Vårens återkomst och en bra dag på jobbet

Tiden flyger iväg, dagarna blir längre och ljusare. Under veckan besökte jag en gammal hälsingegård i södra Hälsingland. Jag visste att jag skulle vara själv hela dagen eftersom ägaren inte kunde vara ledig från jobbet. Gissa om jag blev glad då jag möttes av den här fikakorgen då jag steg in i huset?

Här får ni lite vår, ljus och kulturhistoria från mig och resten av huset.

Önskar er alla en riktigt skön, ledig påskhelg!

Att bjuda in till kafferep

Jag läser boken Välkommen på kaffe från 1935. Jag läser om hur man ska tänka kring inbjudan till kafferepet.

Vem kan man bjuda? Först och främst de intimaste väninnorna men dessutom andra damer, som tillhöra ens umgängeskrets, om man dessutom bjuder igen dem på samma slags bjudning, som man är skyldig dem. Det framgår tydligt att man inte kan bjuda igen en middag eller fin lunch med ett kafferep. Dock finns sällan regler utan undantag. Om man är självförsörjande, dvs ensamstående, ja, då kan man bjuda igen middagsväninnor på ett trevligt kafferep.

Jag som alltid trott att man bjuder in till kafferepet genom en skriftlig inbjudan blir förvånad då jag läser att det kan man absolut inte göra. Man bjuder in på telefon. Fast om man inte når gästen på telefon, då kan man skriva några rader i ett brev eller på ett kort.

På 1930-talet krävdes inte vidare lång framförhållning för att bjuda in till kafferep. Till ett enkelt kafferep kunde man bjuda in dagen innan. Till ett större och finare behövde man ringa ungefär fyra, fem dagar innan. Om värdinnan inte fick ja från alla hon bjöd in, kunde hon telefonera till dem som redan svarat ja, att hon skjuter upp bjudningen en vecka, fjorton dagar, så att alla kunna komma.

Två långa stycken behandlar tidpunkten man ska bjuda in till kafferep. Bara om man känner gästerna väl kan man bjuda in vid lunchdags. Ber man ej så intima vänner hem klockan 1, måste man bjuda dem på lunch. Efter ytterligare några rader där man resonerar om när man äter middag på landet och när man äter middag i Stockholm står det: Det går förövrigt inte att fastställa någon bestämd tid: så och så dags man har kafferep. Man har alltså kafferep på den tid som brukas på den och den platsen.

Coming upp: Vad bjuder man på och hur mycket?

En liten kaffekopps väg till kafferep

Minns ni den här? Kaffekoppen med fat från Vem är ensam? Jag föll ju för den lilla prickiga koppen och bestämde mig för att försöka göra en liknande.

Här är den! Liten, nätt och prickig. Med en hänkel med helt ny form mot vad jag brukar göra. Tunn och rätt liksidig på både övre infästning och undre infästning. Jag är nöjd och har redan gjort en till laddning. Den här gången med både blå och rosa prickar. Kanske kan jag till slut få till den där rangliga traven koppar som jag brukar beundra i Majlis barnböcker...

För någon månad sedan blev jag kontaktad av Elin, en tjej som skriver magisteruppsats i etnologi vid Lunds universitet. Hon ska skriva om kafferepets betydelse för kvinnor förr och nu och hon frågade mig om jag hade lust att svara på hennes frågelista. Hon hade hittat till mig och min blogg då hon googlat kafferep. Självklart ville jag svara på hennes lista!

Det var så otroligt intressant! Jag som länge fantiserat om hur ett kafferep kan vara, kände mig plötsligt väldigt sugen på att lära mig mer om kafferepet. Med hjälp av Elin hittade jag den här lilla godbiten till handbok, Välkommen på kaffe, från 1935. Här finns allt man behöver veta om kafferepet samt mängder av recept. I böcker som finns på jobbet och i andra gamla böcker jag hade hemma, har jag hittat ännu mer information kring gamla tiders kafferep.

Det blir helt klart mer kring kafferep här på bloggen framöver, jag har nämligen många idéer kring ämnet. Idéer som gör att jag och Elin (som jag alltså inte alls känner) kanske kommer att träffas på riktigt framöver!

Majlis burk är färdig!

Nu är burken färdig! Jag tänker att den här burken ska få rymma små viktiga ting, samlade genom Majlis uppväxt. Kanske en liten hårlock, en tidig teckning, små mjölktänder och kanske det första egenförfattade brevet. Endast framtiden kan utvisa vad den ska fyllas med!

En burk till Majlis

Nu är det hög tid att Majlis får en egen burk! Såna här namnburkar har jag gjort till båda mina brorsbarn, till min gudson och till hans syster. Men när det var dags för en burk till Kerstin gick jag dock bet...

Nu ska jag berätta hur jag gör mönstret! Först drejar jag en burk och ett lock till den. Efter att delarna har torkat ca ett dygn, beskickar jag formerna. Det betyder att jag svarvar av botten för att få den och kanterna fina. Sen doppar jag burken i en turkos engobe. Efter det måste burken torka till lite. Engoben blöter nämligen upp leran igen så att den blir alldeles mjuk.

Dagen därefter klipper jag ut Majlis namn i papper. Kanske borde jag jobba lite mer på ett snyggt typsnitt, men samtidigt gillar jag när det inte är helt perfekt... Jag doppar bokstäverna i vatten och "klistrar" på dem på den engoberade burken.

Efter att jag kontrollerat att alla bokstäver hamnat på rätt plats - och det gör jag rätt många gånger - är det dags för engobering igen. Den här gången i en annan engobe, nämligen en babyblå.

Efter det brukar jag torka till ytorna lite lätt med min varmluftspistol. Sen är det dags att ta bort papperet.

Det gör jag med hjälp av en vass liten kniv som jag försiktigt pillar in i kanten så jag får tag på papperet. Men jag måste vara försiktig så att jag inte skadar det underliggande turkosa engobelagret. Jag får inte heller komma åt den fortfarande blöta babyblå engoben... Jag drar försiktigt bort pappersbokstäverna.

Så doppar jag förstås också locket i den babyblå engoben. Men sen lämnar jag burk och lock att torka. Först lite långsamt under plast, därefter ute i luften. Tills leran är helt torr. Då är det dags för den första bränningen, skröjbränningen. Där är burken nu. När den kommer ut därifrån ska jag glasera och bränna en gång till. Sen är den klar. 

To be continued...

Veckan som gick, ledord: sticklingar

Förra helgen spenderade jag i Stockholm tillsammans med min kompis Teres. Efter att vi besökt Joannas hemmaloppis (där jag köpte en fantastiskt svart sidenklänning som jag ska berätta om en annan gång!) styrde vi kosan till Nygårdsannas butik. Vår favoritbutik där man, (läs, jag) vill ha precis allt! Om det gick skulle jag ändå få dela med mig till Teres för hon vill också ha allt... Min samling klänningar från Nygårdsanna utökades den här gången med åskblå i tunn bomull med invävda vita prickar. Teres fick köpa en sjömansskjorta.

Efter en kväll med vin och hemkokta musslor, begav vi oss på söndagen till Rosendals Trädgård där vi verkligen fick nosa på våren! Växthus fyllda av ljus, sticklingar och... vårdoft. Efter att vi ätit lunch i caféet fick två doftpelargoner följa med mig hem därifrån.

Veckan har sedan följt i sticklingars tecken. I onsdags hade vi vår årliga skottbytardag i onsdags. Detta är alltså ingen publik programpunkt, utan en högst intern, just på min avdelning. Bordet var fyllt av framförallt pelargonskott, men också med Rumslönn, Rumsbjörk, flitiga Lisa, Begonior och Fuchsior. Det var min kollega Ted som stod för det mesta som inte var pelargoner. Jag känner ingen som har sån kunskap om äldre tiders krukväxter som han har. Och till alla sina skott hade han en förteckning med både svenskt och latinskt namn samt ursprung. Själv hade jag planterat nästan alla mina skott i små sticklingkrukor som jag drejat just för detta tillfälle.

Jag lyckades knipa åt mig en Begonia med ursprung 1819, en pelargon med lila dubbla blommor med ursprung i Teds farmors barndomshem. Jag tog också en pelargon som ska få dubbla karminröda blommor. Den sorten är från 1895.

I slutet av veckan fick jag min vinst som jag vann i Kerstins tävling och förutom boken, låg i paketet också tre små pelargonskott! De var lite tufsiga efter färden men jag hoppas att de repar sig snart, för jag är väldigt spänd på dem! Jag vet nämligen att Kerstin har väldigt god smak när det kommer till alla sorters växter!

Nu är alla mina stora pelargoner i fönstren nersnaggade. Fönstren ser alltså inte ut som på bilden, utan är numer helt kala... Nu ser jag fram mot att få plantera alla mina små sticklingar inom några veckor.

Just nu är jag genomförkyld men tänker inte bli sjuk. Icke. Laddar nämligen för tre heldagar i min verkstad med början imorgon!

En fridens helg

Imorgon ska jag åka till Stockholm. Helt själv! Det händer sannerligen inte ofta. Jag förstår om ni som inte har några barn kanske inte förstår storheten i detta, det hade inte jag heller gjort för, säg tre, fyra år sedan. Troligt är att jag till och med kanske muttrat något i stil med - Men herregud människa, vad är det som hindrar dig? om jag fått höra just de där orden. Men nu, när jag har ett eget litet barn, förstår jag ju att det faktiskt inte är så lätt att bara ge sig iväg hemifrån. Dels för att en sån här helg kräver rätt tidig planering numer, dels för att det finns en liten människa här hemma som behöver vård. Sist men inte minst brukar jag förbli hemmavid för att jag är extremt hemmakär och inte vill lämna den lilla människan och resten av familjen.

Men nu, bestämt och planerat sedan länge, helg i Stockholm! Jag ska hänga med min äldsta, närmaste och bästa kompis Teres. Vi ska besöka Joannas loppis, vi ska dregla på kläder hos Nygårdsanna, vi ska till Rosendals Trädgård och vi ska äta musslor och dricka vin. Bland annat.

Tills vi hörs igen får ni njuta av några bilder jag tog när jag besökte Järvsö i jobbet för några veckor sedan. Ha en fin helg, det tänker jag ha!