Bäst just nu

Vi börjar få ordning här hemma. Nu återstår bara två flyttkartonger. Vissa skåp är en enda röra. Å andra sidan så såg ju skåpen ut på det viset i den gamla lägenheten också... Men det är svårt att veta vad som ska vara framme och vad som ska gömmas i skåp.

Jag gillar verkligen att vår toadörr har en hederlig gammal nyckel som man låser med och inte sånt där vred. Tänk att den där lilla nyckeln säkert suttit där sedan typ 1938...

Majlis kan både sitta och krypa nu. Och så kan hon sköta sig rätt bra när vi hänger på kafé. Alltid på Sparven.

Igår när vi var ute på vår eftermiddagspromenad såg jag årets första rödklöver. En av de bästa blommorna!





Kring halsen har jag min nya lilla väska som jag sytt till min telefon. Som ett halsband. Fick inspiration till den från den här tjejen.

Och så kan jag tipsa om två relativt nya bloggar som har byggnadsvård som gemensam nämnare. Alldeles säkert kommer de att handla om annat också. I alla fall den första, Fru Åberg i Lågbo. Det är min kollega, tillika studiekamrat under 3 år på Gotland, Erika som skriver där. Tips nummer två är Jonas blogg Farmors flygel, där vi kommer att få följa hans arbete med att ordningsställa ett gammalt hus till beboelig standard. Kolla in dem vettja!

Idag är det min lillebrors födelsedag. Hela dagen! Än alltså. Grattis säger jag! Igen.

Det enkla är alltid det nya svarta!

Har sytt ett gäng blusar till Majlis nu i veckan. De där brallorna som jag sydde är ju väldigt svala och sköna under varma dagar. Nu ville jag sy någon överdel med samma egenskaper. Små barn ska ju inte utsättas för sol överhuvudtaget så varma dagar funkar inte linnen med bara ärmar. Det måste alltså vara heltäckande men luftigt...

Jag tog helt enkelt en av hennes små blusar och lade ovanpå ett dubbelvikt tyg, vikt vid axlarna. Klippte en bit utanför och tog sedan ut en relativt stor halsringning. Sy, sy, sy och på med en klippt snedslå i halsringningen. I med resår vid ärmslut och hals. Klart!

I en tygdröm

Jag har börjat jobba i min verkstad några förmiddagar varje vecka. Handlederna tycks hålla, peppar, peppar...

Efter mitt arbetspass letade jag fram mitt gamla blå lapptäcke som mamma sydde till mig när jag var kring 13 år. De allra flesta tygerna i det kommer från de provkataloger med tyger som mamma köpte från sitt gamla arbete Tapetlagret, när det skulle lägga ner i början på 1980-talet. Hon mindes att hon köpte pärmarna för 25 kronor styck. Och jag minns att pärmarna var tjocka! Pärmarna var fyllda av tyger från Sanderson och flera tyger var från William Morris. Provbitarna mäter 35x40 cm.

Vi älskade tygerna redan då, även fast vi kanske gjorde andra färgval då mot vad vi gör nu. Mamma sydde flera lapptäcken av bitarna och jag har sytt lite allt möjligt av de där tygerna, bl a de här.

När jag var ungefär 19 år så sydde jag det gröna lapptäcket till min säng. Precis alla bitar i det kommer från de där provpärmarna. Än idag finns många provbitar kvar, eftersom hon köpte en ansenlig mängd provkataloger. Idag beslöt vi oss för att ta fram högen och titta på alla tyger! 

Majlis blev förtjust redan då hon fick provsitta lapptäckena, men sen när tygerna kom fram så hamnade hon som i trans! Tygtrans! Det var väldigt kul! Hon plockade bland bitarna, fladdrade med dem framför sig, tog nya bitar, rullade runt bland tygerna, upp igen, fladdra, fladdra, fladdra! Helt koncentrerad! Jag tror att hon skulle ha kunnat suttit där länge, länge men vi skulle åter in till stan så efter en stund plockades alla tyger undan igen. Utom en liten bit. En liten orange tygbit som hon satt och sög på ända tills den var helt genomblöt...

Om jag ska göra en högst kvalificerad gissning så blir den att Majlis kommer att arbeta med textil när hon blir äldre! Tyger i olika färger, mönster och kvalitét - det är sånt som ligger för henne! Och jag upptäckte att tyger kan vara den perfekta barnvakten! Mjuka, glada och trygga!

Kom in på en visit!

Välkomna hem till oss på en första visit! De flesta möblerna börjar komma på plats. Än saknas alla tavlor, de flesta lampor och en massa prylar. Inga gardiner har vi heller, fast det kanske man inte behöver ha, tänker jag...

Vi har världens längsta sideboard! När Johan och jag träffades upptäckte vi att vi hade exakt likadana sideboard! Från den stora möbelkedjan, anno 1970-tal. Nu står de bredvid varandra efter en lång vägg och rymmer allt från skiv/dvd-spelare, skivor och annat krafs!

Alla rum är färdigmålade utom köket. Det får vänta, även fast det är fulast. Målarfärgslukten börjar försvinna. Utanför vår balkong blommar ett fint träd och det verkar ha blivit sommar under tiden som vår flytt har pågått!

Hoppas det är soligt hos er också!

Tiden

Hur lång tid tar det att dreja en mugg för dig? Hur många muggar drejar du på en dag? Vet inte hur många gånger jag fått dessa frågor. Vet med mig själv att jag brukar undra detsamma när jag ser någon som utövar sitt hantverk. Man vill liksom veta. Fast egentligen fattar jag inte varför.

Grejen är ju den att det går rätt snabbt att dreja. Jag brukar säga att själva drejningen faktiskt är ett av de snabbaste momenten i hela kedjan att få till t ex en mugg. Men den blir ju inte färdig då. Jag skulle säkert kunna dreja över 100 muggar på en dag. Men det gör jag inte. Anledningen är att dagen därpå så ska de beskickas, dvs svarvas av i botten, samt även hänklas. Dessa två moment är inte mina favoritmoment...

Alltså, jag gillar ju att få på handtaget, att se muggen växa fram, men det kan ibland kännas oöverstigligt när jag har typ 40 muggar framför mig som ska få handtag. Men så gör jag det bara och alltid går det faktiskt snabbare än vad jag först tänkt. 

När handtagen väl är på plats brukar jag ställa muggarna upp och ner så de kan torka till sig lite grann. Senare samma dag som detta sker så brukar jag, vad gäller just denna modell, rista in mönstret. Dag 3 engoberar jag muggarna. Då doppar jag dem alltså i engobe, som är infärgad vit lervälling. Efter det får muggarna torka till ordentligt, vilket kan ta olika lång tid beroende på årstid. Nu går det rätt snabbt, men det får inte gå allt för snabbt för då kan de torka snett om man inte är med och justerar.

Sen första bränningen, glasering, andra bränningen, slipning och SEN är de färdiga! Det är en rätt lång process som jag lärt mig att uppskatta.

Sorry för den kakkiga bildkvalitén, jag har nog missat något när det kommer till fotografiering med mobilkamera...

Ett förlängt liv

Emellanåt häpnar jag över den kreativitet som finns inom bloggvärlden! Finurliga lösningar och bra tankar. Häromkvällen gav jag mig ut på en liten bloggtur och hamnade hos Ekopyssel. Där hittade jag den här fiffiga länken, som hon i sin tur hade hittat hos Onomak.

Jag beslöt mig genast för att prova!

Således sydde jag ihop, inte bara en, utan två bodyförlängare. Klippte sönder två gamla bodys som fått fula fläckar, överdelarna kommer jag att spara som tröjor. Så extremt smart och egentligen så himla självklart med den här förlängaren, men jag hade nog aldrig kommit på idén själv. Det är ju så, bodysarna blir för små innan de knappt har hunnit användas. Vissa har jag tänkt att sy av med overlocken, men det är ju väldigt synd för då förstörs ju själva plagget och tröjor sitter inte alls lika bra på en sprattlig bebiskropp som en body.

Dock kunde jag erfara att inte ens samma klädesmärken kör med samma typ av tryckknappar i sina bodys, så det gäller att ha kanske ett par, tre olika förlängare att alternera med. Förlängarna överlever dessbättre olika storlekar på bodysar och hänger alltså med även till nästa storlek. Och nästa. Och nästa.

Återbruk och förlängning av plagg när det är som bäst! Tackar för tipsen!

Det finaste - och fulaste - so far

Spackla, spackla, spackla, slipa, slipa, slipa, måla, måla, måla... Herregud, det tycks inte finnas något slut på det här fixandet! Fast vi kommer ju framåt, det gör vi verkligen. Jag har dock kommit till en insikt; jag gillar ju inte ens att renovera. Det har jag alltid trott att jag gör. Jag gillar det som kommer sen; att inreda. I mitt jobb som byggnadsantikvarie säger jag ofta till renoverande människor: - ta det lugnt, bo in er och känn efter innan ni gör några större ändringar. Gäller inte mig själv tydligen. Jag vill ha allt klart på en gång så jag kan börja mysa hemma!

De två övre bilderna visar vår inre hall, det finaste rummet så här långt. Tapeten är ritad av William Morris, en av Art´s and craftsrörelsens stora namn. Tur att man går genom det rummet mest hela tiden när man ska till andra rum i lägenheten! Det känns bra att det utgör hjärtat av lägenheten. Om man vill dregla över andra Morristapeter kan man kolla in här!

Och den sista bilden: det fulaste i lägenheten just nu, tycker jag. - Köket. Halvpanel skruvad med stora synliga mässingskruvar, däröver en mönstrad tapet som andas tidigt 1990-tal och så toppar vi det med blaffiga strömbrytare.... Gillar det inte. Men köket kommer sist av allt i renoveringsordningen, så än suger jag på karamellen hur det ska komma att se ut. Skåpsinredningen från både 1930, och 1950-talet blir kvar, men väggarna ska få nya kläder...

Bilder från en tisdag

Igår flyttade vi in. In i målarfärgslukt och in bland kartonger och möbler som står huller om buller. Redan idag ser det här rummet lite mer städat ut. Det är svårt att fatta att vi nu bor så här stort, att allt liksom tillhör oss.

Städning, röjning och uppackning fortsätter nu! Ni ska få se lite mer sen när saker och ting har funnit sina första platser!

En dag senare

Igår beskickade jag muggarna, dvs svarvade av botten, jag hänklade dem och så skar jag in mönstret. Sen har de stått och torkat till sig en aning över natten. I morse doppade jag dem i infärgad lerslamma, sk. engobe. Dessa kommer i slutändan att bli vitbeiga och babyblå. Nu ska de torka ordentligt innan det är dags för den första bränningen av två.

Vi är kvar hos mina föräldrar. Idag kommer inre hallen att tapetseras. Lägenheten luktar starkt av färg så vi väntar med att flytta in till på måndag. Den finaste fyllde år igår och kommer till Gävle imorgon. Då blir det kalas! Önskar er en trevlig helg!

Om idag

En historisk dag! Idag har jag nämligen provat att dreja igen efter närmare 10 månaders uppehåll! Vi är ju fortfarande kvar hos mina föräldrar allt medan målare huserar i vår nya lägenhet. Och tänka sig så lägligt, här ligger ju också min verkstad! Under någon timme i förmiddags fick pappa/morfar passa Majlis så jag kunde jobba lite. Det kändes kul att dreja igen och jag hoppas att jag kan komma igång i lite större utsträckning nu.

Majlis fick testa att dreja för första gången i sitt liv! Hon verkade gilla att känna på den mjuka leran som snurrade runt på drejskivan! Nu ska hon drillas till mästardrejare!

Nu har vi flyttat!

Nu har vi flyttat! Idag lämnade jag nyckeln till min gamla lägenhet till den torra killen, som inte alls är torr längre utan jättetrevlig! Det hela kändes mycket bra!

Den nya lägenheten är fylld av kartonger och möbler, men vi har inte flyttat in ännu eftersom några tak och väggar ska målas och ytterligare någon vägg ska tapetseras. Nu bor vi hos mina föräldrar men till helgen flyttar vi nog in till kaoset.

Små, små spår av den tidigare ägaren Bertil finns såklart kvar i lägenheten. Som en liten prick på vävtapeten i hallen satt den där, nålen med en liten nyckelpiga. Undrar om det var Bertils fru som brukade ha den på kappkragen? Och en annan, mer mystisk detalj; en fin strömbrytare av backelit, inuti ett av skåpen i serveringsgången. Back in the days, hade de alltså belysning i ett av skåpen? Sladden är avklippt, men strömbrytaren fick alltså sitta kvar. Det klickar så där mysigt när man fäller upp och ner den gamla vippknappen. Säkert finns många fler dolda små detaljer att upptäcka i lägenheten. Jag återkommer om det!