Pimpad blogg! Det ska vi fira!

Äntligen t o g jag mig tid att pimpa bloggen! Det hade jag planerat att göra redan i våras, men heppelihopp, nu är det visst december...

Bloggens bredder har fått vara kvar. Jag kände verkligen inte för att sitta och redigera alla gamla inlägg för att få bilderna anpassade till en ny bredd. Än mindre vill jag ha en blogg med gamla inlägg med små bilder... Jag har gjort bakgrunden ljust turkos, tyckte att bloggen behövde lite dov färg och en skön inramning. Och jag har rensat lite bland bloggar jag följer. Hoppas nu att ingen tar illa upp för att jag tagit bort någon blogg från listan. Jag har också lagt till en översättningsfunktion, då jag fått önskemål om det från läsare som inte kan svenska. Vad tycker ni, behövs en sökfunktion?

Några ämnen har fått utgå, några nya har tillkommit. Bland annat har jag lagt till ämnet Ålderdom, som jag hoppas och tror att jag kommer att skriva mer kring framöver. (Och ursäkta mamma och pappa för att några inlägg om er fick hamna under detta ämne, men ja, jag tyckte det passade bra ändå! Men visst, ni är för alltid unga i era sinnen!)

Inte så stora förändringar med andra ord, men tillräckliga för att jag ska känna mig nöjd! När man tänkt göra något länge, men inte fått den berömda tummen ur, då känns det så skönt, så skönt, när man äntligen bara GÖR det! Precis som tidigare utlovat ställer jag därför till med en tävling nu!

Till utlottningen har jag plockat ihop lite ditten och datten. På prisbordet ligger loppisfynd blandat med keramik och grejer jag gjort, eller låtit göra, själv. (Mockasinerna är i storlek 39-40) Två vinnare kommer jag att dra och jag kommer själv att välja ut ett gäng prylar från prisbordet till dessa! Det enda ni behöver göra för att vara med är att lämna en kommentar. Om ni dessutom kryddar den med önskemål om vad jag ska skriva om här på bloggen eller om det är någon finess ni tycker saknas här, ja, då blir jag extra glad och ni får en stjärna i kanten.

Nu kommer vinnarna dessvärre inte att hinna få grejerna innan julafton, men väl i mellandagarna. Tänker att jag drar vinnarna på lördag kväll!

2013 - inspirerande miljöer

En bra sak med mitt jobb är att jag emellanåt får besöka gamla, inspirerande miljöer. Och när jag inte gör det i jobbet, ser jag ibland till att göra det på min fritid. Bilderna i det här inlägget visar några av de miljöer som jag har fått uppleva under året.

Under året har jag funderat mycket över mitt arbete och min bransch. Byggnadsvård, vad är det egentligen? Jag funderar på om begreppet håller på att utarmas? Nej, jag vet, det är naturligtvis inte passande av en byggnadsantikvarie att fundera så, än är jag heller inte redo att klä mina tankar i skrivna ord. Men när jag är det kommer jag att berätta.

Miljöer och interiörer som inspirerar mig behöver inte ha med byggnadsvård att göra. Men oftast har åldern på miljöerna en betydelse. Och som ni redan känner till brukar den vara rätt hög. Hem som inspirerar mig är hem som är fyllda av historia. Och med det menar jag nödvändigtvis inte att de är fyllda av just äldre möbler och föremål, utan mer att det syns att de personer som bor där har en historia. Att hemmet inte är tillkommet i ett skede, utan framväxt under en tid. Ja, typ.

Jag vet när jag kommer in i ett sådant hem.

2013 - keramiken

Ett smart drag jag gjorde där i början av året var en liten nedgång i arbetstid. Nu jobbar jag 90 %. Det kan tyckas som just en väldigt liten nedgång med fyra timmar mindre arbetstid i veckan. Men jag föser ihop timmarna så jag får ihop två hela dagars ledigt per månad. Eftersom jag behöver tre dagar då jag jobbar med min keramik, pågår mina drejpass mellan söndag - tisdag. Och jag får en hel del gjort under ett pass. Lite beroende på vad jag drejar så fyller jag alltid en ugn, ofta mer. Alltså hinner jag dreja precis så mycket att jag kan bränna undan allt innan det är dags för nästa drejpass. När Majlis blivit lite större kanske jag kan jobba mer med min keramik, men nu är den avsatta tiden i verkstan perfekt anpassad till vad jag mäktar med.

Jag är glad att jag bestämde mig för att jobba lite mindre och inte lät bli av rädsla att det kanske var för lite och att det därigenom inte skulle ge någonting. Och jag har faktiskt tänkt på att det inte är självklart att jag skulle uppleva det som än bättre med mer tid. Nu blir det liksom väldigt exklusiv tid, tid som jag aldrig skulle slösa bort på något annat än att vara i min verkstad. Under ett i övrigt tungt jobbår, har det betytt väldigt mycket för mig med de här andpauserna. Och jag känner själv att jag har tagit ett kliv framåt med med min keramik. Efter att ha drejat i mer är 20 år tycker jag att jag har hittat nya former, förbättrat mina hänklar och jobbat fram nya kulörer.

Funderar du på att gå ner i tid för att hinna med ditt hantverk, låt dig inte begränsas av att du inte har möjlighet att gå ner mycket i tid, även det lilla spelar roll!

2013 - loppisfynden

2013 har varit ett mycket bra år när det kommer till loppisfynd! Kollade igenom mitt Instagramflöde och mindes årets bästa fynd.

 

Kläder.

Klänningar, blusar och tjocka tröjor. När det kommer till kläder är det oftast de plaggen som får följa med mig hem. För några år sedan var det stövlar. Jag hittade dem överallt, nu ser jag knappt några, förutom de här små gulliga Graningekängorna då, som jag hittade för några veckor sedan.

Jag känner redan första gången jag använder ett loppisplagg om det är ett bra fynd eller ett dåligt. Visar det sig vara ett dåligt, använder jag det oftast inte någon mer gång än den första. Plagget blir hängande i garderoben ett tag, men sen säljer jag det oftast eller ger det vidare. Den randiga klänningen ovan var den som fick uppleva den historiska invigningen av Världsarvet Hälsingegårdarna i somras. Den tapetliknande på galgen till höger, tycker jag mycket om. Den köpte jag under sensommaren och jag tror att jag kommer att använda den mycket nästa sommar.

Något annat som jag alltid håller ögonen öppna för är textilier av alla de slag. Under året har jag hittat några riktigt fina mattor, bland annat den här Kelimmattan som jag köpte för 40 kronor vid höstens början. Jag är också väldigt glad över 2,15 meter handtryckt tyg i design av Viola Gråsten för 60 kronor. Som en extra bonus, namnet: Glasyr.

En soffa har fått följa med mig hem under året. Yngve Ekströms Småland. När jag hittade den kan jag säga att jag blev v ä l d i g t glad. Soffan passar bra i vår inre hall och till kalas är den precis lagom att ställa vid ena bordsänden. Där får två vuxna och ett litet barn precis plats.

Man skulle kanske kunna tro att en keramiker aldrig tittar efter keramik eller porslin. Tvärtom. Det är ett stort intresse jag har. Jag är intresserad av allt från äldre lergodsföremål, vilket dock sällan finns att hitta på de större ställena som Erikshjälpen och Myrorna, till porslin från hela 1900-talet. Tidigt i våras gick jag en annan väg än jag brukar då jag går in på Erikshjälpen, jag gick rakt in mot blomkrukorna. Då hittade jag den här fina krukan Luna från Bo Fajans för 10 spänn!

Min dröm om kafferep har fått mig att köpa både dukar, böcker och porslin. Sammanlagt tre serviser har det blivit under året... Två av dem är av samma sort, nämligen den här lilla 1940-talsgodbiten från Karlskrona porslinsfabrik. Nu kan jag duka för nästan 20 personer med den! Men jag har inga skedar, så det kanske får bli något jag ska hålla utkik efter nästa år!

I somras köpte Majlis den här lilla kaninen, eller är det en kanske en hund, på en stor loppis i Hälsingland. Ni vet, en billig grej man plockar med sig för att även barnet ska känna att de fick något från loppisen. Först blev den liggande, men efter någon månad seglade den upp som den största favoriten av alla dockor och gosedjur som finns här hemma. Bajsis heter den och den har helt brädat dockan Anette som hängde med överallt innan. Nu är hon inte alls med längre, hon ligger till och med underst i en låda med gosedjur... Bajsis, däremot, är med ö v e r a l l t, förutom på förskolan. På den här bilden är Bajsis helt nytvättad. Under den där veckan som jag var hemma för några veckor sedan, vågade jag mig på en maskintvätt och torktumling av Bajsis. Skulle aldrig ha gått om Majlis hade varit hemma...

För någon vecka sedan köpte vi en ny spis till Majlis. Det är hennes tredje.. Samtliga från loppisar och samtliga har kostat mellan 60 kronor - 125 kronor. Vi började med en röd från Micki, den byttes senare mot en vit från Micki. Men när vi hittade den här gamla från svenska Leko, visste vi omedelbums att den vill vi ha! Majlis var också nöjd, eftersom den här har två ugnsluckor samt går att rulla på små jul. En av de gamla spisarna ska hamna i en lekstuga hemma hos mormor och morfar och den andra får vi ge vidare till något annat litet barn, kanske till vår lillkusin Stina?

Ja, jag vet, jag är helt medveten om att jag handlar mycket på loppisar. Ni kanske undrar hur jag hinner när jag jobbar, men nu har det fallit sig så lyckligt att min arbetsplats ligger på 4 minuters cykelavstånd från Erikshjälpen. Myrorna kan jag skanna av på väg hem från jobbet. Och ni kanske undrar hur jag har råd. Det gör e g e n t l i g e n jag också när jag nu har gått igenom alla de här bilderna. (Detta är inte alla bilder och jag fotar långtifrån alla mina loppisköp...) Allt som jag köper är väldigt billigt, det var bara sofforna som kostade lite mer, de kostade strax under 1000-lappen styck. Men därefter har inget annat kostat mer än 130 kronor. Många bäckar små... Ja, ja, visst, men jag påminner mig själv om att jag i princip inte har några andra utgifter, så i jämförelse med många andra intressen man kan ha, är det här loppisintresset  antagligen ganska prisvärt, tror jag.

Och i smyg drömmer jag om att ha en egen loppis, åtminstone under sommaren. Vi får se om den drömmen blir verklighet någon gång.

Dåtiden, den bästa tiden

En sak som är väldigt roligt med mitt jobb är när jag är ute och besöker hus och träffar personerna som hör hemma där. De senaste veckorna har jag varit ute och rört på mig en del. Bilden ovan är från min "egen" kyrka i min hemsocken. I den här kyrkan har jag firat examen från ettan till sexan och på den här kyrkogården vilar flera av mina släktingar på mammas sida. Det känns bra att vara en del i den omfattande tornrenoveringen som snart ska dras igång.

Uppe i tornet fick jag för första gången i mitt liv se ut över hembygden. Ja, jag kände nästan att jag blev lite blödig där i tornet för allt var så fint. Flera av dem som är involverade i renoveringen är personer som jag känner till sedan länge, länge. Bland annat så är vaktmästaren son till en kvinna som var min dagmamma då jag var riktigt liten. Då tyckte han att jag var det absolut gulligaste som fanns på jorden och försäkrade att han skulle gifta sig med mig sen. Och nu satt vi alltså där på samma möte...

Uppe i tornet var det fullklottrat på väggarna. Bland annat finns det här spännande klottret: Ett tyskt flygplan överflög Hille kyrka lördagen den 9 augusti 1941 klockan 10.25 på förmiddagen. Hur stor höjd? Vilket tidsdokument! Måste ha varit någon anställd inom kyrkan som befann sig uppe i tornet då.

Precis utanför kyrkans huvudentré finns min morfars föräldrars grav. I samma grav ligger också mormor och morfars första barn, en pojke som bara blev 9 år och som mamma och hennes syster aldrig träffade. Det tog ganska många år innan mormor och morfar blev gravida igen. Det var många tankar som snurrade i mitt huvud där framför graven. Vilka var de? Jag måste prata med min moster som släktforskar och jag måste börja leta själv!

Igår var jag i ett fantastiskt hus som just fått nya ägare. Långt bort i skogen ligger huset som har en väldigt påkostad utformning. Både jag och ägarna undrar mycket över hur det kommer sig att det där huset uppfördes där och såklart vilka som bott i huset. Linoleummattan ligger i farstun. Visst är den fin?

Inget kan väcka fantasin som gamla miljöer och gamla grejer.

Hej december

Årets julmarknad är avklarad! Som vanligt ordnar jag en egen julmarknad här hemma i lägenheten. Den första timmen eller kanske två första timmarna, brukar det vara väldigt lugnt. Sen kommer alla. Det är naturligtvis väldigt kul med så många besökare men samtidigt önskar jag att jag hann prata och fika lite mer tillsammans med vänner och bekanta. Det var rätt livat när lägenheten var full av folk, inte blev det heller lugnare när två av Majlis bästa förskolekompisar med familjer kom. Tre treåringar spinner loss i en lägenhet... Hjälp, då går det hett till!

Kanske, kanske, känner jag mig lite färdig med det här upplägget nu, har ju kört det sedan 2007. Vi får se om jag orkar dra igång något nytt inför nästa jul. Det skulle ju vara så väldigt roligt att dra ihop någon form av julmarknad med flera av er, mina hantverkande bloggvänner. Vi har ett år på oss att tänka ut något kul, vad säger ni?

Under december månad kommer jag att blogga lite oftare än vanligt eftersom jag vill visa mitt år i bilder här på bloggen. Många bilder kommer ni att känna igen, särskilt ni som hänger på Instagram också. Till bilderna följer naturligtvis också en liten berättelse. Och. Förhoppningsvis kommer jag också att äntligen hinna ändra min banner och form på bloggen. När det är kirrat tänker jag fira genom att ställa till med en utlottning av lite smått och gott. Vinnaren kommer att hinna få grejerna i god tid innan jul!

Stay tuned.