Hopp om liv 2015

I förrgår åkte vi på en utflykt till huset. Jag måste medge att jag var lite nervös på vägen dit. Hur skulle det se ut efter att hantverkarna åtgärdat läckaget i taket?

Regnet öste ner en stor del av resan upp men när vi kom fram började solen skina. Nästan omedelbums när jag klev in i huset blev jag lugn. Enen, som vi satt i varje rum, luktade så gott och någon rå lukt, som annars är vanlig i ouppvärmda hus om vintern, kändes inte.

Väggen där läckaget funnits, var delvis uppriven inifrån. Det var ju förövrigt på precis samma ställe som det tidigare läckaget fanns och efter att taket lades om i somras, lagades väggen upp. Men nu, alltså uppriven igen. Och så kommer den att få stå till våren, för att torka ut ordentligt. Men det kändes ändå bra.

Majlis verkade också glad över att återse huset! Hon började direkt att leka med sin lilla dockvagn som hon har där. Sen hittade hon några andra små leksaker, sina böcker och därefter sina tuschpennor och papper.

Nu känner vi oss redo att sakta smyga in egna grejer i huset. Hittills har vi bara plockat dit en vas, en bordslampa och ett skrivbord. typ. Nu har jag börjat tänka på allt från tavlor på väggarna till vilka blommor vi ska ha i fönstren i sommar. Gardinerna och draperierna, som satt i salen när vi köpte huset, tvättades i somras men kom aldrig upp igen därefter. I år är de redo att åter ta plats. Och väggen över den bruna soffan i salen, ska kanske föräras med en av Johans tavlor

Senare på dagen när vi kommit hem igen, tog jag en promenad och “råkade” gå förbi Myrorna. Och. Tänka sig, där spontanköpte jag en fet golvlampa från 1940-talet. Den ska få flytta till huset i vår och pryda salen med sitt varma sken.

Resan till huset är det bästa som hänt så här långt på det nya året!

Kvällsdoppen

Den här sommaren alltså… varm. Vi åker och badar både om dagarna och efter middagen. Kvällsdoppen är de allra bästa, tycker jag för efter dem har man en chans att förbli avsvalnad, vilket inte är möjligt efter dagsbaden.

Vi har några olika bad att välja på och alla ligger inom 10 minuter med bil från oss. Kvällarna här i Hälsingland är underbara. Nu börjar de bli alldeles becksvarta, till skillnad mot för i början av semestern då de fortfarande var långa och ljusa. Det känns som evigheter sedan som semestern började och jag är glad att jag känner så.

Snart väntar dock stadslivet igen och med det lyxen med rinnande vatten, avlopp, frys och TV.

Juli

Juli, vilken bra månad! Semester, solsken, värme, bad, god mat, ett fint sommarhus, natur och kor. Kunde inte haft det bättre än så här.

Och än är inte semestern slut.

En liten, liten stuga

Förra sommaren kom min mamma plötsligt (?) på att Majlis och vår lillkusin Stina skulle få en lekstuga hemma i deras trädgård. Den första tanken var att pappa skulle bygga stugan, men till sist blev det ett köp av en färdig lekstuga ändå.

De köpte den allra enklaste och minsta modellen. Den var helt omålad med ett papptak. Inuti var den oinredd, dvs den hade inga innerväggar och inget innertak.

Stugan kom under slutet av sommaren. Där och då hade jag v ä l d i g t stora planer för insidan. Jag tänkte på allt från små Stringhyllor till en schysst tapetserad eller tygklädd fondvägg… Men, som ni vet, kom vårt sommarhus emellan där i början av september och allt sedan dess var mitt fokus på annat håll… Det hände faktiskt inte någonting alls med insidan förra året, men utsidan blev färdigmålad av mamma innan vintern kom.

Nu i början av sommaren fixade pappa väggar på insidan. Och sen har mamma gjort resten: målat och inrett. Jag har inte gjort något annat än att bistå med smågrejer och lite keramik. Det var skönt det också. Att låta någon annan göra som den vill. Och nu är det färdigt!

Inredningen består bara av sådant som mamma och vi redan har haft hemma. Vi har inte köpt någonting nytt eller nygammalt hit, förutom den lilla torkställningen som står utanför stugan.

Det lilla golvuret kommer från sommarhuset. Det har en lucka som man kan öppna och där innanför sitter ett fint gammalt bokmärke. Klockan är både ganska fin och lite to much. Men den passar ju bra här!

Här bor dockan Tina.

Och här bor Majlis! Och snart även Stina då, som ännu inte har sett det färdiga resultatet.

Det man får göra när man är i lekstugan, förutom att tvätta, är till största del att fika. Mamma har virkat ett gäng dammsugare men ibland fikas det riktiga kakor också. Som gäst får man sitta och balansera på den här gamla galonklädda stolen. Majlis myser i min barndoms korgstol. I den går inte precis min rumpa ner…

Telefonen kommer också från sommarhuset. Majlis förstår, såklart, inte alls hur man gör med hålen med nummer, men hon pratar i luren väldigt mycket.

De här två hyllorna har vi också hittat i sommarhuset. De var trävita då, nu har mamma målat dem.

Några av mina gamla dockor bor i min gamla docksäng som pappa gjorde till mig när jag var liten.

Utsikten är mot den stora stenen som finns i mina föräldrars trädgård. Och mot mammas alla blommor.

Det var allt för denna gång! Hej då!

Midsommar 2014

Vår första midsommar i huset är avklarad.  Det var kallt, blåsigt och stundom även regnigt. Men mysigt! Vi hade våra kompisar med oss. Deras flicka Kerstin är två år äldre än Majlis och något av en idol.

Att sova i samma hus som sin idol, vilken lyx! Då kan man sitta i sängen om morgonen och titta på film ihop.

Midsommar firade vi på Rengsjö hembygdsgård. Fantastisk miljö för både barn och vuxna. Vi åkte häst och vagn och fiskade fiskdamm. Och självklart dansade vi också! Dansen här ovan skedde efter det stora firandet, då de gulliga farbröderna fortsatte att spela.

När vi kom hem igen kom en av grannarna förbi och bjöd oss med på midsommartur i deras lövade kärra som drogs efter en fyrhjuling. Vi åkte runt i byn och plockade upp lite fler barn. På varje ställe blev vi presenterade som de “som köpt Lundströms”. Det är nästan så att jag kände mig som Carl Bertil Johansson under hans segertåg med sin far. Överallt blev vi liksom lite hyllade som några slags hjältar som tagit sig an det gamla huset. Vi känner oss mer än välkomna i byn!

Johan klippte upp en öppning i vår massiva syrénhäck som vetter ut mot åkrarna och ängarna. Häcken ser kanske fin ut på bild men bladen börjar först på en höjd av ca 1,30. Vår plan är att ta ner hela häcken i sommar och att sedan hålla efter den. Vi har en kohage direkt nedanför häcken och det är rätt mysigt att få en sådan närkontakt med kossorna, som vi kommer att få när häcken är borta.

Midsommardagen var kall och blåsig med glimtar av sol emellanåt. Vi åkte till berget som vi ser genom vårt köksfönster. Där finns en stig som leder upp till ett utkikstorn. En spännande och lite farlig promenad för Majlis och Kerstin! Väl uppe kunde vi se hur ett riktigt oväder närmade sig, så vi gick ner en bit igen och hade picknick där. En jättemysig liten utflykt som vi alldeles säkert kommer att göra om fler gånger i sommar.

Nu: Bara två veckors jobb kvar. Sedan: s e m e s t e r. Som jag längtar.

Maj, maj, vart tog du vägen?

Maj gick undan, jag har knappt förstått att månaden börjat än…

Här är lite av det jag fått vara med om under de senaste veckorna.

Jag åkte och besökte ett fint litet hus i jobbet. Skevt och halvskruttigt och i stort behov av kärlek och omtanke. Som besökare kan man ju ändå välja att se bara det fina och charmiga. (Som byggnadsantikvarie såg jag dock även allt jobb som kommer att behövas för att laga panel, fönster, foder, dörrar, förstukvist, mm mm…) Gillar särskilt bilden på kylskåpet med den snett upphänga hyllan där över. Ovanpå micron tronar brödrosten och invid står pumptvålen. På sidan av kylskåpet sitter ficklampan. Allt av det viktigaste man behöver som sommarhusägare, samlat på ett och samma foto.

I vårt sommarhus har det blivit sommar. Och för varje gång som vi är där känns det mer och mer som vårt. Premiärturen med gräsklipparen är avklarad. Aldrig hade jag väl trott att man skulle känna en sådan tillfredsställelse att klippa sin egen gräsmatta!

Jag rensar skåp och lådor. Det känns märkligt att få så många ledtrådar till de båda personer som hade huset som sitt sommarparadis innan oss. Även fast mannen har varit död i 14 år, så är hans spår ännu tydliga i huset. Jag tror inte att Maggie, som vi köpte av, har varit här särskilt mycket sedan dess. Det är som om tiden har stått stilla länge. De flesta tidningar vi hittar är från 1950-1980-talet.  Jag hittar mediciner, medlemskort i föreningar, gamla almanackor och föreningspins. Vilka var de? Vilka liv levde de?

Den lilla byrån fyndade jag från verkstan. Den är bara ca 13 cm hög, en riktig liten dockbyrå med andra ord! Spikarna och skruvarna som låg i lådorna har fått en ny låda att bo i. Byrån fick följa med oss in till stan för lite omplåstring. Sen ska den få flytta tillbaka igen, fast inte till verkstan, utan in i huset. Kanske in Majlis framtida alkov?

En vägg har tagits upp i salen. Takläckaget har runnit rakt ner i ett fack i regelverkskonstruktionen. Så nu är hela facket tömt på fuktigt sågspån och får stå och torka ur ordentligt innan vi ska bygga för igen och på nytt fylla med sågspån. Öppningen i väggen till höger är en skrubb där dörren är avhängd, för bättre vädring.

Majlis byter kläder ungefär h u r många gånger som helst om dagen. Knappt har hon fått på sig en kreation förrän det är dags för nästa. Kreativt och kul, visst. Men det är ett fasligt sjå att gå och samla upp alla små paltor som ligger överallt i lägenheten. Detta var en av de mer kreativa hon har kommit på. “Dubbelbyxor” är särskilt på mode nu, liksom olikfärgade men lika strumpor.

Två varma dagar

Vi var i sommarhuset och det var varmt. Låt mig säga så här: det är betydligt mer lättjobbat i ett enkelt sommarhus som saknar vatten, då det är varmt om man jämför med när det är kallt…

Under helgen fick vi en försmak på hur mysigt och härligt det faktiskt kan bli att vara där i sommar. Alla dörrar fick stå öppna, ute var det varmt, inne var det varmt. Lördagen tillbringade vi tillsammans med hantverkarna som lägger om taket. Ett takfall är på plats och jag tror att det kommer att bli jättefint, det här! Är så glad att vi bestämde oss för att byta allt gammalt tegel mot nytt. Nu kommer det verkligen att synas att någon bryr sig om huset!

Det gamla takläckaget är nu spårat, en vägg är tömd på fuktigt sågspån. Efter att taket är på, ska väggen få torka några veckor. Sen kan vi bygga igen och bland annat fixa till utrymmet som sen ska få bli en liten sovalkov till Majlis.

Vi har pratat med fler grannar och jag börjar tro att vi har kommit till världens trevligaste by! Alla är så otroligt gästvänliga och erbjuder allehanda tjänster till oss. Två hus bort ligger en gård där det bor får, hästar, höns och ankor. I söndags var vi där och kollade in när fåren klipptes.

I gräsmattan växer ett hav av Kattfot och på en yta som Johan röjde från sly hittade jag en liten, liten rabarber som jag gullade med en hel del i söndags… Löjligt hur glad man kan bli över så enkla fynd!

Det blir bra det här. Jag börjar tro det på riktigt nu!