Erlings grejer

Vi köpte ju sommarhuset all inclusive, det vill säga med a l l a grejer som fanns i både hus och uthus. Vi visste redan från första besöket i huset att det fanns mycket grejer där, det såg vi ju med egna ögon! Men aldrig anade vi att så mycket mer dolde sig bakom väggar, uppe på oinredda vindar och långt, långt in bakom bråten... 

Erling, som han hette, mannen som hade varit gift med Maggie, som vi köpte av, var uppenbarligen en riktig samlare. Han är död sedan många år nu, men det är omöjligt att inte tänka på honom när vi är i huset. Han drev bensinmack inne i Söderhamn, under hela sitt yrkesverksamma liv. Tror jag åtminstone. Först hade han en Texaco-mack. När Texcos verksamhet 1947 överfördes till det amerikanska oljebolaget Caltex (namnet bildat av California och Texaco), fick Erling alltså byta ut alla Texaco-skyltar till Caltex-skyltar. Och alla andra grejer märkta med Texaco också, för den delen. Men Caltexeran i Sverige blev kort, redan 1967 överfördes nämligen Caltex europeiska verksamhet åter i Texaco. Erling fick åter igen byta märke på sin mack. Det är förresten Erling som syns på bilden ovan. Jag hittade den i en bok som handlar om Söderhamn för inte allt för länge sedan.

Han måste ha insett att han skulle spara de kvarvarande Caldexgrejerna. Caltex hade ju troligen för alltid gått ur tiden i Sverige. Men Maggie och Erling bodde i en lägenhet inne i stan, och där fanns säkerligen ingen plats att förvara alla Caltexgrejer. Nä, de fick följa med till sommarhuset, där de stoppades in i uthusen, in i skåp och byråer, upp på vindar och in bakom bråte. Vissa grejer kilades till och med fast bakom väggar. Och där blev de liggande.

Många år senare kom vi till huset och började rota. Och rota, det är faktiskt något av vårt paradnummer. Herregud vad vi har rotat! I sågspånen på uthusens vindar har vi hittat skidor, gamla väskor, möbler. I skåpen en massa gamla blomkrukor, under huset plåtburkar och i lådor en massa gamla fotografier. I ett av uthusen finns till och med ett riktigt stort butiksfönster med ekkarm. Går knappt att flytta. Jag undrar om också det kommer från macken.

Mackprylar har vi hittat i massor. Klistermärken, plåtburkar, tuber, blåställ, kepsar, flaggor, vepor, verktyg, hyllor och en massa, massa reklamprodukter. Inte visste jag, innan vi köpte huset, att det finns en ämnesgrupp på Tradera som heter "Bensinia". Jo, men klart det gör det! Där har vi sålt otaliga grejer nu, under de snart två år som vi haft huset. Blivit lite tjenis med vissa av köparna och haft mailkonversationer utanför Tradera, med vissa andra. För nu snackar vi riktiga bensiniaentusiaster! Mestadels män, såklart, och jag gissar att många av dem har som ett alldeles eget liv kring sina bensinmacksgrejer, ett liv som kanske inte någon annan i familjen riktigt har grepp om. Vid ett tillfälle fick jag ingen återkoppling från en köpare, så jag ringde helt enkelt upp honom. En kvinna svarade och jag frågade efter mannen. Han var inte hemma och hon undrade vad det gällde. Jag berättade om affären på Tradera varpå hon suckade fram: - Vad är det han har köpt nu då? Jag berättade om den stora textila vepan med Caltexloggan som han budat hem. Hon frågade trött: - Hur mycket har han köpt den för då? När jag sa att det var för närmare 3 000 kronor, sa hon: - Jadu, herregud, jag har ingen som helst koll på allt han köper.

Vissa män som vi haft kontakt med har riktiga museala miljöer, vissa har nog sina samlingar i garaget, kan jag tro. Den allra, allra finaste grejen vi har hittat, är den här glashuven. Den har suttit högst upp på en bensinpump på den tiden då Caltex fanns. Huven låg skyddad bakom sågspån på en av vindarna. Den har inte en skråma, trots att den ju måste ha varit utsatt för väder och vind då den krönte toppen. Vi älskar den och har bestämt oss för att behålla den. Åtminstone ett tag.

Efter nästan två år har vi sålt bort de flesta av de absolut bästa godbitarna, men visst finns det en massa småpryttlar kvar än. Och säkert än mer som bara väntar på att bli hittade...

Mer kök!

Under de senaste veckorna har jag i mitt jobb givit mig ut på en liten miniturné i länet med ett köksföredrag. Det har blivit många trevliga möten och många givande samtal kring kök. Både gamla och nya kök.

Ju mer jag pratar om gamla kök, desto mer intressant blir kökens historia. Hur de har utvecklats mycket utifrån samhällssvängningar och moden. Ibland till det bättre men många gånger också till det sämre. Allra bäst tycker jag att köken var kring mitten av 1900-talet. Då hade köken moderniserats utifrån mätningar och undersökningar. Köken byggdes ofta som sk parallellkök, långsmala kök med skåpinredning på ena sidan och arbetsytor som diskbänk, köksbänk och spis, på den andra. Ofta med en öppen del i underskåpen så att husmor skulle kunna sitta ner och jobba där, allt för att få vila benen och spara på stegen. Det bästa med de här köken från den här tiden är att de fortfarande fungerar utmärkt, sett till förvaring och övriga funktioner.

Härom veckan blev jag så himla glad när jag köpte en av mina favorittidningar, Kloka hem, som har ett köksspecial. Jaha, tänker ni, det har väl alla tidningar nu för tiden. Typ i var och vartannat nummer.

Sant.

Men Kloka hem´s köksspecial går inte ut på att visa en massa nyproducerade olika kök (där ett lantligt sannolikt ingår)innehållandes ännu fler prylar. Nä, här handlar det om miljösmarta kök. “Ekoköket handlar inte om ett kortsiktigt trendtänk och total makeover utan snarare om tidlöshet och hållbara material. Och om att ta tillvara på fungerande inredning istället för att riva i onödan.”

Score.

Vill ni lära er mer om kökens utveckling? Ta del av Byggfabrikens kökssidor. Eller läs Försäkringsbolaget If´s genomgång av kökens historia.

Fulbyggnadsvården pt 2

Minns ni Fulbyggnadsvården som jag skrev om för ett tag sedan? Då skrev jag om att vissa, lite senare stilar och material, lever farligt när folk rustar sina hus. Jakten på det äldsta lagret gör att vissa sentida material aningslöst rivs bort.

Ett av materialen som lever särskilt farligt är äldre mönstrade mattor. För där under döljer sig ofta de mjuka, solvarma och sinnliga brädgolven. Brädgolven som både små och stora fötter fullkomligt äääälskar att tassa runt på…

Helt sinneskall är jag inte. Jag tycker nämligen också väldigt mycket om brädgolv. Men när det ligger välhållna mönstrade mattor över brädorna, då tycker jag att man ska vara försiktig. Ofta ingår mattorna i en helhet med skivklädda väggar och tak, slät inredning och släta foder och lister. Och den här helheten är naturligtvis tillkommer vid samma tid, vilket ger byggnaden och interiören en historia, eller årsring som man ibland säger inom kulturmiljövården.

Tyvärr blir mattorna sköra med tiden, då de tycks torka ut. Då bryts de sönder väldigt lätt. En sån här gammal matta går alltså inte att rulla ihop och plocka undan, om man skulle vilja göra så, för att kanske lägga tillbaka senare. Det är de alldeles för hårda för. Därför blir det så definitivt när mattorna tas bort. Då är de borta för alltid.

Titta på de här mattorna! Visst är de fina? Samlingen är hämtad från både vårt sommarhus och från ett litet hus som jag besökte i jobbet för några veckor sedan. Mattan på sista bilden ligger i vårt skafferi och flera av våra garderober här hemma.

Snabbt men stilla

Livet snurrar på snabbt. Samtidigt som det står stilla. Stora beslut fattas. Beslut som kommer att förändra livet en smula. Till det bättre, det är jag ganska säker på.

Vågar kanske berätta framåt slutet av veckan.

Ledighet i mars

Jag har precis avslutat månadens verkstadspass. Det är ganska stor skillnad på att gå upp om morgnarna nu, när det är helt ljust när jag vaknar, mot för hur det var i mörkaste december. Det är alltså extra härligt att bege sig till verkstaden nu!

Jag har jobbat med lite större former den här svängen. Diskställ, blomkrukor och så ett gäng nya burkar. De jag gjorde förra svängen var tyvärr för tunnt engoberade i kombination med fel placering i ugnen. För det är så att min ugn inte bränner helt jämnt och har jag slarvat med engoberingen samt placerat grejerna där det är som varmast, ja, då bränns engoben till största del bort. Då blir det inte som jag tänkt, men ibland blir det bra ändå. De två burkarna ovan blev inte precis som jag tänkt, men jag tycker att de blev fina. Alla nya burkar som jag gjort den här svängen får smala blå ränder, uppifrån och ner. Det känns som att jag målat pyamaser hela dagen idag!

Och alla de här småkannorna, dem är jag nöjd med! Tänker behålla någon eller några för mig själv, för att fylla med vitt vin i sommar! Kontinentalt va?

Det ljusnar

I början av veckan var jag sjuk och satt hemma och glodde en hel dag. Därefter har jag känt ett märkligt hopp. Det är som om en rad bekymmer kanske är på väg att ordna upp sig. Ni vet, såna där tankar som bara mal i en, nu kan jag se öppningar.

På jobbet förbereder jag och min kollega Ted ännu ett kafferep. Vi knarkar gamla interiörbilder från museets bildsamling. Zoomar in fikabrödet och krukväxterna på bilderna och förundras över gardinupphängningar och prydnadsföremål som finns i rummen.

Annat jag har hunnit med i veckan är att besöka en byggnad med en ljust målad träpanel. Vid en närmare titt på panelen, som var täckt av svartmögel, upptäckte mitt sällskap väldigt spännande gångar i möglet. Någon hade alltså käkat lite mögel. Och det på ett snyggt vis. (Mitt ärende var dock ett helt annat än att glo på svartmögel.)

Annat jag knarkar om kvällarna är webbaserade pelargonbutiker. Av allt fint jag har tittat på har jag hittat en pelargon som heter Maili och som är en gammal finsk sort. Som ni kanske förstår skulle jag gärna ha den hemma i fönstret.

Ny skir grönska

Jag ägnar lediga stunder åt att klippa ner och slänga gamla pelargoner. Det börjar glesa ut rejält i vissa fönster här hemma. Samtidigt som några av fönstren fylls på med sticklingar som snart ska planteras.

I slutet av mars bär det av till Trädgårdsmässan med siktet främst inställt på pelargoner. Ytterligare några veckor senare ska mamma och jag iväg på en kvällskurs om pelargoner.

Hur ska alla få plats? Men vad smart va, att jag bestämt mig för att gå över till mindre blomkrukor. Så att det ryms fler i varje fönster…

Det här är den bästa tiden.

GOTT NYTT ÅR!

Igår köpte jag säsongens första tulpanbukett. Som gammal säsongsarbetare på en tulpanodling, har jag rätt klart för mig vilka tulpaner jag gillar. Ofta har det hela att göra med hur pass lätta tulpanerna var att packa, dvs paketera till buketter. Vissa sorter var riktigt vrångstyriga och förstörde mitt ackord, som jag alltid låg på max på, flitig som jag var…

På den tiden kunde jag rabbla otaliga sorter, allt eftersom växthusen fylldes upp med nya lökar. Idag minns jag bara en handfull.

Men jag älskar tulpaner och det gjorde jag faktiskt då också, när jag var mitt uppe i det hela. Med den här buketten vill jag önska alla mina bloggläsare ett riktigt gott nytt år! Nästa år ses vi igen! Nya tag, nya möjligheter!

2013 - keramiken

Ett smart drag jag gjorde där i början av året var en liten nedgång i arbetstid. Nu jobbar jag 90 %. Det kan tyckas som just en väldigt liten nedgång med fyra timmar mindre arbetstid i veckan. Men jag föser ihop timmarna så jag får ihop två hela dagars ledigt per månad. Eftersom jag behöver tre dagar då jag jobbar med min keramik, pågår mina drejpass mellan söndag - tisdag. Och jag får en hel del gjort under ett pass. Lite beroende på vad jag drejar så fyller jag alltid en ugn, ofta mer. Alltså hinner jag dreja precis så mycket att jag kan bränna undan allt innan det är dags för nästa drejpass. När Majlis blivit lite större kanske jag kan jobba mer med min keramik, men nu är den avsatta tiden i verkstan perfekt anpassad till vad jag mäktar med.

Jag är glad att jag bestämde mig för att jobba lite mindre och inte lät bli av rädsla att det kanske var för lite och att det därigenom inte skulle ge någonting. Och jag har faktiskt tänkt på att det inte är självklart att jag skulle uppleva det som än bättre med mer tid. Nu blir det liksom väldigt exklusiv tid, tid som jag aldrig skulle slösa bort på något annat än att vara i min verkstad. Under ett i övrigt tungt jobbår, har det betytt väldigt mycket för mig med de här andpauserna. Och jag känner själv att jag har tagit ett kliv framåt med med min keramik. Efter att ha drejat i mer är 20 år tycker jag att jag har hittat nya former, förbättrat mina hänklar och jobbat fram nya kulörer.

Funderar du på att gå ner i tid för att hinna med ditt hantverk, låt dig inte begränsas av att du inte har möjlighet att gå ner mycket i tid, även det lilla spelar roll!

2013 - loppisfynden

2013 har varit ett mycket bra år när det kommer till loppisfynd! Kollade igenom mitt Instagramflöde och mindes årets bästa fynd.

 

Kläder.

Klänningar, blusar och tjocka tröjor. När det kommer till kläder är det oftast de plaggen som får följa med mig hem. För några år sedan var det stövlar. Jag hittade dem överallt, nu ser jag knappt några, förutom de här små gulliga Graningekängorna då, som jag hittade för några veckor sedan.

Jag känner redan första gången jag använder ett loppisplagg om det är ett bra fynd eller ett dåligt. Visar det sig vara ett dåligt, använder jag det oftast inte någon mer gång än den första. Plagget blir hängande i garderoben ett tag, men sen säljer jag det oftast eller ger det vidare. Den randiga klänningen ovan var den som fick uppleva den historiska invigningen av Världsarvet Hälsingegårdarna i somras. Den tapetliknande på galgen till höger, tycker jag mycket om. Den köpte jag under sensommaren och jag tror att jag kommer att använda den mycket nästa sommar.

Något annat som jag alltid håller ögonen öppna för är textilier av alla de slag. Under året har jag hittat några riktigt fina mattor, bland annat den här Kelimmattan som jag köpte för 40 kronor vid höstens början. Jag är också väldigt glad över 2,15 meter handtryckt tyg i design av Viola Gråsten för 60 kronor. Som en extra bonus, namnet: Glasyr.

En soffa har fått följa med mig hem under året. Yngve Ekströms Småland. När jag hittade den kan jag säga att jag blev v ä l d i g t glad. Soffan passar bra i vår inre hall och till kalas är den precis lagom att ställa vid ena bordsänden. Där får två vuxna och ett litet barn precis plats.

Man skulle kanske kunna tro att en keramiker aldrig tittar efter keramik eller porslin. Tvärtom. Det är ett stort intresse jag har. Jag är intresserad av allt från äldre lergodsföremål, vilket dock sällan finns att hitta på de större ställena som Erikshjälpen och Myrorna, till porslin från hela 1900-talet. Tidigt i våras gick jag en annan väg än jag brukar då jag går in på Erikshjälpen, jag gick rakt in mot blomkrukorna. Då hittade jag den här fina krukan Luna från Bo Fajans för 10 spänn!

Min dröm om kafferep har fått mig att köpa både dukar, böcker och porslin. Sammanlagt tre serviser har det blivit under året... Två av dem är av samma sort, nämligen den här lilla 1940-talsgodbiten från Karlskrona porslinsfabrik. Nu kan jag duka för nästan 20 personer med den! Men jag har inga skedar, så det kanske får bli något jag ska hålla utkik efter nästa år!

I somras köpte Majlis den här lilla kaninen, eller är det en kanske en hund, på en stor loppis i Hälsingland. Ni vet, en billig grej man plockar med sig för att även barnet ska känna att de fick något från loppisen. Först blev den liggande, men efter någon månad seglade den upp som den största favoriten av alla dockor och gosedjur som finns här hemma. Bajsis heter den och den har helt brädat dockan Anette som hängde med överallt innan. Nu är hon inte alls med längre, hon ligger till och med underst i en låda med gosedjur... Bajsis, däremot, är med ö v e r a l l t, förutom på förskolan. På den här bilden är Bajsis helt nytvättad. Under den där veckan som jag var hemma för några veckor sedan, vågade jag mig på en maskintvätt och torktumling av Bajsis. Skulle aldrig ha gått om Majlis hade varit hemma...

För någon vecka sedan köpte vi en ny spis till Majlis. Det är hennes tredje.. Samtliga från loppisar och samtliga har kostat mellan 60 kronor - 125 kronor. Vi började med en röd från Micki, den byttes senare mot en vit från Micki. Men när vi hittade den här gamla från svenska Leko, visste vi omedelbums att den vill vi ha! Majlis var också nöjd, eftersom den här har två ugnsluckor samt går att rulla på små jul. En av de gamla spisarna ska hamna i en lekstuga hemma hos mormor och morfar och den andra får vi ge vidare till något annat litet barn, kanske till vår lillkusin Stina?

Ja, jag vet, jag är helt medveten om att jag handlar mycket på loppisar. Ni kanske undrar hur jag hinner när jag jobbar, men nu har det fallit sig så lyckligt att min arbetsplats ligger på 4 minuters cykelavstånd från Erikshjälpen. Myrorna kan jag skanna av på väg hem från jobbet. Och ni kanske undrar hur jag har råd. Det gör e g e n t l i g e n jag också när jag nu har gått igenom alla de här bilderna. (Detta är inte alla bilder och jag fotar långtifrån alla mina loppisköp...) Allt som jag köper är väldigt billigt, det var bara sofforna som kostade lite mer, de kostade strax under 1000-lappen styck. Men därefter har inget annat kostat mer än 130 kronor. Många bäckar små... Ja, ja, visst, men jag påminner mig själv om att jag i princip inte har några andra utgifter, så i jämförelse med många andra intressen man kan ha, är det här loppisintresset  antagligen ganska prisvärt, tror jag.

Och i smyg drömmer jag om att ha en egen loppis, åtminstone under sommaren. Vi får se om den drömmen blir verklighet någon gång.