torsdag 5 december 2013

Dåtiden, den bästa tiden


En sak som är väldigt roligt med mitt jobb är när jag är ute och besöker hus och träffar personerna som hör hemma där. De senaste veckorna har jag varit ute och rört på mig en del. Bilden ovan är från min "egen" kyrka i min hemsocken. I den här kyrkan har jag firat examen från ettan till sexan och på den här kyrkogården vilar flera av mina släktingar på mammas sida. Det känns bra att vara en del i den omfattande tornrenoveringen som snart ska dras igång.

Uppe i tornet fick jag för första gången i mitt liv se ut över hembygden. Ja, jag kände nästan att jag blev lite blödig där i tornet för allt var så fint. Flera av dem som är involverade i renoveringen är personer som jag känner till sedan länge, länge. Bland annat så är vaktmästaren son till en kvinna som var min dagmamma då jag var riktigt liten. Då tyckte han att jag var det absolut gulligaste som fanns på jorden och försäkrade att han skulle gifta sig med mig sen. Och nu satt vi alltså där på samma möte...

Uppe i tornet var det fullklottrat på väggarna. Bland annat finns det här spännande klottret: Ett tyskt flygplan överflög Hille kyrka lördagen den 9 augusti 1941 klockan 10.25 på förmiddagen. Hur stor höjd? Vilket tidsdokument! Måste ha varit någon anställd inom kyrkan som befann sig uppe i tornet då.


Precis utanför kyrkans huvudentré finns min morfars föräldrars grav. I samma grav ligger också mormor och morfars första barn, en pojke som bara blev 9 år och som mamma och hennes syster aldrig träffade. Det tog ganska många år innan mormor och morfar blev gravida igen. Det var många tankar som snurrade i mitt huvud där framför graven. Vilka var de? Jag måste prata med min moster som släktforskar och jag måste börja leta själv!


Igår var jag i ett fantastiskt hus som just fått nya ägare. Långt bort i skogen ligger huset som har en väldigt påkostad utformning. Både jag och ägarna undrar mycket över hur det kommer sig att det där huset uppfördes där och såklart vilka som bott i huset. Linoleummattan ligger i farstun. Visst är den fin?

Inget kan väcka fantasin som gamla miljöer och gamla grejer.

Inga kommentarer: