fredag 28 november 2008

Snälla skor, del 3 - Sommar

Om två dagar är det första advent. Innan dess måste jag klara av det här med den tredje pusselbiten i pusslet snälla skor. Sommarens snälla skor. Inlägget kunde också ha hetat Träskor, rätt och slätt.

Träskor är nästan de enda skor som jag använder under somrarna. Så har det varit några somrar nu. De är de finaste sommarskorna, tycker jag. Passar fint till kjol eller klänning, men är lika fina till byxor också. I somras hade jag till en början, träskor HELA tiden. Men så blev jag påkörd av en bil. Inte så mycket, men ändå. En fot sa ifrån. Jag fick jätteont i fötterna och då är inte träskor de mest fotvänliga skor man kan ha... Jag fick ta en paus under flera, flera veckor. Det var tråkigt. Jag längtar till sommaren och mina träskor igen!

Svårt att rangordna dessa i snällhet. Det går inte. Här är de och alla kommer från Knulp.

Mina första, och senaste, träskor. Klassikerna. Har alltså ett gammalt par och ett helt nytt par. De gamla har jag lagat flera gånger, det går nämligen att skicka efter reservdelar från Knulp. Så här såg träskorna ut redan när jag var liten. Men det var bara superpräktiga och töntiga personer som hade den här modellen då, tyckte jag. Själv var jag urtuff med kritvita träskor... Modellen är smäcker med smala band och skinnet mörknar så fint med tiden.



Ännu mer klassiker. Helt rena och fina. Utan det där kantbandet som brukar finnas på många träskor av den här modellen. Kantbandet är då oftast i plast och spricker efter ett tag. Här finns inget som kan spricka. Lika med de här, skinnet var från början väldigt ljust, men har nu mörknat en del.

Och så de här gullepluttarna! Som ett tårtpapper. Mina finaste.

onsdag 26 november 2008

Gamla tyger och gamla dragkedjor


Idag började jag min dag väldigt tidigt. Min vän Kattis kom och åt frukost med mig redan innan sju. Med sig hade hon en massa fina grejer till min julmarknad som är nu i helgen. Egenproducerad honung, fina örtsalter, téer av örter från hennes egen trädgård. Och så hembakat hårtbröd! Det var en mycket bra start på dagen!

När Kattis åkte till jobbet gick jag också till mitt jobb. Till mitt köksbord och till min symaskin. Jag sydde ett gäng små väskor av mina gamla tyger (läs: mammans gamla tyger). Det bra med små tygbitar är att de räcker till små väskor och det bra med små väskor är att de blir fina med mina gamla dragkedjor. Dragkedjor som är i bomull i fina kulörer. Ingen är den andra helt lik och de har fina namn som Gusum och Ries. Mina favoriter är de med en liten kedja och de med en stor ring.

Jag brukar alltid leta efter dragkedjor på loppisar. En gång när var jag på en loppis hittade jag ett stort skåp med en massa lådor. I varje låda låg sytillbehör. En av lådorna var fullproppad med gamla dragkedjor och de kostade två kronor styck! Jag började nästan dregla och köpte så många jag bara vågade... Nu börjar mitt förråd snart att sina. Vissa av dragkedjorna är så fina att jag liksom inte ids använda dem. Jag måste vänta in rätt ögonblick. Till just det där rätta tyget som jag vet ligger och lurar någonstans. På någon hylla, i någon låda, på någon vind.

tisdag 25 november 2008

Första glasyrugnen är färdig!


I morse öppnade jag min första glasyrugn. I det stora hela blev bränningen bra. Ugnen visade sig dock vara lite ojämn så nu har jag justerat temperaturen lite i den bränning jag kört idag. Underbart att ha en egen ugn! Att bestämma själv när jag ska bränna. Bara att köra igång!

Till och från under en period av 10 år har jag bränt i en väns ugn inne i stan. Det har gjort att jag lagt ner mycket tid på att packa keramik, köra keramik, bära keramik, hämta keramik... Att sätta en ugn tar högst en halvtimme för mig, men tidigare gick ju en hel kväll åt till hela processen. Som tur är har jag en snäll pappa som oftast lånar ut sin bil till mig, eller skjutsar mig under vintern då min skrotbil alltid sover. Men att alltid vara beroende av andra och att lägga så mycket tid på att bränna keramiken... Det känns SÅ skönt att slippa det där! Nu kommer jag att få mycket tid över till att dreja!

måndag 24 november 2008

Måndag

Den här veckan är jag ledig. Så kan man faktiskt säga. Egentligen är jag snart arbetslös. Just nu gör det inte så mycket för jag vill ha tid över för sånt som jag helst vill ägna mitt liv åt. Virka, promenera, dreja, baka, fika, läsa, mysa...

Den här måndagmorgonen har varit fylld av lite pyssel inför julmarknader. Soffan har blivit min nya pysselplats och känns nu väldigt inbonad och bra! Så har jag funderat mycket över det jag hörde på en kurs förra veckan. För att något ska betecknas som norm så räcker det med att 35 % av den undersökta gruppen tycker eller gör på ett visst vis. Det är norm. 35 %. Det betyder att det finns 65 % kvar som tycker eller gör på ett annat vis. I vissa situationer, där jag kan känna mig ensam, är jag alltså i själva verket i mycket gott sällskap av den stora massan! Norm är helt enkelt något som betecknar en väldigt liten grupp. Norm - normalt. Vad är det?


Jag har haft tid att äta en god frukost med nybakade morgonbullar. Att läsa tidningen i lugn och ro. Fälla en tår över ett fint reportage om en förlamad flicka. Ute snöar det och på radion säger de att trafiken på sina håll står helt stilla i Sverige.

MORGONBULLAR, ca 8-9 stycken
Kväll:
½ pkt jäst
5 dl svalt vatten
1½ tsk salt
1 dl havrekli
½ dl krossat linfrö
ca 9 dl vetemjöl...

Blanda, ha inte i för mycket mjöl. Dela upp i små bullar och lägg dem på en smord plåt. Ställ in i kylen och täck med en kökshandduk. Låt kalljäsa under natten.

Morgon:
Sätt in plåten i en ugn som är 250 grader och grädda i ca 12 minuter eller tills du tycker att bullarna ser bra ut. Pensla med lite kallt vatten då bullarna är ute ur ugnen. Ät!

söndag 23 november 2008

Skogshuggarstöveln - jakten

Ja, får man en idé så får man och ibland kan det vara svårt att få den ur huvudet. Så är det för mig nu och det gäller den där skogshuggarstöveln som jag har skrivit om förut.

HUR svårt kan det vara att göra en enkel stövel, med en riktig sula i läder? En stövel som har rund tå, utan att för den skull ha tåhätta? En stövel som har ett rakt, ganska kort skaft som liksom är lite brett? Svart? I snyggt skinn? En sån stövel som kommer att hålla resten av mitt liv?

Igår hittade jag skogshuggarstöveln på en loppis för 40 kronor! I storlek 36, kan jag tro. Det är ganska litet, även för en person som jag, som har små fötter. Men det här stöveln har alla de kvalitéer jag söker! En riktig sula, hållbart svart skinn, som man kan putsa upp så att det blir blankt och fint. Rund fin tå och ett enkelt skaft. Men skaftet är för smalt upptill för mig, så det blir till att lämna in dem till min favoritskomakare på Söder i Gävle. De ska få ta av skaftet lite och kanske också bredda det en aning. Sen får jag hoppas på en varm vinter som inte kräver raggsockor...

Men tro nu inte att jakten på skogshuggarstövlarna är över. Nehej då! Finns de i storlek 36 så måste de ju finnas i storlek 38 också och dem ska jag hitta!

fredag 21 november 2008

Bra att ha




Tänk att det finns så mycket som är bra att ha. Att liksom ha ett sånt stort lager så att det inte är finns någon risk att just den grejen tar slut.

Hur gick det egentligen till med just den där typen av linnen som jag nu har tretton stycken av? Tretton likadana linnen, där ca 70% är vita. Exakt likadana. Sen kan man ju fråga sig om det är relevant att, förutom de här tretton exakt likadana linnena, ha 35 andra linnen, där en stor del är skrämmande lika de tretton exakt likadana... Meeeen, de kan vara bra att ha!

Och tygerna, hur många tyger kan man egentligen ha? De väller ut från skåp som jag öppnar, de ligger mitt bland kläderna i klädkammaren, de finns på hyllor och de är nedpackade i kartonger som står i förrådet. Någon gång kanske jag kommer att bo stort och då ska alla tyger vara framme och synas på hyllor. Färgkoordinerade. Det kan ju dröja ett tag innan jag bor stort. Tills dess är tygerna bra att ha, ibland syr jag en väska, ibland används de som duk, ibland blir de en liten kjol.

Just det här att jag måste hamstra. Tänk om grejen tar slut och jag står där? Det kan gälla en fin knapp. Lika bra att köpa många, tänker jag. En knapp lossnar ju så lätt och då är det fint att ha fler på lager... Jag måste köpa stora mängder av ringar som jag sedan fäster mina keramikploppar på. Lika är det med örhängena som jag sedan slutför med en liten drejad pärla. Det måste alltid finnas ämnen i lådan så att jag kan limma ihop ett nytt örhänge närhelst jag önskar.

Någon som känner till syndromet och vet om det gjorts någon forskning på det?

onsdag 19 november 2008

Så var det dags!

Idag brände jag den första riktiga bränningen i min nya ugn. Vore lögn att säga att dagen varit fylld av harmoni och lugn... 200 liter ugn proppfylld, jag var nervös! Detta är bara den första bränningen, av två, så ännu vet jag inte alls hur slutresultatet blir. Förhoppningsvis bra, för i ugnen finns många beställningar...

Så har min hemsida uppdaterats med några nya bilder på keramik. Både nya och nygamla föremål!

tisdag 11 november 2008

Johan

Nu har jag fått nytt sällskap i min verkstad! Det är Johan som är där för att skulptera huvuden som ska vara med på min julmarknad. Det har blivit flera huvuden och alla har såklart olika personligheter. Vi har Herr Oui!, Perre eller Chippen och Ledsna damen. De andra är fortfarande namnlösa.

Johan och jag planerar också ett samarbete med de skulpterade huvudena och något drejat föremål från mig. Det kommer att bli en mycket dyr pjäs! Tänk dig att äga den om 30 år när vi båda är erkända konstnärer som betingar höga priser på de moderna auktionerna... Bästa pensionsförsäkringen!

Mest tecknar och målar Johan. Jag har en fin teckning som han har gjort, tittar på den varje dag och blir glad. Här kan du se mer av Johans konst.

söndag 9 november 2008

Snälla skor, del 2 - Höst och vår

Det finns snälla skor för alla årstider och här kommer de som lämpar sig bäst då det inte är allt för kallt men inte heller för varmt; höst och vårskor med andra ord.

Börjar baklänges denna gång för att göra det hela mer spännande...

3. När jag bodde på Gotland så hände det rätt ofta att vi åkte till Lanthandeln i Väte. En lokal ICA-affär där tiden länge stått stilla. På väggen utanför butiken mötte fortfarande Icander och Monica, på andra ICA-affärer hade de varit borta länge, länge. Personalen i den här affären hade fortfarande såna där förkläden som matvarupersonal hade när jag var liten, på 70-talet. Alltså såna som oftast var buteljgröna eller vinröda och som bars över den privata klädseln. Såna somvar i ett icke naturvänligt material.

I lanthandeln i Väte fanns en salig blandning av konstiga Knorrsåser i förpackningar som man liksom mindes helt vagt. Där fanns gamla, oanvända kläder, mest med inriktning på fritidsaktiviteter och jordbruk. Här fanns drinkglas med bilder på lättklädda damer. Och här köpte jag en förpackning med textillappar i form av tegelväggar, såna som man ska laga hål i kläderna med. "Hål i brallan" hette lapparna.

OCH, här fanns skor! Gamla, oanvända skor. Fina skor, riktiga kvalitetskor. Dessa kommer från Ecco och ingick säkert i någon av deras kollektioner under slutet av 1970-talet - början av 1980-talet. Dessa är mina andra par, de första sprack i rågummisulan. Det har de här också gjort, men den snälla gamla skomakaren som bor i närheten av mina föräldrar, lagade dem.

2. Snälla skor från Clarks. Under en tid gick de, inom min närmaste bekantskapskrets, även under benämningen smygarskorna. Man kan ta sig fram absolut ljudlöst med dem. Inköptes 1998 om jag inte minns fel och de är fina än, tycker jag.

3. Snällaste höst/vårskorna är mina skor från Birkenstock. Skickades efter från England. Året var 1999, tror jag. De var mycket dyra, dyrare än några av mina tidigare skor. Jag hade lite ont i magen för det. Ända tills de kom och visade sig vara de absolut skönaste skor, alla kategorier, som jag haft. Jag har valt den bredare modellen, eftersom jag har såna fötter. De bredare Birkenstockmodellerna är finare än de smalare, tycker jag. Men herregud, man ska ju ha såna som passar sin fot! Och om jag inte minns fel, så kan man lämna i skorna och få sulan utbytt när den är slut. Gillar när saker håller länge och är möjliga att laga.

onsdag 5 november 2008

Snälla skor, del 1 - Vinter

Det är mycket viktigt att ha snälla skor, det är jag och min keramikerkompis Emma rörande ense om. Snälla skor är ofta runda och fina framme vid tårna och de har en snäll och inte allt för dominerande sula. Snälla skor är oftast också sköna skor. Förutom snälla skor så är arga skor och ledsna skor lätta att känna igen. Det är oftast någonting där i tåtrakten som gör det... När ni möter en arg sko så känner ni igen den lika lätt som ni känner igen en snäll sko!

Jakten på snälla skor slutar aldrig. Alltid lurar en ny snäll sko bakom hörnet, redo att flytta in hemma hos mig. Just den här vintern pågår en jakt efter en viss stövel. En sån stövel som antagligen gjordes av Kinnasko på den tiden då det företaget fanns. Jag är säker på att den där speciella stöveln fanns i det kalla förrådet innanför köket hos min morfar när jag var liten. Fast det visste jag ju inte då precis, där luktade bara lite fuktigt och skog och där var det spännande att vara. Och de stövlarna hade varit alldeles för stora för mig... Men nu har jag faktiskt, sånär som på sulan, hittar ungefär en sån stövel jag letar efter. Skogshuggarstöveln.

Här är mina snällaste vinterskor. För att ni ska förstå snällhetsgrejen så rangordnar jag dem i snällhet:

1. De snällaste av dem alla. Löjligt snälla. Riktiga trotjänare kan jag tänka. Fast de här har bara bott hos mig i tre år. Från det danska märket Duckfeet. Mina stövlar har ett fint fårskinnsfoder inuti, vilket gör dem till det säkraste kortet riktigt kalla vinterdagar. I Sverige finns de att köpa här.
2. Jättesnälla boots. De här hittade jag, hör och häpna, på Din Sko för sisådär en fem år sedan. Då fanns även ett par stövlar i samma stil och jag valde mellan stövlarna och bootsen. Idag förstår jag inte varför jag inte köpte båda. De här faller i glömska ungefär vartannat år och är, med andra ord, framme vartannat år. I år är det dags för promenader igen. Rågummisula, finfint.
3. Mycket snälla stövlar från Clarks. Oanvända stod de på hyllan i en secondhandaffär förra vintern för 30 kronor styck. Min storlek. Sulorna är fina med knivar och gafflar på.


4. Snälla, men ändå coola. Klassiker från australiensiska Blundstone som grundades 1870. Innan dessa två par har jag också haft ett par bruna. Utan tåhätta är de finast. Och snällast. De beiga, som är jättesnälla i mocka, är dock väldigt små, lämpar sig bara för korta promenader eftersom tårna blir lite trängda. Dockskor.


5. Slutligen; snälla och pålitliga kängor från svenska Lundhags. De här kängorna kan man vandra genom vatten och snö med utan att bli blöt om fötterna. De här är fina till både jeans och klänning. Lite skogshuggare. Favoriter just nu.

lördag 1 november 2008

Invigningen


Igår var det äntligen invigning av min omgjorda verkstad! Tidigare hade rummet brunmönstrade tapeter från 1970-talet. Säkert många som skulle gilla den, men den blev jobbig i ett rum där kreativa tankar ska flöda... Det obehandlade trätaket har nu blivit vitt, vilket gjorde hela rummet ljusare. Ett stort ekbord har inhandlats, liksom lite nya hyllor och hurtsar. Sen så har flyttkartonger, gamla videoapparater, lysrör, brädbitar, gamla kasettband och allehanda annat löst skrot rensats bort. Nu är rummet bara en verkstad!

Ugnen demonstrerades såklart och mamman och jag skröt lite om att vi orkat bära in leran som kom igår. 800 kilo, som mamman först bar in i huset. Sen kom jag och bar ner den i källaren... Och nej, jag har faktiskt inte träningsvärk idag.

Det bjöds på snittar och champagne och cider. Det var inte en stor tillställning, men nog så viktig. Såklart var bl.a. Den finaste där och även hans bror. Idag börjar jag jobba i den nya verkstaden!