Sommarhus och trädgård

Ja, det blir inte mycket annat skrivet här nu än om huset. Mina tankar är där till och från hela mitt vakna dygn…

I lördags hade vi mamma med oss och fick lite gjort i trädgården. Johan hackade fram den lilla trappan som leder ner till grinden. Den var nästan helt övervuxen av ogräs, men nu fick vi ju en riktigt tjusig ingång till trädgården! Vi hittade en krusbärsbuske bakom ett av uthusen, den flyttade vi fram i trädgården istället. Ytterligare en annan krusbärsbuske, i ett snårigt parti av trädgården, bands upp och fick det lite röjt omkring sig.

Mamma och jag började gräva i landet utmed den soligaste sidan av huset. Nä ok, jag vet, man ska vänta ett år och se vad som kommer upp… Orka, säger jag då. Nu har vi rensat bort en del som tog mycket plats, flyttat dit annat som har börjat växa utanför landet och lämnat plats till sådant som jag ska plantera när det blir varmare ute. Ingenting har vi tagit bort, bara minskat lite alltså.

Tankarna om trädgården, so far: eftersom vi inte bor i huset så måste trädgården till största del bestå av sådant som klarar sig fint själv, utan att någon duttar och vattnar hela tiden. Jag tycker absolut det är intressant med äldre typer av blommor, buskar och träd, men det är inte någon tanke som kommer att genomsyra trädgården. Jag kommer att plantera det jag gillar (sen att det till stor del råkar vara äldre blommor är ju en sak…). Och viktigt:  jag vill att det ska vara fint ute och också fint inne! Halva nöjet med att ha egna blommor är ju att kunna gå ut i trädgården och plocka sig en bukett in!

Tänker jag.

Och så vill jag ha blommor som fjärilar, bin och humlor gillar! Det är viktigt! Tänker att de med våran trädgård ju faktiskt kommer att få ett nytt häng, när det börjar blomma. Både av gammalt befintligt och nytt som jag kommer att plantera. Malin har skrivit så fint om sina tankar om sin trädgård. Jag håller med om allt!

Önskar er en fin Valborg!

Om påskhelgen

I fredags åkte vi till huset. Ute var det regnigt och grått. Knappt hade vi hunnit dit förrän mamma och pappa, bror med sambo och tre barn, dök upp. Det blev husesyn och därefter en smått kaotisk och enkel påsklunch i köket.

Vi sov över. Natten blev väldigt kall, fast inne var det varmt förstås. Eller, nä, det var det faktiskt inte. Inte i kammaren invid köket som vi sov i i alla fall. Elementet där funkade inte så väldigt bra, så jag tyckte allt att det ven lite om huvudet när jag skulle somna…

Helt otroligt, och av en tillfällighet genom Instagram, så har vi lärt känna ett par som också har ett sommarhus i byn, bara ett stenkast ifrån oss. Under helgen hann vi med två besök en varm och vårig skogspromenad tillsammans. Det är, just ganska otroligt, att vi har träffats och håller på att lära känna varandra.

Och så har vi träffat grannarna, på andra sidan staketet. De har också sitt hus som sommarhus men en av dem är pensionär och kan vara där rätt ofta. Redan några minuter in i första pratet fick vi erbjudande om att när som helst hämta vatten från deras brunn. Vår brunn är sinad sedan ganska många år och vi kommer inte att ha någon möjlighet att borra en ny än på många år. Man blir rätt rörd av ett så fint erbjudande och att man får en så bra kontakt med främmande människor på studs.

Jag har jobbat mig igenom alla skåp i köket, så nu har jag rätt bra koll på vad som finns där. Man kan konstatera att inget har slängts i onödan på många år i detta sommarhushåll. Den gamla kaffebryggaren står undanställd i skåpet, liksom den gamla elvispen.  Här finns kokböcker från 1909, blandat med receptsamlingar från 1980-talet och bensinkvitton från 1953 från mannens bensinmack.

Om knappt två veckor påbörjas omläggningen av taket, inte av oss utan av en riktig hantverkare. När taket är fixat kan vi ta tag i en vägg som är skadad av takläckaget och vi kan även fixa en fuktskadad del av väggen i salen. Det är omvälvande att ha ett gammalt hus som ingen brytt sig om på ganska många år, även fast det ju haft en ägare.

Nu ska huset få kärlek.

Fulbyggnadsvården

I slutet av förra veckan hade jag möjligheten att besöka en fantastiskt fin och välbevarad 1940-talslägenhet. Den ligger ute på landet, ovanpå en gammal snickarverkstad. Den nuvarande ägaren, som står i begrepp att sälja - och den presumtive köparen - var med. Köparen frågade mig fler än två gånger – Så du tycker alltså att detta är värt att bevara? Och det förstår ni säkert att jag gör, vilket jag försäkrade honom om. Gång på gång. Han var ju av samma åsikt men just att behöva fråga så många gånger avslöjade lite hans osäkerhet kring det hela.

För det är väl kanske så, det är vissa äldre ytskikt som förtjänar att bevaras, inte andra. Särskilt komplicerat har jag märkt att det blir när inredningar likt de som finns i den här lägenheten, finns i hus som är betydligt äldre än ytskikten. Då handlar dessa ytskikt om en modernisering av huset och jag har sett så många exempel på att de ryker vid en renovering. För att de inte är lika fina som de äldsta skikten. Eller lika mycket värda. Det går undan när såna här ytskikt ryker för att ge plats för såpskurade golv, ådringsmålade pärlspåntpaneler, murriga mönstrade tapeter och linoljefärgsmålade brädtak. DET är riktig byggnadsvård det.

Tycks många personer tänka.

Välbevarade allmogemiljöer kommer vi att ha gott om i framtiden, både äkta vara och 2000-talets hittepå lantliga  stil. Men hur många äkta 1940-talsmiljöer, eller för den delen, –50, –60, –70, –80-talsmiljöer, kommer vi att kunna se i framtiden? Lite för nära i tid, lite för lätt att ersätta med något annat. Gammalt eller nytt, men bara inte DEN stilen.

Jag vet att många, många fler än jag gillar de här relativt sentida miljöerna, men när äldre skikt lurar där under, ja, då lever de farligt.

Ä N T L I G E N !

Vi har äntligen fått köpa Huset!

För ungefär en månad sedan när jag var sjuk en dag, ringde jag mäklaren och undrade hur det gick. Vi ville lämna ännu ett nytt bud. Efter några minuters samtal erkände mäklaren att hon missförstått vårt senaste bud, det som vi lade i december. Jag blev matt och arg på en och samma gång. Hon verkade lite skamsen och erbjöd sig att ringa säljaren omedelbums. Efter någon dag återkom hon och sa att säljaren var beredd att sälja till oss. Men vi har alltså gått och väntat på svar på en fråga som är fel ställd. I ungefär tre månader…

För att göra en väldigt lång historia väldigt kort, så har vi alltså fått köpa huset nu! Och allt i huset och allt  i uthusen också, för en liten billig peng.

På köpet har vi fått en ny vän, säljaren Maggie. Världens gulligaste och raraste lilla tant! För några veckor sedan var vi i huset tillsammans med henne en lördag och det känns som att vi fick jättebra kontakt. Vi kommer definitivt att ses många fler gånger. Hon ska få komma till oss i sommar, har vi lovat.

Och i fredags fick vi tillträde till huset! Johan och jag åkte dit direkt efter att vi varit hos mäklaren. Vi snokade som värsta galningarna! Det är ett spännande hus det här, med en spännande historia och många roliga  grejer (och många inte så roliga grejer också!).

‘

Dagen efter tog vi med oss Majlis och åkte dit igen. Hon fick i uppgift att samla kottar i hinkar. Det gjorde hon rätt ihärdigt tills hon var tvungen att sova en stund i en soffa. Johan röjde bort ett dött äppelträd och klippte lite sly bakom dasset och jag började borsta av bös från garagetaket.

Vi hittade en massa gamla krukor och inventerade det som är synligt i förråden. Jag tror att vi kan tagga ner med våra loppisbesök ett tag nu, för i huset finns verkligen allt man kan behöva. Och lite till.

På vägen hem inspekterade vi byns badplats.

Idag har jag drejat hela dagen och tvättat en massa dukar från linneskåpet i huset. Jag drejade, men mina tankar var på annat håll.

Ett hus som förtjänar oss och så vi som förtjänar ett sommarhus. Det kommer att bli himla bra det här!

Nytt grönt

Två små pelargonsticklingar fick följa med mig hem från Trädgårdsmässan. Jag hade ju suktat efter en tulpanblommande pelargon vid namn Patricia Andrea och den hittade jag där! Jag letade även efter en rosenblommande sort vid namn Swanland Pink/Australian Pink Rosebud. Den hittade jag dessvärre inte, men en nära nog likandan sort vid namn H Australian  Pink Rambler.

Mest glad är jag nog ändå över den minsta sticklingen på bilden. Den hade jag turen att vinna det enda skottet av på Tradera. Det är en Maili, som är en finsk gammal sort. Ljust rosa enkla blommor och nästan en blomMajlis! Ni som har hängt med här ett tag kanske minns ett inlägg om Blomman Majlis?

Självklart ska jag visa alla mina nya gullpluttar när de väl blommar!

Jag äääälskar pelargoner!