Det ligger en alldeles speciell utmaning i att sätta en skröj, tycker jag. Av alla moment inom keramikeryrket, kan jag tycka att det är en av de bästa!
Först så står alla torra former på bordet. Det tycks stört omöjligt att få in hela mängden i ugnen. Så ger jag mig bara fan på att det ska gå. Bestämmer mig, liksom. Jag bygger och tänker, vänder och vrider. Saker ställs i varandra och på varandra. På slutet kan någon enstaka form fortfarande stå kvar på bordet. Det jag gör då är att jag plockar om, tänker till och hepp, så brukar allt gå in!
Först så står alla torra former på bordet. Det tycks stört omöjligt att få in hela mängden i ugnen. Så ger jag mig bara fan på att det ska gå. Bestämmer mig, liksom. Jag bygger och tänker, vänder och vrider. Saker ställs i varandra och på varandra. På slutet kan någon enstaka form fortfarande stå kvar på bordet. Det jag gör då är att jag plockar om, tänker till och hepp, så brukar allt gå in!
6 kommentarer:
TÄNK att Du har gjort allt detta! Så häftigt! Hatten av för Dig!
Oj! Imponerad både av det du skapat och av din pack-teknik! Jisses!
Borde nästan gå att sätta nån slags energispar-märkning på din keramik när du lyckas samsas så mycket saker i en bränning?! ;-)
Oj shit vad mycket som ska skröjbrännas. Du måste ha jobbat hårt senaste veckan.
Jag känner mig ofta träffad av uttrycket; Den late förbär sig hellre än går två gånger. Kanske kan tillämpas på skröj också ;)
Jo, jag jobbade ju hårt där förra veckan! Och jag tänker ofta på det, att min keramik faktiskt är väldigt resurssnål. Alla verktyg är sedan, typ, 1994, eller gjorda av mig. Ugnen packas proppfull varje gång och inte bränner jag heller så högt!
Uttrycket är mycket bra! Känner mig mycket träffad!
Ett riktigt pussel! Dina grejer är verkligen fina!
Ahhhhhhhhhh, vilka sköna bilder!
Skicka en kommentar