Erlings grejer

Vi köpte ju sommarhuset all inclusive, det vill säga med a l l a grejer som fanns i både hus och uthus. Vi visste redan från första besöket i huset att det fanns mycket grejer där, det såg vi ju med egna ögon! Men aldrig anade vi att så mycket mer dolde sig bakom väggar, uppe på oinredda vindar och långt, långt in bakom bråten... 

Erling, som han hette, mannen som hade varit gift med Maggie, som vi köpte av, var uppenbarligen en riktig samlare. Han är död sedan många år nu, men det är omöjligt att inte tänka på honom när vi är i huset. Han drev bensinmack inne i Söderhamn, under hela sitt yrkesverksamma liv. Tror jag åtminstone. Först hade han en Texaco-mack. När Texcos verksamhet 1947 överfördes till det amerikanska oljebolaget Caltex (namnet bildat av California och Texaco), fick Erling alltså byta ut alla Texaco-skyltar till Caltex-skyltar. Och alla andra grejer märkta med Texaco också, för den delen. Men Caltexeran i Sverige blev kort, redan 1967 överfördes nämligen Caltex europeiska verksamhet åter i Texaco. Erling fick åter igen byta märke på sin mack. Det är förresten Erling som syns på bilden ovan. Jag hittade den i en bok som handlar om Söderhamn för inte allt för länge sedan.

Han måste ha insett att han skulle spara de kvarvarande Caldexgrejerna. Caltex hade ju troligen för alltid gått ur tiden i Sverige. Men Maggie och Erling bodde i en lägenhet inne i stan, och där fanns säkerligen ingen plats att förvara alla Caltexgrejer. Nä, de fick följa med till sommarhuset, där de stoppades in i uthusen, in i skåp och byråer, upp på vindar och in bakom bråte. Vissa grejer kilades till och med fast bakom väggar. Och där blev de liggande.

Många år senare kom vi till huset och började rota. Och rota, det är faktiskt något av vårt paradnummer. Herregud vad vi har rotat! I sågspånen på uthusens vindar har vi hittat skidor, gamla väskor, möbler. I skåpen en massa gamla blomkrukor, under huset plåtburkar och i lådor en massa gamla fotografier. I ett av uthusen finns till och med ett riktigt stort butiksfönster med ekkarm. Går knappt att flytta. Jag undrar om också det kommer från macken.

Mackprylar har vi hittat i massor. Klistermärken, plåtburkar, tuber, blåställ, kepsar, flaggor, vepor, verktyg, hyllor och en massa, massa reklamprodukter. Inte visste jag, innan vi köpte huset, att det finns en ämnesgrupp på Tradera som heter "Bensinia". Jo, men klart det gör det! Där har vi sålt otaliga grejer nu, under de snart två år som vi haft huset. Blivit lite tjenis med vissa av köparna och haft mailkonversationer utanför Tradera, med vissa andra. För nu snackar vi riktiga bensiniaentusiaster! Mestadels män, såklart, och jag gissar att många av dem har som ett alldeles eget liv kring sina bensinmacksgrejer, ett liv som kanske inte någon annan i familjen riktigt har grepp om. Vid ett tillfälle fick jag ingen återkoppling från en köpare, så jag ringde helt enkelt upp honom. En kvinna svarade och jag frågade efter mannen. Han var inte hemma och hon undrade vad det gällde. Jag berättade om affären på Tradera varpå hon suckade fram: - Vad är det han har köpt nu då? Jag berättade om den stora textila vepan med Caltexloggan som han budat hem. Hon frågade trött: - Hur mycket har han köpt den för då? När jag sa att det var för närmare 3 000 kronor, sa hon: - Jadu, herregud, jag har ingen som helst koll på allt han köper.

Vissa män som vi haft kontakt med har riktiga museala miljöer, vissa har nog sina samlingar i garaget, kan jag tro. Den allra, allra finaste grejen vi har hittat, är den här glashuven. Den har suttit högst upp på en bensinpump på den tiden då Caltex fanns. Huven låg skyddad bakom sågspån på en av vindarna. Den har inte en skråma, trots att den ju måste ha varit utsatt för väder och vind då den krönte toppen. Vi älskar den och har bestämt oss för att behålla den. Åtminstone ett tag.

Efter nästan två år har vi sålt bort de flesta av de absolut bästa godbitarna, men visst finns det en massa småpryttlar kvar än. Och säkert än mer som bara väntar på att bli hittade...

Bygga för bin och humlor

I veckan fick jag hem Impectas frökatalog, anno 2015. Visst minns jag hur trångt det var i landen i somras, men trots detta har jag ändå börjat bläddra i katalogen. Man kan ju alltid gräva ett nytt land, tänker jag... Har hittills fallit för några skira enkla Tagetes och även Gurkört.  Köpte, lite motvilligt, en limefärgad Tagetes förra sommaren, och den blommade så fint, rikligt och LÄNGE! Motvilligt, för att jag minns hur vi fick så orangea fula Tagetes, då jag gick i trean, fyran. Men. Det finns ju väääldigt många olika Tagetes!

Bäst som jag bläddrade i katalogen, började jag åter igen att tänka på bin. Det har jag gjort till och från ända från första sommaren i sommarhuset. I somras såg vi tyvärr knappt några bin alls där, men desto fler humlor och fjärilar. Till nästa sommar ska jag därför försöka bygga lite olika bon till bin, och kanske även till humlor. Det finns perfekt varma väggar utefter uthusen, det är där jag tänker att bona ska få sitta.

Här har jag läst lite om hur man kan bygga, och här med. Och här finns bra information!  Det verkar faktiskt som att det bara är fantasin som sätter gränserna för hur bona kan se ut. Jag tänker i alla fall prova lite olika till sommaren. (Alla bilder ovan är såna jag hittat när jag bildgooglat på bi- och humlebon.)

Är det någon av er som läser som har provat att bygga bibon? När sätter ni ut dem? Så långt har jag inte kommit i mina studier än, men jag tänker att det måste vara i god tid innan de vaknar efter vintern?

Rivhelg!

För några veckor sedan lämnade vi Majlis hos mamma och begav oss till sommarhuset med min snälla pappa. Rivning av två uteplatser stod på schemat. Delen med taket har vi aldrig nyttjat mer än som skrotrum och förvaringsplats för grillen, typ. Den öppna delen använde vi lite förra sommaren, innan det blev för varmt att sitta där och vi flyttade utemöblerna till en annan plats i trädgården. Den förra ägaren kallade den öppna platsen för Dansbanan och det har vi också gjort. Trallen är rutten, pappa brakade igenom en bräda förra sommaren. I sommar har vi vi bara suttit på kanten vid förmiddagsfikar och vissa luncher. Skapligt outnyttjade platser alltså!

Materialen var dåliga och eftersom vi inte använde platserna ville vi heller inte lägga pengar på att fixa till dem. Vi ville få fram verkstadsbyggnaden och kanske anlägga en ny uteplats invid den.

Alltså bestämde vi oss för att riva hela rasket!

Det gick snabbare än vi trott. När det blev lördag kväll var delen med taket borta. Vi hade först tänkt stanna där och spara dansbanan till nästa sommar och känna efter hur den skulle kännas fristående. Men jag fick ont i magen av blotta synen. Gillar inte hårda och kantiga platser i trädgårdar. Har aldrig förstått varför man bygger upp platser för trädgårdsmöbler när man har en trädgård. Plattor eller stenskivor i nivå med gräset är ett långt mjukare sätt om man vill ha fast mark under möblerna. Tänker jag.

Och bestämmer jag mig för någonting, så blir det ofta så! Jag är en oerhört hård arbetsledare! På söndagen fick vi klara oss utan pappa när vi rev dansbanan. Så. Himla. Skönt. Golvet i det tidigare uterummet kommer vi att spara. Här kommer vi att ha en uteplats även i framtiden. Hade först högt flygande planer på ett tegelgolv här, men har lugnat mig. Det här blir jättebra till att börja med!

Nu har vi helt nya vyer i sommarhuset! Verkstan är framme och har gjort hela tomten så mycket trevligare! Ursprungligen har verkstan haft ett till fönster på den här sidan, det kan man se inifrån. Det skulle vara fint att få tillbaka symmetrin, men det är också ett projekt som vi kommer att vänta med. Kanske blir det av, kanske inte. Nästa år ska vi måla fasaderna och då kommer det vita att försvinna. På den jordade ytan ska vi så gräs. Och förser vi den nya uteplatsen med odlingar i både pallkragar och krukor, kommer det hela att bli toppen, tror jag!

Fick också bort en ranglig spaljé som suttit invid en liten rabatt vid husets kortsida. Spaljén hade inget syfte för det vi odlar där, nämligen Dahlior. Till nästa sommar ska jag styra upp rabatten lite med tydliga kantavskiljare. Och sen ska jag plantera många Dahlior i rabatten. I min fantasi ser jag redan hur tjusigt det kommer att bli!

Summering av land och planteringar

Jag har skrivit en del kring vårt sommarhus i de senaste inläggen. Jag gör det lika mycket för att berätta för er, som ett tidsdokument till oss själva. Det är så lätt att glömma allt vi gör där, små saker som större projekt, så inläggen kommer att fungera som vår dagbok.

Med om- och nygrävda rabatter och land har vi satsat lite mer på planteringar i sommar, jämfört med förra sommaren, då vi bara hade grävt om ett land, nämligen det runda framför huset. Nu till sommaren grävde vi om hela den långa rabatten utmed husets ena långsida.

Det är förstås väldigt roligt att se att gamla perenner, som fanns i rabatten innan vi grävde om, nu verkligen har återfått livsglädjen. Här ovan är arv från tidigare ägare: Ulleternell och Höstaster. Förra sommaren fanns bara någon stängel av vardera sort, i år har det kommit upp massor!

Som jag nog har skrivit tidigare, vetter denna rabatt mot väster och där ligger solen på mest hela dagarna. Men med vatten i brunnen har det varit en baggis att vattna nu i sommar, jämfört med förra sommarens meck med hämtvatten från grannen och mackar.

Det största hotet är nog vinden som i princip alltid ligger på från fälten nedanför gården. Den har lagt ner, eller till och med knäckt, vissa av plantorna. Vissa av plantorna skulle kanske må bättre av att stå mitt i rabatten, istället för som nu, i ena kanten. På så vis kunde de få stöd från omkringliggande plantor. En annan grej är att jag gärna skulle vilja få upp höjden på planteringarna lite, men det får bli en senare fråga. Rabatten blev fylld i sommar, och det var ju faktiskt mitt mål! Nästa sommar kommer än fler plantor att blomma, då några av perennerna som jag själv har planterat i sommar, blommar först andra säsongen.

Vi har anlagt ett litet kryddland. Här finns de vanliga kryddorna som Timjan, Rosmarin, Gräslök, Lavendel och Mynta, men även Anisisop, som är den höga växten i bakgrunden. Den luktar underbart och blommorna är fina i buketter.

Utefter gaveln på grishuset/vedbon/dasset, har vi grävt ett smalt land där vi har Solrosor och Stockrosor. Dessvärre är det bara den ena av de två stockrosorna som jag fick från min kollega Eva, som blommar. Men den är å andra sidan väldigt fin, så den räcker! Allt är väldigt sent i trädgården, ser jag när jag jämför med bilder från andras trädgårdar. Så här såg den där rabatten ut förra helgen, det vill säga första helgen i september. Hoppas att Stockrosen hinner slå ut mer, innan det blir för kallt för den.

Det enda större ätbara vi odlat så här långt, är Jordärtskockor. Ja, förutom de äppelträd som vi satte förra sommaren då. Av plantornas storlek att döma, så kan vi ju åtminstone hoppas att det blir många kockor! Det kommer vi dock inte att få reda på än på ett tag, eftersom de ska skördas sent på hösten. Om det kommer många skockor så kommer vi antagligen att gräva större land för just dessa odlingar, nästa vår.

Jo, en Libbsticka har vi också satt. Efter att vi tog ner de flesta av de gamla, näst intill döda, äppelträden förra sommaren, kände jag att jag ville försöka skapa en ny slags rumslighet i den övre delen av trädgården. Jag tycker att Libbsticka är en vacker växt och Johan använder den en del i sin matlagning. Att den växter snabbt är ytterligare en fördel!

Hortensian är det senaste tillskottet i trädgården. Hoppas kunna stamma upp den lite i framtiden. Ända sedan jag pluggade på Gotland för 15 år sedan, har jag drömt om att ha just en Hortensia i min framtida trädgård, om jag nu någonsin skulle få en. Nu har jag en trädgård, och voilá – en Hortensia!

Och så har vi Dahliorna som har tagit sig himla bra i landen. Så himla tacksam växt! Tål torka och blommar rikligt. Hoppas på att kunna övervintra mina knölar i vår jordkällare, men det är lite av en chansning faktiskt, framförallt eftersom jag inte vet hur fuktig den kan bli på vintern. Och fuktighet gillar ju inte Dahliaknölar. Vi får se. Går det inte får jag bara köpa nya knölar till nästa vår, vilket jag kommer att göra oavsett, eftersom jag önskar komplettera upp med fler sorter och färger.

Nu är sommaren slut och det känns bättre än jag kunnat tro. Blotta tanken på att planteringssäsongen börjar i början av året, gör att nästa vår och sommar redan känns på ett greppbart avstånd!

Hej då gamla fuktfläckar och snusk

Under sommaren har vi fixat till de två rum inne som tidigare hade fuktfläckar på grund av läckande tak. I varierande omfattning, ska jag kanske tillägga. I farstun hade vatten runnit in bakvägen, mellan farstutaket och fasad/tak på stora huskroppen. Inträngande vatten hade också orsakat fuktfläckar på farstuns yttervägg. Det verkar dock bara vara frågan om relativt lite vatten, då fuktfläckarna inte var större än de var. Förra året säkrades farstutaket upp med en delvis annan underkonstruktion än det hade innan, och allt läckage stoppades.

Jag fortsatte med samma kulör på snickerierna som vi målat panelen i övre hallen med. Alla gamla fuktfläckar schellackerade jag nogsamt över, detta för att fläckarna inte ska slå igen den nya tapeten. På bilden ovan har jag målat klart panel, lister och tak och fläckarna är lackade med schellack. Och sen började jag och Johan att tapetsera på riktigt för första gången i våra liv. Trots en förhållandevis dyr tapet, gaskade vi upp oss så pass att vi vågade…

Och det gick ju väldigt bra! Vi skar och klippte till allt direkt på golven i kammaren och köket. Självklart skulle det hela säkert ha gått smidigare med riktigt tapetserarbord osv. Men det här funkar också! Älskar när grejer funkar utan att man för den skull ska behöva köpa på sig en massa verktyg! Att bilderna ser så korniga ut har att göra med att vi körde tapetracen om nätterna, när Majlis somnat. Vi kom igång först vid 21.30 och körde sen fram till klockan 02. Det går att göra så med, när ingen annan tid finns. Åtminstone om det bara rör sig om två ganska små utrymmen! (Bilderna ovan är från tapetseringen av skrubben på övervåningen, ser jag. Men det såg lika ut när vi tapetserade nere. Samma dockor som tyngder, samma tillhåll…)

Jag kände mig väldigt taggad efter farstun och efter några dagar tog vi tag i skrubben på övervåningen. Det var ju den som säkert skrämde bort några av husspekulanterna, då huset låg ute till försäljning. Det var här som taket hade läckt och läckaget hade runnit ner i väggen och det var INTE fräscht här. Efter en miss efter takomläggningen hade vi ytterligare ett läckage här och min ork höll helt på att rinna ur mig. Men sen fixades äntligen det och taket blev tätt!

Här tapetserade vi med en 1940-talstapet som jag köpte på en Gotlandsloppis typ 2001. Jag trodde att den hade försvunnit i flyttar, men den fanns kvar i källaren hos mina föräldrar! En liten väggsnutt tapetserade vi med en tapet som jag köpte genom Tapetorama, då jag skulle fota till min första hemsida. Jag har tapeten upptapetserad på en stor skiva som jag då använde som bakgrund när jag fotade min keramik. Jag tycker att tapeterna passar bra ihop. Efter mycket slit med att få bort rester efter den plastmatta som tidigare låg på golvet, målade vi trägolvet.

Nu har Majlis fått utrymmet som sovalkov. En säng gick p r e c i s in och bredvid den ryms en gammal pallstege som funkar som sängbord. På golvet ligger en extremt smal trasmatta som mamma köpt på loppis till mig.

Så nu är rummen som behövde fixas inne, fixade. I kammaren sitter en väldigt lågmäld tapet från början av 1980-talet. Den tar ingen plats alls och behöver inte bytas ut på grund av fuktfläckar eller andra skador. Men om vi, av något outgrundlig anledning, plötsligt får pengar över, vill jag gärna tapetsera om det här rummet också. Till skillnad från både hallen och skrubben, är väggarna här raka och hela, utan konstiga vinklar och vrår och konstiga äldre eldragningar. Tapeten jag drömmer om är denna.

Rent hus

Mitt livs längsta semester är slut. Vi har varit i sommarhuset hela tiden, för min och Majlis del blev det nästan 6 veckor. Sköna veckor då vi fått en hel del gjort. Tack vare sommarens svala väder har vi kunnat göra färdigt farstun och Majlis sovalkov. Vi har rensat i uthus och även fixat en del med trädgården.

Och så tvättat fasader.

Bilden ovan visar huset efter att jag tvättat färdigt alla fasader.

Någon vecka innan semestern köpte vi en enkel pump på Jula och sänkte ner den mot vattenspegeln längst ner i vår djuuupa brunn. Pumpen funkade utmärkt och vi kunde pumpa upp vatten! OCH. Det rann dessutom till nytt vatten där nere! Så uppgiften om att brunnen är sinad verkar alltså inte stämma!

När vi nu fått upp vatten på nära håll, kunde jag börja rengöra fasaderna från algpåväxt. De två fasaderna som inte är synliga från vägen, var de som var finast och nästan helt rena. Övriga fasader hade varierande grad av påväxt. Redan innan semestern började jag med gaveln mot vägen. Jag köpte ett miljövänligt medel och skrubbade med svinto och riviga svampar. En hel del muskelkraft behövdes, men det gick! Dock är just den här sidan målad vid något tillfälle. Inget som syns på håll, men på nära håll ser man att färgen liksom spruckit/flagat.

 

Min verkliga utmaning var den värsta gaveln. Den övre bilden visar huset förra sommaren, med nytt fint tak men väldigt algfläckigt. Gaveln och även fasaderna på verandadelen var täckta av Saffransalg, ett namn jag fick lära mig i sommar. Börjar man tvätta i den här algen får man en riktig gegga som är just saffransgul, och som sedan är ett rent helvete att få bort. Efter att ha halvt slitit ihjäl mig med algerna på farstudelen, lade jag upp en ny strategi för den värsta gaveln. Ett nytt medel inhandlades, den här gången en mögeltvätt som kan verka för sig själv under tid, men också användas innan man tvättar med en målningstvätt. Dessa medel är dessvärre inte miljövänliga…

Efter att det första medlet fått verka tre dygn, skrapade jag bort algerna med en spackelspade. På bilden syns hur påväxten ser lite blek ut, men det är alltså för att jag skrapat bort det som gick att skrapa bort. Sen sprutade jag på mer medel som fick sitta ytterliga några dagar. Redan där hade algerna försvunnit till viss del. Därefter gick jag över med den sista tvätten och när nu algerna var borta (rent tredimensionellt i alla fall!) var det mycket lättare att få ren fasaden! Dock krävdes mycket muskelkraft även här, men nu är alla sidor äntligen rena och huset ser riktigt stiligt ut!

Ska slutligen tillägga att jag använt en godkänd gasmask då jag arbetat med rengöringen. Eternitplattor innehåller asbest, som visserligen till största del frigörs om man bryter i materialet, eller får det att damma, men jag ville vara på den säkra sidan när jag rengjorde den.

Är fasligt stolt över min insats!

Odlingarna tar sig!

Vi spenderade midsommarhelgen i sommarhuset och den gav verkligen mersmak inför sommaren! För ett par veckor sedan hade jag en helt egen helg i huset och då satte jag ut mina Dahlior som jag drivit upp hemma. Jag planterade en hel del annat då också och allt sammans packade jag noga in i sån där fiberduk. Nu i helgen kunde jag ta bort den och allt verkar ju faktiskt ha klarat sig!

Här ovan ser ni delar av rabatten utmed fasaden samt det runda landet som tidigare var fylld av Bergenia, växten från helvetet. Mitt mål är att det ska bli helt grönt i de här landen, att knappt någon jord ska synas.

Hela gården - och framförallt rabatten utmed fasaden - ligger ganska utsatt för både regn och sol. Solen gassar och landen torkar ut. Och när vi väl är där är det inte det lättaste att vattna heller, på grund av obefintligt med vatten på vår fastighet… Som tur är så får vi hämta vatten från vår granne så det går rätt bra ändå, om än lite meckigt!

Så ni kanske kan förstå hur extra glad jag blir när jag ser att plantorna faktiskt växer! Hur de nygrävda rabatterna sakta fylls med både gamla och nya växter. Den gamla jorden har jag tippat i en hög i en avsides del av trädgården och där kan jag fynda ganska mycket kul nu! Särskilt spänd är jag på en rosenbuske som verkligen tagit sig där! Och rätt spänd är jag på flera av Dahliorna som har knoppar nu!

Invid staketet mot grannen har jag hittat mängder av Akleja i olika färger. De plantorna har fått flytta in i våra rabatter nu. Jordärtskockorna som jag fick av en kollega i senvintras, växer och frodas. Det ska bli väldigt härligt att kunna skörda dem i höst! Om de nu klarar av en solig sommar…

Från ytterligare en annan kollega har jag fått massor av olika plantor, bland annat Blåklint, Rosenskära, Akleja, Mynta, Lammöra och så den här fina Sibiriska Vallmon som hade det goda omdömet att slå ut i söndags när vi var där!

Och nu har vi köpt en pump, så i helgen ska vi pumpa ur brunnen och se om, och hur, den rinner till. Om så vattenspegeln bara stiger en meter, betyder det att vi har ganska gott om vatten! För det kanske inte är så att brunnen är helt sinad, den kanske bara inte har använts tillräckligt mycket av de tidigare ägarna på slutet och därför inte runnit till. Håll tummarna!