Kläderna jag trodde att jag behövde

Jag är mycket impulsiv när det kommer till klädinköp. Hittar jag något jag gillar så köper jag det. Särskilt gäller detta kläder som jag hittar på loppisar, där går det ju inte att komma tillbaka och räkna med att plagget finns kvar...

Det finns några nackdelar med mitt handlande:
1. Jag har överproppade garderober
2. Jag gör av med rätt mycket pengar på kläder
3. Särskilt dåligt är handlandet de gånger jag knappt använder kläderna jag köpt.

Vad gäller punkt tre handlar det i de flesta fall om kläder som jag köper helt nya. Det blir inte bra, helt enkelt. Jo, det blir det om jag köper lite mer genomtänkt, dvs dyrare plagg. Men sån där snabb shopping från någon vanlig svensk klädkedja, nä, jag brukar ganska snabbt ångra de köpen. Nu hoppas jag att jag har lärt mig detta och låter bli impulsköpen. Ska låta bli när jag hittar en klänning som nästan är perfekt. Eller en blus som är jättefin, förutom tygets kvalitet...

Fördelen med att jag är impulsiv (särskilt när det kommer till secondhandköp) är att jag har väldigt mycket kläder som jag verkligen gillar och som jag är helt ensam om!

Men plaggen som används en gång och sedan blir liggande... Plaggen jag så sent som i våras trodde var helt nödvändiga i min garderob... Det är både nya kläder och ett secondhandplagg. Gemensamt för samtliga plagg är att de är använda endast vid ett eller två tillfällen av mig. Det håller inte. Nu säljer jag! Kolla in Utvalt!

Fulla skåp

En av mina garderober. Hängaren är nerböjd av tyngden från mina klänningar. Hyllorna ovanför är proppfulla av stickade tröjor. Under jullovet har jag gjort några riktigt fina tröjfynd på loppisar, men... de får ju för sjutton inte plats här inne!

Dessutom. Så många klänningar och annat fint som har blivit för litet! Sorgligt men sant. Jag bestämde mig för att rensa mina lådor, garderober och gömmor!

Utvalt är uppdaterat! Igen.

Hej då stövlar

Idag var jag uppe på vinden och letade fram några fina stövlar som jag inte använt på flera år. Det är synd, men så är det. Och där uppe gör det ju ingen vidare nytta. Konstigt ändå, för på sätt och vis vill jag ju ha de där stövlarna kvar. Man vet ju aldrig. Men man kan inte spara på allt. Bara för att. Bara för att den som spar han har. Bara för att man vet aldrig. Bara för att man kanske ångrar sig om man gör sig av med det. Ja, ni fattar. Känns bra jäddra veligt, men nu kollar jag om någon av er är intresserade.

Utvalt är alltså uppdaterat. Vid intresse, maila mig så berättar jag hur vi går vidare. Först till kvarn...

Semesterrensning

Jag har rensat i mina garderober och lådor. Igen. Märkligt, så mycket kläder som aldrig blir använda. Som aldrig blivit använda. En klänning här, en klänning där. De blir hängande i garderoben, ibland tar jag fram dem, ser hur bra de skulle bli med några små ändringar eller hur fint de kommer att sitta när jag väger några kilo mindre än nu. - Sen, tänker jag och så hänger jag in dem igen. Det här håller ju inte, man (läs: jag) kan ju inte spara på allt! Ännu mindre borde jag väl ha köpt de där kläderna från första början...

Jamen alltså. Utvalt är uppdaterad! Kanske är det någon av er som gillar något jag lagt ut? Det vore ju kul!

Kolla in HÄR!

Om den ultimata koftan

I den stora hälsingegården Ol-Ers hittade jag en fantastiskt fin gammal kofta. Rummet bredvid vårt sovrum var ett klädesrum och där hängde allehanda kängor, jackor och rockar. Och så koftan. K O F T A N.

Det är något visst med gamla koftor (ja, jag vet, jag tycker att det är något visst med väldigt många gamla grejer...). Men ändå, gamla koftor. Modellerna, ullen, lagningarna och inte minst, tankarna på den eller de som en gång i tiden burit koftorna...

Den här koftan, jag tänker 1940-tal men egentligen har jag ingen aning. Jag äger en fin kofta och den är från 1940-talet. Koftan i huset hade många likheter med den. V-ringad, men halsringningen är rätt tight, koftan är alltså inte så urringad. För att hålla värmen bättre, tänker jag. Och så är ringningens kanter stickade i rätstickning och det tycker jag är så fint! Och själva fiskbensmönstret, så enkelt men ändå så glamoröst, för att använda ett gammalt djungelordspråk.

Koftan luktade faktiskt fortfarande ull men var nog använd en hel del. Vid en ärmmudd fanns en sån där fin lagning, likt sådana man använder då man stoppar sockar. Jag var bara tvungen att prova koftan och den var lite väl stor för mig. Axlarna hängde ner en del och ärmarna var alldeles för långa. Men ändå, tanken på att äga den här koftan höll mig vaken länge den andra natten vi sov i huset.

Vem har stickat den? Vem har burit den? Om någon av er läsare förstår koftan bättre än jag och kan berätta något mer om modellen och sjävla mönstret, hör av er! Om någon av er läsare tror sig kunna rita ett sådant här mönster och/eller rent av kunna sticka en liknande kofta - hör för guds skull av er! Jag betalar bra!

Och. När jag nu ändå är inne på gamla kläder - inom kort kommer jag att uppdatera min andra blogg, Utvalt. Jag har rensat bland en massa klänningar, blusar, kjolar och stickade tröjor. Mycket fint väntar! Håll utkik!

Jag lättar på lagret - Utvalt är påfyllt

Jag har varit nere i vårt källarförråd och gjort en snabbinventering av mitt keramiklager. Jag kan konstatera att det finns en hel del grejer där som har funnits i lagret lite för länge nu. Sånt som jag visserligen gillar, men som ursprungligen gjordes som prover eller sånt som kanske har blivit kvar som enstaka exemplar från större produktioner. Tänker att det skulle vara fint att bli av med lite av det. Jag hoppas att något av det jag nu lagt ut i min andra blogg, Utvalt, faller någon av er på läppen!

Som vanligt gäller att maila mig om du är intresserad. Mailadressen hittar ni i högermarginalen. Först till kvarn... Jag skickar bara inom Sverige. Jag vill verkligen poängtera att jag satt väldigt låga priser på grejerna, det är utförsäljning! Så här lite kostar inte handdrejad keramik i vanliga fall! OM någon är intresserad av att köpa, så kommer den första leveransen att ske i början på vecka 22. Sannolikt blir det med Bussgods, som jag brukar skicka med. Där kan man nämligen märka paketen med "Ömtåligt", något som inte längre går med postens paket. Vågar därför aldrig riskera att skicka med dem.

Jag tror att jag ska ha ett gammalt lager med handdrejade ringar någonstans också. Om det verkar intressant så kan jag lägga ut dem också. De kan jag skicka med vanlig post!

Välkomna in och kolla Utvalt!

Jag har grävt lite djupare...

...i lådor och garderober. Somligt för smått, somligt för stort. Ja, ok, ett par skor är från Johan. Och klänningen är så fin, men jag tror inte att jag kommer att kunna ha den på ett bra tag. Bättre att någon av er börjar använda grejerna!

Alltså. Utvalt är uppdaterat. Igen.

Om de där köpen

Ibland planerar och sparar jag pengar för att köpa något verkligt efterlängtat klädesplagg. Det händer dock inte så ofta, för oftast bara hänger plagget där, mitt framför mig i affären. Utan att jag hade den minsta aning om det tidigare. Och ännu mindre visste att jag behövde det... Känslan kan dock vara densamma oavsett inköpssätt: Yes! Det här är verkligen ett BRA köp! Det här är ju något som jag kommer att kunna ha RESTEN av mitt liv! Jag MÅSTE köpa den!

Och så kommer jag hem. Hänger in plagget. Använder det en, eller någon gång. Men sen... Plagget blir bara liggande, efter en tid förpassas det kanske till och med upp på vinden. Ner i en låda. Där får det ligga och skämmas. Känner ni igen er?

Som den här klänningen från Maria Westerlind. Tänkte att den skulle bli min nya vinterfavorit. Då. Det var två vintrar sedan. Det blev den inte. Jag blev gravid och klänningen veks ihop och lades undan i en låda. Och nu är den plötsligt för liten...

Eller stövlarna från Duckfeet. Jag var i Köpenhamn och gick in på en affär och där stod de! Precis såna stövlar som jag alltid velat ha, tänkte jag då. Köpte dem där på direkten. Väl hemma igen kom utdraget från Visa. Jag fick en smärre chock, jag som liksom tänkt att danska kronor och svenska kronor var värda nästan lika mycket...

Hur som, en hel massa älskvärda loppisstövlar har kommit mellan mig och mina Duckfeet. De senaste två vintrarna har de stått helt oanvända...

Eller så köper jag något som jag egentligen vet att jag inte kommer att kunna använda. För stort. För litet. I det här fallet alldeles för stort. Om man, som jag, har storlek 37-38 på fötterna så blir det inte bra med ett par stövlar i storlek 40. Men där och då, ja, då var jag liksom tvungen att köpa dem. De var ju ändå helt oanvända och vem skulle annars rädda dem, om inte jag? De är fortfarande oanvända.

Men vad är det man säger..? Kill your darlings? Jag kan inte ha kvar fina kläder och stövlar som jag aldrig använder. Kanske att någon annan kan glädjas åt dem så mycket mer än vad jag gjort under den senaste tiden? För de är värda att älskas! De är alltså till salu! Jag har uppdaterat Utvalt! Det händer sannerligen inte ofta, så pass på!

Nytt på fötterna?

Ja, det var länge sedan nu, kanske någon gång i höstas, som jag berättade att jag skulle lätta på trycket i mitt stövelförråd. Sedan dess har flera par hittat nya ägare bland mina närmaste vänner. Tre par finns dock fortfarande kvar hos mig. Finfina skor så här framåt vårkanten! Kanske passar de dig? Du hittar dem på Utvalt. Om de inte försvinner därifrån innan 15 februari kommer jag antagligen att lägga ut dem på Tradera. Skynda fynda!

Påfyllning i Ulvalt

Stora garderobsrensningen pågår! Mycket jag inte kan ha, eller åtminstone inte kommer att kunna ha på ett bra tag. En del som jag aldrig kunnat ha men inte kunnat motstå under mina loppisrundor. Jag har alltså köpt några grejer med tanke på er! Nu har jag uppdaterat min andra blogg Utvalt med inte mindre än 18 nya poster! Kika in!

Nytt ljus

- Bli inte orolig när alla blad faller av, sa den vänliga damen i blomaffären då jag i somras köpte min fikonplanta. Då hade den flera blad och även tre frukter. Jag hade länge velat köpa en fikonplanta och så en solig försommardag i Stockholm, hittade jag den!

Först föll frukterna av, sen mot slutet av hösten var också alla blad borta. Bara en liten stam återstod. Stammen fick flytta in i mitt sovrum som har mycket lägre temperatur än övriga lägenheten. Så, för några veckor sedan kunde jag se hur ett nytt skirt blad var på väg att växa ut! Och det går fort! För varje dag kan jag se skillnad på bladets storlek! Jag tycker att det ser ut som att bladet vinkar åt förbipasserande ute på gatan, som att det kanske säger - hej, snart kommer våren!

Förresten, ni glömmer väl inte att kolla in på Utvalt, emellanåt? Med ojämna mellanrum lägger jag in nya grejer! Än är det dock vinter där...

Välkomna!

Den har öppnat nu. Min lilla affär Utvalt. Mellandagsrea när den är som bäst! Återvinning i minst tredje led! Hoppas att ni kommer att hitta något! Fyller på med mer under de närmaste dagarna!

Har svettats med den nya mallen sedan igår kväll. Fattar inte varför inte bilderna fyller ut ändå ut i marginalen som rubriken håller.... Och nu har den mallen även blivit mall här...
Någon som vet?

Jag tänker såhär

Det händer emellanåt att det går lite väl fort för mig när jag köper kläder på loppisar. Jag hittar kläder som är för fina för att bli kvarlämnade. Storleken bryr jag mig inte om, jag måste rädda plagget! Från vad vet jag dock inte. Eller så är något väldigt billigt, så billigt att det liksom inte går att låta bli att köpa det...

Följden blir, som ni redan har räknat ut, att en del klädplagg, skor, väskor, broscher och dyligt, bara blir hängande i min klädkammare. Efter en tid förpassas plagget ner i mitt källarförråd. Det är svårt att göra sig av med ett stycke historia... Men nu ska jag göra det. Kanske vill ni ha det? Använda som det är, sy om, sy nytt... Därför arbetar jag nu med en slags mellandagsrea, förlagd till en ny blogg. En blogg som kanske bara kommer att finnas ett kort tag. Eller länge. Ingen vet. Man får se.