Inte vilken kofta som helst

Ni som har hängt med här ett tag vet att jag är väldigt svag för stickade koftor. De flesta jag har är gamla, fyndade på loppisar. Det är inte den här. Den är helt ny och stickad bara till mig!

Det är fantastiska Dödergök som stickat den i ett hantverksbyte vi ska göra. “Ska göra” för att keramiken hon ska få av mig är ännu inte färdig. Men jag har fått koftan!

Den har föregåtts av många mailsvängar. Utbyte av foton på olika koftor, inspirationsbilder och mönsterfunderingar. Efter bara några mail var Erika helt med på vad jag var ute och for efter. Hon hittade ett mönster, men var tydlig med att säga att det skulle fungera som en grund, hon skulle kunna ändra i det precis efter mina önskemål. Provbitar skickades till mig så jag fick känna på olika garnkvalitéer. Vi enades om garn och kulör. Erika fick mina mått och satte igång.

Och mina önskemål då? En rak, nätt koftkropp, hög v-ringning, inga resårkanter som drar åt, inga höga resårkanter, inga detaljer som sticker ut. Jag önskade mig en enkel, tidlös kofta som jag kan leva med länge.

I torsdags fick jag koftan med posten. Så himla perfekt! Spana in detaljlösningarna! Jag är så imponerad över Erikas skicklighet. Tänk att kunna freestyla en kofta! Till någon annan än sig själv! Jag är så nöjd med koftan!

Imorgon bränner jag Erikas keramik och om några veckor kommer vi att ses för första gången. Hon kommer nämligen hit för att hämta keramiken. Ska bli kul att ses efter så många års bekantskap via bloggar och Instagram!

På gång och en fråga

Idag körde jag igång årets första pass i verkstan. Så skönt att vara på gång igen! Det här passet kommer jag att ägna åt en beställning till Kvarterskrogen Matildas i Gävle. Sedan tidigare har restaurangen mina tekoppar och nu ska de komplettera upp med kaffekoppar med fat samt espressomuggar. R o l i g t uppdrag!

Efter att den här beställningen är klar så kommer jag att göra grejer till årets första hantverksbyte. Jag vet ännu inte exakt vad det är som jag ska göra till bytet men det jag ska byta keramik mot är en hemstickad KOFTA! Snacka lyxigt byte va!? Det är ingen annan än eminente Dödergök som ska sticka mig en kofta i 1940-talssnitt. Vi har ännu inte bestämt vilken modell hon ska sticka till mig, men jag känner mig helt lugn; det här bytet kommer att bli awesome!

Jag skulle vilja efterlysa ännu ett byte att göra framåt våren. Jag önskar mig ett mönster till en trikåtop. En slags bastopp som har lite vidd och som kanske till och med går att förlänga till en tunika. Kanske lite A-linjeformad? Det viktigaste med det här mönstret är att halsringningen är rund kring halsen. Jag vill absolut inte ha någon urringning, utan en hederlig gammal, typ t-shirtringning. Helst vill jag ha en liten trikåavslutning upptill i ringningen, inte endast en fåll. Det jag önskar med bytet är alltså ett mönster men också en tröja/tunika/klänning uppsydd efter mönstret. Tygkostnaden står jag för själv. Den som syr får välja vad för slags keramik den vill byta sömnaden och mönsterframtagningen med.

Vad säger ni? Är det någon som är på?

2015, hantverksbytenas/tjänstebytenas år! Tror jag.

Oväntat inköp

Mitt i mörkaste, tristaste och tröttaste november överraskade jag mig själv med att köpa en ganska så lysröd kofta. Tänkte att den kanske kan pigga upp?

Vanligtvis köper jag aldrig begagnade stickade plagg som inte är i 100 % ull, men den här koftan är i någon blandning och lite tufsig. Kan man snoffsa till den på något vis, någon som vet? Noppiga plagg är väldigt deppigt, tänker jag. Nya knappar ska den få också, men sen så!

Ser du något självlysande rött i vinter så kan det vara jag.

Om gamla loppisfynd

När jag under slutet av 2013 ställde till med en tävling här på bloggen, passade jag ju också på att håva in lite tips kring vad jag ska skriva om. Anna undrade om jag minns mitt första loppisfynd.

Det gör jag väl kanske i n t e. Minns dock en låda som jag ropade in på en auktion någon gång under början av 1990-talet. Minns inte vad det var i lådan som jag ville åt. Ett par i 30-årsåldern kom fram till mig sen och undrade om de fick köpa några grejer ur lådan. Det var några 1950-tals porslinsgrejer, vaser eller något liknande Köpa? sa jag, ni får dem! Och de kunde inte tro sina öron och tackade mig så himla mycket. Jag har ju ett enormt bra minne för det mesta, men just i detta fall minns jag ingenting. Och jag tänker att det nog är bra…

I alla fall. Den här klänningen köpte jag sommaren 1990. Har för mig att jag köpte den på Biståndsgruppen i Gävle. Jag var 19 år och hade precis tagit studenten. Jag satte på mig klänningen och cyklade till min mammas barndomsby där mamma redan var på en auktion. Jag använde klänningen en hel del och sen hade mamma den i flera år. Bilden ovan är från min 19-årsdag och bredvid mig sitter min kompis Terés.

Nu är den så tunn, så tunn. Full av håligheter. Går sönder bara man tittar på den. Men jag kan fortfarande ha den. Nedsydda veck under midjan, klädda knappar och ett tungt fall i tyget. Någon gång ska jag se till att få en likadan modell uppsydd. I ett lika slinkigt tyg.

Riktigt lika gammal som loppisfynd är inte den här koftan, som jag tror att jag har skrivit om tidigare. Den är nog från ungefär mitten av 1990-talet. En knapp saknas och jag har tänkt att jag skulle flytta om knapparna lite, så att det inte syns lika bra. Men koftan är lite, lite för lång, tycker jag. Om jag har jeans (och det har jag ju typ aldrig) kan den funka, men till klänning eller kjol går det absolut inte. Så därför blir den för det mesta liggande i min garderob.

Men i alla år har jag ändå sparat koftan. Den är otroligt varm och ullen är blankt sliten. Är det någon av er som vet vad den här typen av kofta kallas?

Jag är rik!

Jag känner mig verkligt rik då jag har möjlighet att byta min keramik mot något annat hantverk. Eller någon annan grej över huvud taget. Det känns som om jag får något fint alldeles gratis. Jag får liksom så mycket!

Den senaste veckan har några fina byten nått mig.

Just nu sitter jag och myser i världens mysigaste och skönaste sockar som Dödergök har stickat till mig. Jag förklarade för henne att jag önskade ett par låga sockar, mer som ett par tofflor. I vändande mail frågade hon mig vilka färger som jag ville att tofflorna skulle ha. Jag ville gärna att de skulle ha varma hösttoner som olivgrönt och varmt gult. Sen så var hon igång! Själv är jag ju ingen stickerska men jag tror ändå att jag vågar påstå att Dödergök tillhör en av Sveriges vassaste stickerskor. Snabbt går det också. Jag är grymt imponerad!

Dödergök å sin sida har inte fått sin del av bytet än, men i min verkstad står två muggar och väntar på bränningar och glasering. Inom några veckor har hon nya tekoppar att höstmysa med!

Från en mästerstickerska till en annan! Det gäller ju att omge sig med rätt personer... Jag har gjort ett fantastiskt byte med Clara också. Sju soppskålar skickade jag till henne och som byte har jag fått v ä r l d e n s finaste vantar! Ja, ni ser ju själva. Det mest fantastiska är att det är Clara själv som gjort mönstren. För mig är det helt ofattbart hur man behärskar det men självklart förstår jag att det ligger en massa övning bakom kunskapen. De här vantarna och torgvantarna är framtagna av Clara inför att hon skrev sin bok som släpptes helt nyligen. Tidiga exemplar alltså. Jag är så glad över dem! Och kolla in hos Clara så fint hon har skrivit om bytet, jag blir alldeles stolt över att ha fått möjlighet att byta hantverk med henne!

Ytterligare ett byte som jag gjort nyligen är ett med Frida. I ett litet paket kom ett par toppenfina skor till Majlis. Märket är Kickers och det är Fridas två flickor som haft skorna tidigare. Det är så kul, för vi har bara träffats en gång, jag och Frida. Det måste ha varit kring 2000. Min klass från Högskolan på Gotland var och murade ett valv på Skansen och Frida är min gamla klasskompis Johannas syster. Minns att vi sågs som hastigast. Men genom att jag får så mycket om Frida berättat för mig genom Johanna (som jag heller inte träffar särskilt ofta numer, tyvärr) så känns det som att vi känner varandra, jag och Frida. I Majlis klädskåp finns en hel del kläder som vi ärvt efter Fridas flickor, det mesta sytt av henne själv. Klänningar som vi använt flitigt under två somrar nu. Planerar ett kit till Frida framöver. Tänker mig att det bland annat ska innehålla en tvålkopp som jag gjort.

Byta grejer - bästa grejen!

(Gemensamt för alla oss som nämns i inlägget är att vi följer varandra på Instagram. Instagram - connecting people).

Jag älskar ull!

I förra inlägget hintade jag för er om den senaste tidens fynd jag gjort. Nu ska jag berätta lite mer kring dem. Det hela började redan innan jullovet och först ut var den här lilla västen. Den hittade jag på en loppis i stadens utkant. Priset, 6 kronor, kändes alldeles perfekt för mig! Jag har länge varit på jakt efter en liten nätt väst och den här är ju än bättre än vad jag tidigare önskade! Det bästa med den är den relativt höga, runda halsringningen!

Den här goströjan hittade jag på Erikshjälpen för 75 kronor. Det är inget exklusivt över den, den är bara mysigt. Tänker mig den till jeans. Och framåt våren kommer den att bli en jättemysig varm tröja att använda som jacka!

Sen blev det jullov och jag hängde en del på Myrorna. En vacker dag hängde den här grå lilla godingen där. Kanske är ullen något för hårt tvättad, eller så ska den se ut så här? Jag har myst i den varje kväll sedan den blev min! Jag älskar små, nätta koftor! Den här koftan kostade en bit över hundringen och det är rätt dyrt, tycker jag, men jag kunde ändå inte motstå den.

Vid samma besök som jag hittade den grå koftan, köpte jag den här koftan/jackan. Från det gamla klassiska märket Busnel. Tjock, fin ull. En kofta en bit ifrån min stil. Den känns lite märkvärdig. Den ska jag använda vid viktiga möten. Fin till jeans i vår. 85 kronor.

Sist, men absolut inte minst, mitt senaste fynd. Koftan från Oleana. I ull och silke och precis i mina färger, hängde den på Myrorna för 245 kronor. Det kan man ju tycka är väldigt dyrt för något från Myrorna, men då ska man ta i beaktande att koftor från Oleana är väldigt dyra om man köper dem nya. Koftan är liten och nätt och passar mig perfekt. Vacker som en tavla. Jag är väldigt nöjd! 

2012

Året är snart till ända. Här är lite av det som 2012 bjöd mig.

Jag sydde några fina blusar till Majlis i början av året. Hon lekte med sina dockor och hon började på förskolan. Det känns som tusen år sedan nu.

Även under vinterhalvåret är jag ibland ute och åker runt i länet i mitt jobb. Här är en vy som jag fångade på väg hem från Alfta i februari.

Jag tog ledigt från jobbet under en vårvecka och drejade inför en stor beställning till sommaren. Roligt med beställningen men herrejävvlarr vad jag drejade. Det var nästan inte kul att känna en sån press. Men det blev riktigt bra till slut!

Sen blev det äntligen sommar. I jobbet höll jag en vandring i spåren av de kulturhistoriska skyltar som jag jobbar med. Jag ordnade ett fint trädgårdsseminarium på en hälsingegård. Jag besökte några av hälsinglands hembygdsgårdar. Hälsingegårdarna förklarades som världsarv!

Jag fick äntligen semester och vi åkte till Hälsingland och bodde på en hälsingegård, precis som förra sommaren. Majlis badade ute för första gången i sitt liv.

Anna och jag åkte på en fantastisk loppistur. Jag gjorde saft.

Mest regnade det. Hela tiden. Plötsligt var det höst och allt kändes bara jobbigt. Jag vilade från bloggen ett tag.

I oktober fyllde Majlis två år och vi ställde till med ett litet kalas. Två år! Vi har en liten människa här hemma som springer omkring och säger en massa kul grejer hela tiden. Som har finurliga funderingar, som älskar sina dockor Sigge, Siv, Anette, Hille, Bosse, Lisa och Anna. Som tycker mycket om böcker och som har provat pottan på riktigt en gång. - Malis stoooor flicka, som hon själv säger. Hemskt kul person!

Jag började, i brist på annat kreativt sysslomål, att virka en sjal. Allt enligt Malins beskrivning som jag efter många om och men förstod. Nu fattas bara det där sista. Hoppas jag får till det hela innan jag ska börja jobba igen efter nyår.

Finfredagar. Stickade koftor och gamla kläder. Vad skulle hösten vara utan dessa inslag?

Och nu är det vinter. Jullov. Johan och jag vill helst bara slappa i en varsinn soffa men Majlis kan inte sitta stilla en längre stund (läs: 3 sekunder). Nästa jul kanske...

2012 tar snart slut. Inte mig emot. Det har inte varit något toppår för mig, även fast bilderna kanske får det att se ut så. Jag hoppas mycket på 2013 som ett bättre år. Jag ska jobba mer med min keramik och jag ska jobba mer med mig själv.

Hoppas ni vill hänga med mig nästa år också! Jag har så många kloka och fina bloggläsare, många som jag liksom tycker att jag känner nu efter flera år! Ett riktigt GOTT NYTT ÅR önskar jag er!