Ulrika Olsson

Om historiska trädgårdar

2012-05-30T16:19:00.000+02:00

Jag är stolt över att jag fått möjligheten att rodda ett helt trädgårdsseminarium. För andra gången! Första gången var då jag jobbade på Dalarnas museum och då var intresset stort med många deltagare. Jag hoppas att vi blir många även den här gången!

Vilken plats kunde passa bättre att hålla ett trädgårdsseminarium på än på Erik-Anders i Asta, Söderala? Det är en fantastiskt fin gård med en varsamt renoverad gammelgård. I gammelgården finns bl a ett kök från 1930-talet som jag bara älskar! Även trädgården är renoverad, eller rekonstruerad kanske man ska säga. Med hjälp från gamla foton har rabatter återskapats som de en gång såg ut.

Jag har fått tag i toppenföreläsare! Åsa Wilke som är landskapsarkitekt med inriktning på kulturmiljö, park- och trädgårdshistoria och som dessutom skrivit boken Villaträdgårdens historia, ett 150-årigt perspektiv. Och så kommer Ulrika Rydh som arbetar som trädgårdsantikvarie och trädgårdsmästare. Ulrika skriver om trädgård i bla Gård och Torp och Byggnadskultur. Från Länsmuseet Gävleborg har jag plockat med mig min kollega Ann Nilsén som är en fena på historiska trädgårdar. Hennes intresse och kunskap i ämnet har vuxit fram bl a genom hennes mångåriga arbete med att återställa en sedan länge inslumrad och igenvuxen trädgård vid sommarhuset i Delsbo. Sist, men inte minst, kommer Emma Nordebo Snygg som är den person som jobbat fram den äldre trädgården på Erik-Anders. Vi kommer också att hinna med en rundvandring i gammelgården.

Visst låter det som en toppendag?! Yes box! Vill ni få ny energi och ny inspiration, häng på ni också! Dagen kostar 350 kronor och då ingår både fika och lunch! Mer information kring dagen hittar ni på museets hemsida. Vill ni anmäla er så gör ni det till bokning@xlm.se

De två översta bilderna har jag lånat från länsmuseets egen bildsamling. Bilden på Erik-Anders är tagen av fotograf Lars Lööv.

Om snälla och givmilda människor - del 3

2012-05-28T20:25:00.003+02:00

Förra veckan när jag var på väg från min verkstad en kväll, mindes mamma plötsligt att jag ju hade en present där. En present? Från vem? Så började hon rota runt i sina stora loppislådor och i en av dem fanns min present. En matservis!

Tallrikar, två sorters assietter, djupa tallrikar, två ovala små uppläggningsfat, en saladier (tror jag det heter), en såssnipa och en kvadratisk skål. Från Hackefors. Typ 1930-tal. Men vem hade gett mig den fina presenten?

En bekant, en familj som bor i mitt barndomsområde. De höll på att städa ur efter sina föräldrar/svärföräldrar och den här servisen hade de visst fått i bröllopspresent, om jag inte minns fel. Tanken var först att skicka iväg servisen till någon insamling. - Fast den där tror jag att Ulrika Olsson skulle tycka om, sa då en annan bekant, eller, en vän till mina föräldrar. Och så blev det alltså. Den kom till mig!

Men för mig är det fortfarande ett mysterieum hur hon över huvud taget kom att tänka på mig...

Verkligen en sån där "plötsligt händer det"-grej! Så himla fint!

Så himla fin!

Om snälla och givmilda människor - del 2

2012-05-27T21:08:00.003+02:00

- Det står liksom Ulli på det här, sa min kollega Ann-Marie samtidigt som hon sträckte över det här tyget till mig. Och hon kunde inte ha mer rätt!
1: Tyget är i sån där fantastisk bomullskvalitét som bara riktigt fina tyger har.
2: Tyget är i olivgrönt, en av mina bästa kulörer!
3: Mönstret är formgett av Viola Gråsten. Det heter Butterfly. Och jag älskar allt som jag hittills sett frånViola Gråsten!

Om snälla och givmilda människor - del 1

2012-05-26T20:57:00.001+02:00

Under den senaste tiden har jag haft turen att ha snälla och givmilda personer i min närhet. Som igår när jag kom till jobbet, en stor påse med rabarber som hängde på min dörr. Vilken lycka! Det var min snälla kollega Maria som hade kapat lite av sin jätterabarber och tagit den med på tåget ända från Uppsala till mig!

Idag bakade jag en Margittans, den godaste pajen! Jag tog med hela plåten till parken där vi fikade med ett par kompisar. Vi lyckades nästan sätta i oss hela plåten på fyra personer. Rabarber, så himla gott! Är det någon av er som vet om man kan ha en planta i en stor kruka på bakongen?

Jag lättar på lagret - Utvalt är påfyllt

2012-05-19T21:20:00.004+02:00

Jag har varit nere i vårt källarförråd och gjort en snabbinventering av mitt keramiklager. Jag kan konstatera att det finns en hel del grejer där som har funnits i lagret lite för länge nu. Sånt som jag visserligen gillar, men som ursprungligen gjordes som prover eller sånt som kanske har blivit kvar som enstaka exemplar från större produktioner. Tänker att det skulle vara fint att bli av med lite av det. Jag hoppas att något av det jag nu lagt ut i min andra blogg, Utvalt, faller någon av er på läppen!

Som vanligt gäller att maila mig om du är intresserad. Mailadressen hittar ni i högermarginalen. Först till kvarn... Jag skickar bara inom Sverige. Jag vill verkligen poängtera att jag satt väldigt låga priser på grejerna, det är utförsäljning! Så här lite kostar inte handdrejad keramik i vanliga fall! OM någon är intresserad av att köpa, så kommer den första leveransen att ske i början på vecka 22. Sannolikt blir det med Bussgods, som jag brukar skicka med. Där kan man nämligen märka paketen med "Ömtåligt", något som inte längre går med postens paket. Vågar därför aldrig riskera att skicka med dem.

Jag tror att jag ska ha ett gammalt lager med handdrejade ringar någonstans också. Om det verkar intressant så kan jag lägga ut dem också. De kan jag skicka med vanlig post!

Välkomna in och kolla Utvalt!

Om att komma till insikt

2012-05-14T20:43:00.001+02:00

Jag har alltid drömt om att bo i ett hus. Helst ett gammalt. Gärna på Gotland eller åtminstone långt ute på landsbygden... Men genom mitt jobb har jag på nära håll sett vad det kan innebära att äga ett gammalt hus. Tiden. Pengarna. Projekten som aldrig tar slut...

Just nu ryms inte såna delar i mitt liv. Både Johan och jag har intressen som kräver mycket tid. Våra kvällar och helger är ett evigt pusslande för att få tid till våra respektive skapanden. Och då tillbringar nog ingen av oss så mycket tid i våra verkstäder som vi kanske egentligen skulle vilja. Anledningen är naturligtvis Majlis och tiden med henne är självklart ovärderlig!

Att bo i en lägenhet mitt inne i stan passar oss bra nu. Jag tror att jag skulle bli enormt stressad av att ha ett helt hus med trädgård att sköta och att samtidigt med det också försöka hinna med keramiken. Kanske hade jag inte känt det samma om det inte hade varit för att mina föräldrar har ett hus och att vi har möjlighet att hänga där en hel del under somrarna.

Jag har så många bekanta som lagt ner sitt skapande när de har fått barn och livet liksom kliver in i livet. Jag vill inte sluta med min keramik, jag vill ha tid till den. Jag tar mig tid till den! Men då får det inte finnas så mycket mer än det och Majlis som kräver tid... Kanske kommer jag i framtiden att ändra mig rörande boende, kanske inte.

Men visst klappar mitt hjärta lite extra när jag ser bilder på såna här hus! Fantasin går igång! Hur skulle det egentligen vara att äga ett sånt där hus? Bo där? Sitta på den där verandan? Bada i den där sjön?

Det röda huset beundrade jag varje dag då jag pendlade till Falun för några år sedan. Jag satte mig alltid på den sidan i tågvagnen, så jag skulle kunna titta på huset när jag susade förbi det. Båda de här husen har jag hittat via andra bloggar och båda ligger just nu på Hemnet. Bilderna är därifrån också. Det röda huset hittar ni här och det grå här. Jag hoppas att husen får kärleksfulla nya ägare. Med mycket tid.

Lite om min verkstadsvecka

2012-05-10T20:47:00.002+02:00

Jo, jag körde ju igång hårt i verkstan redan i lördags. Det är mycket jag ska hinna med under min lediga vecka. Drejade som en liten tok på lördagen, beskickade och hänklade på söndagen och på måndagen var det dags för dekorering. Jag visste att jag hade ett tight schema, för på tisdagen skulle jag göra om hela processen igen, dreja nytt, beskicka, hänkla, dekorera... Alltså körde jag målmedvetet igång med dekoreringen redan på måndagmorgonen.

Knappt hade jag kommit igång förrän telefonen ringde. Det var från Majlis dagis...

Ögoninflammation. Så lägligt. Som tur är så har jag väldigt snälla föräldrar som har passat henne den här veckan och Johan har gått tidigare från sitt jobb någon dag. Nu är jag inte helt känslokall. Jag lovar att jag haft dåligt samvete flera gånger under veckan. För att jag inte har varit med henne när det varit lite eländigt. Fast innerst inne vet jag ju att hon har det bra med mormor. Majlis + Mormor = Best friends forever!

Jag jobbade vidare. Nog för att jag är snabb i min produktion, det vet jag redan sedan tidigare, men aldrig tidigare har jag drejat så mycket under så kort tid! Hela verkstan är fylld med keramik till bristningsgränsen! Jag var till och med tvungen att packa en ugn långt innan grejerna var tillräckligt torra, bara för att få plats med mer på bord och hyllor.

Det har varit stressigt, stuntals inte ens kul. Fast emellanåt riktigt lyxigt. Tänk att jag behärskar ett konthantverk så som jag gör och att jag har möjighet att faktiskt göra den här beställningen! Och idag kände jag att jag äntligen hade kontroll över läget och att jag skulle hinna med hela min stora beställning. Imorgon är min sista dag i verkstan för den här perioden. Ska avsluta med att röja upp samt dreja småsaker som örhängen och ringar.

Min kommande vecka

2012-05-05T20:09:00.000+02:00

Nu är jag ledig i en hel vecka! Tyvärr inte för att lata mig, det känner jag att jag egentligen skulle behöva. Nä, jag ska dreja. Beställningar inför sommaren. Körde igång hårt redan idag.

Sådärja, nu börjar mitt nya liv!

2012-05-02T20:21:00.001+02:00

Före - efter.

Ikväll har jag hållit i en stadsvandring. Vandringen utgick från de nya skyltarna som jag, ihop med en skyltgrupp, har skrivit. Jag har varit så himla nervös för den här vandringen i flera veckor. Att prata inför stora grupper är inte min grej. Naturligtvis förstår jag att jag behöver öva på det, men det är ändå väldigt läskigt. Och när man är byggnadsantikvarie och pratar inför en stor grupp, t ex som nu ikväll under en vandring, så finns alltid en massa kända ansikten i publiken. Där fanns lokalhistorikerna, de som kan en massa om stadens historia, där fanns också stadens konservator som har koll på näst intilll varenda byggnad i stan, plus de familjer som en gång byggde husen. Ikväll fanns också Gävles senaste stadsarkitekt med i publiken. Och så en massa andra personer. Mot slutet av vandringen hade jag omkring 85 åhörare.

Nu är det efter. Jag klarade det! Jag var till och med rätt bra.

Imorgon är en ny dag.

Ni ser mig som en liten mörk person som sticker upp ungefär i mitten av bron. Fotot är taget av min kära kollega Maria Källberg-Johansson.

Poletten

2012-04-28T21:04:00.000+02:00

Den här lilla människan som bor hos oss har just blivit 1,5 år. Självklart händer det saker med hennes utveckling mest hela tiden, men den senaste veckan har det skett mer än någonsin!

Veckan började tungt med sån där tredagarsfeber som jag tror att de allra flesta barn får. Men sen. Vart kommer alla ord ifrån, jag bara undrar. Vi har en liten papegoja här hemma. Det är som att hjärnan precis har fattat HUR den ska formulera orden. Det härmas mest hela tiden och med jämna mellanrum kommer helt nya ord från henne. Det är så kul och vi skrattar lika mycket, både vi och hon. Tänk att äntligen kunna göra sig lite förstådd med ett riktigt språk!

Om barnböcker och kaffekoppar

2012-04-22T20:01:00.001+02:00

Ända sedan Majlis var ca 8-9 månader har vi läst för henne regelbundet. Hon gillade det från första stund! Trots att hon är en rätt vild liten person, så har hon nästan alltid suttit helt stilla när vi läser böcker! Ibland sätter hon sig själv och bläddrar, fast oftast kommer hon springande med en bok under armen och vill att vi ska läsa.

Favoriter är Stina Wirséns böcker om Små brokiga och Vem. Fantastiskt, underbara böcker för små barn! Både Majlis och vi skrattar åt både texterna och bilderna! Bäst gillar hon Vem är bäst? som handlar om nallen och katten som tävlar om vem som kan springa fortast, vem som kan slå kullerbytta bäst och vem som kan hoppa längst.

Jag älskar illustrationerna! Och vilka inspirationskällor de utgör, böckerna. Det finns rätt mycket keramik med i flera böcker. I Var är liten skär och alla små brokiga? finns hela disktravar med spännande keramik. Och på hyllorna finns massor av te- och kaffekoppar och kannor. Det ser vingligt och svajjigt ut... Allra bäst gillar jag ändå en liten kaffekopp med fat som finns med i Vem är ensam? Jag gillar formen och att den ser så liten ut. Och prickarna passar den perfekt! Ser framför mig en hel trave med såna där koppar i ett skåp, vinglandes på varandra. Så fort jag får lite tid över i verkstan ska jag dreja en sån där kopp och ett sånt där fat. Kanske flera?

Om några frågor från Fröken C

2012-04-18T17:43:00.001+02:00

Jag fick ju frågor från två håll igår, både från Joanna och Fröken C. Igår svarade jag på frågorna från Joanna. Idag kommer svaren på frågorna från Fröken C. Det har inte varit lätt att klura ut svaren på de här frågorna, det säger jag er. Vi får se hur det går.

1. Om du skulle få utveckla valfri extra kroppsdel, vilken skulle det vara?
Det skulle vara enormt fiffigt med en extra arm, tänker jag. Tänk att kunna sitta och dreja och samtidigt kanske kunna engobera något annat... Om hjärnan kan styra två armar borde ju inte ännu en ställa till med så mycket mer besvär. Väl?

2. Återge den konstigaste dröm du kan minnas.
För ungefär tio år sedan drömde jag om att jag höll en jättepytteliten bebis i min hand. Höll i den ungefär på det vis man kanske skulle hålla i en fågelunge, sådär med huvudet upp mellan tummen och pekfingret. Så (varning känsliga läsare!) bet jag av huvudet på bebisen. Minns fortfarande knastret. Därefter vaknade jag.

Jag veeeet! Känner ni att ni vill sluta följa min blogg nu, så är det helt ok. Jag känner mig fortfarande chockad när jag tänker på den där drömmen!

3. Du är tvungen att leva resten av ditt liv enbart tillsammans med en djurart, alltså joina deras flock/stim/habitat, vilken skulle du välja och varför?
Kanske någon vacker fågelart på sydligare breddgrader? För frihetens och naturens skull.

4. Vilken är din alla tiders bästa lärare?
Jag har haft så många bra! En bra var Siri Johnsson som jag hade i svenska och engelska i gymnasiet. Hela klassen hade väldigt svårt för henne precis i början av ettan. Sen gjorde vi upp på något vis som jag inte minns idag. Därefter var hon hela klassens älskling. Rolig, kunnig och entusiasmerande!

5. Ett land du måste besöka innan du dör.
Jag är inte någon berest person och jag har inte så högt flygande planer vad gäller resemål. Indien verkar spännande. Inte minst för hantverkens skull.

6. Har du slagit någon nån gång och varför?
Yepp. En rödhårig tjej som hette Pernilla. Henne slog jag till en gång när jag gick i fyran. Hon hade provocerat mig så till den milda grad, så jag var tvungen. Sagt en massa strunt. Hon förtjänade det.

7. En låt du vill dansa till en försommarnatt.
Hur ska jag kunna välja en låt? Det skulle antagligen bli en sprättig Northern Soullåt.

8. Motivera vad som är lagom antal språk att kunna tala hyffsat.
Som sagt, eftersom jag inte reser i någon vidare utsträckning, är andra språkkunskaper inte superprioriterade för mig. Men jag tycker att jag borde kunna prata engelska så mycket bättre än vad jag gör. Efter sex års studier borde jag även kunna prata franska. Italienska läste jag i gymnasiet, så det borde jag också kunna. Och helst av allt vill jag kunna prata danska, det finaste språket! Så. Fyra språk. Med svenska, fem.

9. Den här frågan skulle jag stå på barrikaderna för:
Jag är inte personen som ställer mig på barrikaderna, trots att jag har åsikter om mycket. Dock kan jag i min vardag uppröras över när folk behandlas orättvist. Och då man bara bryr sig om att lyssna till en part. Jag är ganska bra på att säga till när jag tycker att just någon sådan fråga är fel.

10. Ett namn dina barn aldrig skulle få.
Jag har VÄLDIGT klara åsikter kring namngivning av barn! Skulle kunna utveckla detta i ett långt inlägg. Men det ska jag inte göra. Jag kan säga så här, det finns egentligen väldigt få namn som jag vill ge mina barn. Och så många som jag absolut inte skulle döpa dem till.

Jag skulle aldrig döpa min dotter till Michelle.
Jag skulle aldrig döpa min son till Liam.

11. Vilken egenskap hos dig själv är du ruskigt stolt över?

Att jag är effektiv.

That´s all folks!
Den här svängen skickar jag inte iväg några egna frågor, för det gjorde jag ju igår.

Om några frågor från Joanna

2012-04-17T21:32:00.000+02:00

- Each tagged person must answer the 11 questions given to them by their “tagger” and post it on their blog.

- Then, choose 11 new people to tag and link them in your post.

- Create 11 new questions for the people you tag to answer.

- Go to their page and tell them they’ve been tagged!

- Do not tag back to the person who has already tagged you.

Jag har fått 11 frågor från Joanna. Jag har även fått 11 frågor från Fröken C. Idag börjar jag med att svara på Joannas frågor. Imorgon, eller på torsdag svarar jag på frågorna från Fröken C.

Håll i hatten, här kommer frågorna och svaren!

1. Om du fick göra dig det finaste du kunde, hur skulle det bli?

Då skulle jag ha på mig en blommig, eller kanske smårutig klänning av 1940-talssnitt. Den ska ha ett tungt fall. Till den har jag ett par mörkblå strumpbyxor, absolut inte tunnstrumpbyxor som är något av det otäckaste jag vet. Inte heller några blanka strumbyxor. Matta och rätt täckande ska de vara. Jag skulle också ha en nätt liten stickad kofta över klänningen. Koftan måste vara v-ringad. Gillar inte koftor med rund hals. Vore det vinter skulle jag ha på mig några av mina secondhandstövlar. Naturfärgade. Vore det sommar så skulle det bli träskor. Eller kanske några sleifskor. Gamla såklart. Jag skulle ha håret uppsatt. Helst i margaretaflätor, om jag hade så långt hår, vill säga.

2. Var vill du vara?

Jag trivs väldigt bra hemma. Men jag tänker ofta på köket i huset som jag bott i under så många somrar då jag jobbade på Gotland. Det kan vara den tryggaste plats som jag befunnit mig på i livet.

3. Kanel i kaffet, vad tycker du om det?

För länge sedan, då jag jobbade på kafé, då brukade jag ha både kanel och kardemumma i kaffet, eller i caffe latten. Men idag, nä, jag skulle nog inte strö kanel i kaffet idag.

4. Vad har du i ditt förråd som du hellre skulle ha i lägenheten?

Sedan vi flyttade ryms faktiskt allt i vår lägenhet, vilket känns underbart! Men det är klart, vi har ett stort, tungt skrivbord i källaren och det skulle vara lite fint att ha här uppe om det rymdes.

5. Om du inte bor där du bor nu, var skulle du då välja att bo?

Tänker ofta på att jag skulle vilja bo i Danmark. Kanske i Köpenhamn. Sedan jag lärde känna danska Nina då jag jobbade hos en keramiker i Frankrike och när jag sedan lärde känna danska Mette, då jag jobbade på krukmakeriet på Gotland, har jag älskat det danska språket och mycket annat med Danmark.

6. Vad tycker människor om hos dig?
Jag tror att personer i min närhet tycker att jag är rätt rolig. Och ärlig. Och påhittig.

7. Vad skulle du bjuda mig på, om jag kom och hälsade på? (Mat, lek, äventyr…)

Jag tycker att vi ska gå ut och gå en riktig långpromenad. Både i skogen och i staden. Därefter skulle vi sätta oss på ett riktigt fint och bra kafé och fika länge, länge. (Det blir kanske inte i Gävle då...) Och prata. Och prata.

8. Vilka är dina favoritskor?
Om vintern alla mina stövlar som jag hittat på loppis. Om sommaren, träskor. Hade du frågat mig för 13-14 år sedan hade jag alldeles tveklöst svarat att skor från Clarks var de allra snyggaste!

9. Vad lagar du för mat om det ska gå snabbt?

Alltså. Jag lagar aldrig mat. Det är andra som sköter den biten i vår familj. Men ok, vore jag tvungen så skulle det behöva gå fort och då blir det antagligen pasta med tonfisk- och kaprissås.

10. Har du fantiserat om att heta något annat? I såna fall vad?

När jag var yngre funderade jag ofta över hur pass underbart det skulle vara att heta något i stil med Gabriella, Isabella eller Matilda.

11. Det är vår nu, och snart är det sommar. Vad är det roligaste du ska göra i sommar?

Vi har inget speciellt planerat inför sommaren. Kanske ska vi åka och bo på lantgård, kanske blir det en sväng för att bo på någon hälsingegård. Jag tycker att det ska bli roligt att få se Majlis på en strand för första gången. Hur kommer hon att bete sig? Hur mycket sand kommer hon att käka? Kommer hon ö h t att kunna sätta sig ner och ta det lugnt en stund där på stranden?

Hepp!

Och här kommer mina frågor som jag skickar vidare till Frökens Fina, Finedaga, Där framme i Ölserud, Rare Rusk, Kulturgryningen, Fru Åberg i Lågbo, Solig, Med Nål och Tråd, Dorthec, Metamorphosis, Clara stickar

1. Om pengar inte vore ett hinder, hur skulle du vilja bo då?
2. Vilket hantverk önskar du att du behärskade till fullo?
3. Vilken person har gjort särskilt intryck på dig och varför?
4. Om du kunde få åka tillbaka i tiden, till vilken tid skulle du återvända och varför?
5. Hur länge har du umgåtts med din äldsta vän? Alltså, äldsta som i känt längst.
6. Vilket är det största big no-no, enligt dig?
7. När du träffar en ny person, hur presenterar du dig om du bara har ungefär en minut på dig?
8. Hur tror du att Victoria och Daniel har det inrett hemma på Haga?
9. Är du en lyssnare eller talare?
10. Finns det något klädesplagg som du på allvar tänker att du aldrig kommer att bära?
11. Vad gör du om du får två timmar över?

Favoriter just nu!

2012-04-14T09:24:00.001+02:00

Under mina dagliga bloggrundor har jag alltid några bloggar som jag ser extra mycket fram mot att besöka! Mina favoritbloggar. Har de månne gjort något nytt inlägg sedan sist? Nya projekt på gång? Några fina tankvärda rader som jag kan ta till mig? Här är mina bästa bloggar just nu! Bilderna är från respektive blogg.

Vardag. Julias blogg. Hittade den sent i höstas. Julia hade kommenterat hos mig för ett bra tag sedan och varför jag inte fastnade hos henne då förstår jag inte. Men nåväl, bättre sent än aldrig. Älskar bilderna. Och texterna griper tag i mig. Att kunna visa vardagen, det är det hon gör, Julia. Vi tror båda att vi är lite lika varandra och det skulle vara väldigt spännande att träffas på riktigt en vacker dag. Kanske kommer det att hända, kanske inte.

Fröken C. Jag tycker väldigt mycket om bilderna på bloggen. De är så fina och så inspirerande! Och alla de här projekten: spinningen, stickningen, virkningen, odlingen, keramiken... Jag vill ha mer!

Rare Rusk. Tidigare hade Line bloggen Fabrik Brun. Jag minns fortfarande fotot från den bloggen på de där vildtulpanerna som växte kring hennes hus. Nu är hennes nya blogg mer renodlad mot stickprojekt. Jag tycker väldigt mycket om det hon gör och uppskattar mycket att få ta del av det! Önskar jag kunde sticka för då skulle den här bloggen vara en av mina största inspirationskällor!

Finedaga. Det var inte alls länge sedan jag hittade Sophies blogg. Det var ju där jag hittade den här blusen och fick tips om den bra danska syboken! Bloggen har allt det där som jag gillar: vardag, loppis och lite pyssel. Och så barn, ja, det gillar jag ju. Och så glad jag blev när jag helt nyligen upptäckte att Finedaga även finns på Instagram!

Byggnadsvård Gävleborg. Ja, men faktiskt, jag vill slå ett slag för bloggen som jag och mina kollegor har! Den är jag jättestolt över och jag tycker att vi skriver bra! Vi skriver om byggnads- och kulturmiljövård från alla möjliga vinklar. Och snart kommer vi att lansera ännu en blogg! Den ser jag mycket fram mot. Kan säga så mycket som att den kommer att handla om mönster. Big time! Håll utkik!

Och ni? Vilka favoriter har ni? Tiden för det där forna bloggsurfandet finns inte längre för mig, så förse mig gärna med lite nya bloggtips!

Vardagsrummet - check!

2012-04-12T14:55:00.002+02:00

Äntligen! Gardinerna har kommit upp i vardagsrummet och det kan nu betecknas som mer eller mindre färdigt! Det var egentligen det rum som blev färdigt första av alla, redan under förra sommaren. Därefter har vi undan för undan satt upp en tavla här och en tavla där. Fyllt på med sånt vi gillar. Saker finner sin plats allt efter att tiden går och vi bor in oss.

Innan vi flyttade in bodde Bernt och hans familj här. Det hade de gjort sedan 1958. Lägenheten var verkligen inbodd och när man undersökte saken lite närmare kunde man se att rummen genomgått en del förändringar genom åren. Här i vardagsrummet var vi (läs, hantverkare) tvungna att helt strippa väggarna från alla tapetlager. De var så tjocka att en skuggrand fanns uppe vid mötet med taket. Tapetlagren satt på sina ställen lösa och hade inte hållit för målarfärg.

Jag tycker att det är roligt att se på bilderna från mäklarens prospekt och jämföra dem med hur det ser ut nu. Tänk, samma rum, men så olika stil! Bernts inbodda och väl möblerade vardagsrum, där varje pryl och tavla tycks ha funnit sin självklara plats. Och vårt vardagsrum som liksom trevar sig fram mot att bli vårt helt och hållet.

Trevlighetsfaktorn ökade markant med gardiner i alla fall! Och fler tavlor väntar på att hängas upp. Bilderna visar ett renplockat vardagsrum. Jag är hemma och är sjuk. När Majlis varit hemma ett tag så ser inte golvet ut så här... Det är mysigare när hon är här...

Gamla trotjänare

2012-04-09T20:49:00.000+02:00

En del av ledigheten har spenderats i min verkstad. Jag har drejat upp prover för en ev. beställning till sommaren. Gamla trotjänare som kanske ska upp till produktion igen.

Än en gång har jag tänkt på att det är så fint med lerjobbet. Att det är så materialsnålt. För mig i alla fall. Ja, alltså, lera behövs naturligtvis och den förbrukas ju i takt med att jag drejar. En ugn har jag. Inköpt 2008, kanske kommer jag att ha den livet ut. Likaså med drejskivan. Jag köpte min 1996. Valde då en av de dyraste, vilket jag aldrig ångrat. Den är fortfarande jättebra! Och det bästa köpet är nästan min lerkvarn. Har precis aldrig ångrat att jag köpte den och mina handleder är mig evigt tacksam!

Det är framförallt verktygen jag tänker på som materialsnåla. I början då jag började dreja, tog jag fram en hel arsenal med verktyg varje gång. Sen låg de alla där i lerslickret och jag hade massor att diska vid dagens slut. Men så är det väl, man provar sig fram och till sist hittar man det man gillar. De verktyg jag använder nu för tiden då jag drejar är tre olika sken, alla beroende på vilken form jag drejar. Skenen håller jag på utsidan för att jämna till ytan och kanske även dreja mot. Eftersom jag dekorerar allt jag drejar vill jag inte ha några speciella drejränder och då är skenen perfekta!

Det röda skenet är mjukt, jag kan böja till det en aning då jag använder det. Köpt ca 1996. Det bruna skenet har Uffe gjort. Han arbetade som yrkesdrejare på Gotland. Dessvärre lever han inte längre och skenet är mig extra kärt. Vinkellinjalen är ett utmärkt sken till mina blomkrukor!

Till att fasa av botten har jag ett bambuverktyg som jag tillverkade då jag pluggade i Leksand. Gjort ca 1993. Och så en skärtråd. Dels att skära av lera från lerpaketet med, men också för att skära av drejade former från drejskivan med. Skärtrådarna fixar jag till själv allt eftersom jag behöver. Och så en fin liten svamp också, den kom inte med på bild, men har väl hängt med sen 1997, skulle jag tro.

Djurvänligt påskris

2012-04-04T09:30:00.001+02:00

Min mamma har alltid färgad tovningsull i sitt påskris istället för fjädrar. Jag tycker riset blir fint med de mjuka bollarna i olika kulörer.

Senaste nytt

2012-04-01T20:31:00.001+02:00

Spana in min mörschastora Telluskruka! Den var inte precis ett loppisfynd. I alla fall inte vad gäller priset. Men ett alldeles säkert fynd för att jag faktiskt hittade den! Inköpt för någon vecka sedan på Geflekeramikens vänners stora keramikmässa på Länsmuseet Gävleborg. Mässan där allt var till salu! Ni förstår säkert själva hur mycket fint det fanns där!

Jag hade redan innan mässan drömt om en stor Telluskruka. Och visst är den här stor! Utan fat dock, men en av experterna på mässan har beskrivit hur originalfatet ser ut. Jag ska försöka dreja ett liknande själv.

Nu när krukan har kommit hem till oss undrar jag ändå... Vad för sorts blomma ska jag ha i den här krukan? Och var ska jag placera den? Alla mina krukor, även de största, ser ju ut som pyttekrukor bredvid jätten. Tellus behöver nog stå för sig själv i ett fönster, tror jag.

Det fina med att bo i en rätt liten stad

2012-03-28T21:01:00.001+02:00

När jag var lite yngre brukade jag ibland göra mig rolig över min stads litenhet. Sådär som många personer brukar göra i yngre dar. Sen så flyttade jag härifrån. Var borta från stan i många år, till och från. Leksand, Frankrike, Stockholm och Jönköping. Skaffade mig lite perspektiv på tillvaron och fick också lite distans till staden. 2004 började jag jobba i Gävle och då började jag veckopendla från Stockholm. 2006 flyttade jag tillbaka.

Jag gillar stadens storlek. Visst kan jag också sakna delar eller platser som inte finns här, men det positiva överväger. De senaste dagarna har jag funderat över vardagliga grejer som jag gillar med min stad. Här är några händelser som gjort mig glad på sistone:
- I måndags morse, efter ett jobbmöte i Boulognerskogen, stadens stora park, mötte jag plötsligt pappa där. Mina föräldrar bor 6 km utanför stan, men han hade tagit en promenad in till stan och skulle promenera vidare i Boulognerskogen för att sedan avsluta med en kaffe på Johans jobb.
- Nästan varje morgon då jag går till jobbet möter jag min forna gympalärare Eva-Lotta, som jag hade i gymnasiet. Det var mer än 20 år sedan. Vi hejjar på varandra och jag tycker att det är fantastiskt att hon känner igen mig än! Eva-Lotta, ja hon ser faktiskt precis likadan ut idag som under slutet av 1980-talet!

- Varje dag då jag går hem från jobbet sneddar jag över Stortorget. Där hejjar jag på Leffe som så länge jag kan minnas har varit torghandlare. Han brukade komma och köpa tulpaner på tulpanodlingen som jag jobbade på när jag var yngre. Redan där lärde vi känna varandra litegrann. Vi pratar fortfarande tulpaner och han frågar ofta hur det är med Majlis.
- I måndags morse, när jag närmade mig jobbet, hörde jag plötsligt någon säga Godmorgon! bakom mig. En man bromsade in sin cykel invid mig bara för att säga hej och berätta att han läser min blogg.
- Varje dag när jag går hem från jobbet möter jag Matilda. På precis samma ställe. Det var för någon månad sedan som hon kom cyklande mot mig och såg jätteglad ut. Jag hade ingen aning om vem hon var och funderade under bråkdelen av någon sekund vad hon kunde tänkas vilja. Hon hade bara bestämt sig för att hejja på mig nästa gång vi möttes, eftersom jag lite bett om det i ett inlägg.

Det är såna här små händelser gör att jag gillar vardagen och litenheten i min stad!

Äntligen Hälsingland!

2012-03-23T18:15:00.001+01:00

Jag är mitt i ett akut Hälsinge- och sommarlängt just nu! Jag längtar så fruktansvärt mycket efter att besöka gamla gårdar och efter att strosa omkring i de solvarma rummen som alltid luktar på samma vis. Liksom gammalt. Och gott. Och sommar. Får nästan ont i hjärtat när jag tänker på det, så mycket längtar jag!

Vilken tur då att jag kan få utlopp för min längtan genom att i jobbet rodda en föreläsningsserie på tema hälsingegårdar! En föreläsningsserie som kommer att ges på sammanlagt fyra platser under våren. Föreläsningarna kommer att handla om allt från inredning med måleri och tapeter, till gårdens byggnader och den odlade prydnadsträdgården. Den första föreläsningen kör igång redan nu på tisdag. I Alfta klockan 18.30. Då kommer min kollega Ingela Broström och Lars Nylander från Hälsinglands museum att föreläsa om inredning på hälsingegårdar genom tiderna.

När våren har övergått i sommar, avslutas hela föreläsningsserien med ett heldagsseminarium på temat historiska trädgårdar. Det kommer att hållas 16 juni på Erik-Anders i Asta, Söderala. Gården är väldigt fin och har en fantastisk rekonstruerad trädgård. Den dagen ser jag verkligen fram mot!

Läs mer om föreläsningsserien och seminariet på museets hemsida! Mer om hälsingegårdar hittar ni HÄR!

Jag har skrivit om detta även på jobbets blogg. Kolla in!

Något lättare

2012-03-22T19:19:00.004+01:00

79,3 mil och 883 726 stycken steg senare är jag i mål! Delar av min arbetsplats har mellan 3 februari till 20 mars deltagit i en stegutmaning på nätet. Utmaningen låg i att gå sträckan Stockholm - Sälen under den tiden. För att klara det behövde man gå minst 10 000 steg om dagen. Jag slutade på ett steggenomsnitt på närmare 19 500 steg om dagen! Det betyder att jag har gått en hel massa under den här tiden! MYCKET mer än jag brukar!

Sedan jag började jobba i oktober har jag knappast rört på mig alls, samtidigt som jag stannade kvar i samma fikaintag som jag hade under min föräldrarledighet. Men då höll jag ju liksom jämn takt på sockerintag och motion genom att jag var ute och promenerade flera timmar varje dag med Majlis i vagn...

Jag blev grymt imponerad och inspirerad av Clara då hon berättade att hon slutat med socker. Så samtidigt med att stegutmaningen drog igång, bestämde jag mig för att sluta med godis och fikabröd helt. Och faktiskt, det har gått SÅ mycket enklare än vad jag någonsin trott! Resultat: Mitt omfång har minskat! Nu kommer jag i nästan alla mina gamla kläder!

På bilden har jag dock inte något gammalt plagg på mig, utan en helt ny klänning från Åhléns. Ser tjurig ut men är mycket gladare än så där. Nere i vänstra hörnet: Majlis. Glad nästan jämt!

Instagram och Blogger

2012-03-20T17:00:00.003+01:00

Min blogg känns lite eftersatt. Jag har brist på inspiration och längtar efter utesäsongen på jobbet. Och jag längtar efter Hälsingland.

Just för tillfället får jag utlopp för min kreativitet genom Instagram! Det är perfekt för en otålig, orolig och inspirationstörstande själ som min. Här duggar uppdateringarna tätt och det finns alltid nya intressanta, vackra och roliga bilder att titta på! Jag delar med mig av det som händer under min dag. Ibland flera gånger om dagen och med bara några enkla beskrivande rader om bilden jag lägger upp. Jag kommer på något vis närmare mina Instagrammande IRL-vänner som bor i andra städer, tack vare att jag kan följa dem på Instagram. Och bloggvänner som finns på Instagram... på något vis känns det som att jag lärt känna er lite bättre nu. Och andra personer, som jag hittat på Instagram och börjat följa, de blir liksom nya vänner.

Bloggar följer jag genom min iPhone. Men sedan några veckor tillbaka har Blogger och kanske även andra bloggprogram, gjort om inställningarna för bloggars utseende i mobilen. Det gjorde de en gång tidigare också och då skrev jag om det här. Jag gillar det inte! Den här inställningen gör att alla bloggar ser ungefär likadana ut. Borta är det personliga utseendet som personerna bakom bloggen en gång givit sin blogg. Borta är länklistor, etiketter och historik på bloggen. Allt blir slätstruket och rätt trist. Jag vet, jag kan klicka i Visa webbversion längst ner i bloggen, men, den speciella känslan med många bloggar har ändå minskat...

Tycker jag. Samtidigt inser jag att det säkert finns en vits med den här inställningen, eftersom de flesta bloggare ändå behåller den. Men jag förstår inte den här inställningen och därför har jag klickat bort den på min egen blogg. Men alltså, vilka är fördelarna? Jag vill gärna veta!

Den årliga urladdningen

2012-03-18T16:11:00.000+01:00

Nu i veckan var det dags för den årliga omplanteringen av pelargonerna här hemma. Stackarna står och lider i helt näringslös jord. Och med alla nya skott från jobbet sen... Jag var riktigt laddad! Precis som jag brukar vara varje år då jag drar igång omplanteringen.

Funderade över vilka gamla pelargoner som jag skulle slänga och vilka nya som skulle få ta deras plats i krukorna. Massor av jord hade jag laddat upp med också. Och en massa krukor.

Och där i början. Och då menar jag så långt som typ tre omplanteringar... Så långt känns allt som det ska. Det känns sinnligt och fint att stå där med fingrarna i jorden. Och mitt lilla sticklingskrukverktyg... det är ju så finurligt!

Men sen, typ när jag börjar med den fjärde omplanteringen, då brukar jag börja tröttna...

För då börjar hela köket att bli riktigt jordigt! Det är jord överallt! Gamla rassliga pelargoner ligger i en salig röra tillsammans med de fina små skotten. Klockan tickar på och jag börjar på riktigt undra hur jag ska orka med den där röran och all jord. Det känns inte sinnligt någonstans. Jag orkade inte med alla heller. Det är fortfarande många pelargoner som inte är omplanterade. En massa små skott sitter i enkla sticklingkrukor gjorda av tidningspapper. Jag får samla kraft och fortsätta en annan kväll.

Och då tänker jag på min kollega Ann som i veckan berättade att hon klippt ner sina 84 pelargoner... Och att det tar henne en timme att vattna alla sina krukväxter... Undrar hur lång tid det tar för henne att plantera om dem?

Fynd med fråga

2012-03-14T21:00:00.000+01:00

För en tid sedan hittade jag ett par riktigt fina skor till Majlis på Erikshjälpen. Ett par mjuka canvasskor från Viking. Gummistövelmärket, ni vet. 25 kronor. Jag lade ner dem i min korg på en gång!

Det var inte förrän jag stod i kön till kassan som jag upptäckte att det fanns lite text på dem. Skriven med kulspetspenna. Från tjejerna i 9 e 1976, står det. Men herregud, vad intressant! Någon har alltså fått de här små skorna från ett gäng tjejer för mer än 30 år sedan! Varför? Vilka var de? Och hur kommer det sig att skorna nu hamnade på Erikshjälpen? Undrar om jag någonsin kommer att få veta?

Snälla, kan inte ni hitta på en historia så att jag blir nöjd?

Keramikworkshop

2012-03-12T10:00:00.002+01:00

Nu på lördag, 17/3, håller Geflekeramikens vänner keramikmässan Keramik i kubik, på Länsmuseet Gävleborg. En mässa där all keramik är till salu! Mässan anordnades för första gången i fjol. Jag var där och trängdes. På borden fanns en hel massa smarrigheter. Säkert lika inbjudande i år.

Samtidigt med mässan, i Studion en trappa upp, håller jag en keramikworkshop. Studion är en ateljé för barn och unga. Har du barn, välkommen till länsmuseet och Studion på lördag mellan 13-15 för att skapa i lera!