En liten, liten stuga

Förra sommaren kom min mamma plötsligt (?) på att Majlis och vår lillkusin Stina skulle få en lekstuga hemma i deras trädgård. Den första tanken var att pappa skulle bygga stugan, men till sist blev det ett köp av en färdig lekstuga ändå.

De köpte den allra enklaste och minsta modellen. Den var helt omålad med ett papptak. Inuti var den oinredd, dvs den hade inga innerväggar och inget innertak.

Stugan kom under slutet av sommaren. Där och då hade jag v ä l d i g t stora planer för insidan. Jag tänkte på allt från små Stringhyllor till en schysst tapetserad eller tygklädd fondvägg… Men, som ni vet, kom vårt sommarhus emellan där i början av september och allt sedan dess var mitt fokus på annat håll… Det hände faktiskt inte någonting alls med insidan förra året, men utsidan blev färdigmålad av mamma innan vintern kom.

Nu i början av sommaren fixade pappa väggar på insidan. Och sen har mamma gjort resten: målat och inrett. Jag har inte gjort något annat än att bistå med smågrejer och lite keramik. Det var skönt det också. Att låta någon annan göra som den vill. Och nu är det färdigt!

Inredningen består bara av sådant som mamma och vi redan har haft hemma. Vi har inte köpt någonting nytt eller nygammalt hit, förutom den lilla torkställningen som står utanför stugan.

Det lilla golvuret kommer från sommarhuset. Det har en lucka som man kan öppna och där innanför sitter ett fint gammalt bokmärke. Klockan är både ganska fin och lite to much. Men den passar ju bra här!

Här bor dockan Tina.

Och här bor Majlis! Och snart även Stina då, som ännu inte har sett det färdiga resultatet.

Det man får göra när man är i lekstugan, förutom att tvätta, är till största del att fika. Mamma har virkat ett gäng dammsugare men ibland fikas det riktiga kakor också. Som gäst får man sitta och balansera på den här gamla galonklädda stolen. Majlis myser i min barndoms korgstol. I den går inte precis min rumpa ner…

Telefonen kommer också från sommarhuset. Majlis förstår, såklart, inte alls hur man gör med hålen med nummer, men hon pratar i luren väldigt mycket.

De här två hyllorna har vi också hittat i sommarhuset. De var trävita då, nu har mamma målat dem.

Några av mina gamla dockor bor i min gamla docksäng som pappa gjorde till mig när jag var liten.

Utsikten är mot den stora stenen som finns i mina föräldrars trädgård. Och mot mammas alla blommor.

Det var allt för denna gång! Hej då!

Midsommar 2014

Vår första midsommar i huset är avklarad.  Det var kallt, blåsigt och stundom även regnigt. Men mysigt! Vi hade våra kompisar med oss. Deras flicka Kerstin är två år äldre än Majlis och något av en idol.

Att sova i samma hus som sin idol, vilken lyx! Då kan man sitta i sängen om morgonen och titta på film ihop.

Midsommar firade vi på Rengsjö hembygdsgård. Fantastisk miljö för både barn och vuxna. Vi åkte häst och vagn och fiskade fiskdamm. Och självklart dansade vi också! Dansen här ovan skedde efter det stora firandet, då de gulliga farbröderna fortsatte att spela.

När vi kom hem igen kom en av grannarna förbi och bjöd oss med på midsommartur i deras lövade kärra som drogs efter en fyrhjuling. Vi åkte runt i byn och plockade upp lite fler barn. På varje ställe blev vi presenterade som de “som köpt Lundströms”. Det är nästan så att jag kände mig som Carl Bertil Johansson under hans segertåg med sin far. Överallt blev vi liksom lite hyllade som några slags hjältar som tagit sig an det gamla huset. Vi känner oss mer än välkomna i byn!

Johan klippte upp en öppning i vår massiva syrénhäck som vetter ut mot åkrarna och ängarna. Häcken ser kanske fin ut på bild men bladen börjar först på en höjd av ca 1,30. Vår plan är att ta ner hela häcken i sommar och att sedan hålla efter den. Vi har en kohage direkt nedanför häcken och det är rätt mysigt att få en sådan närkontakt med kossorna, som vi kommer att få när häcken är borta.

Midsommardagen var kall och blåsig med glimtar av sol emellanåt. Vi åkte till berget som vi ser genom vårt köksfönster. Där finns en stig som leder upp till ett utkikstorn. En spännande och lite farlig promenad för Majlis och Kerstin! Väl uppe kunde vi se hur ett riktigt oväder närmade sig, så vi gick ner en bit igen och hade picknick där. En jättemysig liten utflykt som vi alldeles säkert kommer att göra om fler gånger i sommar.

Nu: Bara två veckors jobb kvar. Sedan: s e m e s t e r. Som jag längtar.

Om jag ändå kunde backa tiden

Då skulle jag backa tillbaka till den dagen då någon av de förra ägarna till sommarhuset, beslöt sig för att det var dags att måla om i köket. Jag skulle gärna ha varit en liten fluga på deras köksvägg, för att höra hur snacket gick.

- Jag tycker att vi tar gult. Blekgult. Jag tycker att vi tar det på allt.

- Taket också?

- Taket också!

Fulbyggnadsvården pt 2

Minns ni Fulbyggnadsvården som jag skrev om för ett tag sedan? Då skrev jag om att vissa, lite senare stilar och material, lever farligt när folk rustar sina hus. Jakten på det äldsta lagret gör att vissa sentida material aningslöst rivs bort.

Ett av materialen som lever särskilt farligt är äldre mönstrade mattor. För där under döljer sig ofta de mjuka, solvarma och sinnliga brädgolven. Brädgolven som både små och stora fötter fullkomligt äääälskar att tassa runt på…

Helt sinneskall är jag inte. Jag tycker nämligen också väldigt mycket om brädgolv. Men när det ligger välhållna mönstrade mattor över brädorna, då tycker jag att man ska vara försiktig. Ofta ingår mattorna i en helhet med skivklädda väggar och tak, slät inredning och släta foder och lister. Och den här helheten är naturligtvis tillkommer vid samma tid, vilket ger byggnaden och interiören en historia, eller årsring som man ibland säger inom kulturmiljövården.

Tyvärr blir mattorna sköra med tiden, då de tycks torka ut. Då bryts de sönder väldigt lätt. En sån här gammal matta går alltså inte att rulla ihop och plocka undan, om man skulle vilja göra så, för att kanske lägga tillbaka senare. Det är de alldeles för hårda för. Därför blir det så definitivt när mattorna tas bort. Då är de borta för alltid.

Titta på de här mattorna! Visst är de fina? Samlingen är hämtad från både vårt sommarhus och från ett litet hus som jag besökte i jobbet för några veckor sedan. Mattan på sista bilden ligger i vårt skafferi och flera av våra garderober här hemma.

Maj, maj, vart tog du vägen?

Maj gick undan, jag har knappt förstått att månaden börjat än…

Här är lite av det jag fått vara med om under de senaste veckorna.

Jag åkte och besökte ett fint litet hus i jobbet. Skevt och halvskruttigt och i stort behov av kärlek och omtanke. Som besökare kan man ju ändå välja att se bara det fina och charmiga. (Som byggnadsantikvarie såg jag dock även allt jobb som kommer att behövas för att laga panel, fönster, foder, dörrar, förstukvist, mm mm…) Gillar särskilt bilden på kylskåpet med den snett upphänga hyllan där över. Ovanpå micron tronar brödrosten och invid står pumptvålen. På sidan av kylskåpet sitter ficklampan. Allt av det viktigaste man behöver som sommarhusägare, samlat på ett och samma foto.

I vårt sommarhus har det blivit sommar. Och för varje gång som vi är där känns det mer och mer som vårt. Premiärturen med gräsklipparen är avklarad. Aldrig hade jag väl trott att man skulle känna en sådan tillfredsställelse att klippa sin egen gräsmatta!

Jag rensar skåp och lådor. Det känns märkligt att få så många ledtrådar till de båda personer som hade huset som sitt sommarparadis innan oss. Även fast mannen har varit död i 14 år, så är hans spår ännu tydliga i huset. Jag tror inte att Maggie, som vi köpte av, har varit här särskilt mycket sedan dess. Det är som om tiden har stått stilla länge. De flesta tidningar vi hittar är från 1950-1980-talet.  Jag hittar mediciner, medlemskort i föreningar, gamla almanackor och föreningspins. Vilka var de? Vilka liv levde de?

Den lilla byrån fyndade jag från verkstan. Den är bara ca 13 cm hög, en riktig liten dockbyrå med andra ord! Spikarna och skruvarna som låg i lådorna har fått en ny låda att bo i. Byrån fick följa med oss in till stan för lite omplåstring. Sen ska den få flytta tillbaka igen, fast inte till verkstan, utan in i huset. Kanske in Majlis framtida alkov?

En vägg har tagits upp i salen. Takläckaget har runnit rakt ner i ett fack i regelverkskonstruktionen. Så nu är hela facket tömt på fuktigt sågspån och får stå och torka ur ordentligt innan vi ska bygga för igen och på nytt fylla med sågspån. Öppningen i väggen till höger är en skrubb där dörren är avhängd, för bättre vädring.

Majlis byter kläder ungefär h u r många gånger som helst om dagen. Knappt har hon fått på sig en kreation förrän det är dags för nästa. Kreativt och kul, visst. Men det är ett fasligt sjå att gå och samla upp alla små paltor som ligger överallt i lägenheten. Detta var en av de mer kreativa hon har kommit på. “Dubbelbyxor” är särskilt på mode nu, liksom olikfärgade men lika strumpor.