tisdag 20 oktober 2009

Om likheter mellan konsthantverk och loppis




Det finns en del likheter mellan konsthantverk och prylar och kläder från loppisar, tycker jag. När jag går på loppisar brukar jag snabbt lägga ner allt som intresserar mig, i min korg. Besluten tar jag sen. Det går inte att stå och vela framför prylar och kläder, låta dem hänga kvar för att jag ska fundera på saken. Nä, för sen, när jag funderat klart, ja, då är de borta. Nedlagda i någon annans korg. Tillfället att förvärva just den här speciella tingesten, kanske aldrig mer återkommer i hela mitt liv.

Inte fullt lika bra är jag på att tänka samma tankar då jag hittar konsthantverk som jag tycker mycket om, detta trots att jag själv är keramiker. Tänker att åh, den där tekannan ska jag köpa nästa gång jag är i Stockholm... eller när jag bor i hus, då ska jag ha ett sånt där tråg. Bara det att nästa gång jag är i Stockholm så finns inte tekannan kvar och dessutom visa det sig att just den tekannan jag tidigare spanat in var ett prov och inget som keramikern någonsin mer kommer att göra. Och tänk om det tar 10 år innan jag bor i ett hus...

Konsthantverk (och då pratar jag kanske främst om keramik, som är mitt material) är nästan alltid unika ting. Spelar ingen roll hur skicklig drejaren är, hur lika alla muggar ser ut, är det handdrejat så är varje mugg unik. Det här måste jag påminna mig om nästa gång jag hittar en drejad mugg som jag gillar, ett handgjort silversmycke som passar mig eller ett par hemmastickade vantar som ska värma mina händer. Jag kommer att slå till omedelbums.

Den övre vänstra bilden visar min mammas köksskåp, fyllt av keramik främst från mig, men även från Camilla Engdahl, Åsa Olofsson, Emma Bjarnegård och Marie Almgren. På bilden bredvid syns keramik som jag är glad att jag en gång i tiden köpte. Muggar från Svein Hjort Jensen, La Borne, mugg av Emma Bjarnegård, kanna av Eric Astoul, La Borne och burkar av Christine Pedley, La Borne.

De undre bilderna visar loppisfynd som bor i mina föräldrars hus och hemma hos mig.

7 kommentarer:

med nål och tråd sa...

Jaha du, mitt i prick!, jag känner verkligen igen mig.

Tänk att det kan vara både så roligt och så svårt att handla på loppis och second hand. Det pågår ständigt en diskussion mellan "vill ha, vill ha"-jaget och "har inte plats i skåpen"-jaget.

När det kommer till hantverk börjar jag bli lite duktigare på att unna mig sådant som jag vill ha. Här om veckan köpte jag tex ett tenntrådsarmband som jag är väldigt glad i.

fale artut sa...

Tack för den härliga kommentaren om min Videkiss-tröja! Den måste ha kommit från hjärtat!

Ulrika sa...

Den kom från hjärtat, ja. Vill ni andra också veta vad som fick igång mig? Kolla in den här http://koftanskofta.blogspot.com/2009/10/videkissen-klar.html

marie-louise sa...

ISBJÖRNEN!!!!!!!!!!!!
Jag tror jag dör, så fin!

Ulrika sa...

Isbjörnen ja! Visst ÄR den fin? På toppen av sitt isberg står den och tittar ut!

Erika sa...

Jag har blivit bättre på det där. Förr kunde jag inte köpa något som jag inte såg direkt vad jag skulle ha grejen till eller var någonstans den skulle stå. Därför kom jag hem auktion efter auktion med sorg i hjärtat när jag kom på hur fina saker jag låtit bli att köpa. Det får inte ske igen.

Anonym sa...

varfor inte:)