Nytt grönt

Två små pelargonsticklingar fick följa med mig hem från Trädgårdsmässan. Jag hade ju suktat efter en tulpanblommande pelargon vid namn Patricia Andrea och den hittade jag där! Jag letade även efter en rosenblommande sort vid namn Swanland Pink/Australian Pink Rosebud. Den hittade jag dessvärre inte, men en nära nog likandan sort vid namn H Australian  Pink Rambler.

Mest glad är jag nog ändå över den minsta sticklingen på bilden. Den hade jag turen att vinna det enda skottet av på Tradera. Det är en Maili, som är en finsk gammal sort. Ljust rosa enkla blommor och nästan en blomMajlis! Ni som har hängt med här ett tag kanske minns ett inlägg om Blomman Majlis?

Självklart ska jag visa alla mina nya gullpluttar när de väl blommar!

Jag äääälskar pelargoner!

Snabbt men stilla

Livet snurrar på snabbt. Samtidigt som det står stilla. Stora beslut fattas. Beslut som kommer att förändra livet en smula. Till det bättre, det är jag ganska säker på.

Vågar kanske berätta framåt slutet av veckan.

Det ljusnar

I början av veckan var jag sjuk och satt hemma och glodde en hel dag. Därefter har jag känt ett märkligt hopp. Det är som om en rad bekymmer kanske är på väg att ordna upp sig. Ni vet, såna där tankar som bara mal i en, nu kan jag se öppningar.

På jobbet förbereder jag och min kollega Ted ännu ett kafferep. Vi knarkar gamla interiörbilder från museets bildsamling. Zoomar in fikabrödet och krukväxterna på bilderna och förundras över gardinupphängningar och prydnadsföremål som finns i rummen.

Annat jag har hunnit med i veckan är att besöka en byggnad med en ljust målad träpanel. Vid en närmare titt på panelen, som var täckt av svartmögel, upptäckte mitt sällskap väldigt spännande gångar i möglet. Någon hade alltså käkat lite mögel. Och det på ett snyggt vis. (Mitt ärende var dock ett helt annat än att glo på svartmögel.)

Annat jag knarkar om kvällarna är webbaserade pelargonbutiker. Av allt fint jag har tittat på har jag hittat en pelargon som heter Maili och som är en gammal finsk sort. Som ni kanske förstår skulle jag gärna ha den hemma i fönstret.

Ny skir grönska

Jag ägnar lediga stunder åt att klippa ner och slänga gamla pelargoner. Det börjar glesa ut rejält i vissa fönster här hemma. Samtidigt som några av fönstren fylls på med sticklingar som snart ska planteras.

I slutet av mars bär det av till Trädgårdsmässan med siktet främst inställt på pelargoner. Ytterligare några veckor senare ska mamma och jag iväg på en kvällskurs om pelargoner.

Hur ska alla få plats? Men vad smart va, att jag bestämt mig för att gå över till mindre blomkrukor. Så att det ryms fler i varje fönster…

Det här är den bästa tiden.

Vår från ugnen

Just nu jobbar jag i min verkstad. Tar det lugnt och tänker på pelargoner och varma sommarkök. Den här svängen blir det än fler blomkrukor och en massa burkar i en form som jag aldrig tidigare gjort. Det blir spännande att se hur de blir när de är färdiga. Ni ska få se

Jag började passet med att plocka ur en glasyrugn.

Ett gäng ganska små blomkrukor med svarta fat. De med vågigt mönster är inspirerade av krukan Ann, från Upsala Ekeby. Jag vet inte riktigt vad jag tycker, men jag tror att jag gillar mönstret om jag låter bli att titta på alla på en gång, och bara koncentrerar mig på en kruka åt gången…

I samma form har jag gjort det här randmönstret och det gillar jag långt mycket bättre ! Båda dessa mönster har svarta fat. Förra året bytte jag så mödosamt ut alla mina mindre krukor här hemma, till ganska stora krukor. Men pelargonerna blir som buskar i stora krukor och det gillar jag inte riktigt. Nu ska jag gå tillbaka till mindre krukor, så att jag kan få höga, lite rangliga pelargoner igen. (Och få plats med fler sorter på fönsterbänkarna… Man får inte vara dum.)

Men först ska jag driva upp sticklingar! Och det kommer jag att göra i dessa små oglaserade krukor. Vissa är lägre än 1 dm. Såna här krukor är jag sugen på att göra till ett av mina försäljningsställen i sommar.

Mer på temat oglaserat. En oglaserad liten kanna, med en glaserad insida. Till saft, till vin. Eller vad man vill! Det enkla är det vackraste, en klyscha, jag vet. Men klyschor är väl oftast sanna och jag tycker att den passar bra på den här kannan. Det som blev extra fint på den här kannan är att den blev lite solbränd på sidan som stod nära ugnselementet I bränningen.

Tänk ett stort gäng såna här kannor tillsammans i varierande storlekar. Jag tänker faktiskt ofta på hur former kan se ut  i mängd när jag drejar något nytt. Såna här kommer nog också att finnas med i min sommarproduktion.

Och, till sist, lite mer av den gula serien. Nu ett helt frukostkit bestående av mugg, yoghurtskål och en mjölkkanna. Det är den här serien som jag hoppas få se på ett nytt försäljningsställe under året!

Ett kärt återseende

Det är ljuset jag pratar om. Det börjar komma fram igen efter en mörk vinter. Nu står det inte på förrän det är ljust när jag cyklar hem från jobbet.

Jag drejar blomkrukor. Massor. Tänker på pelargoner. Gullar med de jag har och letar såna som jag gärna vill ha. I mars åker jag och min kompis Terés till Trädgårdsmässan. I smyg tänker jag på en trädgård, men nej, än är det inte klart med sommarhuset. Zzzzzzz…

Hoppas att ni har det bra i ljuset!

Jag har bytt spår

Jag har tagit time out från jobbet den här veckan. Vet inte hur det blir nästa. När jag plötsligt fick en massa utslag kring ena handleden förra veckan och det gång på gång kom ut fel ord ur min mun, ja, då kände jag att det var dags att stanna upp lite. Jag har låtit jobbet ta en alldeles för stor del av mitt liv. Den här veckan försöker jag ge plats åt det som är jag. Och jag funderar över vad det är jag vill göra här i livet

Igår och mesta delen av idag, har jag mest suttit i soffan och stirrat framför mig. Men idag framåt eftermiddagen, bestämde jag mig för att sluta stirra. Och börja sy. Mycket bra idé! Tog fram två loppisfyndade tyger och började sy små telefonväskor. Ett alldeles lagom stort projekt att börja med när hjärnan är ringrostig. Så fantastiskt skönt det var att känna att jag hade tiden. Och lusten.

Och sen. Jag lagade maten! Det gör jag precis aldrig. Är inte särskilt road av matlagning men antar att det har att göra med att jag aldrig övar. Fast idag tyckte jag att det var roligt att laga mat. Passade på att bjuda in mamma och pappa till kvällsmaten.

Så kan en gråruskig novembertisdag se ut när man har tagit en välbehövlig time out från jobbet.

Historien bakom Elefantörat

Jag arbetar ihop med många väldigt kunniga personer. En av dem är Ted. Han jobbar mest med konsten och samlingarna på museet. Ett stort intresse som han har är krukväxter och han har den mest imponerande blomsamling som jag sett! Han samlar bara på gamla kulturhistoriska krukväxter och hans fönsterbänkar är fyllda av allehanda märkliga och fina växter. Idag berättade han historien bakom krukväxten Elefantöra för mig.

Det var en norsk missionär vid namn Agnar Espegren som levde och verkade i Kina under första halvan av 1900-talet. 1944 fick de norska missionärerna lämna Kina, varför förtäljer inte historian. Med sig från Kina tog Espegren ett litet skott av Elefantöra, eller Parasollpilia som växten heter på fackspråk. Han åkte inte raka spåret hem till Norge, utan hans hemfärd pågick under flera år. Bland annat bodde han i Calcutta i ett år. Under alla år, då han ju faktiskt var på väg hem, vårdade han sitt lilla Elefantöra. 1946 nådde Espegren slutligen Norge. Elefantörat var med.

Från plantan började Espegren ge bort små skott till vänner och bekanta och blomman kom snart att kallas Missionärsplantan, vilket den gör än idag i Norge. Snart nådde blomman även Sverige och via en norsk aupair som jobbade i England kom blomman också dit.

Alla plantor vi har av Elefantöra i Sverige kommer alltså från Espegrens första lilla skott och det är därför det är så svårt att få tag på blomman, annat än från skott från vänner. 

Visst är det en fin historia?

Om en väntan och en längtan

Om en inte allt för oöverblickbar framtid får jag semester. Som jag längtar!

Besparingar och kort om folk på jobbet har tärt på mina krafter rejält sedan i höstas. Nu har jag tre mastiga projekt att ro i land innan semestern. Såna där projekt som bara måste bli bra, som inte får misslyckas det mista lilla. Jag tänker så här: Jag ska bara gör´t. Fokuserat som en maskin. Och varje dag klockan fem, ska jag glömma jobbet så snart jag stänger dörren bakom mig.

När jag är hemma ska jag försöka vara i nuet. Klyschigt och svårt. Vara hygglig mot Johan, leka med Majlis, plocka med blommorna och hålla i springningen som jag kommit igång med för några månader sedan.

Knappt en månad kvar. Hur är det med er, får ni semester snart?

En vandring bland blommor

Nu har mina blommor börjat blomma för fullt! Än väntar jag med spänning på några sorter som jag aldrig sett blomma tidigare. Häng med på en blomvandring här hemma hos oss!

Den första bilden visar en av mina tre Rumslönnar. Skottet bytte jag till mig vid förra årets skottbytardag. Hela plantan är så fin och blommorna är helt fantastiska! Men det gäller att vakta lönnarna väl, de dricker nämligen kopiösa mängder vatten! I alla fall mina som står i väldigt soliga fönster.

Emma från Bengtsbo har de allra finaste bubbelgumsrosa tulpanblommor. Täta och tåliga och blommar under lång tid. 

Den här pelargonen med vita enkla blommor har jag fått från min kompis Terés. Själva plantan är lite hängig i växtsättet och växer inte så snabbt. Den blommar väldigt rikt, som mest har jag räknat till 20 blomklasar i plantan nu i vår. Tänker att den skulle platsa i en sån där sida i typ Året Runt. Där tanter visar upp sina rikt blommande julkaktusar eller typ Begonior...

Vid förra årets skottbyte tog jag också ett skott av den här röda rosenpelargonen. Förra sommaren hade jag fönstren fyllda av såna. I år har jag rensat ur en hel massa. Den är i alla fall väldigt tålig och blommar till långt in på hösten. 

Den här enkla röda har jag fått från min kompis Elsa. Den får riktigt stora klasar med enkla blommor. Blommorna sticker iväg på långa stjälkar från plantan. Blommorna är så röda att de nästan är självlysande.

Den här tog jag också vid förra årets skottbyte. Vit rosenknopp heter den och den blommar också rikligt och länge. Blommorna håller sig fina under lång tid.

Den här blomman var jättesvår att fota. Kommer inte alls till sin rätt, är mer lila i verkligheten. Den tog jag under årets skottbyte. Det är en gammal sort från början av 1800-talet som kommer från min kollega Teds mormors barndomshem. Jag är väldigt glad över den!

Den här vinröda heter C-Mystery och är en gammal sort. Jag skickade efter den från Rockdala nu i våras. Jag är inte helt förtjust i plantans blad, men blommorna gillar jag mycket!

Den här ljust gula skickade jag också efter från Rockdala. Den heter L-PAC First Yellow. Den är något gulare i verkligheten än vad bilden visar. Den känns spännande och ny!

Jag skulle gärna bo större bara för att få fler fönster. Nu har jag ett 40-tal krukväxter, varav 98 % är pelargoner. Fönsterbrädorna är tätt packade med krukor. Tänk om jag hade fler fönster, så många pelargoner jag skulle kunna ha...