Två blusar och ett bord

Helgen har till stor del ägnats åt sömnad. Den senaste tiden har jag börjat hänga runt på olika sybloggar och de har verkligen inspirerat mig till att komma igång med sömnaden igen! Tackar speciellt Soliga Kläder, Med nål och tråd, Retro Elephant och Rino Syr för inpirationen! Som vanligt syr jag utan mönster. Kopierar och klipper från något plagg jag har och som jag gillar. Syr, sprättar och syr, sprättar. Det finns definitivt smidigare sätt att sy ett plagg på än de jag ägnar mig åt, men samtidigt är det lite kul. Som att skulptera och det brukar ju faktiskt bli rätt bra till sist! Tyvärr har några basala sykunskaper helt fallit i glömska. Typ hur man syr en liten kant runt halsringningen. Därav tillkomsten av den lilla dekorationen vid ringningen på den kortärmade blusen...

Det blommiga tyget hittade jag på lördagens loppisrunda. Tyget har varit flera örngott, alla broderade med initialerna AB. Så jag tackar Anita Bengtsson, för jag tänker att hon som ägt örngotten kanske heter så, för att hon lämnade dem till loppisen. Tyget till den andra blusen har legat i mitt skåp i flera år, i väntan på att bli just en blus faktiskt. Tyget är mjukt och skönt, så den blir nog bra i sommar.

Vi köpte också ett fint trekantigt soffbord på den ena loppisen. I finfint teak från den danska firman Jason Ringsted. Mitt framför ögonen på tre män som uppenbarligen gärna skulle vilja ha haft bordet. Men vi hann före! Mohahahah!

Signaturen

En sommardag för flera år sedan satt jag som vanligt och arbetade i keramikverkstaden på Gotland. Besökare fick komma in i verkstaden och ofta stod de och tittade på när vi drejade eller arbetade med andra moment som hör till keramikproduktionen. Just den här dagen beskickade jag, vilket är det samma som att svarva av föremålet på undersidan, så att botten blir fin. När det är gjort signerar jag föremålet, vilket jag också gjorde denna dag. En kvinna som stått vid min sida ett tag, sa plötsligt: " Hörrudu, det där krafset som du gör, vad är det egentligen?".

Krafset är "Ulli", min signatur, men det kanske inte är så lätt att se alla gånger... Ibland tänker jag att jag kanske skulle ha en stämpel för tydlighetens skull, men jag gillar ju att signaturen är skriven med min handstil. Att även signaturen är ett levande och unikt avtryck i mina föremål.

Sådärja!

Nu är alla ringar och örhängen monterade! Nu ligger de på ett fint fat och ser goda ut.

Våren är här!

Ja, det var i alla fall vad jag har trott. Ända tills jag drog upp persiennerna i morse och det såg ut såhär ute... Som tur var blev det helt klart och soligt framåt dagen, om nu det kan vara någon tröst för alla som längtar efter den riktiga våren.

Men jag fick öppna en ugn och plocka ur en massa örhängen och ringar som jag bränt. En massa nya glada vårfärger! De små på den första bilden ska bli örhängen och de lite större på den andra bilden ska bli ringar. Jag drejar både örhängena och ringarna, en mycket meditativ sysselsättning! Örhängena i den grågröna kulören blev nästan de finaste, tycker jag. Den kulören jobbade jag med lite under sommaren 1995 på Gotland och sedan aldrig mer. Nu blev jag sugen på att göra fler grejer i den.

Nu ska jag ha stora klisterkvällen och om några dagar kan ni finna örhängena och ringarna hos Aino på Konstra i Gävle.

Blått ÄR flott

Blått är tveklöst min allra finaste färg. Helst ska det vara mörkblått, som en åskhimmel. Jag har många blusar och klänningar just i den kulören. Det är något lugnt och skönt med den där färgen, tänker jag. Passar till allt och blir bara finare och finare ju mer den blir uttvättad.

I helgen när jag var jag i Stockholm, gick jag till Beyond Retro som ligger på söder. Affären som är som en stor teatergarderob! Fullt med kläder av allehanda modeller. Jag gick naturligtvis till den blå klänningavdelningen och hittade där den här lilla trasan. I ett slinkigt tyg av okänd kvalitét. Med fickor på sidorna. Sitter som en smäck! Tänker att den kan vara bra att ha som mönsterförlaga när nya klänningar ska sys till våren. Den och min beställda japanska mönsterbok.

Om effektivitet

Jag är en mycket effektiv person. Snabbt ska det gå. Mycket ska det bli. Alltid ha något att göra.

Det var nog två av mina första jobb som har gjort mig sån, tror jag. När jag sorterade post på stadens postterminal. När posten i de framkörda lådorna var slut, ja, då var arbetsdagen också slut. Klart man jobbade på! Eller när jag packade tulpaner på en stor tulpanodling. Då arbetade jag på ackord. Jag tjänade så mycket pengar på att vara effektiv!

Ofta är det bra att vara effektiv. Långsamma personer kan stressa mig något oerhört. Men ibland skulle jag också vilja kunna göra allt i en mycket långsammare takt. Jag skulle vilja kunna slappa, kunna glömma bort grejer och strunta i andra grejer.

Jag påminns alltid om min effektivitet när jag ser den här muggen, som jag gjorde för flera somrar sedan på Etelhems Krukmakeri på Gotland, där jag brukade arbeta. Snabbt skulle det fram många, många nya muggar. Jag blev en fena på att fixa dekoren snabbt, snabbt. Men här gick det för snabbt, katten fick ju fem ben...

Men jag tänker att den här muggen kommer att bli mycket värdefull i framtiden. När mitt namn är känt.

Snart är det dags

För helgresa. För vår. För påsk. För handarbete. För keramik. Ja, det är snart dags för lite allt möjligt faktiskt.

Idag hämtade jag Gästrik Konstkatalogen. Gästrik Konst är den årliga konstrundan i Gästrikland kring påsk och jag ska vara med för första gången. Katalogen såg fin ut och jag är mycket nöjd med min egen sida! Boka in 10-13 april för en konsttur! Katalogerna kan du bl.a. köpa av mig eller på Bistro Silvanum. För 60 kronor blir den din.

Idag har det verkligen känts som vår i luften! Mamman och jag har nästan förköpt oss på japanska tyger och på japanska mönsterböcker och på namnlappar och jag bara längtar tills allt dimper ner i brevlådan! Det är en fantastisk skatt nämligen!

När jag gick ut på en promenad satte jag på mig en fin mössa som tyvärr krymt i tvätten, men det drog inte ens kallt kring öronen! Även fast det är mycket snö på det där fotot från idag, så kan jag intyga att våren verkligen är här! Och från mitt fönster får jag en sån fin utsikt när solen skiner och himlen är blå.

En bra dag som kommer att avslutas med Lindyhop- och Shim Shamkurs! Vill ni också bli på lika bra humör som jag är nu så kan ni ta en titt på old boy Frankie och den något yngre Erin, som dansar Shim Sham.

So long govänner!

Tedags

Våren är snart här, men än är det inte för sent att dricka te! Här är en beställning som är på väg att lämna mig för ett nytt hem. Sex muggar och en tekanna i mönstret Relief. Jag tycker mycket om den varmvita kulören på engoben. Det är den kulören som i princip all min keramik kommer att ha när jag ska vara med på Gästrik Konst under påsken. Enkelt. Sobert. Rent.

En skör blus

Emellanåt fastnar jag i bra bloggar. Jag klickar vidare på kommentarerna och till slut vet jag inte vart jag sett och läst allt bra. Det finns så många otroligt kreativa personer där ute! De syr, stickar, broderar och ja, gud vet vad! Igår var jag länge inne på Med nål och tråd. Jag fastnade för en superfin blus som hon hittat på Solig´s blogg. Blusen är sydd av ett örngott.

Så lämpligt då att jag råkade ha ett gammalt fint örngott i en av mina tyghögar. Köpt på en loppis för länge sedan. Tunnt, tunnt. Har haft funderingar på att sy ett linne av det, men aldrig kommit till skott. Nu blev örngottet perfekt som en liten blus! Halsen och ärmhålen kantade jag med trikå. Jag gjorde dock halsen hel, utan sprund med en liten knapp, som Solig´s ursprungsblus har. Det var lätt att sy den, bara att sprätta på vissa ställen, klippa och sy på andra. Imorgon kommer nog jag och blusen att gå på fest ihop.

Det kommer säkert att bli fler blusar av den här modellen! Jag tackar för tipset!

Om bakning, mat och andra sinnligheter

Min kära vän och forna kollega Kattis, har nyligen startat bloggen Krinolinas kök om matlagning och bakning. Det var ju från henne som jag fick receptet på de där goda ingefärsbröden som jag skrivit om här.

Kattis är väldigt duktig och påhittig i köket. Hennes kök är en dröm för oss som gillar 1940-talet. Höga skåp och fina lådhurtsar. Gott om plats. Där är det alltid något på gång. Något gott på gång. Och i hennes trädgård finns fina fruktträd, blandat med fina spräckliga hönor som värper stora och goda ägg, här och där en grå hund och lite överallt finns fina blommor. Vi har drömmar, Kattis och jag. Drömmar om att göra något annat än det vi nu lägger ner mest tid på. Ett fritt liv med vackra ingredienser, kanske man skulle kunna säga.

Bilden ovan har jag lånat från Kattis blogg och den är från den frukostklubb som hon och några vänner har varje fredag. De ses hemma hos någon i frukostklubben klockan 7 på morgonen, äter frukost och pratar och åker sedan till sina arbeten. Låter så himla trevligt! På bloggen kan du också hitta receptet på en mastig och supersmarrig kreolsk bananpaj och på en numer nästan klassisk tuppkaka. Kolla!

Att smida planer

Idag har jag varit på utflykt till Hälsingland. Till Bollnäs. Jag träffade keramikerna Ulrika och Anna. Så lustigt egentligen, för några år sedan då jag arbetade som byggnadsantikvarie på Länsmuseet Gävleborg, läste jag en artikel om Anna i en Hälsingetidning. Jag tänkte att jag skulle besöka henne vid tillfälle. Kanske på väg hem från ett hälsingebesök. Jag susade snabbt förbi där hon bor och arbetar men aldrig blev det tillf'älle att stanna.

För någon månad sedan fick jag ett mail från Anna, med en fråga om ett möjligt framtida samarbete. Så roligt att få kontakt med en ny keramikerkollega! Samarbetet handlar om ett gemensamt försäljningsställe i sommar, men inget är klart, så jag ligger lågt ett tag till. Hur som helst så behövde jag ut och luftas och en tillsynes liten resa till Bollnäs, tycktes göra susen.

Jag fick åka tåg förbi det lilla samhället Holmsveden. En sovande gata som varje sommar vaknar upp då det hålls countryfest där. Många av husen efter huvudgatan verkar vara övergivna. Jag skulle vilja veta mer om husen och vilka som bott eller bor där. Särskilt gillar jag det här jättehuset som är klätt med eternit. Jag tror att jag någon gång hört att det varit ett hotell.

Vi åt lunch på Lilla k´s kök i Bollnäs. Ett trädgårdskök till viss del beläget i ett växthus. Lunchbuffé med många spännande rätter. Jag kommer definitivt att återvända för en fika!

Trots att hela dagen har varit grå med snöfall, fick jag en förnimmelse av våren, när jag åter nådde Gävle. Den finns där, lurar ett tag till, för att snart komma fram. Jag fick köpa en Iris och mina pelargoner har börjat spira.

Kompisar från förr

Några kompisar från förr. Från tiden då leksaker var hemsydda eller ärvdes av äldre släktingar.

Gunnar, apan, har min pappas bror lekt med när han var liten. Tror att apan är uppkallad efter pappas kompis. Så länge jag vet har Gunnar haft sprickan över nosen och så länge jag minns har han haft lite tunt med päls på rätt många ställen. Svansen, som ska ha en turkos liten avslutning är lagad många gånger. Gunnar är stoppad med något höliknande material och numer är han väldigt skör. Många som träffat honom tycker att han ser läskig ut, men det är han inte. Han är en mycket vän apa.

Sen har vi Jocke, den lilla svarta killen. Han kommer från Afrika och jag tror att jag fick honom av en arbetskompis till mamma. Jocke har praktiska kläder som alltid sitter på. När jag var yngre tyckte jag att det var så roligt att dra i Jockes ögon, så att han tittade i kors. Så gör jag aldrig mot Jocke numer. Han är lite slapp i halsen, vilket får honom att se lite sorgsen ut. Fast jag tror att han är rätt glad.

Peter, hunden, med en svans med en ståltråd i, stod och väntade på mig på en loppis på Gotland för 6 år sedan. Lång och stolt, även fast svansen är lite sned.

Den gula lillkillen har inget namn. Som jag minns. Från när jag var liten. Har för mig att han hade några knappar till ögon förr, nu är de borta. Idag slog det mig hur otroligt gullig han är. Helt rund och mjuk.

Det här gänget bor numer på en hylla i mammans syrum. Från sin höjd blickar de ut över tyger, garner, saxar, symaskiner, strykjärn och mamman.

Köket

Köket var den största anledningen till att jag köpte min lägenhet. Ingen annan lägenhet jag tittade på, hade ett sånt fint gammalt kök bevarat. Och jag ville ha ett fint gammalt kök.

Det här köket är från året då huset byggdes, 1946. Jag kan tacka Fru Haglund för att det finns kvar än idag. Jo, för hon som ägde lägenheten innan mig, hette Fru Haglund, eller det är iallafall så de äldre boende i mitt hus kallar henne. Fru Haglund dog ett halvår innan jag köpte lägenheten av hennes dotter. Av dottern fick jag veta att familjen bott i lägenheten sedan 1952 och att lägenheten alltså var dotterns barndomshem. Hon berättade också att hennes pappa hade varit ansvarig för pannrummet som finns i källaren. Och så berättade hon om det grå, djupa stenbadkaret som tidigare fanns i badrummet...

Mitt kök byggdes under en tid då man ännu byggde med traditionella material. Platsbyggda skåpstommar som är upphängda på stadiga skruvar. Hyllplan av trä. Material som är möjliga att underhålla. I källaren hittade jag en ursprunglig köksdel från en annan lägenhet. Skåpen var ljust ärtgröna och trädetaljerna mörkt lackade. Den gröna kulören hittade jag underst av alla vita färgskikt på mina skåp, då jag skulle måla om dem. Jag valde en ljust turkos kulör till skåpen. Trädetaljerna är ännu inte lackade.

Fru Haglund blev kanske lite trött på sitt kök efter flera år, för hon hade piffat till det lite. Säkert någon gång under 1980-talet. Då försåg hon alla skåp som har handtag, samt lådorna, med gröna glashandtag. Det var säkert också då som hon också klädde in marmorfönsterskivan och träbänken i köket med självhäftande plast som imiterade furu.

När mina grannar Maj och Ingvar, som är mycket gamla, fick komma in på besök hos mig, såg Maj mycket olycklig ut när hon såg mina dragskåp. "Åh, nej, stackare, har du DE HÄR kvar!!! Usch!"

Mina sneda dragskåp rymmer så mycket. Loppisfynd blandas med keramik från vänner, andra keramiker och mig själv. Här finns den där skålen som Mats i Leksand precis var på väg att kasta på skrothögen och här finns den fina skålen som Nina brände i sin stora vedeldade ugn i Frankrike. Här finns Åsas soppskålar och här finns Mettes kannor och muggar. Och här finns keramik från Svein och Christine i La Borne.

Skåpen börjar bli fulla och jag funderar på att rensa lite. Ställa undan lite grejer och vila från dem. Som jag gjort så många gånger förr. Men nu är det ju ett bra urval av grejer och jag tycker så mycket om allt. Tror att det skulle kännas tomt att dra skåpet åt sidan och plötsligt en dag inte finna grejen där inne. Så det får nog vara trångt ett tag till.

Loj söndag

Jag börjar kanske bli lite sjuk. Kroppen är tung och halsen gör lite ont. Igår kväll när jag var hemma och myste provade jag att baka ett nytt bröd. Bröden avnjöts till frukosten idag och de smakade gott och lite nytt.

Jag fick receptet av min vän Kattis, som är en fena på att baka och laga mat. Hon hade hittat receptet i en gammal Lantliv och det är Carl Jan Granqvists butler (!) som brukar baka dessa små smarriga ingefärsbröd. Jag gjorde som Kattis sa att hon brukar göra, nämligen att byta ut ingefärspulvret till riven färsk ingefära. 2 tsk pulver blir 2 msk färskriven ingefära. Jag bytte också ut smöret till rapsolja, höftade till det lite. Här är receptet på 25 stycken Peters ingefärsbröd:

- 8 dl fingervarmt vatten

- 100 gram jäst

- 50 gram smör

- 1 msk salt

- 2 tsk ingefära (eller 2 msk färskriven ingefära)

- 1 dl krossat linfrö

- 1 dl vetkli

- 4 dl grahamsmjöl

- ca 16 dl vetemjöl

1. Lös upp jästen i vattnet och klicka i margarin (eller häll i olja). Häll sedan i salt, ingefära och vetekli.

2. Blanda ner de två mjölsorterna och låt degen jäsa ungefär 30 minuter.

3. Dela upp degen i 25 små bullar som får jäsa på en smord plåt i ca 20 minuter.

4. Grädda i 220 grader i ca 10 minuter.

5. Jag penslade med kallt vatten då bullarna var färdiggräddade. I ursprungsreceptet penslas bullarna med uppvispat ägg innan gräddningen, samt förses med flingsalt samtidigt.

Senare idag, på eftermiddagen, bakade jag kladdkakemuffins från Leilas bok A piece of cake. Jag halverade dock receptet och då blir det såhär:

Kladdkakemuffins

- 1 ägg

- 1 dl socker

- ½ tsk vanlijsocker

- 25 gram smör

- 0,25 dl olja

- ½ dl sjus sirap

- 1 dl vetemjöl

- ½ dl kakao

- ½ tsk bakpulver

- lite salt

- 50 gram mörk choklad (70%)

Vispa ägg och socker vitt och pösigt. Smält smöret och blanda ner oljan och sirapen. Blanda allt. Blanda mjöl, salt, bakpulver och kakao och vänd ner detta försiktigt i smeten: Smält chokladen och blanda i detta också. Häll upp i muffinsformar och grädda i 175 grader i ca 12-15 minuter. Ska smaka dem nu snart!

Till middag fick vi frikadeller som smakade fantastiskt, men det är en annan historia, som jag kanske skriver om en annan dag.