Luften är kylig om morgnarna och kvällarna nu. Hösten är nog lite på väg. Jag känner mig lite splittrad inför tanken på hösten. Å ena sidan känns det lite skönt att den där extrema hettan har försvunnit. Jag fick nästan panik de varmaste dagarna, både å mina egna vägnar och för Majlis skull. Och lite har jag ju drömt om de här småkyliga morgnarna; om stickade koftor, sjalar och mössor.
Samtidigt känns det lite vemodigt med höst. Nu igen, liksom. Var det inte höst alldeles nyss? Skulle inte våren och sommaren vara mycket längre? Är det snart verkligen bara 1 ½ månad kvar tills jag ska börja jobba igen? Varför då? Vad ska jag där att göra?
Frågorna hopar sig. Jag måste lägga på ett kål för att hinna njuta den sista tiden av mammaledigheten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar