Oväntat inköp

Mitt i mörkaste, tristaste och tröttaste november överraskade jag mig själv med att köpa en ganska så lysröd kofta. Tänkte att den kanske kan pigga upp?

Vanligtvis köper jag aldrig begagnade stickade plagg som inte är i 100 % ull, men den här koftan är i någon blandning och lite tufsig. Kan man snoffsa till den på något vis, någon som vet? Noppiga plagg är väldigt deppigt, tänker jag. Nya knappar ska den få också, men sen så!

Ser du något självlysande rött i vinter så kan det vara jag.

Var har jag sett det förut?

Lustigt det här med var man hittar sin inspiration. Jag gör det ju från lite olika håll: från bilder, miljöer, mönster, helt andra hantverk, kläder, textilier osv, osv.

Just nu rensar jag i lådor och garderober här hemma och när den värsta klänningsträngseln lättade hittade jag den här klänningen i min samling. Köpt på loppis förra sommaren. Om jag ska vara med på någon marknad med min keramik i framtiden, så måste jag väl nästan ha den här på mig?

Amplarna är pinfärska, plockade dem ur ugnen idag. Tänker att de kan bli fina med krukväxter, blombuketter eller varför inte träslevar i köket? De här kommer jag att sälja på hälsingegården Erik-Anders i Asta, Söderala i sommar.

Ok, nu är jag laddad!

Igår köpte jag en fantastisk kjol på Myrorna. Helt rundskuren som vippar fint när man går. Mörkblå botten med sirliga blomrankor med Margueritliknande blommor. 100 % bomull. En finurlig skärning på mönstret högst upp, smickrande för figuren kan jag tro.

Figuren ja. Ser ni det pyttelilla hålet i mitten? Det är där min midja ska få plats i sommar. Helst med en tunn mörkblå t-shirt instoppad innanför. Min midja f å r plats där nu, men inte är det bekvämt inte.

Så nu jäklar. Nu kör jag. Slut på fikabröd. Slut på godis. Mer träning. Ikväll har jag måttat upp midjan. Om en månad kollar jag igen. Nu vet ni, så nu kan jag väl knappas banga va?

(En månad känns idag som en evighet. Här sitter jag i soffan och vill bara moffa i mig något sött. Som vanligt. Idag har jag klarat av att varken äta godis eller fikabröd. Och det mina vänner, det är banne mig en bedrift för mig.)

Klicketiklick

Alltså, det här med nätshopping är fullständigt livsfarligt för mig! Nog för att jag brukar vara snabb i köpbesluten när jag befinner mig på loppisar, men när det kommer till secondhand över nätet måste jag överträffa mig själv och vara blixtsnabb! Över nätet har jag dålig överblick över vilka hot som finns. Alltså, vilka andra som också har spanat in samma plagg som jag har.

Nu i veckan hade jag turen att vara först på denna klänning! Fullständigt underbar och helt oanvänd. Jag köpte den från Ida som i sin tur köpt den från en gammal lanthandel. En liten, liten rostfläck skvallrar om var den fasthäftade prislappen tidigare har suttit. Nu ser jag fram mot vår. Den kommer jag att möta i den här klänningen, en liten yllekofta, bara ben och träskor.

This is the beginning of a beautiful friendship!

Till Majlis har jag tidigare klickat hem två secondhand-nattlinnen. Så snart hon och Johan kommer hem från förskolan, sliter hon av sig alla kläder och glider i ett av nattlinnena. Och i den outfiten spenderar hon kvällarna här hemma.

Om gamla loppisfynd

När jag under slutet av 2013 ställde till med en tävling här på bloggen, passade jag ju också på att håva in lite tips kring vad jag ska skriva om. Anna undrade om jag minns mitt första loppisfynd.

Det gör jag väl kanske i n t e. Minns dock en låda som jag ropade in på en auktion någon gång under början av 1990-talet. Minns inte vad det var i lådan som jag ville åt. Ett par i 30-årsåldern kom fram till mig sen och undrade om de fick köpa några grejer ur lådan. Det var några 1950-tals porslinsgrejer, vaser eller något liknande Köpa? sa jag, ni får dem! Och de kunde inte tro sina öron och tackade mig så himla mycket. Jag har ju ett enormt bra minne för det mesta, men just i detta fall minns jag ingenting. Och jag tänker att det nog är bra…

I alla fall. Den här klänningen köpte jag sommaren 1990. Har för mig att jag köpte den på Biståndsgruppen i Gävle. Jag var 19 år och hade precis tagit studenten. Jag satte på mig klänningen och cyklade till min mammas barndomsby där mamma redan var på en auktion. Jag använde klänningen en hel del och sen hade mamma den i flera år. Bilden ovan är från min 19-årsdag och bredvid mig sitter min kompis Terés.

Nu är den så tunn, så tunn. Full av håligheter. Går sönder bara man tittar på den. Men jag kan fortfarande ha den. Nedsydda veck under midjan, klädda knappar och ett tungt fall i tyget. Någon gång ska jag se till att få en likadan modell uppsydd. I ett lika slinkigt tyg.

Riktigt lika gammal som loppisfynd är inte den här koftan, som jag tror att jag har skrivit om tidigare. Den är nog från ungefär mitten av 1990-talet. En knapp saknas och jag har tänkt att jag skulle flytta om knapparna lite, så att det inte syns lika bra. Men koftan är lite, lite för lång, tycker jag. Om jag har jeans (och det har jag ju typ aldrig) kan den funka, men till klänning eller kjol går det absolut inte. Så därför blir den för det mesta liggande i min garderob.

Men i alla år har jag ändå sparat koftan. Den är otroligt varm och ullen är blankt sliten. Är det någon av er som vet vad den här typen av kofta kallas?

2013 - loppisfynden

2013 har varit ett mycket bra år när det kommer till loppisfynd! Kollade igenom mitt Instagramflöde och mindes årets bästa fynd.

 

Kläder.

Klänningar, blusar och tjocka tröjor. När det kommer till kläder är det oftast de plaggen som får följa med mig hem. För några år sedan var det stövlar. Jag hittade dem överallt, nu ser jag knappt några, förutom de här små gulliga Graningekängorna då, som jag hittade för några veckor sedan.

Jag känner redan första gången jag använder ett loppisplagg om det är ett bra fynd eller ett dåligt. Visar det sig vara ett dåligt, använder jag det oftast inte någon mer gång än den första. Plagget blir hängande i garderoben ett tag, men sen säljer jag det oftast eller ger det vidare. Den randiga klänningen ovan var den som fick uppleva den historiska invigningen av Världsarvet Hälsingegårdarna i somras. Den tapetliknande på galgen till höger, tycker jag mycket om. Den köpte jag under sensommaren och jag tror att jag kommer att använda den mycket nästa sommar.

Något annat som jag alltid håller ögonen öppna för är textilier av alla de slag. Under året har jag hittat några riktigt fina mattor, bland annat den här Kelimmattan som jag köpte för 40 kronor vid höstens början. Jag är också väldigt glad över 2,15 meter handtryckt tyg i design av Viola Gråsten för 60 kronor. Som en extra bonus, namnet: Glasyr.

En soffa har fått följa med mig hem under året. Yngve Ekströms Småland. När jag hittade den kan jag säga att jag blev v ä l d i g t glad. Soffan passar bra i vår inre hall och till kalas är den precis lagom att ställa vid ena bordsänden. Där får två vuxna och ett litet barn precis plats.

Man skulle kanske kunna tro att en keramiker aldrig tittar efter keramik eller porslin. Tvärtom. Det är ett stort intresse jag har. Jag är intresserad av allt från äldre lergodsföremål, vilket dock sällan finns att hitta på de större ställena som Erikshjälpen och Myrorna, till porslin från hela 1900-talet. Tidigt i våras gick jag en annan väg än jag brukar då jag går in på Erikshjälpen, jag gick rakt in mot blomkrukorna. Då hittade jag den här fina krukan Luna från Bo Fajans för 10 spänn!

Min dröm om kafferep har fått mig att köpa både dukar, böcker och porslin. Sammanlagt tre serviser har det blivit under året... Två av dem är av samma sort, nämligen den här lilla 1940-talsgodbiten från Karlskrona porslinsfabrik. Nu kan jag duka för nästan 20 personer med den! Men jag har inga skedar, så det kanske får bli något jag ska hålla utkik efter nästa år!

I somras köpte Majlis den här lilla kaninen, eller är det en kanske en hund, på en stor loppis i Hälsingland. Ni vet, en billig grej man plockar med sig för att även barnet ska känna att de fick något från loppisen. Först blev den liggande, men efter någon månad seglade den upp som den största favoriten av alla dockor och gosedjur som finns här hemma. Bajsis heter den och den har helt brädat dockan Anette som hängde med överallt innan. Nu är hon inte alls med längre, hon ligger till och med underst i en låda med gosedjur... Bajsis, däremot, är med ö v e r a l l t, förutom på förskolan. På den här bilden är Bajsis helt nytvättad. Under den där veckan som jag var hemma för några veckor sedan, vågade jag mig på en maskintvätt och torktumling av Bajsis. Skulle aldrig ha gått om Majlis hade varit hemma...

För någon vecka sedan köpte vi en ny spis till Majlis. Det är hennes tredje.. Samtliga från loppisar och samtliga har kostat mellan 60 kronor - 125 kronor. Vi började med en röd från Micki, den byttes senare mot en vit från Micki. Men när vi hittade den här gamla från svenska Leko, visste vi omedelbums att den vill vi ha! Majlis var också nöjd, eftersom den här har två ugnsluckor samt går att rulla på små jul. En av de gamla spisarna ska hamna i en lekstuga hemma hos mormor och morfar och den andra får vi ge vidare till något annat litet barn, kanske till vår lillkusin Stina?

Ja, jag vet, jag är helt medveten om att jag handlar mycket på loppisar. Ni kanske undrar hur jag hinner när jag jobbar, men nu har det fallit sig så lyckligt att min arbetsplats ligger på 4 minuters cykelavstånd från Erikshjälpen. Myrorna kan jag skanna av på väg hem från jobbet. Och ni kanske undrar hur jag har råd. Det gör e g e n t l i g e n jag också när jag nu har gått igenom alla de här bilderna. (Detta är inte alla bilder och jag fotar långtifrån alla mina loppisköp...) Allt som jag köper är väldigt billigt, det var bara sofforna som kostade lite mer, de kostade strax under 1000-lappen styck. Men därefter har inget annat kostat mer än 130 kronor. Många bäckar små... Ja, ja, visst, men jag påminner mig själv om att jag i princip inte har några andra utgifter, så i jämförelse med många andra intressen man kan ha, är det här loppisintresset  antagligen ganska prisvärt, tror jag.

Och i smyg drömmer jag om att ha en egen loppis, åtminstone under sommaren. Vi får se om den drömmen blir verklighet någon gång.

Kläderna jag trodde att jag behövde

Jag är mycket impulsiv när det kommer till klädinköp. Hittar jag något jag gillar så köper jag det. Särskilt gäller detta kläder som jag hittar på loppisar, där går det ju inte att komma tillbaka och räkna med att plagget finns kvar...

Det finns några nackdelar med mitt handlande:
1. Jag har överproppade garderober
2. Jag gör av med rätt mycket pengar på kläder
3. Särskilt dåligt är handlandet de gånger jag knappt använder kläderna jag köpt.

Vad gäller punkt tre handlar det i de flesta fall om kläder som jag köper helt nya. Det blir inte bra, helt enkelt. Jo, det blir det om jag köper lite mer genomtänkt, dvs dyrare plagg. Men sån där snabb shopping från någon vanlig svensk klädkedja, nä, jag brukar ganska snabbt ångra de köpen. Nu hoppas jag att jag har lärt mig detta och låter bli impulsköpen. Ska låta bli när jag hittar en klänning som nästan är perfekt. Eller en blus som är jättefin, förutom tygets kvalitet...

Fördelen med att jag är impulsiv (särskilt när det kommer till secondhandköp) är att jag har väldigt mycket kläder som jag verkligen gillar och som jag är helt ensam om!

Men plaggen som används en gång och sedan blir liggande... Plaggen jag så sent som i våras trodde var helt nödvändiga i min garderob... Det är både nya kläder och ett secondhandplagg. Gemensamt för samtliga plagg är att de är använda endast vid ett eller två tillfällen av mig. Det håller inte. Nu säljer jag! Kolla in Utvalt!

Rutlikisarna

I veckan fick jag hem inte mindre än två klänningar som jag skickat efter från Ellos. Tänka sig, jag har väl inte kollat in Ellos under de senaste 25 åren, men ja, det finns en hel del fint där nu! Den här rödrutiga är en av de två jag köpte, den andra är i lika modell fast mörkblå med vita prickar.

Så mindes jag plötsligt att Majlis ju också har en rödrutig klänning, ärvs efter Johans yngsta syster. Så igår var vi likisar!

Nu väntar en innehållsrik helg med bakluckeloppis på hembygdsgården hemma i Hille, en efterlängtad date med Malin och förhoppningsvis mycket sol! Önskar er alla en skön helg!

Fotografierna är tagna tidigt igår morse. Bilden där jag blundar bjuder jag på, för Majlis är så gullig där! Trots röda blixtögon!

Veckan som gick, ledord: sticklingar

Förra helgen spenderade jag i Stockholm tillsammans med min kompis Teres. Efter att vi besökt Joannas hemmaloppis (där jag köpte en fantastiskt svart sidenklänning som jag ska berätta om en annan gång!) styrde vi kosan till Nygårdsannas butik. Vår favoritbutik där man, (läs, jag) vill ha precis allt! Om det gick skulle jag ändå få dela med mig till Teres för hon vill också ha allt... Min samling klänningar från Nygårdsanna utökades den här gången med åskblå i tunn bomull med invävda vita prickar. Teres fick köpa en sjömansskjorta.

Efter en kväll med vin och hemkokta musslor, begav vi oss på söndagen till Rosendals Trädgård där vi verkligen fick nosa på våren! Växthus fyllda av ljus, sticklingar och... vårdoft. Efter att vi ätit lunch i caféet fick två doftpelargoner följa med mig hem därifrån.

Veckan har sedan följt i sticklingars tecken. I onsdags hade vi vår årliga skottbytardag i onsdags. Detta är alltså ingen publik programpunkt, utan en högst intern, just på min avdelning. Bordet var fyllt av framförallt pelargonskott, men också med Rumslönn, Rumsbjörk, flitiga Lisa, Begonior och Fuchsior. Det var min kollega Ted som stod för det mesta som inte var pelargoner. Jag känner ingen som har sån kunskap om äldre tiders krukväxter som han har. Och till alla sina skott hade han en förteckning med både svenskt och latinskt namn samt ursprung. Själv hade jag planterat nästan alla mina skott i små sticklingkrukor som jag drejat just för detta tillfälle.

Jag lyckades knipa åt mig en Begonia med ursprung 1819, en pelargon med lila dubbla blommor med ursprung i Teds farmors barndomshem. Jag tog också en pelargon som ska få dubbla karminröda blommor. Den sorten är från 1895.

I slutet av veckan fick jag min vinst som jag vann i Kerstins tävling och förutom boken, låg i paketet också tre små pelargonskott! De var lite tufsiga efter färden men jag hoppas att de repar sig snart, för jag är väldigt spänd på dem! Jag vet nämligen att Kerstin har väldigt god smak när det kommer till alla sorters växter!

Nu är alla mina stora pelargoner i fönstren nersnaggade. Fönstren ser alltså inte ut som på bilden, utan är numer helt kala... Nu ser jag fram mot att få plantera alla mina små sticklingar inom några veckor.

Just nu är jag genomförkyld men tänker inte bli sjuk. Icke. Laddar nämligen för tre heldagar i min verkstad med början imorgon!

Jag älskar ull!

I förra inlägget hintade jag för er om den senaste tidens fynd jag gjort. Nu ska jag berätta lite mer kring dem. Det hela började redan innan jullovet och först ut var den här lilla västen. Den hittade jag på en loppis i stadens utkant. Priset, 6 kronor, kändes alldeles perfekt för mig! Jag har länge varit på jakt efter en liten nätt väst och den här är ju än bättre än vad jag tidigare önskade! Det bästa med den är den relativt höga, runda halsringningen!

Den här goströjan hittade jag på Erikshjälpen för 75 kronor. Det är inget exklusivt över den, den är bara mysigt. Tänker mig den till jeans. Och framåt våren kommer den att bli en jättemysig varm tröja att använda som jacka!

Sen blev det jullov och jag hängde en del på Myrorna. En vacker dag hängde den här grå lilla godingen där. Kanske är ullen något för hårt tvättad, eller så ska den se ut så här? Jag har myst i den varje kväll sedan den blev min! Jag älskar små, nätta koftor! Den här koftan kostade en bit över hundringen och det är rätt dyrt, tycker jag, men jag kunde ändå inte motstå den.

Vid samma besök som jag hittade den grå koftan, köpte jag den här koftan/jackan. Från det gamla klassiska märket Busnel. Tjock, fin ull. En kofta en bit ifrån min stil. Den känns lite märkvärdig. Den ska jag använda vid viktiga möten. Fin till jeans i vår. 85 kronor.

Sist, men absolut inte minst, mitt senaste fynd. Koftan från Oleana. I ull och silke och precis i mina färger, hängde den på Myrorna för 245 kronor. Det kan man ju tycka är väldigt dyrt för något från Myrorna, men då ska man ta i beaktande att koftor från Oleana är väldigt dyra om man köper dem nya. Koftan är liten och nätt och passar mig perfekt. Vacker som en tavla. Jag är väldigt nöjd!