Fina och välgjorda hänklar är en detalj som skiljer bra keramik från dålig, tycker jag. Men det är svårt att dra hänklar, det kräver övning som med allt annat hantverk. Jag lärde mig mycket då jag under en höst arbetade hos keramiker Christine Pedley i La Borne i Frankrike. Christine sa ofta att en hänkel ska komma ut från kroppen precis som en gren från ett träd; naturligt. Jag tänker nästan alltid på det när jag hänklar.
För mig är formen på hänkeln mycket viktig. Den får absolut inte ha en konkav form på den yttre sidan, jag vill att den sidan ska vara lätt konvex. Det känns bäst i handen på så vis. Jag vill gärna att kanterna ska vara så pass markerade att lerans kulör bryter igenom engoben där. Och så är anslutningen nedtill viktig. Den ska också kännas naturlig. För att det inte ska bli ett hårt och onaturligt möte på insidan av hänkelns nedre del, lägger jag alltid i en liten rullad klutt lera där som får jämna ut övergången.
Det är intressant att någon gång prova att hänkla från "fel" håll, dvs nedifrån och upp, eller att, på sidan om formen dra hänkeln, låta den torka en aning och sedan böja till den så att de breda sidorna blir just åt sidorna. En hänkel har stor påverkan på formen som den sitter på. Keramikerna Karin Bengtsson och Mette Antero Kjaer gör hänklar helt i min smak.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar