En liten, liten stuga

Förra sommaren kom min mamma plötsligt (?) på att Majlis och vår lillkusin Stina skulle få en lekstuga hemma i deras trädgård. Den första tanken var att pappa skulle bygga stugan, men till sist blev det ett köp av en färdig lekstuga ändå.

De köpte den allra enklaste och minsta modellen. Den var helt omålad med ett papptak. Inuti var den oinredd, dvs den hade inga innerväggar och inget innertak.

Stugan kom under slutet av sommaren. Där och då hade jag v ä l d i g t stora planer för insidan. Jag tänkte på allt från små Stringhyllor till en schysst tapetserad eller tygklädd fondvägg… Men, som ni vet, kom vårt sommarhus emellan där i början av september och allt sedan dess var mitt fokus på annat håll… Det hände faktiskt inte någonting alls med insidan förra året, men utsidan blev färdigmålad av mamma innan vintern kom.

Nu i början av sommaren fixade pappa väggar på insidan. Och sen har mamma gjort resten: målat och inrett. Jag har inte gjort något annat än att bistå med smågrejer och lite keramik. Det var skönt det också. Att låta någon annan göra som den vill. Och nu är det färdigt!

Inredningen består bara av sådant som mamma och vi redan har haft hemma. Vi har inte köpt någonting nytt eller nygammalt hit, förutom den lilla torkställningen som står utanför stugan.

Det lilla golvuret kommer från sommarhuset. Det har en lucka som man kan öppna och där innanför sitter ett fint gammalt bokmärke. Klockan är både ganska fin och lite to much. Men den passar ju bra här!

Här bor dockan Tina.

Och här bor Majlis! Och snart även Stina då, som ännu inte har sett det färdiga resultatet.

Det man får göra när man är i lekstugan, förutom att tvätta, är till största del att fika. Mamma har virkat ett gäng dammsugare men ibland fikas det riktiga kakor också. Som gäst får man sitta och balansera på den här gamla galonklädda stolen. Majlis myser i min barndoms korgstol. I den går inte precis min rumpa ner…

Telefonen kommer också från sommarhuset. Majlis förstår, såklart, inte alls hur man gör med hålen med nummer, men hon pratar i luren väldigt mycket.

De här två hyllorna har vi också hittat i sommarhuset. De var trävita då, nu har mamma målat dem.

Några av mina gamla dockor bor i min gamla docksäng som pappa gjorde till mig när jag var liten.

Utsikten är mot den stora stenen som finns i mina föräldrars trädgård. Och mot mammas alla blommor.

Det var allt för denna gång! Hej då!

Maj, maj, vart tog du vägen?

Maj gick undan, jag har knappt förstått att månaden börjat än…

Här är lite av det jag fått vara med om under de senaste veckorna.

Jag åkte och besökte ett fint litet hus i jobbet. Skevt och halvskruttigt och i stort behov av kärlek och omtanke. Som besökare kan man ju ändå välja att se bara det fina och charmiga. (Som byggnadsantikvarie såg jag dock även allt jobb som kommer att behövas för att laga panel, fönster, foder, dörrar, förstukvist, mm mm…) Gillar särskilt bilden på kylskåpet med den snett upphänga hyllan där över. Ovanpå micron tronar brödrosten och invid står pumptvålen. På sidan av kylskåpet sitter ficklampan. Allt av det viktigaste man behöver som sommarhusägare, samlat på ett och samma foto.

I vårt sommarhus har det blivit sommar. Och för varje gång som vi är där känns det mer och mer som vårt. Premiärturen med gräsklipparen är avklarad. Aldrig hade jag väl trott att man skulle känna en sådan tillfredsställelse att klippa sin egen gräsmatta!

Jag rensar skåp och lådor. Det känns märkligt att få så många ledtrådar till de båda personer som hade huset som sitt sommarparadis innan oss. Även fast mannen har varit död i 14 år, så är hans spår ännu tydliga i huset. Jag tror inte att Maggie, som vi köpte av, har varit här särskilt mycket sedan dess. Det är som om tiden har stått stilla länge. De flesta tidningar vi hittar är från 1950-1980-talet.  Jag hittar mediciner, medlemskort i föreningar, gamla almanackor och föreningspins. Vilka var de? Vilka liv levde de?

Den lilla byrån fyndade jag från verkstan. Den är bara ca 13 cm hög, en riktig liten dockbyrå med andra ord! Spikarna och skruvarna som låg i lådorna har fått en ny låda att bo i. Byrån fick följa med oss in till stan för lite omplåstring. Sen ska den få flytta tillbaka igen, fast inte till verkstan, utan in i huset. Kanske in Majlis framtida alkov?

En vägg har tagits upp i salen. Takläckaget har runnit rakt ner i ett fack i regelverkskonstruktionen. Så nu är hela facket tömt på fuktigt sågspån och får stå och torka ur ordentligt innan vi ska bygga för igen och på nytt fylla med sågspån. Öppningen i väggen till höger är en skrubb där dörren är avhängd, för bättre vädring.

Majlis byter kläder ungefär h u r många gånger som helst om dagen. Knappt har hon fått på sig en kreation förrän det är dags för nästa. Kreativt och kul, visst. Men det är ett fasligt sjå att gå och samla upp alla små paltor som ligger överallt i lägenheten. Detta var en av de mer kreativa hon har kommit på. “Dubbelbyxor” är särskilt på mode nu, liksom olikfärgade men lika strumpor.

Undrar hur det känns att bo här?

Om någon hade frågat mig för tio år sedan, hur mitt drömboende såg ut, så skulle jag antagligen ha svarat att det var ett gammalt trähus långt ute i busken eller kanske en riktigt gammal gotlandsgård i sten. Idag bor jag i en lägenhet mitt i stan och trivs bra med det.

Eftersom jag trivs så bra och inte funderar på att flytta, är jag i princip aldrig ute på Hemnet och kollar på hus och lägenheter. Men emellanåt så får jag nys om objekt som är till salu. Det här är två boenden som har kommit i min väg under den senaste tiden. Så brutalt olika och belägna på helt skilda platser i Sverige. Men så underbart fantastiskt fantastiska.

Det blir ganska tydligt, tycker jag, när jag drömmer mig bort i de här boendena, att drömboendet verkligen kan se ut hur som helst. Att jag inte innan kan säga h u r mitt drömboende ser ut. Det är sånt man bara v e t när man ser det…

Tänker att jag måste visa er de här boendena. Lite inspiration så här nu när man börjar längta efter att vintern ska övergå i tidig vår. Jag höll verkligen på att kissa på mig när jag fick se bilderna för första gången. Finns såna här boenden på riktigt?

Vi börjar med lägenheten i Gröndal i Stockholm. Nu är den såld, (till en överlycklig person, antar jag) så jag har ingen länk till annonsen.

Eller vad sägs om 850 kvm disponentvilla i Strömforsbruk i Småland? Jugend när den är som bäst. Och störst.

Alltså.

Jag och mina kollegor håller på att D Ö när vi tittar på bilderna. Håll i hatten!

2013 - det bästa

Nu ska jag berätta om några bra grejer som hände under året. Jag börjar med Majlis.

På ett år händer så himla mycket när man är så där liten. I våras började hon räkna och nu under jullovet rabblade hon hela alfabetet helt själv, för första gången. Det är så många tankar som rör sig i huvudet på henne. Innehållsrika dagar bearbetas under nätterna, som är rätt kämpiga emellanåt. Hon har två nära kompisar på förskolan och ibland kan hon vakna om nätterna och skrika efter någon av dem. När man säger att hon bara har drömt, kan hon ändå fortsätta att skrika: – Jag saknar Lova!

Mitt hjärta brister nästan.

Sedan i somras har hon varit inne i en period av riktig treårstrots. Det är kämpigt och sliter mycket på familjen. Jag får påminna mig om att det antagligen är jobbigast för henne och att trotsperioden förhoppningsvis snart är förbi.

Så här ställer hon alla blommor i sitt fönster när hon själv får bestämma.

I somras träffade jag äntligen Malin. Hon stannade vid här i stan på sin väg mellan Dalarna och Uppsala och vi fick tid för ett besök på museet och en fika. Det blev precis så mysigt och trevligt som jag hade fantiserat om. När man har läst varandras bloggar så länge känner man  liksom varandra lite innan man ses på riktigt första gången. Man kan ta vid vid det man redan vet om varandra.

Jag hoppas att vi kommer att ses igen, jag och Malin, liksom jag hoppas kunna få möjlighet att träffa flera av mina gamla bloggkompisar.

En sak som var väldigt kul under året, det var när jag och några kollegor fick ställa till med ett kafferep på museet under hösten. Alla platser vi dukat upp till, fylldes snabbt. Programpunkten blev en riktig succé och förhoppningsvis kommer vi att få göra om den till våren.

Veckan efter det stora kafferepet fyllde Majlis år och vi kunde ställa till med ett litet kafferep här hemma.

Under året har jag gjort flera fina hantverksbyten. Nu precis innan jul bytte jag en massa keramik mot Aksels läderhantverk. Väskan har jag skissat fram själv och sen har han sytt den efter min skiss. Visst är den fin?

Vi har hittat varandra via Instagram. Dessutom har Aksel och hans sambo ett litet sommarhus bara ett stenkast från huset som vi vill köpa (men där ägaren f o r t f a r a n d e inte har bestämt sig, trots två bud från oss). Om vi till sist får köpa huset kommer vi såklart att träffa Aksel med sambo och son IRL. Ibland är den virtuella världen bra fantastisk ändå, tänk att man kan hitta nya vänner bara genom bilder!

Och apropå min keramik. Skälet till att jag kunnat göra de här fina byterna är min nedgång i arbetstid. Det är det absolut bästa jag gjort på länge! Nu ser jag fram mot nästa pass i verkstan. En mjukstart på jobbet efter trettonhelgen först, men veckan därefter börjar jag ladda upp inför sommarsäsongen 2014!

I höstas fyllde både mamma och pappa 70 år. De bjöd familjen på restaurang och därefter på bar. Bilden ovan är på mig, min bror och mamma och pappa. I baren.

Annat bra, som jag är evigt tacksam över, är min kompis Terés. Det är otroligt, vi har känt varandra i 27 år nu och vi fick båda barn sent i livet. Det gör att vi nu befinner oss på samma plats i livet, medan andra bekanta vi har faktiskt redan har barn som tagit studenten... Och Majlis och Terés son Erik kommer att följa varandra genom livet, det är jag rätt säker på.