Vi dödade en soffa

För ungefär ett år sedan köpte jag och mamma en soffa på Myrorna. Jag spanade in den under flera dagar. Kuddarna var klädda med mönstret Compton från William Morris. Själva soffstommen var klädd i ett enfärgat tyg. Dagarna gick och ingen tycktes vara intresserad av den lilla skatten. Mamma och jag slog till! 300 kronor, 150 kronor var. Soffan skrotade vi på en gång. Vi var ute efter kuddarna. Mest tyget om vi ska vara ärliga. Jag älskar William Morris mönster men skulle nog inte prioritera att köpa ett nytt tyg. De har ett väldigt högt meterpris.

Nu har jag stippat av tyget från soffkuddarna och av det sytt några nya överdrag till soffkuddarna. Soffkuddarna har jag sparat. De kommer nog att hamna i Majlis rum vad tiden lider. Med nya överdrag.

Sedan tidigare hade jag ett kuddöverdrag i tyget. En ganska stor kudde. Tyget har jag fått från mamma som fyndat det på någon av sina loppisrundor.

Faktum är att mamma och jag var nära att köpa en hel soffgrupp, bestående av soffa och två fåtöljer, i vintras. Den var klädd i ett annat Morristyg och var i mycket dåligt skick. Nedsutten och sliten. Trasig. Fast soffstommens tyg var fräscht och till största del helt. Vi tänkte att vi skulle strippa av tyget därifrån och kanske skulle det ha gått att spara små ytor av kuddarnas klädsel. 250 kronor kostade hela soffgruppen. Men jag hade precis opererat min handled och kunde inte lyfta något. Mamma och pappa höll på att rensa hemma och pappa for som en galning hit och dit med skrot och återvinning och gud vet vad. Vi fegade ur, för vi ville inte be honom om ännu en grej som han skulle fixa till oss...



Men hörrni, från den ena kudden till den andra... Den här kudden köpte jag på Erikshjälpen för några år sedan. Den är nog ganska gammal, tror jag. Tyvärr är den mycket skör och har börjat gå sönder på flera ställen. Den liksom spricker sönder. Kan man rädda den? Någon som vet?

Söndagsskymning och ett gäng tekannor på väg

Nu är hela gänget tekannor färdiga. Både de med gamla glasyren och de med nya. Det är svårt med den nya. Ska jag bara acceptera och försöka börja gilla? Fast den blir ju inte lika fin som den gamla. Mamma sa att den ser fin ut och när man inte har grejerna bredvid varandra, tänker man inte på skillnaden. Så kan det ju vara.

Imorgon åker de här kannorna till Länsmuseets butik. Jag vill att de ska vara där i butiken när det är Afternoon tea på museet på onsdag klockan 17. Jag hann fota dem alla i dag innan skymningen föll.

Idén

Min mamma kom ju med en lysande idé för några veckor sedan. Att hon och pappa skulle hjälpa oss med köksrenoveringen så att det blir färdigt någon gång. Hjälpen ser ut som så att pappa och Johan jobbar i köket medan mamma passar Majlis. Själv är jag på jobbet och försöker låta bli att bry mig och lägga mig i. Det går sådär. Igår blev jag varse att jag internt inom renoveringsteamet kallas proffessorn...

Det nya 15x15 kaklet är på plats och likaså vår nya svarta granitbänkskiva. Den ska det bli kul att baka på. Nu i veckan hängdes de omlackerade skåpen tillbaka, ännu har de dock inte fått några beslag. Väggarna och golvet kommer att målas nu till veckan. Vad kan man säga? Vårt kök kommer att bli... eh... ljust. Ljust och fräscht. Det borde kanske inte ha kommit som någon överraskning precis, eftersom vi ju själva bestämt färgsättningen. Men lite ängslig blir jag allt ändå...

Nu är vi ju kanske inte några färgsprakande personer precis när det kommer till inredning, men ändå... Ni kanske kan hjälpa oss med ett litet kulörtips? Kolla här. Stolarna ovan har vi ärvt från de förra ägarna. Ska bo i köket. Nu grönbetsade. Ska få ny färg. Det prickiga tyget är rönnbärsrött och ska bli en slät gardinkappa. I köket ska vi ha mitt gamla köksbord med rutig perstorpsskiva. Någon av de två mattorna på nedersta bilden ska få bo i köket, ännu oklart vilken.

Fråga: Vilken kulör ska vi måla stolarna i? Först var vi inne på blyertsgrå, men det blir inget kul nu inser vi, för köket blir nog alldeles för grafiskt då. Känns också lite tråkigt att måla stolarna i rönnbärsrött. Eller? Nu på morgonen kom vi på att lortigt ljusblågrå kanske kan funka. Eller lite halvlortigt gröna. Vad tror ni? Tips emottages tacksamt!

Wohooo! Lyllo mig!

Kolla vad som kom hem till mig igår! De finaste muggar jag sett, och hållit i min hand, på länge! Tack vare att jag, för några månader sedan, började hänga på Kerstins blogg Där framme i Ölserud hittade jag muggarna... Nej, det är inte Kerstin som har gjort dem. Hon arbetar med ett mjukare material, nämligen garn. Hon maskinstickar de allra finaste tröjorna, inte sällan med gamla modeller som förlagor. Kolla in hennes blogg!

Det är Kerstins man Anders Fredholm, som har gjort dem. Hittade till hans hemsida via Kerstins blogg. Anders och jag har faktiskt träffats en gång för länge sedan när jag hade det stora nöjet att få vara med på en stor anagamabränning hos Steven Jones utanför Karlstad. Hur som helst, efter att jag frågat Anders om priset på de här muggarna, föreslog han att vi istället skulle byta muggar med varandra! Byten alltså, så himla bra grej! Och mitt stengodssug kunde stillas en smula.

Modellen! Hänklarna! Glasyrerna! Jag är så glad över de här nya muggarna och är helt säker på att kaffet kommer att bli så mycket godare i dem än vad det vanligtvis är!

Och imorgon åker mina muggar mot Värmland och Anders och Kerstin!

Den nya snyggvagnen och tantjackor

Jag har suktat efter en gammal sulky ett tag, men insett att det kan bli svårt att få tag i en. Men så plötsligt nu i veckan fick vi en av Johans moster. Den har stått i hennes garage sedan 1979, då den senast användes till Johans kusin. Så nu kör vi emellanåt omkring med en liten, nätt vagn, tillverkad på den tiden då inga hightechlösningar för vagnar ännu var påfunna. Då det fortfarande fanns krokar på styret att hänga upp väskan i. Och en lite korg där under sitsen. Känns mycket smidigt och fint!

Majlis har fått på sig en jacka som fanns i påsen från Anna i Dalarna. Den vi fick förra hösten. I den ser hon lite ut som en moppekille från början av 1970-talet. Fattas bara moppen då. De fina stövlarna fanns också i påsen. På vinden väntar fler gamla ärvda och loppisköpta stövlar. Vi har nog så att det räcker fram till hon är 7...

Vi har också fått fram våra finaste kängor. Nu är det definitivt inte sommar längre.



I veckan fyndade vi varsinna fina jackor från Hettemarks. Tror att Hettemarks var (är?) ett dammärke, så Johan har antagligen köpt en damjacka, men den passar honom utmärkt! Min har ett fint rutigt ullfoder och riktigt sköna såna där sneda bröstfickor. Hettemarks is the new shit!

Kör mig till slumkvarteren

Jag har börjat jobba nu. Igår. Sitter mest stilla på en kontorsstol hela dagarna. Hoppas att jag snart kommer att ge mig ut på någon tur i vårt län. Men plötsligt känns ett års dagliga promenader rätt avlägsna. Konstigt, för så sent som i fredags gick vi ju här, Majlis och jag...

Man kan lätt sammanfatta våra promenader till tre huvudsakliga stråk. Kyrkogården, skogen och så det här området, jag vill gärna kalla det slummen.

Gävles gamla hamnkvarter, ett område med relativt orörd, gammal mark som fortfarande finns kvar i min stad. Men bit för bit äts det upp av nyexploateringar i form av strandnära flerbostadshus.

Jag tycker mycket om det här området. Aldrig har vi mött någon annan med barnvagn här. Det är inte så barnvänligt precis. Här rör sig mest byggubbar, farbröder som svetsar, män som meckar med bilar och en och annan båtägare. Ibland möter vi suspekta bilar som kör mycket långsamt och bara verkar mysko.

Slummen när den är som bäst. Men, hotad. Är rädd att området inte kommer att finnas kvar om 10 år. Därför gäller det att hänga här så mycket som möjligt nu. Passa på.

Lite om min mamma

Ingrid Olsson, det är min mamma det.

Den bästa av mammor, även fast jag kanske inte är så bra på att säga det till henne. Och den bästa av mormödrar, det tycker både Majlis, jag och Johan. Hon är den som Majlis träffar mest efter Johan och mig. Flera gånger i veckan. Majlis höjer sina små armar och springer mot henne. Hur skulle det ha gått utan min mamma, jag hade knappast kunnat jobba i min verkstad under min föräldrarledighet, som jag nu faktiskt gjort en del. Under de timmarna har Majlis varit med mamma. Ingen annan person leker med Majlis så mycket som mormor gör!

Min mamma hjälper mig mycket. Hon har hand om mitt företags ekonomi och, ja, man kan säga att hon är min sekreterare, min hjälpreda. Ibland tänker jag på hur det kan vara att inte ha föräldrar som hjälper en. Det kan jag inte förstå. Jag är så tacksam att jag har det!

Och hemma hos mormorn finns minst lika många leksaker som hos oss hemma i stan. Bevarade sedan jag och min bror var små, senare inköpta på loppisar till mina brorsbarn, kvarlämnat och något nyköpt. I en stor låda ligger de. När vi kommer. Efter ett tag ligger de överallt.

Inne i ett av rummen i huset hänger ett dockskåp på väggen. Glasdörrar håller dockorna på plats. Majlis och jag brukar öppna dörrarna och titta på dockorna, det gillar hon mycket. Och på vinden står mitt gamla dockskåp, som väl får komma ner om några år.

Överallt finns gammalt porslin, för min mamma är en samlare av rang. I ett rätt litet skåp trängs alla de här vaserna. Har man tur kan man ibland få till ett långlån. Har man ännu mer tur kan man få byta till sig något. Ibland får man rent av någon liten skatt!

Och så mitt gamla flickrum då, som under senare år har förvandlats till ett tygrum. Överproppat med tyger från golv till tak. Här inne sover man bra. Tygerna liksom vadderar väggarna!

Min mamma är dessutom mycket fantasifull. Nu har hon kommit med en mycket bra idé. Mer om den längre fram!