Idag började jag min dag väldigt tidigt. Min vän Kattis kom och åt frukost med mig redan innan sju. Med sig hade hon en massa fina grejer till min julmarknad som är nu i helgen. Egenproducerad honung, fina örtsalter, téer av örter från hennes egen trädgård. Och så hembakat hårtbröd! Det var en mycket bra start på dagen! När Kattis åkte till jobbet gick jag också till mitt jobb. Till mitt köksbord och till min symaskin. Jag sydde ett gäng små väskor av mina gamla tyger (läs: mammans gamla tyger). Det bra med små tygbitar är att de räcker till små väskor och det bra med små väskor är att de blir fina med mina gamla dragkedjor. Dragkedjor som är i bomull i fina kulörer. Ingen är den andra helt lik och de har fina namn som Gusum och Ries. Mina favoriter är de med en liten kedja och de med en stor ring.
Jag brukar alltid leta efter dragkedjor på loppisar. En gång när var jag på en loppis hittade jag ett stort skåp med en massa lådor. I varje låda låg sytillbehör. En av lådorna var fullproppad med gamla dragkedjor och de kostade två kronor styck! Jag började nästan dregla och köpte så många jag bara vågade... Nu börjar mitt förråd snart att sina. Vissa av dragkedjorna är så fina att jag liksom inte ids använda dem. Jag måste vänta in rätt ögonblick. Till just det där rätta tyget som jag vet ligger och lurar någonstans. På någon hylla, i någon låda, på någon vind.
5 kommentarer:
men du! här måste gäddkäften laddas, det ser jag det!
Bara att mata den full, vettu!
Fiina - ser framemot lördagen!
Receptet på morgonbullarna var kanon.
Åh, vilken mardröm jag hade i natt! Jag drömde att Bodil hade förhandsköpt mängder av keramik på din julmarknad, så det fanns knappt något kvar till mig. Massor av burkar med stora knoppar, prickiga koppar och randiga skålar hade hon paxat och hon "efterbrände" dem i våran skrotade 70-talsugn. Du hade även tillverkat blomkålshuvuden och parmesanostar i keramik och dom skulle Bodil ha som dekoration i museets butik.
Snälla - säg att det bara var en dröm och att allt kommer att bli bra!
Erika: Åh, nej vilket trauma! Du, det VAR en dröm! Bodil har inte varit här och roffat åt sig alla grejer. Men vem vet, hon kanske hänger på låset här på lördag förmiddag? Och några blomkålshuvuden och parmesanostar kommer du inte att hitta här. Ever.
Skicka en kommentar