tisdag 5 juli 2011

Om renoveringen - Patina och slitage

Clara undrade om jag inte kunde berätta lite om hur jag tänker kring renoveringen av vår nya lägenhet. Så nu tänker jag göra det!

Såhär. Som jag tidigare berättat så köpte vi den här lägenheten just för dess kvalitéer, sett till både detaljer och helhet. Stilen, just i brytpunkten mellan 1920-talsklassicismen och 1930-talets funktionalism, genomsyrar lägenheten och naturligtvis är detta något vi är måna om att bevara!

I mitt arbete som byggnadsantikvarie talar vi ofta om patina. När man kan se på en yta hur människor genom tiderna har rört sig i en byggnad eller rört vid en byggnadsdel, ja, då talar vi patina! Hur ett skåp öppnats lika under många, många år. Ytor där händerna rört och där färgen har nötts bort. Patina! Ytor med patina är alltid något som förhöjer värdet i en kulturhistorisk byggnad! I patinan ligger ju mycket av byggnadens historia! Jag tycker alltid att det är lika sorgligt att komma till ett gammalt fint hus som rustats hårt. Där all patina okänsligt har målats, tapetserats eller kanske byggts bort.   

I vår lägenhet finns faktiskt en fin yta med patina! Det är ett hörn av bänkskivan i serveringsgången. Motsatsen till patina är när det finns ett slitage på en yta, inte sällan mekaniskt tillfogat. Eftersom vissa av skåpluckorna i serveringsgången hade just såna här små blessyrer i form av skrapmärken och färgflagor, var min första tanke att vi så småningom kommer att behöva måla om hela skåpsinredningen. Men så lade jag märke till hörnet och insåg att någon total ommålning blir det då inte! Nu har vi lappat och lagat de små fula märkena med en ny färg som vi tog fram efter att ha mätt av den befintliga kulören. På så vis kan vi behålla det fina hörnet och alltså också något av lägenhetens historia!














Sen finns inga fler ytor med egentlig patina här. Tyvärr. De flesta målade ytor är ommålade vid många tillfällen, arbeten som kanske inte alltid gjorts noggrant. Färgen sitter dåligt och lossnar vid minsta lilla stöt. Såna ytor har, vad jag menar, ingen patina utan de är endast vanprydande. De kommer vi att måla om.

Det gäller alltså att gå varsamt fram så att vi inte förstör något som gör lägenheten. Därför blir det bara traditionella kulörer på snickerierna, såna vi tycker passar med lägenhetens stil. Sen kommer man aldrig ifrån att alla har olika smak. Självklart sätter vår smak stora avtryck i de val vi gör här hemma. Mer om detta framöver!

3 kommentarer:

Tankesmulan sa...

Nerslitna trösklar är jag svag för, särskilt sådana som var en decimeter hög när huset en gång byggdes och nu är rundad och positivt nergången! Alla fötter, och alla barn som balanserat på och skuttat ner ifrån... Åh!

Clara sa...

Patina... åh! Min dröm är att bo i en lägenhet med patina. Däremot shabby chic har jag väldigt svårt för.

Jätteintressant att läsa om dina tankar kring sånt här!
Sen tycker jag att ni har ett helt fantastiskt hem, jag har sparat ner flera av bilderna till min inrednings-inspirationsmapp.

Ulrika sa...

Clara: roligt att höra!