Man kan ju fundera över vad svensk slöjd hade varit idag om inte de här fyra rådiga kvinnorna hade handlat under början av 1900-talet... Första bilden visar systrarna Elsa och Wilma Långbers, vilka var grundarna till Sätergläntan, hemslöjdens gård i Insjön i Dalarna. De ville starta något eget i sin hembygd och de ville värna om den svenska slöjdtraditionen och de ville skapa nya arbetstillfällen. Så de flyttade en mängd äldre byggnader till Knippboberget i Insjön. De inredde med gamla möbler och Sätergläntans kursgård kunde invigas 1922.
På den andra bilden syns Ottilia Adelborg som föddes i Karlskrona, men som från 1903 kom att bo i Gagnef i Dalarna. Ottilia ville rädda den folkliga konsten och föremålen från förstörelse i industrialiseringens Sverige. Hon började därför samla in föremål och textilier från gårdarna. Hon såg att kunskapen kring knyppling höll på att dö ut och startade därför en knyppelskola. Den finns faktiskt kvar i Gagnef än i dag! Inte minst så var det Ottilia som tog initiativet till Gagnefs minnesgård som invigdes 1909 och som idag är Sveriges äldsta hembygdsgård. 100-årsjubiléet går av stapeln den 19 september! I Gagnef finns också Ottilia Adelborgmuseet, där knypplade spetsar trängs med allehanda ålderdomliga textilier.
Den tredje kvinnan är Gästriklands stolthet Hedvig Ulfsparre, som jag ju skrivit om tidigare. Hon såg samma hot som de tre andra kvinnorna, vilket resulterade i Sveriges största textilsamling, en samling som sedan 2005 ägs av Länsmuseet Gävleborg. Hedvig reste runt i hela landet och samlade in textilier och föremål och även hon var mycket intresserad av hembygdsrörelsens framväxt under 1910-20-talet.
Jag vill veta, kände de här kvinnorna varandra? Brukade de göra gemensamma inköpsresor och brukade de ses hemma hos varandra för att se på nyinskaffade alster?
För några veckor sedan var jag i Insjön i ett jobbärende och jag tog därefter tillfället i akt och besökte Sätergläntan. För första gången i mitt liv. Jag besökte butiken som är fylld av vackra ting, skapade av några av de främsta konsthantverkarna/slöjdarna i Sverige. Här finns även ett stort utbud av verktyg, textilier och inte minst litteratur. Dessutom har butiken mycket trevlig personal! En verkligt fin plats, med ett väldigt fint kafé (som jag dock inte hade tid att prova). Hade jag mer fritid skulle jag nyttja tiden för flera av Sätergläntans kurser, såväl längre som kortare. Bilderna på hjältinnorna är lånade från ett výkort och respektive hemsida.
7 kommentarer:
Den där tillbyggnaden såg intressant och snygg ut. Var den det i verkligheten också? Anna hade inte lust med fler stopp när vi var i krokarna av Insjön, tyvärr.
Jo, det är den. Fin med indragen entré, som du ser.
Japp, cirkeln sluts, du vet väl att H:s pappa jobbat där i alla år. Fint inlägg, men jag blir lite rädd för hon uppe till vänster.
Annika
Spændende med kvindernes arbejde med sløjd. Er taget til et refugium i Jylland, hvor forfatteren Jeppe Aakjær boede sin hustru Nanna Aakjær, som var billedskærer. Jeg er vildt betaget af de her arbejdende og skabende kvinder, der gik i gang på trods af tiden, og må vide mere. Nu blev jeg så noget klogere ved at læse dit indlæg - stort!
Tiden som går och förr och nu, vilken härlig betraktelse du gjorde här.
Tiden som går. Tiden som gått. Förr och nu. Det blir aldrig ointressant. Det är det som fyller själva livet med mening.
Oj, här blev jag sittandes en lång stund. Vacker keramik och ...klänningar! Kul att du tittade in till mig. Och Sätergläntan, vilken plats. Dit ska jag åka på kurs när jag blir pensionär! Eller snart! MVH Värmländska Mitt Egnahem
Skicka en kommentar