Har jag inte kommit längre?

Inser att jag gjort det igen; köpt grejer bara för att jag trott att jag mååååste ha dem. Ni minns kanske hur fel allt blev när jag köpte Muminmuggar för några år sedan? Och det jag ska berätta om nu har gått till på precis samma vis.

Vissa grejer sprids genom sociala medier, som ett slags måsten. Och jag går tydligen på dem ibland. Som första exempel har jag den här kalendern, Daily Journal från Frankie Magazine. Under ett år hade jag insupit den genom Instagrambilder. Vad härlig den verkade vara! Så fin inuti och så många fina tillbehör! Trots att jag sedan början av 2000-talet varit väldigt nöjd med mina kalendrar, som jag för det mesta köpt på Ordning och Reda, kände jag i slutet av förra året att jag bara MÅSTE ha en sån här Daily Journal!

Den var slut när jag skulle beställa. Inte konstigt, alla verkade ju ha en. Ställde mig på kö och till sist kom det in nya. Beställde. Den var asdyr.

Sen kom den hem, och ja, den är jättefin, men fyller inte alls de krav jag har på en kalender. Till en början tänkte jag att jag kunde fixa till sånt jag saknade. Alltså började jag för hand skriva in veckonumren på varje uppslag, för den informationen finns inte. Sen var det något mer som kändes fel. Tröttnade och gick iväg och köpte en ny kalender, likt de jag haft under alla år. Jag rev ur alla fina tillbehör i Daily Journal och lade dem i plastfickan som finns längst bak i min nya kalender. Daily Journal åkte in i bokhyllan, men jag borde såklart bara ha gett bort den till någon som suktade efter den…

Alltså. DÅLIGT, dyrt och oigenomtänkt köp.

Borde ha lärt mig. Men nej då. Senast för några veckor sedan började jag upparbeta värsta habegäret efter en kanna i IKEAS serie Sinnerlig. På bild såg den mysig, bastant, naturnära och… liksom väldigt keramisk, ut. Åkte till IKEA. Den var SLUT! Fick reda på datumet då en ny leverans skulle komma in. Bevakade. Den kom in. Jag åkte och köpte. Inte bara en, utan tre. Alla färger skulle jag ha! Borde ha anat oråd redan där och då. Pipen såg misstänkt opraktisk ut. Väl hemma provade jag kannan. Vattnet hamnade inte bara i glaset, utan även på bordet. Tror faktiskt inte att jag själv någonsin har lyckats göra en kanna som häller så pass dåligt som den här… Kanske ska man ha en speciell teknik när man häller, men den har jag inte kommit underfund med än. Och jag vill inte prova att hälla fler gånger nu.

På sätt och vis vill jag bara hyva iväg kannorna. De stör mig lite. Nu ser jag bara pipen på dem, och hur den liksom skriker: – Jag kan inte hälla! Samtidigt tycker jag ju att de är lite fina. Men vad ska jag med kannor till, som inte häller bra? Använda dem till något annat vill jag inte, en kanna ska användas som en kanna, tycker jag.

De estetiska idealen som råder nu håller på att ta över, verkar det som. Estetik framför funktion. Personligen så tycker jag det är jätteviktigt att form och funktion går hand i hand. Nästa gång jag får ett sånt här habegär över en pryl eller ett klädesplagg, ska jag banne mig tänka till både en och två gånger innan jag går iväg och köper det!

Inspirerande just nu

 

Jag kan hitta inspiration lite varstans. Inspiration till min keramik får jag inte bara från andra keramiker och deras verk, ofta hittar jag inspirationen i till exempel textil. Och så där är det med allt jag inspireras av. Jag kan hitta inspiration till bakning när jag tittar på en interiör, eller inspiration till sommarhuset när jag ser bilder på bakverk…

Här är några av de bilder som jag har i min kamerarulle, avfotade för att jag inte ska glömma bort dem, eller fotade i språnget just när jag passerar något spännande.

Under den senaste tiden har jag börjat tycka att ekologiskt nybyggda hus är så himla spännande! Hade jag mycket pengar och gott om tid, så skulle jag väldigt gärna ge mig in i ett sånt projekt. Går igång på smarta isoleringslösningar, energisnåla uppvärmningssystem och naturmaterial som tegel, lera och trä. Huset skulle gärna få ligga som det på bilden ovan, i en skogssluttning.

 

Bilderna ovan:

1: F a n t a s t i s k t etenithus inte långt ifrån vårt sommarhus.

2: Annat favoriteternithus nära vårt sommarhus. Älskar hela den lilla gården där den ligger i en skogsglänta.

3: Jättegullig liten gård några mil norr om Gävle. Någon gång kanske jag vågar fråga om jag får gå in.

4: Bolltistel vid sommarhuset, fotad en av de sista semesterkvällarna förra sommaren.

5 och 6: Rödmålat växtskåp. Fotat ur en tidning hos mamma, minns dessvärre inte vilken.

7: Växthus/uterum i grånat trävirke. Från Instagram. @kettu_repolainen

8: Grönt miniväxthus. Från Instagram. @sternerssomnad

9: Växtskåp. Husmoranna

10: Bukett med Dahlior och Hortensia. Från tidning hos mamma.

11: Lapptäcke med stora, gamla mjuka tyger. Hedvigs Trädgårdskafé, Gävle.

12: Keramikvas, Slottsträdgården, Ulriksdal. Skaparen framgick inte av bildtexten tyvärr.

13 och 14: Nybyggt ekologiskt hus utanför Umeå, Kloka hem, nr 1, 2015.

15: Nybyggt hus från en tidning hos mamma.

Hej höst!

‘

Augusti, vart tog du vägen? Samtidigt som månaden känts jättelång, så har den swischat förbi!

Månaden har rymt de sista veckorna av semestern. Då var det fortfarande varmt och vi badade varje dag. Sen började jag jobba. Fick undan en del på jobbet under en och en halv vecka och så var det dags för ledighet igen (jojo, det gäller ju att lägga upp sin vardag på bästa möjliga vis!) I en vecka jobbade jag med min keramik. Ledigheten avslutades med en dag i Stockholm ihop med Åsa, en gammal keramikerkompis. Vi besökte bland annat Liljevalchs, där11 konsthantverkare ställer ut, varav några keramiker. Utställningen pågår till den 7 september, tror jag, så skynda dit om ni vill inhämta lite inspiration.

Nu: September. Jobb. Och höst.

Hur har ni det? Hur klarar ni hösten? Tips?

Högst upp: Majlis och Johan pratar med grannkatten Tyche, som verkar ha förstått att han fått nya grannar. Grannar som gillar kattgos.

Bilden längst ner: Jag håller i min mugg som Åsa gjort. “Fika mer!” En slags valslogan så här i valtider. Keramikerpartiet för folket!

Ä N T L I G E N !

Vi har äntligen fått köpa Huset!

För ungefär en månad sedan när jag var sjuk en dag, ringde jag mäklaren och undrade hur det gick. Vi ville lämna ännu ett nytt bud. Efter några minuters samtal erkände mäklaren att hon missförstått vårt senaste bud, det som vi lade i december. Jag blev matt och arg på en och samma gång. Hon verkade lite skamsen och erbjöd sig att ringa säljaren omedelbums. Efter någon dag återkom hon och sa att säljaren var beredd att sälja till oss. Men vi har alltså gått och väntat på svar på en fråga som är fel ställd. I ungefär tre månader…

För att göra en väldigt lång historia väldigt kort, så har vi alltså fått köpa huset nu! Och allt i huset och allt  i uthusen också, för en liten billig peng.

På köpet har vi fått en ny vän, säljaren Maggie. Världens gulligaste och raraste lilla tant! För några veckor sedan var vi i huset tillsammans med henne en lördag och det känns som att vi fick jättebra kontakt. Vi kommer definitivt att ses många fler gånger. Hon ska få komma till oss i sommar, har vi lovat.

Och i fredags fick vi tillträde till huset! Johan och jag åkte dit direkt efter att vi varit hos mäklaren. Vi snokade som värsta galningarna! Det är ett spännande hus det här, med en spännande historia och många roliga  grejer (och många inte så roliga grejer också!).

‘

Dagen efter tog vi med oss Majlis och åkte dit igen. Hon fick i uppgift att samla kottar i hinkar. Det gjorde hon rätt ihärdigt tills hon var tvungen att sova en stund i en soffa. Johan röjde bort ett dött äppelträd och klippte lite sly bakom dasset och jag började borsta av bös från garagetaket.

Vi hittade en massa gamla krukor och inventerade det som är synligt i förråden. Jag tror att vi kan tagga ner med våra loppisbesök ett tag nu, för i huset finns verkligen allt man kan behöva. Och lite till.

På vägen hem inspekterade vi byns badplats.

Idag har jag drejat hela dagen och tvättat en massa dukar från linneskåpet i huset. Jag drejade, men mina tankar var på annat håll.

Ett hus som förtjänar oss och så vi som förtjänar ett sommarhus. Det kommer att bli himla bra det här!

Vad gör en bra mugg?

Jag ser former överallt. Och jag funderar mycket över former.

Vad gör en bra mugg?

Självklart finns inget entydigt svar på den frågan. Alla har vi olika smak. Och olika händer. Emellanåt när jag pratar om handdrejade muggar med olika personer, slår det mig att många i första hand tycks välja mugg utifrån kulör. Form och känsla kommer senare. Många blir lite överraskade när de får fler verktyg till att bedöma en drejad mugg. Överraskade, men glada.

Jag kan inte rangordna det jag tycker är viktigt, men här kommer några av de delar jag vill ska funka:

Form, tyngd, tyngdpunkt, känsla i handen, känsla mot munnen, yta och kulör.

Alla de här delarna behöver harmoniera. Det betyder alltså att en form kan kännas “fel” en gång, men helt rätt en annan, beroende på att hänkeln är olika utformad. En hänkel måste ta hand om formen. En vid kopp med en smal hänkel kommer antagligen att kännas vinglig i handen. Här behövs en bredare hänkel. Placeringen av hänkeln är också viktig. Högt, mitten, lågt, detta spelar stor roll för hur muggen känns i handen. Hänkeln måste ha en naturlig anslutning till muggen, vara ett med den. Av den anledningen gillar jag bäst hänklar som är dragna direkt från muggen. Självklart finns det också undantag till detta! Om hänklar har jag skrivit flera gånger tidigare, bland annat här!

Muggens kant är viktig. Den får inte vara för tjock, men absolut inte heller för tunn. En tunn kant – och ett tunt gods över huvud taget -funkar bättre på en liten kopp, än på en större. Det är lätt att tro att en kant kan avslutas hur som. Det är ju slutet bara... Jag tycker att kanter är något av de svåraste. Hur den ska luta, var den högsta punkten ska ligga, osv, osv.

En väldrejad mugg på, säg 300 gram lera, kan upplevas mycket lättare än en nybörjarmugg av samma mängd lera. Det beror på att tyngdpunkten antagligen ligger lägre i nybörjarmuggen. Det är svårt att få med sig leran upp när man inte riktigt behärskar drejningen.

Vidare tycker jag att muggens form på insidan ska överensstämma med formen på utsidan. Det betyder till exempel att en cylinderformad mugg helst ska ha en platt botten och ca 90 graders vinkel mellan botten och vägg på insidan. En mugg med soppskålsform, med mjukt rundade väggar, kan med fördel ha en rundare botten invändigt.

Det är positivt om muggarna går att stapla på varandra men inget jag har som krav. (Staplar dem ändå!) Har allt mer börjat dreja helt cylinderformade muggar, eller cylinderformer med något smalare diameter upptill, än nedtill. Då blir det problem med staplingen…

I likhet med till exempel broderi, där många brodöser menar att baksidan ska vara minst lika fin som framsidan, tycker jag att en muggs botten bör vara arbetad och inte lämnad åt slumpen. Av den anledningen beskickar jag, med några få undantag, alla mina former.

Även fast jag i princip bara använder handdrejade muggar, menar jag inte att sådana automatiskt är bättre än fabrikstillverkade. Jag minns ett citat jag hittade i en Hemslöjden för något år sedan. Reportaget handlade om den perfekta muggen och lyder så här: “…väljer hon hellre en välgjord fabrikstillverkad kopp än en dålig handgjord.”

Men när en handdrejad känns rätt, ja, då är den oslagbar som mugg!

Fler och fler, mer och mer

Enstaka former är inget för mig då jag drejar. Jag vill dreja massor av samma form! Alltid minst 20, helst 50 eller fler. Det är någonting med massproduktionen som är hela grejen med drejningen för mig. Att sitta och nöta. Och nöta. När jag efter ett tag nästan kan en form utan och innan. När alla former blir lika vida och lika höga, utan att jag mäter. Utan att jag tänker.

Det är bara genom nötning det går att lära sig ett hantverk riktigt bra, tror jag.

Semester - tema loppisar

Första semesterveckan lider mot sitt slut. Jag börjar sakta men säkert komma in i semesterlunken. Vi sover till över åtta om morgnarna, flera dagar har tillbringats vid en strand men veckan har också varit ovanligt loppisspäckad!

I söndags när jag lämnade keramik på Erik-Anders köpte jag två gardinlängder i ett tyg med mönster från 1950-talet. Nu har gardinerna fått komma upp i Majlis rum och hela rummet blev varmt och soligt. Dessa gardiner var inte ett fynd rent ekonomiskt, men känslomässigt och estetiskt!

I början av veckan var det dags för min favoritloppis som äger rum en gång om året. Förra året gjorde jag riktigt fina fynd där och utbudet var minst lika bra i år!

Johan köpte fyra oanvända bomullsskjortor och några fina knivar som nu är uppslipade och sylvassa! Jag köpte en gammal cykelkorg, cykelhandskar, pelargonsticklingar och annat smått och gott. Sånt där som möjligtvis är helt onödigt men som liksom g ö r loppisbesöket! Detta är en riktig fyndloppis med de flesta priser kring 5-20 kronor, de dyraste grejerna kostar 50 kronor.

Bland textilierna hittade jag några vita bomullslinnen med spets och hålmönster och så hittade jag en underbar väska i tyget Björnloka från Jobs. Den ska jag nog försöka pimpa i handtagen så att jag får till en axelremsväska istället för små handtag.

Jaha, sen var det dags för loppis nummer tre. Ett kafé utanför stan ska stänga och redan i våras frågade jag ägaren om hennes kaffe- och tekoppar. Jag frågade eftersom jag drabbades av enorm nostalgi över servisen. Min farmor hade den när jag var liten och fram till att jag såg den på kafét, hade jag helt glömt bort den. Då var ägaren inte redo att sälja dem, men det är hon nu! Hon messade mig några dagar innan och meddelade att hela servisen var till salu. Jag åkte dit och köpte både kaffekoppar, tekoppar, fat och assietter. Redan i våras köpte jag faktiskt några liknande koppar med fat, men de kopparna var raka i formen. Den HÄR formen är mycket bättre! Mjukare och snällare!

Älskar semester. Älskar loppisar!