Ingrid Olsson, det är min mamma det.
Den bästa av mammor, även fast jag kanske inte är så bra på att säga det till henne. Och den bästa av mormödrar, det tycker både Majlis, jag och Johan. Hon är den som Majlis träffar mest efter Johan och mig. Flera gånger i veckan. Majlis höjer sina små armar och springer mot henne. Hur skulle det ha gått utan min mamma, jag hade knappast kunnat jobba i min verkstad under min föräldrarledighet, som jag nu faktiskt gjort en del. Under de timmarna har Majlis varit med mamma. Ingen annan person leker med Majlis så mycket som mormor gör!
Min mamma hjälper mig mycket. Hon har hand om mitt företags ekonomi och, ja, man kan säga att hon är min sekreterare, min hjälpreda. Ibland tänker jag på hur det kan vara att inte ha föräldrar som hjälper en. Det kan jag inte förstå. Jag är så tacksam att jag har det!
Och hemma hos mormorn finns minst lika många leksaker som hos oss hemma i stan. Bevarade sedan jag och min bror var små, senare inköpta på loppisar till mina brorsbarn, kvarlämnat och något nyköpt. I en stor låda ligger de. När vi kommer. Efter ett tag ligger de överallt.
Inne i ett av rummen i huset hänger ett dockskåp på väggen. Glasdörrar håller dockorna på plats. Majlis och jag brukar öppna dörrarna och titta på dockorna, det gillar hon mycket. Och på vinden står mitt gamla dockskåp, som väl får komma ner om några år.
Överallt finns gammalt porslin, för min mamma är en samlare av rang. I ett rätt litet skåp trängs alla de här vaserna. Har man tur kan man ibland få till ett långlån. Har man ännu mer tur kan man få byta till sig något. Ibland får man rent av någon liten skatt!
Och så mitt gamla flickrum då, som under senare år har förvandlats till ett tygrum. Överproppat med tyger från golv till tak. Här inne sover man bra. Tygerna liksom vadderar väggarna!
Min mamma är dessutom mycket fantasifull. Nu har hon kommit med en mycket bra idé. Mer om den längre fram!