nu drömmer jag, förutom om riktigt gamla serviser, även om kristallvaser och kristallassietter...

Min kompis Teres hade med sig en fin bukett blommor, kanske de sista från trädgården för i år. I morse var det närmare 10 minus här. Förutom bullar och några kakor, hade jag bakat två enkla, men ack så goda, tårtor efter det här receptet hos Miriam.

Av mamma, aka mormorn, fick Majlis ett fint dockskåp med komplett möblemang. Ett loppisfynd såklart. Nu ikväll ställde vi in alla möbler och grejer och jag kunde, för nästan första gången, känna att jag var helt i nuet då vi lekte. Det var så himla kul och jag minns hur mycket jag brukade pyssla med mitt eget dockskåp som liten.

Tre år, nu börjar vi leka på riktigt!

Välkomna på kaffe!

I söndags var det äntligen dags för kafferepet som jag och några kollegor har planerat för under hösten. Det blev succé! Alla platser fylldes snabbt! Kakbordet dignade av godsaker. Vi hade lånat ihop dukar, serviser, gräddkannor, sockerskålar, kaktänger, kaffekannor och vaser. Vilken tur att jag och mina kollegor är är riktiga samlartorskar. Det är lätt att få ihop gamla fina grejer när man behöver.

Jag och min kollega Ted inledde med ett föredrag kring kafferepet, såväl ur historisk synvinkel som nutida. Det blev mycket vett och etikett om kafferepet. Hur dukades borden? Med vilka dukar? Hur skulle man vara klädd och inte minst - i vilken ordning ska kakorna avnjutas. Dessutom refererade jag kort från en nyligen framlagd magisteruppsats i etnologi på temat kafferepet. Det är Malin Hägg från Institutionen från kulturvetenskaper vid Lunds universitet som har undersökt kafferepet idag. Malin kontaktade mig tidigt i våras och frågade om jag ville svara på hennes frågelista inför att hon skulle börja skriva. Det var någonstans där som tanken föddes om att ordna ett kafferep på museet. Om ni tycker det är spännande att läsa om kafferepet idag, hur vi genom kafferepet iscensätter dåtiden och skapar oss ett alldeles eget kulturarv, ja, då ska ni läsa Malins uppsats med titeln Kafferepet som kulturarv - En kulturanalytisk studie av kafferepet som revitaliseringsprocess. Finns att tanka ner som PDF. Jag gillar uppsatsen mycket!

Fler bilder från kafferepet hittar ni på Länsmuseet Gävleborgs Facebooksida. Gå in under foton och vidare på album, så ligger det där.

På söndag ordnar vi ett kafferep light här hemma. Då fyller Majlis 3 år.

Fotografiet med det lilla kidet i porslin har Anna tagit.

Tick, tack, tiden går

Håhåjaja, det går långsamt framåt i vår hushistoria. Vad inte mäklaren kände till, och än mindre säljaren, är att en del av den idag inhägnade tomten ligger på en samfällighet... Det som i prospektet presenteras som till salu är med andra ord bara det till en viss del. Två av tre uthus ligger på samfällighetens mark och tillhör alltså inte den fastighet som vi så gärna vill köpa.

Nu har vi kommit så långt i våra efterforskningar att vi vet att samfälligheten har sammanlagt 27 delägare.

T j u g o s j u  s t y c k e n.

Nästa vecka kommer jag att få alla fastighetsbeteckningar som äger samfälligheten, från Lantmäteriet. Sen återstår bara lite jobb med att pyssla ihop dem med namnen på fastighetsägarna och att därefter kontakta alla för att bjuda in till möte där vi i första hand skulle vilja skriva ett nyttjanderättsavtal med samfälligheten för att få använda den lilla tomtsnutt som de äger. En liten snutt för dem men ack så viktig för "vår" tomt. I andra hand kommer att köpa loss tomtsnutten. Lite mark, mycket jobb, mycket pengar för oss, lite pengar för var och en av ägarna i samfälligheten...

Mon dieu.

Annars då? Jolåsåatteh, bara bra, tack. Jag håller på att sätta ihop min del av föredraget som jag och min kollega Ted ska hålla på kafferepet som äger rum nästa söndag (13/10) på Länsmuseet Gävleborg. Senare i veckan ska det bakas. Och samlas in serviser. Och dukar. Köpas kaffegrädde och mockabitsocker. Servetter. Och några Nejlikor.

Simma lugnt.

Klänning värdig ett kafferep

Mitt senaste fynd från Myrorna. En klänning som andas lite 1940-tal i modellen men som nog är från 1980-talet. Den sitter som en smäck. Ett nytt knapphål och tre nya knappar senare hänger den redo att följa med mig till jobbet imorgon.

I mitt huvud snurrar, förutom sommarhusdrömmar, också drömmar om kafferep. Den 13 oktober ställer jag och en kollega till med kafferep på museet. Vi kommer att berätta om det klassiska kafferepet och därefter bjuder vi in till fika med sju sorters kakor. Som naturligtvis ska intas i rätt ordning! Ni är hjärtligt välkomna!

Jag började pyssla. På tunna magnetplattor har jag klistrat bilder av kafferep. Bilderna har jag kopierat från två fantastiska vykort som jag fått av min vän Ingvar. Jag kanske borde börja massproducera såna här kafferepsmagneter?

Godaste saften

Jag har precis fått färdig en omgång svartavinbärsbladssaft. Just precis! Bladen, inte bären! Om man gillar flädersaft - och vem gör inte det - så älskar man svartavinbärsbladssaft!

Godast blir den naturligtvis med nya, späda blad om försommaren men jag brukar göra efter att mamma plockat av bären och i år blev det extra sent. Så, skynda, skynda, innan hösten tar över busken! Bara att googla, det finns massor av recept!

Att bjuda in till kafferep - del 3

Tack vare mina eminenta gamla handböcker för kvinnor, kan jag berätta för er hur man tänkte kring dukning till kafferep, förr i ti´n. Enligt böckerna, då.

Självklart så ska man duka med den bästa servisen. I Husmoderns presentbok, Värdinnans ABC, från 1930, kan man läsa att det även i ett enkelt hem brukar finnas en lite finare kaffeservis medan matservisen kunde vara av lite enklare slag.

Likaså duken ska vara av bästa slag. Antingen av vanligt duktyg eller spetsinfälld. men inte för breda spetsar och för mycket hål! Under spetsduken lades ett foder i färg eller en underduk. Bordet dukas antingen med kaffekoppar och kaffefat på kakassietterna, eller stå både assietter och kaffekoppar med fat direkt på bordet, och på assietterna då en liten gaffel eller sked, men inte samma sked, som tillhör kaffekoppen. En liten servett mellan kaffekoppens fat och assietten brukas här och var, men är ej nödvändig. Duken som visas på bilden här ovan är en sk. naperon, en färgrik, broderad servett. Jag tänker att det är en tryckt pappersduk, men någon av er kanske vet bättre?

Det är mycket vackert att ha en läcker duk eller löpare ovanpå den andra duken, om denna ej är spetsinfälld, och därtill  liknande dukar under kakorna på faten. Det gör bordet särskilt vårdat.

I Husmoderns presentbok, Välkomna på kaffe, från 1935, så står det att blommor på bordet inte är en nödvändighet. Det finns ju tusen andra saker som göra anspråk på utrymmet. Men att man i gengäld kan pynta rummet med blommor som står på andra ytor än just kaffebordet. På finare kafferep är det dock brukligt att pryda bordet med blommor. Någonstans har jag sett att buketten bör vara liten och med fördel kan placeras i ett enkelt glas.

Ja, herregud, det finns hur mycket som helst att läsa om gamla tiders kafferep, men jag stannar här för nu. Hoppas få möjlighet att ordna ett riktigt fint kafferep någon gång. Idag hade vi en försenad födelsedagsfika för Johan som fyllde år igår. Så här såg kaffebordet ut då, men detta var en enkel fika, inte ett kafferep. Men fint på alla sätt och vis ändå!

Att bjuda in till kafferep, del 2

Jag har alltid tänkt på kafferep som en ren fikastund, endast innehållande kaffebröd. Nu när jag har läst in mig lite mer på ämnet i gamla böcker, förstår jag att det kanske inte bara har varit kaffebröd som bjudits på äldre tiders kafferep.

Ett kafferep behöver inte bjuda på 7 sorter, men inte bör det heller anses för mycket med denna siffra! Så står det i Husmoderns presentbok, Värdinnans ABC från 1930. Först litet fyllnad: hembakat vetebröd, påbredda scones eller med smör särskilt framsatt, eller påbredda käx med ost eller marmelad, eller hembakade wienerbröd och delikatesskorpor. Där har vi redan två sorter. Så en, helst två, mjuka kakor och gärna då någon, som är särskilt påkostad. Så ett par sorters småbröd, till exempel smörblad, vaniljbröd eller dyligt, och slutligen en tårta - och man är uppe i sju! Vilken tårta man väljer beror ju på vars och ens smak; en tårta, som alla bruka tycka om, är rulltårta med chokladsås.

I min andra lilla bibel på ämnet, Husmoderns presentbok, Välkomna på kaffe, från 1935, står det att antalet sorter beror på det samhälle man tillhör samt hur gammalt kafferepsumgänget är. Är det brukligt i ett samhälle att bjuda på tolv sorter, så ska man bjuda på tolv sorter. På många orter och i många kretsar tänker man ju främst på figuren, där vankas inte så mycket dopp, som där man inte tänker på figuren. Men vi skulle inte vilja råda någon att bjuda på färre sorter än de andra damerna i trakten.

Idag träffade jag Tant Daisy, 95 år och god vän till mina föräldrar. Jag frågade henne lite om kafferep, men hon kunde inte minnas att hon någonsin varit på något kafferep. När det kom till fika tänkte hon närmast på den syjunta som hon var med i när hon var yngre. Då fikade man vid varje träff.

Önskar jag kunde resa tillbaka i tiden för att vara med på ett riktigt kafferep. Ett där man inte tänkte på figuren då...

Nästa del: Hur dukar man på kafferepet?

Vårens återkomst och en bra dag på jobbet

Tiden flyger iväg, dagarna blir längre och ljusare. Under veckan besökte jag en gammal hälsingegård i södra Hälsingland. Jag visste att jag skulle vara själv hela dagen eftersom ägaren inte kunde vara ledig från jobbet. Gissa om jag blev glad då jag möttes av den här fikakorgen då jag steg in i huset?

Här får ni lite vår, ljus och kulturhistoria från mig och resten av huset.

Önskar er alla en riktigt skön, ledig påskhelg!