Så här såg köket i vår lägenhet ut i mäklarens prospekt. Med vissa kvalitéer, absolut, men också med spretigt innehåll allt från 1930-tal fram till 1980-tal...
Nu ser det ut såhär. Renoveringen är igång. Sakta men säkert. Vi ska försöka städa upp karaktären lite grann och ge köket en mer enhetlig 1940-50-talskaraktär. Inte så där galet 1950-tal, utan mer lite stilla. Tidlöst, tänker jag.
Skåpinredningen hör absolut till kökets främsta kvalitéer. Säkert tilkommet då 1958, när Bernt och hans familj köpte lägenheten. Inuti skåpen syns fortfarande de målade putsade väggarna i blekgrönt. Skåppapperet sattes antagligen in omedelbart, eftersom de underliggande ytorna inte är målade. Först tyckte jag det var charmigt, men nu är jag bott här ett litet tag vill jag bara slita ut papperet och måla hyllplanen...
När halvpanelen sattes in i slutet av 1970-talet (vi hittade en tidning under kork- och plastmattan) så tog man helt sonika bort vissa delar av originalgolvlisten. Satte dit helt raka lister så att panelen skulle ha något att vila på. Infästningarna är väl sisådär...
Lite mystiskt med det underliggande trägolvet är att det var fernissat ute i kanterna. Resterande ytor var slipade. Antagligen gjordes arbetet i samband med att kork- och plastmattan lades in under slutet av 1970-talet. För att få ett jämnt underlag för mattan. Men Bernts dotter Sylvia har inget minne av att trägolvet någonsin varit framme och eftersom lägenheten är byggd under slutet av 1930-talet är det heller knappast troligt. Inuti skafferiet ligger en äldre linoleummatta och antagligen låg en liknande i köket också. Men varför fernissa?
Trots att trägolvet troligen aldrig tidigare har varit framme och trots att ett sådant egentligen inte heller hör till tiden vi vill "återskapa", väljer vi att ta fram det nu. För att det är trevligt och fint med trägolv. Helt enkelt. Sådan är jag som byggnadsantikvarie, vill ha en karaktär, men det är inte helt blodigt att allt är på pricken från tiden...
De fina beslagen på fönstren har genom alla tider fått sitta kvar vid ommålningar. Nu är de mycket svåra att få rena från färg. Vi har bara fixat ett fönster ännu och det är det som finns i Majlis framtida rum. Pappa Dick rengjorde beslagen och det tog en god stund. Nu ska vi snart på det här som sitter i köksfönstret.
Och nu ska vi åka och titta efter färg till golvet och väggarna. Men innan dessa ytor ska målas ska naturligtvis taket målas. Skåpen ska in på omlackning, nya beslag ska inhandlas och ett nytt kakel ska upp....
9 kommentarer:
Det kommer säkert att bli jättefint i ert kök! Det ser ut att ha all potential och ni verkar kunna förvalta den på ett klokt sätt också...
Nu vet jag ju inte vad pappa Dick använde för metod vid färgborttagningen, men linoljesåpa lär ju vara bra till sådant. Enligt vad jag lärt mig smörjer man in beslagen, täcker med plastfolie och låter verka ett antal timmar (vet ej hur länge dock).
Det låter (och ser ut) som att ni kommer att ha ett väldigt fint och trivsamt kök vad det lider! :)
Jag är ju helt klart avis på er som har skåpstommar av TRÄ och inga klena spånskivor... önskar att vi också hade haft det så att vi hade kunnat behålla de gamla skåpen och besparat världen ytterligare ett ikea-kök.
Kul att följa er renovering! När jag har rengjort beslag har jag lagt dom i hett vatten och låtit dom ligga ca 20 minuter. Sedan är det lättare att skrapa bort färg. Fungerar jättebra!
Vårt hus är byggt 1920 och när vi slet bort plastmattorna var alla trägolv fernissade. Kraftig förslitning fanns där folk hade gått mycket, t.ex. i serveringsgångarna och i tjänstefolkstrappan. Detta säger Sthlm länsmuseum om fernissa:
"Fernissade golv blev vanliga kring sekelskiftet 1900 då golvfernissan; en blandning av kokt linol-ja, harts och terpentin introducerades. Fernissade golv gav en hårdare, blank och lättskött yta. Fördelen var också att slitna fernissade ytor lätt kunde förnyas genom lätt slipning och nya skikt av fernissor. På utsatta platser slets den fernissade ytan ganska fort och vanligen fernissades golven en gång om året."
Jomenvisst har golv varit fernissade, bara det att jag tycker fernissade trägolv inte riktigt hör hemma i en lägenhet byggd under slutet av 1930-talet. Då hade ju funktionalismen med rena, släta, lättstädade ytor slagit igenom. Även i en så stor stad som Gävle, tänker jag. Väggarna var ju från början putsade och skåpinredningen hade släta ytor. Här har aldrig funnits pärlspånt eller dyligt som mer hör till tidigare inredningar. Men samtidigt så finns en del byggnadsdetaljer som har 1920-talets formspråk, t ex dörrarna med spegelindelning och profilerade dörrfoder. Ja, trägolvet var nog framme från början. När linoleummattorna kom var det vanligt att man endast spikade fast dem för att lätt kunna ta dem med när man flyttade. Så kanske det var här också. Ska försöka hitta ursprungsritningarna!
Ditt hem är fint och resonerandet kring tidens spår intressant, inspirerande! Jag har lika stängningsanordning för mina jättelika gamla fönster, och precis som dina har de en hel del färg på sig. Trånat efter att få bort den. Hos mig är hela den vertikala stången målad vit, bara mittpartiet med själva haspen omålad. Känns väldigt synd. Ska undersöka saken närmare!
Lotta: jag kommer att köra med linoljesåpa precis som Tyg och Otyg tipsar! Tror på det! Gysinges linoljesåpa brukar bita på det mesta!
Jag förstår att du vill slita bort det, men kantbården i skåpen är verkligen förtjusande!
Kan det inte vara en gammal kork/linoleum-mattan som varit fernissad och att det du ser längs trägolvets kanter är överflödsfernissa som krupit över... man fernisade ju även mattor och inte bara trägolv... en liten fundering
Skicka en kommentar