lördag 3 oktober 2009

Karriären, del 4 - Konstlinjen i Gävle


Hösten 1996, efter en hård höst i La Borne och ytterligare en sommar på Etelhem, började jag på Konstlinjen i Gävle. Under våren 1996 hade jag kommit i kontakt med Stewen Jones, keramiker verksam i Karlstad, och under hösten blev jag inbjuden att medverka i en anagamabränning hos Stewen. Jag drejade grejerna på skolan, skickade dem med bussgods och åkte sedan till Stewen när det var dags för bränningen. Tillsammans med flera andra keramiker från hela Sverige, brände jag den vedeldade ugnen under mer än ett dygn. Det är en upplevelse som jag aldrig kommer att glömma! Jag stannade kvar ända tills ugnen gick att öppna. Morteln är en mycket kär vän i köket.

1991, eller 1992, blev jag väldigt glad en morgon då jag öppnade tidningen. Ragnar Kling från Lövåsen, fyllde ett år och släkten gratulerade honom. Kände inte alls dem. Jag klippte ut bilden och bar den med mig i min plånbok i flera år. Hösten -96 hade vi en screentryckkurs med Jacob Danhard. Jag använde bilden på Ragnar på min keramik. Flickorna på de andra muggarna är min mamma och min moster när de var barn.

Skulle tro att jag drejade dessa burkar under vårterminen 1997. Mediterannean blue igen. Ligger nedpackade i en kartong i förrådet.

Under våren började jag dreja såna här skålar. Jag kallade dem Smartiesskålar. De är drejade uppochner och med dubbla väggar. Underst ligger en svart engobe och däröver en matt vit glasyr. Håller än idag!

Jag började förbereda för slututställningen. De här kannorna, plus en massa fler, var med på utställningen och jag kalllade dem Vårkannor. Mönstret är gjort med schellack som jag målade på kannorna innan skröjbränningen. Sen så torkade jag med en fuktig svamp, så mycket så att leran mellan mönstret, torkades bort en aning och en relief uppstod. Under skröjen brändes schellacken bort. Kannorna är glaserade med en ganska transparent ljusgrön glasyr. Idag har jag svårt för vita stengodsleror med ljusa glasyrer. Jag undrar hur kannorna blivit med en mörkare lera med en ljus glasyr över. Gillar kannorna!

De här tallrikarna är inte drejade under mitt år på Konstlinjen. De är tillkomna därefter, då jag i mycket liten skala startade upp min verkstad i källaren hos föräldrarna. De är nog gjorda under hösten 1997, eller kanske våren 1998. Två glasyrer på varandra. Användes flitigt under 1900-talet, ligger sedan dess nedpackade i en kartong i källaren.

Vad som hänt sedan den här tiden hände mest på Gotland. Både på Etelhem om somrarna men även i Visby resten av året, då jag under tre år utbildade mig till byggnadsantikvarie. Jag arbetar nu nästan uteslutande i lergods. Hösten 2003 blev jag medlem i Konsthantverksföreningen KNUT i Stockholm, sedan dess har jag kontinuerligt arbetat med min keramik. 2004 var jag tillbaka i min verkstad i Gävle igen och där arbetar jag sedan dess. Såklart har en hel del hänt inom mitt skapande under de här åren. På min hemsidan kan ni se hur min keramik ser ut idag.

12 kommentarer:

Maud sa...

Jättekul att se din keramikföljtong så här! Jag tycker förståss att bloggar som keramiker har är som intressantast när det handlar om just keramik. Får lite lust att börja gräva i gamla kartonger jag med... Du har många fina saker och har prövat på så mycket olika tekniker och uttryck. Själv vurmar ju jag med för bruksgods. Jag tror också att det är pedagogiskt att göra som du gjort, blicka tillbaka och se att man faktiskt har presterat och utvecklats, kanske mer än vad man själv tror ibland.

Ulrika sa...

Du har helt rätt Maud! Ibland måste man påminna sig själv vad man har hunnit med!

ahardslojdlife sa...

Jobbar du mest som keramiker eller mest som byggnadsantikvarie? Gillar dina tallrikar!

Hälsningar Niklas

Ulrika sa...

Niklas, dessvärre jobbar jag mest som byggnadsantikvarie nu. Dock snart ledig för keramikarbete. I framtiden måste det dock till en annan lösning för att få plats med keramiken i mitt liv!

Kristina sa...

Jag gillar dina smartiesskålar! Har du drejat dem i ett stycke eller satt ihop två delar?

Ulrika sa...

Smartiesskålarna är drejade i ett stycke. De är drejade upp och ner, med yttre väggar upp och sedan inre väggar (en inre skål, där jag går hela vägen ner till drejplattan) upp som sedan drejas ihop och sluts som en kulle. De är drejade på platta. När de sedan går att vända på, har jag skålen i mitten. Såklart kräver skålarna en hel del finlir med kanter o dyl för att bli bra. De är kul att dreja!

Erika sa...

Lustigt att du förevigade en Lövåsen-grabb. Det är ju vår grannby där vi firade bröllopsfesten, vet du. Måste höra mig för om Ragnar bor kvar!

Ulrika sa...

Ja, gör det! Han bör väl vara en 18-19 år by now.

lisa sa...

Hej, de blåa skålarna är ljuvliga, de med ett litet lock med knopp. Går de att få tag på på något sätt, är de i produktion? Urtjusiga verkligen!

Ulrika sa...

Tack för det Lisa! Dessvärre finns inte burkarna att få tag på längre. Jag gjorde dem för över tio år sedan, bara till mig själv. de är gjorda i stengods och idag jobbar jag nästan uteslutande i lergods. Du får hålla utkik, kanske kan det dyka upp andra burkar här framöver!

Emma sa...

Hej,
Jag tycker jätte mycket om din mortel. Finns det någon till försäljning?:)

Ulrika sa...

Emma! Tack! Nä, du, tyvärr. Jag gjorde bara två stycken. En har jag kvar själv och den andra fick mina kompisar i bröllopspresent! De är i stengods och nu jobbar jag i lergods vilket är för skört att använda till mortlar.