Idag hämtade jag hit alla mina klänningar och blusar. Målarfärgslukten har satt sig i kläderna, de luktar verkligen vidrigt. Nu är det dags för storbyk här i huset!Väl här var jag tvungen att sortera upp allt efter färger. Jag blev faktiskt lite illa till mods när jag räknade klänningarna till närmare 40 stycken. Och då finns fler på vinden... Jag menar, hur många kan jag behöva? En stor del av klänningarna är loppisfynd, men jag är inte säker på att det faktumet berättigar till det höga antalet...
Och grejen är ju den, även fast jag fick lite ont i magen av alla de här klänningarna idag, så har jag dessvärre inte fått nog. Jag letar ständigt efter fina klänningar. Innan månaden är slut har jag antagligen köpt en till... Fast nu ska faktiskt några av dessa klänningar läggas undan för vintern och några ska jag nog ge bort till någon som bättre uppskattar dem.
En som blev verkligt glad åt den enorma högen var tygälskaren Majlis! Hon vältrade sig i klänningarna, rullade runt och kände på tygerna. Det är så roligt att se att hon tycker så mycket om tyger! När vi är inne på en klädaffär så hänger hon koncentrerat över kanten på vagnen, håller ut ena armen och känner på kläderna som vi går förbi.
Jag glömmer ju bort vad jag har. Så glad jag blev när jag hittade min blus från Noa Noa med vackra spetsar och svarta glasknappar. Tycker att den andas lite 1800-tal. Känns mycket exklusiv! Och den gulliga svartvita klänningen som jag köpte till vår vintagedag på jobbet... Sen blev magen för stor och klänningen föll i glömska. Den har hängt under en annan klänning och plötsligt idag kom den fram igen!
Jag glömmer ju bort vad jag har. Så glad jag blev när jag hittade min blus från Noa Noa med vackra spetsar och svarta glasknappar. Tycker att den andas lite 1800-tal. Känns mycket exklusiv! Och den gulliga svartvita klänningen som jag köpte till vår vintagedag på jobbet... Sen blev magen för stor och klänningen föll i glömska. Den har hängt under en annan klänning och plötsligt idag kom den fram igen!
Det är minsann en skatt jag sitter på! Jag måste vårda den ömt och framförallt, jag måste använda den. Men först: tvätt.
7 kommentarer:
Du får arkivera dem till Majlis. Tänk om hennes tygintresse håller i sig och din smak för fina klänningar går i arv - och så har du gjort dig av med din klänningsskatt. Så får det ju inte bli! :)
Jag har också för många klänningar. Räknade till 45 när jag vädrade garderoben i våras och efter det har det säkert utökats med 5 till. Till mitt försvar så har jag sytt en del av dem...
Ja, spar dina klänningar. För ca 10 - 15 år sedan var det jättesvårt att hitta klänningar, både nya och gamla. Så man vet inte, om några år kanske det är lika svårt att hitta bra klänningar igen.Så spar dem om de är i bra kvalité. Och så måste jag fråga dig; var hittar du alla? Jag har alltid älskat klänningar, särskilt från 40-talet, men de är svåra att hitta.
Jag står inför samma faktum som du... och undrar vad jag ska med alla dessa klänningar till... men ändå är jag inte mätt. Tänk om vi hade samma storlek, vilka klädbytardagar vi skulle kunna ha. haha.
Kerstin: Många klänningar är från loppisar. En del har jag sytt själv. Ibland överraskar H&M med en fin modell. Några dyrgripar har jag från min svenska favoritdesigner Nygårdsanna. Jag älskar också 40-talsmodeller och det är just såna som NA är så bra på, tycker jag. Klart värda sitt pris i längden, men det svider till omedelbart...
Majlis:) tänk att hon fick ett sånt fint namn!
Åh, klänningslängtet, jag har det också! (Vågar inte räkna mina...)
Skicka en kommentar