söndag 17 januari 2016

Erlings grejer

Vi köpte ju sommarhuset all inclusive, det vill säga med a l l a grejer som fanns i både hus och uthus. Vi visste redan från första besöket i huset att det fanns mycket grejer där, det såg vi ju med egna ögon! Men aldrig anade vi att så mycket mer dolde sig bakom väggar, uppe på oinredda vindar och långt, långt in bakom bråten... 
Erling, som han hette, mannen som hade varit gift med Maggie, som vi köpte av, var uppenbarligen en riktig samlare. Han är död sedan många år nu, men det är omöjligt att inte tänka på honom när vi är i huset. Han drev bensinmack inne i Söderhamn, under hela sitt yrkesverksamma liv. Tror jag åtminstone. Först hade han en Texaco-mack. När Texcos verksamhet 1947 överfördes till det amerikanska oljebolaget Caltex (namnet bildat av California och Texaco), fick Erling alltså byta ut alla Texaco-skyltar till Caltex-skyltar. Och alla andra grejer märkta med Texaco också, för den delen. Men Caltexeran i Sverige blev kort, redan 1967 överfördes nämligen Caltex europeiska verksamhet åter i Texaco. Erling fick åter igen byta märke på sin mack. Det är förresten Erling som syns på bilden ovan. Jag hittade den i en bok som handlar om Söderhamn för inte allt för länge sedan.
Han måste ha insett att han skulle spara de kvarvarande Caldexgrejerna. Caltex hade ju troligen för alltid gått ur tiden i Sverige. Men Maggie och Erling bodde i en lägenhet inne i stan, och där fanns säkerligen ingen plats att förvara alla Caltexgrejer. Nä, de fick följa med till sommarhuset, där de stoppades in i uthusen, in i skåp och byråer, upp på vindar och in bakom bråte. Vissa grejer kilades till och med fast bakom väggar. Och där blev de liggande.

Många år senare kom vi till huset och började rota. Och rota, det är faktiskt något av vårt paradnummer. Herregud vad vi har rotat! I sågspånen på uthusens vindar har vi hittat skidor, gamla väskor, möbler. I skåpen en massa gamla blomkrukor, under huset plåtburkar och i lådor en massa gamla fotografier. I ett av uthusen finns till och med ett riktigt stort butiksfönster med ekkarm. Går knappt att flytta. Jag undrar om också det kommer från macken.


Mackprylar har vi hittat i massor. Klistermärken, plåtburkar, tuber, blåställ, kepsar, flaggor, vepor, verktyg, hyllor och en massa, massa reklamprodukter. Inte visste jag, innan vi köpte huset, att det finns en ämnesgrupp på Tradera som heter "Bensinia". Jo, men klart det gör det! Där har vi sålt otaliga grejer nu, under de snart två år som vi haft huset. Blivit lite tjenis med vissa av köparna och haft mailkonversationer utanför Tradera, med vissa andra. För nu snackar vi riktiga bensiniaentusiaster! Mestadels män, såklart, och jag gissar att många av dem har som ett alldeles eget liv kring sina bensinmacksgrejer, ett liv som kanske inte någon annan i familjen riktigt har grepp om. Vid ett tillfälle fick jag ingen återkoppling från en köpare, så jag ringde helt enkelt upp honom. En kvinna svarade och jag frågade efter mannen. Han var inte hemma och hon undrade vad det gällde. Jag berättade om affären på Tradera varpå hon suckade fram: - Vad är det han har köpt nu då? Jag berättade om den stora textila vepan med Caltexloggan som han budat hem. Hon frågade trött: - Hur mycket har han köpt den för då? När jag sa att det var för närmare 3 000 kronor, sa hon: - Jadu, herregud, jag har ingen som helst koll på allt han köper.
Vissa män som vi haft kontakt med har riktiga museala miljöer, vissa har nog sina samlingar i garaget, kan jag tro. Den allra, allra finaste grejen vi har hittat, är den här glashuven. Den har suttit högst upp på en bensinpump på den tiden då Caltex fanns. Huven låg skyddad bakom sågspån på en av vindarna. Den har inte en skråma, trots att den ju måste ha varit utsatt för väder och vind då den krönte toppen. Vi älskar den och har bestämt oss för att behålla den. Åtminstone ett tag.

Efter nästan två år har vi sålt bort de flesta av de absolut bästa godbitarna, men visst finns det en massa småpryttlar kvar än. Och säkert än mer som bara väntar på att bli hittade...