tisdag 31 januari 2012

Jag har grävt lite djupare...




...i lådor och garderober. Somligt för smått, somligt för stort. Ja, ok, ett par skor är från Johan. Och klänningen är så fin, men jag tror inte att jag kommer att kunna ha den på ett bra tag. Bättre att någon av er börjar använda grejerna!

Alltså. Utvalt är uppdaterat. Igen.

söndag 29 januari 2012

Två ringar, två nya ägare!


Nu knyter jag ihop påsen. Avslutar den där lilla frågestunden som jag ordnade i veckan. Det är verkligen så himla kul att så många av er svarat! Så spännande att se vilka ni är, ni som läser min blogg. Det är en väldig spridning på er, både i ålder och bostadsort! Från strax över 20 år och upp över 80 år! Från Skåne till Norrland! Inte helt oväntat kanske, (eftersom ni läser min blogg) gillar ni det jag skriver om. Men det är ändå skönt att läsa det, för ibland kan jag känna mig helt lost i mitt bloggande.

Jag fortsätter väl som jag gör då! Med Majlis, loppis, kulturmiljöer, inredning och annat smått och gott! Ni får så klart fortsätta att svara på inlägget även efter det här, det är bara kul! På så vis hittar jag ju till era bloggar!

Två ringar var det! Och jag har två personer som jag gärna vill ge dem till!.

Den prickiga ringen ska få åka till Kattis. För de fina orden hon skrev om min blogg: Din blogg är lite som en påse plockgodis för mig, med många favoriter. Skulle det vara någon bit däri som är mindre god, då skramlar jag väl bara om lite i påsen. Bra ord! Gilla!

Den andra ringen, och den är enfärgad i grönt, vill jag gärna skicka till Josefine Ö. För att jag saknar hennes bloggande och därför blev så glad när hon kommenterade hos mig!

Men hörrni! Inte behöver ni Gävlebor vara blyga när ni ser mig på stan! Nu är jag ju jättenyfiken på vilka ni är, ni som suttit där på samma kafé som jag och liksom vetat vem jag är! Nästa gång ni ser mig, kom gärna fram och säg hej, det tycker jag skulle vara väldigt kul! Och än en gång, tack alla för att ni läser och tack för att ni kommenterade!

Gör det igen!

fredag 27 januari 2012

Veckan i bilder






Vilken vecka det har varit! Majlis har börjat på dagis! Eller, ja, förskola, som det heter nu för tiden. Det går bra, men jisses så trött hon är om kvällarna! Tidigare trevliga kvällar, med sköna kvällsduschar och rofyllda sagostunder, har plötsligt förbytts mot grin, grin och grin. Till och med när hon lagts ner i sängen har hon grinat, och det har hon nästan aldrig gjort tidigare. Men sen, när hon väl har somnat... Sover.

Jag äter dinkelgröten till frukost. Mina morgnar är snabba nu för tiden. Det jag gjorde på typ 1½ timme förut, det hinner jag med på mindre än en timme nu. Man blir väldigt effektiv när man får barn!

Jag köpte en väldigt fin liten bok - Ingamaj av Lena Sjöberg. Illustrationerna är fantastiska, liksom den poetiska texten om Ingamajs hårda liv.

I jobbet besökte jag en fin gård uppförd under slutet av 1800-talet. Den vänstra bilden är från glasverandan och den högra visar en fin tapet, dock senare än förra sekelskiftet. Men fin ändå!

Så började jag på en syjunta och kom äntligen igång med yllebroderiet som jag fick av Elin. Det känns väldigt roligt och är inte svårt som tänkt. Men därmed inte sagt att det är lätt heller...

Veckan avslutades med Finfredag som vi infört på mitt jobb. Eller snarare så har min avdelning infört det. Allt blir lite roligare på det viset. Veckorna går rätt snabbt när man har finfredagen att se fram mot!

Och hörrni, aldrig hade jag väl kunnat tro att ni skulle svara så flitigt! Så himla kul att läsa lite om er! Vad snälla och trevliga ni alla verkar vara! Mina läsare. Jag känner mig så stolt! Och glad. Och peppad. Väntar lite och ser om några fler läsare vill svara. Sen ska jag dra ett namn som får ringen. Kanske måste jag lägga till en till ring, till en till läsare? Ja, det måste jag nog. Två ringar blir det. Till två personer.

Ha en skön helg nu! Det ska vi ha!

tisdag 24 januari 2012

En stilla undran från mig



Ja, här har ni mig! Och Majlis. Det handlar ju ofta om oss här på min blogg. Eller om loppisfynd, vår lägenhetsrenovering, kulturhistoria, kulturmiljöer, keramik, bakning, sömnad... Ja, lite allt möjligt. Lite spretigt ibland kanske. Från början tänkte jag mig nog en mycket striktare inriktning, med mest keramik. Men mycket annat har kommit emellan och jag hinner inte med min keramik så mycket som jag helst av allt kanske skulle vilja.

Det är fantastiskt med den bloggvärld jag rör mig inom. Den är peppande och generös, inspirerande och spännande! Ni har alla en viktig del i mitt liv! Ofta förundras jag över hur många som läser min blogg. Det är ju inte klokt, hur har ni alla hittat hit egentligen!? 28 november 2011, då jag skrev inlägget om vårt kök som äntligen blivit färdigt, hade bloggen över 260 unika besökare! Galet!


Men som jag undrar, vilka är ni, alla ni som läser min blogg? Jag har ju en handfull bloggvänner som är flitiga med kommentarer och när jag får upp mot 10 stycken kommentarer, så tycker jag att det är jättemycket! Jag blir så himla glad över dem! Men, åååh, vad jag funderar, vilka är ni övriga 150-220 som läser? Känner att jag måste göra en liten undersökning! För att ni förhoppningsvis ska bli lite extra taggade att svara på mina frågor, så har jag en liten handdrejad ring i potten. Som en liten utlottning. Jag drar en av er om ett tag, om någon vecka eller så. Har ni inte en egen blogg, lämna er mailadress, så jag hittar igen er!

Hur länge har du läst min blogg?
Minns du hur du hittade hit?
Har vi träffats IRL?
Borde vi göra det?
Vad gillar du mest med bloggen?
Är du själv verksam konsthantverkare/slöjdare?
Var i landet bor du?
Hur bor du?
Hur gammal är du?
Är du kvinna eller man?
Vad skulle du vilja se mer av här på bloggen?
Något ämne som du tycker att jag kan lägga ner?

Vill du lägga till något mer, så gör det!
Häj!

söndag 22 januari 2012

Vi är laddade!





Imorgon: första dagen på dagis! Nya tofflor är införskaffade. Minikånken, som är en julklapp, är fortfarande oanvänd och helt skrynklig. Imorgon ska den fyllas med allehanda nyttiga dagisting. Och jag har sytt två nya tunikor i ett fint trikåtyg från Ohlssons Tyger. Jag menar, lite snofsig måste man ju ändå vara vid en sån premiär!



Lite kliar det allt i fingrarna efter att sy mer. Har just fått hem Elsebeth Gynthers och Bjarne Solbergs Børnetøj du selv kan sy 0-4 år som mamma beställde på nätet. Boktipset fick jag från Sophie där jag också hittade den fina lilla omlottblusen som jag är mest taggad på att sy. Boken är nytryckt, men är ursprungligen från 1979. Här finns en hel del smarrigheter!

En omlottblus i tyget ovan kanske? Det köpte jag för flera år sedan från YES ASIA. Sen har jag inte vågat klippa i det... Dumt. Det har bara legat i ett skåp. En sån liten blus kräver dock kantband och såna är jag livrädd för! Måste ha förträngt någon gång jag sytt i såna och det bara blivit fel. Eller så är känslan av syslöjd fortfarande alldeles för närvarande... Har aldrig riktigt fattat hur man får fast dem på ett snyggt vis. Men, ja, jag ska väl bara göra det. Köra. Öva.

tisdag 17 januari 2012

Från kudde till väska



Minns ni den här? Den broderade kudden som började rämna. Tacksamt tog jag mot era tips om hur jag skulle gå tillväga med lagningen. Men broderiet gick sönder mer och mer och jag kände att hela kudde blev skörare och skörare. OM jag skulle ha lagat den så skulle kudden antagligen inte ha kunnat gå tillbaka till sitt gamla liv igen, dvs som soffkudde. Den skulle nog bara ha klarat av ett liv som prydnadskudde.

Kände inte för det.



Så jag klippte helt sonika sönder den. Jo, jo, lite hemskt var det allt, det ska jag erkänna. En liten del av kudden har nu fått bli en liten väska till min iPhone. En riktig finväska, tycker jag! Några bitar av den broderade kudden återstår, vi får se om de också får ett nytt liv framöver.

lördag 14 januari 2012

Tillbaka till barndomen



Jag växte upp med det här porslinet. Lansett från Gefle porslin. Formgivet av Helmer Ringström under slutet av 1960-talet. Det var inget speciellt med det, tyckte jag då. Kanske tyckte jag till och med att vi hade ett rätt fult vardagsporslin i min familj... Minns min kompis Emmas familj som hade något sobert ljusblått porslin som jag tyckte var så snyggt.

Hur som, med åren ersattes porslinet med annat. Tallrikarna gick nog sönder, om vi ska vara helt ärliga. Endast en tillbringare fanns kvar. Den har jag under många år haft i min verkstad. Just som jag började gilla den på riktigt, slog jag ner den i golvet.

Mamma började samla på Lansett igen för några år sedan. Skåpen är åter fyllda med tallrikar och assietter. Under jullovet sprang Johan och jag på två högar av Lansett på Erikshjälpen. En med assietter och en med tallrikar. 20 kronor styck. Vi köpte alla tallrikar och assietter. Äntligen har vi fler än tre likadana tallrikar! Det känns lite speciellt att äta på tallrikarna. Tänker på alla fiskpinnar som jag ätit från dem under 1970-80-talen...

Vid samma tillfälle köpte vi en hög med djupa tallrikar från Uppsala Ekeby. Lido. Gillar dem mycket. Varje morgon äter jag Saltå kvarns Dinkelgröt på dem. Den ska ni prova! Smaksensation! Oavsett tallrik.

Och. Nu har jag ett konto på Instagram. Jag fattade ingenting först, men efter lite hjälp från både Julia och Joanna, började jag långsamt förstå. Som Twitter fast med bilder, som Joanna uttryckte sig. Jag gillar det snabba, att inte behöva tänka så mycket, utan ja, bara visa min vardag. Själv har jag varit och tittat på vardag i både Jakarta och Japan genom Instagram. Kul! På Instagram heter jag Ulrikakarin. Om du inte har en iPhone kan du kika in här!

onsdag 11 januari 2012

Om de där köpen

Ibland planerar och sparar jag pengar för att köpa något verkligt efterlängtat klädesplagg. Det händer dock inte så ofta, för oftast bara hänger plagget där, mitt framför mig i affären. Utan att jag hade den minsta aning om det tidigare. Och ännu mindre visste att jag behövde det... Känslan kan dock vara densamma oavsett inköpssätt: Yes! Det här är verkligen ett BRA köp! Det här är ju något som jag kommer att kunna ha RESTEN av mitt liv! Jag MÅSTE köpa den!

Och så kommer jag hem. Hänger in plagget. Använder det en, eller någon gång. Men sen... Plagget blir bara liggande, efter en tid förpassas det kanske till och med upp på vinden. Ner i en låda. Där får det ligga och skämmas. Känner ni igen er?

Som den här klänningen från Maria Westerlind. Tänkte att den skulle bli min nya vinterfavorit. Då. Det var två vintrar sedan. Det blev den inte. Jag blev gravid och klänningen veks ihop och lades undan i en låda. Och nu är den plötsligt för liten...

Eller stövlarna från Duckfeet. Jag var i Köpenhamn och gick in på en affär och där stod de! Precis såna stövlar som jag alltid velat ha, tänkte jag då. Köpte dem där på direkten. Väl hemma igen kom utdraget från Visa. Jag fick en smärre chock, jag som liksom tänkt att danska kronor och svenska kronor var värda nästan lika mycket...

Hur som, en hel massa älskvärda loppisstövlar har kommit mellan mig och mina Duckfeet. De senaste två vintrarna har de stått helt oanvända...

Eller så köper jag något som jag egentligen vet att jag inte kommer att kunna använda. För stort. För litet. I det här fallet alldeles för stort. Om man, som jag, har storlek 37-38 på fötterna så blir det inte bra med ett par stövlar i storlek 40. Men där och då, ja, då var jag liksom tvungen att köpa dem. De var ju ändå helt oanvända och vem skulle annars rädda dem, om inte jag? De är fortfarande oanvända.

Men vad är det man säger..? Kill your darlings? Jag kan inte ha kvar fina kläder och stövlar som jag aldrig använder. Kanske att någon annan kan glädjas åt dem så mycket mer än vad jag gjort under den senaste tiden? För de är värda att älskas! De är alltså till salu! Jag har uppdaterat Utvalt! Det händer sannerligen inte ofta, så pass på!

måndag 9 januari 2012

Hej då jullov





Ja, nu är snart mitt jullov slut. Två veckor... det känns som att jag har varit ledig i fem... Imorgon börjar jag igen, lite skönt blir det allt. Mest spännande på jobbet i år blir onekligen det här.

fredag 6 januari 2012

Den lilla mästaren






Idag avslutade jag mitt arbete i verkstan för denna gång. Majlis fick prova att dreja, nåja, känna på den snurrande leran, för andra gången i sitt liv. Första gången hon gjorde det var hon bara 6½ månad. Jag måste säga att mycket hänt sedan dess. Kolla in koncentrationen! Kolla in greppen! Vårt barn - ett drejgeni!


Och precis som Line frågade efter mina blommor, så har jag just drejat fler såna under mina dagar i verkstan! I år planerar jag några fler kulörer, förutom den vita som jag gjort i flera år nu. De jag gjort nu ska bli gröngrå när de är klara. Tänker mig även rosa och ljust, ljust blå. Blomman ovan bor som blompinne hos en av mammas pelargoner.