onsdag 28 januari 2009

Handskrivna brev

Ibland oroar jag mig för att handskrivna brev håller på att dö ut. Eller handskrivna meddelanden. Allt är ju så mycket enklare att göra via mail eller telefon numer...

Jag har alltid skrivit brev och häromdagen letade jag upp en del av dem jag fått. De ligger i lådor på vinden hos mina föräldrar. Fortfarande idag kunde jag, utan att titta på avsändaren, känna igen handstilen som mina gamla brevvänner hade; Stina, Majsan och Hedda...

Jag hittade breven från kusin Mona. Kuverten hade hon klippt hål i så att de skulle se ut som fönsterkuvert. Jag minns att jag tyckte att det var synd på kuverten. Det jag inte minns är innehållet, där hon skriver att hon skulle bli snöskoterförare när hon blev stor och att hon skulle ha en Panteraskoter. Vi var väl kring 7-8 år när vi brevväxlade.

Inte heller minns jag vykortet från Tant Maja. Tant Maja som bodde i den gamla gården ett stycke från mina kusiner. Jag och kusin Mona brukade gå dit med våra kaniner och vi plockade alltid blommor till Maja efter vägen.

Anledningen till att jag letade efter breven var för att jag ville hitta breven från min barndomsvän Minna som tyvärr inte längre finns. Vi brevväxlade när vi var 10-11 år. Hon skrev de allra finaste brev och skickade ofta med en fin liten present i en liten ficka i brevet. Hennes brev stod som förebild inom brevskrivande för mig under många år!



Att läsa gamla brev väcker så många minnen. Ofta kan jag minnas precis vart jag befann mig när jag läste brevet och hur det kändes. Alla dessa bekanta handstilar... När jag någon gång kommer att bo i ett hus, ska jag ha ett rum som ska fungera som ett arkiv för mina brev. De ska vara sorterade efter år och person, tänker jag.





Jag har en tre, fyra vänner som jag regelbundet skriver brev till. Och får brev från. Den senaste personen som jag försöker börja brevväxla med är brorsbarnet Sigge, snart 7 år. Det går sådär, ibland får vi iväg ett brev till varandra. Ett litet kuvert med handskriven text på utsidan nedanför dörren när jag kommer hem. Så glad jag blir!

7 kommentarer:

Mamma sa...

Vilken tur ni har som har en så snäll mamma som spar på allt.

Vinden är en skattkista!

Johanna sa...

Åh! Tänk vad glad jag blev av dina brev när jag bodde i Österrike. Du berättade vad som hänt i "Cold feet".
Eller breven om familjen med huset med den fula trädgården på väg till Ar. Gud vad jag skrattade den dagen jag fick brevet med släktträdet du gjort över familjen med hjälp av bilder från en veckotidning eller HM katalog.

mette sa...

Søde Ulli....mit hjerte var jo lige ved at briste da jeg læste din post...Jeg har aldrig været den store brevskriver...men ved du hvad....jeg sendte faktisk et til dig i går....så det skulle snart ligge ved din dør....Ha en rigtig god aften

Ulrika sa...

Ok! Jag ska fortsätta att skriva brev! Det får ni också göra! Längtar tills i eftermiddag när jag kommer hem och Mettes brev kanske har kommit!! Tjohoo!

Line sa...

vilken skatt!

Annas infall sa...

Jag var oxå med i Kalle Anka Fun klub....//Anna

Ps: Vilken häftig mamma du har som kan blogga..... jag kan meddela att min pappa ännu inte skaffat sig bankomatenkort, han har aldrig tryckt på någon av knapparna på en dator dessutom gillar han inte microvågsugnar.:) Men min mamma har visakort och är lika snäll som din mamma för hon har ännu inte kastat något av mina barndomssaker.....hon har hotat att göra det till sommaren....men det sa hon även förra året. Ds

Ulrika sa...

Annas Infall: Jo, de brukar ju kunna säga sånt där emellanåt, inget att fästa sig vid...