2013 - det bästa

Nu ska jag berätta om några bra grejer som hände under året. Jag börjar med Majlis.

På ett år händer så himla mycket när man är så där liten. I våras började hon räkna och nu under jullovet rabblade hon hela alfabetet helt själv, för första gången. Det är så många tankar som rör sig i huvudet på henne. Innehållsrika dagar bearbetas under nätterna, som är rätt kämpiga emellanåt. Hon har två nära kompisar på förskolan och ibland kan hon vakna om nätterna och skrika efter någon av dem. När man säger att hon bara har drömt, kan hon ändå fortsätta att skrika: – Jag saknar Lova!

Mitt hjärta brister nästan.

Sedan i somras har hon varit inne i en period av riktig treårstrots. Det är kämpigt och sliter mycket på familjen. Jag får påminna mig om att det antagligen är jobbigast för henne och att trotsperioden förhoppningsvis snart är förbi.

Så här ställer hon alla blommor i sitt fönster när hon själv får bestämma.

I somras träffade jag äntligen Malin. Hon stannade vid här i stan på sin väg mellan Dalarna och Uppsala och vi fick tid för ett besök på museet och en fika. Det blev precis så mysigt och trevligt som jag hade fantiserat om. När man har läst varandras bloggar så länge känner man  liksom varandra lite innan man ses på riktigt första gången. Man kan ta vid vid det man redan vet om varandra.

Jag hoppas att vi kommer att ses igen, jag och Malin, liksom jag hoppas kunna få möjlighet att träffa flera av mina gamla bloggkompisar.

En sak som var väldigt kul under året, det var när jag och några kollegor fick ställa till med ett kafferep på museet under hösten. Alla platser vi dukat upp till, fylldes snabbt. Programpunkten blev en riktig succé och förhoppningsvis kommer vi att få göra om den till våren.

Veckan efter det stora kafferepet fyllde Majlis år och vi kunde ställa till med ett litet kafferep här hemma.

Under året har jag gjort flera fina hantverksbyten. Nu precis innan jul bytte jag en massa keramik mot Aksels läderhantverk. Väskan har jag skissat fram själv och sen har han sytt den efter min skiss. Visst är den fin?

Vi har hittat varandra via Instagram. Dessutom har Aksel och hans sambo ett litet sommarhus bara ett stenkast från huset som vi vill köpa (men där ägaren f o r t f a r a n d e inte har bestämt sig, trots två bud från oss). Om vi till sist får köpa huset kommer vi såklart att träffa Aksel med sambo och son IRL. Ibland är den virtuella världen bra fantastisk ändå, tänk att man kan hitta nya vänner bara genom bilder!

Och apropå min keramik. Skälet till att jag kunnat göra de här fina byterna är min nedgång i arbetstid. Det är det absolut bästa jag gjort på länge! Nu ser jag fram mot nästa pass i verkstan. En mjukstart på jobbet efter trettonhelgen först, men veckan därefter börjar jag ladda upp inför sommarsäsongen 2014!

I höstas fyllde både mamma och pappa 70 år. De bjöd familjen på restaurang och därefter på bar. Bilden ovan är på mig, min bror och mamma och pappa. I baren.

Annat bra, som jag är evigt tacksam över, är min kompis Terés. Det är otroligt, vi har känt varandra i 27 år nu och vi fick båda barn sent i livet. Det gör att vi nu befinner oss på samma plats i livet, medan andra bekanta vi har faktiskt redan har barn som tagit studenten... Och Majlis och Terés son Erik kommer att följa varandra genom livet, det är jag rätt säker på.