Sommarens nya favoriter

Det har blivit sommar! Med besked. Till sommaren hör lata dagar där det är en fördel om maten går snabbt att fixa i ordning. Till sommaren hör också grillning med goda tillbehör. Här är sommarens nya favoriter i form av två sallader! Som inte jag, utan min pojkvän Johan, har hittat på.

Den övre salladen är baserad på matvete. Zeta har den på burk, liksom även en blandning med matvete och olika bönor. I övrigt innehåller salladen tunna stänger av rå kålrabbi, slantar av skalade broccolistjälkar, lätt förvällda broccolikronor, blomkål, körsbärstomater, lättfräst rödlök och just den här gången även marinerade vitlökar. Ja, ni hör ju, allt gott är där i och man kan nog ha i lite vad man själv känner för! När man fräst löken lägger man i matveten och värmer upp den. Pressa i en eller två vitlöksklyftor också.

Den andra nya favoriten är en sallad innehållandes, rödlök, fetaost, oliver och bitar av vattenmelon. Mycket god och svalkande! Önskar er en fortsatt solig och varm vecka! Hejhej!

På gång

Jag jobbar för fullt just nu. Som byggnadsantikvarie, hembygdskonsulent och keramiker. Det är lite hektiskt... Producerar keramik till försäljningen i krukmakeriet på Växbo de två sista veckorna i juli. Känner att jag har läget under kontroll, än är det relativt långt till den 20 juli, då jag ska börja sälja där. Har alla grejer klara och nu återstår bara bränningar. Bara och bara, förresten, det är en del ugnar kvar tills allt är klart...

Den här skålen ska till Växbo. En skål som passar finfint till sommarens sallader! En av keramikerna som driver krukmakeriet i Växbo under somrarna är Anna Wrigstad Östberg, verksam i Lottefors utanför Bollnäs. Anna är utbildad på Hantverkets Folkhögskola, precis som jag, fast vi gick inte där samtidigt.Hon arbetar i stengods och dekorerar sin keramik med dekaler. Då bränns keramiken inte mindre än tre gånger, istället för två, som jag gör. Det ska bli så spännande att sälja keramik i Hälsingland! Jag ser verkligen fram mot att besöka krukmakeriet när jag ska leverera min keramik!

Äpplen eller plommon?

En kortare shoppingtur i min nya arbetsstad Falun, resulterade i ett tygfynd. Två gardinlängder i ett lite prassligt bomullstyg. Bakgrundsmönster är ett raster av tunna, tunna blågrå steck, lagda i kors. Däröver är det ett mönster av grå äpplen. Eller är det kanske plommon?

När jag köper gamla gardinlängder och får en idé vad jag ska sy av det, är det ändå alltid lite svårt att klippa sönder tyget. Men förhoppningsvis kommer det att leva vidare så mycket längre, när jag har sytt något nytt av det.

Här är ännu en klänning E från Stylish Dress Book. Den blev rätt bra, tycker jag själv! Fina bleka kulörer! Bekantas hund Justus bodde hos mina föräldrar när bilderna skulle tas. Tycker att han matchar klänningen bra och ville därför att han skulle vara med på bild. Det ville inte han.

Pastiller på papp

Här är mitt nya sätt att presentera mina drejade örhängen på! Idén har jag fått från några bilder på Liebling. Kanske ska örhängen bara ligga ner som på bilden. Eller ska de kanske hängas upp på något finurligt vis?

De här ska till Åsa inom kort.

Rabarber

Rabarbern är redo att skördas och jag har redan hunnit göra flera pajer. Jag har lite svårt för torra smuldegar och inte heller gillar jag såna där kakor gjorda på sockerkaksrecept. Tur då att jag för några år sedan hittade ett recept på en rabarberpaj i en tidning. Pajen visade sig sedan vara den i särklass godaste jag någonsin ätit! Degen blir liksom lite kolaaktig och god. Ursprungligen hette rabarberpajen något annat, men fick det nya namnet Margittans rabarberpaj, efter att jag börjat göra den. Margittan, är en kvinna som bara finns i fantasin och som jag och en gammal vän brukar skämta om. Hon är en framåt kvinna som inte är rädd att säga vad hon tycker och tydligen är hon alltså även bra på att baka!

MARGITTANS RABARBERPAJ

125 gram smör

3 dl socker

1 ägg

4½ dl mjöl

2 tsk bakpulver

4-6 späda rabarberstjälkar

Kanel, kardemumma

Blanda det rumsvarma smöret med sockret och tillsätt sedan ägget. Blanda ihop mjöl och bakpulver och blanda det med resten. Skala rabarbertjälkarna och skär dem sedan i små bitar, ju mindre dess bättre, tycker jag. Tryck ut degen i en smörad form och häll i rabarberbitarna. Sockra lite på dem och häll på både kanel och kardemumma. Grädda i 175-200 grader i 30-40 minuter. Servera med vaniljvisp.

Ibland brukar jag alternera rabarbern med en blandning av både rabarber och tunna skivor av jordgubbar. På med kanel och kardemumma som vanligt. Det blir så somrigt och gott!

Förövrigt har min kompis Kattis fått semester nu och det glädjer mig att läsa vad hon ska ägna en del av ledigheten till; att knäcka nöten Saftiga muffins. Vi tycker att muffins har en tendens att alltid bli torra och tråkiga, bara efter ett litet tag. Kattis är något på spåren i jakten på det saftiga och det ska bli intressant att följa!

Helgens loppisfynd, del 4

Man kan fundera över varför vissa saker hamnar på loppisar. Kommer de från en allmänt stor rensning? Kanske från någon som flyttat från ett stort hus till något mindre? Efter någon person som har dött?

Små prydnadskuddar finns knappast på marknaden idag. Alltså, jag menar nyproducerade småkuddar. Nu är alla kuddar så stora, så stora. Men förr i tiden, när man kanske hade en finsoffa, fick små kuddar pryda dess hörn. Min nya lilla kudde är inte av den finaste prydnadskuddeklass, men liksom folklig och snäll på något vis. Färgerna är precis de jag gillar och som finns överallt i mitt hem; lortiga, bleka pastellkulörer.

Och vem är det som haft den lilla nätta skon Parli? Vad har den varit med om? Inte mycket, verkar det som, eftersom de knappt är slitna. Jag kan ha dem, men de är för små, men jag tänker att rätt vad det är så dyker rätt person upp som ska få dem. Hoppas att den blir glad!

Klänningen, eller är det kanske ett nattlinne, blev fint med ett skärp i midjan. Behöver sys upp en aning, men annars tycker jag om den som den är. Fin modell som ev. kommer att ritas av för produktion av fler klänningar.

Kudde 50 kronor, Parli 40 kronor och klänning 20 kronor. Tackar till broderande dam, dansande flicka och kvinna med smak för nattdräkter!

Välkomna på vernissage!

Den här veckan jobbar jag på Gävle Konstcentrum. Det är bildläger för sommarlovslediga barn. Vi har arbetat efter temat Fritid, Fri Tid. Detta utifrån den pågående utställningen Mental Fritid med Lisa Jonasson.

Välkomna på vernissage imorgon klockan 14! Vi håller till bakom Silvanum. I händelse av regn flyttar vi in i ateljén.

Helgens loppisfynd, del 3

Den har hängt där länge nu, Tapetklänningen. Jag har fingrat på den många lördagar, men i lördags fick det vara nog. Jag var tvungen att rädda den!

Det är en stor dam som har haft tapetklänningen, den går ända ner till fötterna på mig. Men i tjusigt blankt tyg och med en fin halsringning. Ärmarnas vidd hålls samman vid handleden genom breda manchetter som knäpps med små blanka knappar.

Tyget påminner mig om en tapet från 1920-30-talet. Då var tapeterna ofta murriga, ofta med brun bakgrund och däröver blommor och smala parallella streck. Jag tänker att hon som haft den här klänningen har suttit i en fåtölj i en sådan miljö. Och kanske har hon sipprat på lite likör...

Klänning 65 kronor. Tack fina dam!

Den övre bilden kommer från "Tapetboken, papperstapeten i Sverige", av Ingela Broström och Elisabet Stavenow-Hidemark. Den undre bilden kommer från "Tapeter, Tapeter, av Elisabet Stavenow-Hidemark och Maria Maxén. Den är en utställningskatalog från Nordiska Museets tapetsutställning 2005, tror jag att det var.

Helgens loppisfynd, del 2

Lustigt, förra veckan såg jag en gammal sjuksköterskeklänning på ett museum i Dalarna. Tänkte på att den var så fin men att det nog är svårt att komma över en sån... Icke sa Nicke! I lördags hängde det en på Erikshjälpen i Gävle. Där fanns även den gamla sjukhuströjan i tjock vit trikå. Storleken nr 4 broderad med stjälkstygn på insidan av nacken. Förutom lappen med texten "Garantkvalité, extra slitstark " så finns även en liten lapp med ett korssygnsbroderat litet kors i rött. Tänk att någon faktiskt har suttit och broderat dessa detaljer! Undrar vem det var som hade det jobbet? Var det sköterskorna eller någon annan som hade det som specifikt jobb?

Klänning + tröja 85 kronor. Tack så mycket till ett gammalt lasarett!

Helgens loppisfynd, del 1

Helgens tur till Erikshjälpen blev den bästa hittills, i fyndväg! Det var som om en, eller flera, tanter hade tömt sina garderober och skåp på allehanda bra grejer! Jag har nu fixat till en stor del av sommarens outfits

Först: den här fantastiska klänningen i finaste 1940-talsmodell! Som sydd för mig! Fast egentligen inget man går på kafé i fick jag erfara efter en fika. Skärpet sitter väldigt tight! Klänningen har ett väldigt fint fall och blir fin när man snurrar runt i den! Som gjord för att dansa lindyhop i, tänker jag...

Sen: så stod Skorna där på en hylla. Fin nätt sleifmodell med en lagom häg klack. Lite för stora för mig, men inte mer än att jag faktiskt kan gå runt i dem.De blir kvar hos mig!

Sist (för del 1): diskstället. I allra finaste olivgröna kulören, ett smäckert, helt gammalt diskställ. Hej då klumpiga trädiskställ!

Allt detta blev 140 kronor tillsammans. Man tackar!

Om en småstad

I veckan åkte jag och två kollegor till ett möte i Träslövsläge, strax söder om Varberg. Det är väldigt långt mellan Falun och Träslövsläge och naturligtvis var vi tvugna att emellanåt stanna för fika och lunch.

Det första stoppet blev faktiskt redan innan vi passerat länsgränsen. Efter att vi levererat trycksaker till turistbyrån i Ludvika, var vi sugna på förmiddagsfika och fick tipset om Prio Café & Konfekt i kvarteret intill. Det visade sig vara ett mycket bra tips! Prio är ett riktigt fint kafé med tydlig karaktär av 1940-50-tal. Jag har under den senaste tiden allt mer insett att jag är lite av en kafésnobb; kaffet ska vara gott och fikabrödet bör vara hembakat. Om kafét dessutom har en stil som jag gillar, är det naturligtvis ett stort plus i kanten. På Prio uppfylldes alla mina önskningarna och dessutom (och det kan ju tyckas självklart) är personalen mycket trevlig.

Prio är inte så stort, vilket fick till följd att mitt sällskap faktiskt slog oss i slang med inte mindre än två av de andra gästerna, vilket gav ytterligare trevlighetsfaktor! Ute regnade det och jag hade gärna hängt kvar på Prio hela dagen, men vi var tvugna att skynda vidare mot södern. Tyvärr gjorde regnet så att jag helt missade att fota av den finaste korvkiosk jag någonsin sett. Den ligger bredvid Prio och är helt i original från 1950-60-talet! Nu har ni en av sommarens utflykter fixade; åk till Ludvika och fika och käka korv!

Gott om tid på en söndag

Jag har alltid tyckt mycket om att göra fina frisyrer och att klippa hår. Minns att min bror brukade placeras i barnstolen framför altandörren, så att han kunde titta ut medan jag klippte hans hår. Hur länge får man plats i en barnstol? Tills man är 1½? Två år, kanske? I alla fall, jag är 6 år äldre är han, vilket ju bör innebära att jag fick sätta saxen i hans hår när jag var knappt 8! Visserligen fick flera av klippningarna avbrytas då jag klippte honom i örat och därefter inte fick fortsätta...

Otaliga är de barbiedockor jag har friserat med flätor av alla de slag. Kompisar med långt hår var ju också guld värda! Och under en period i högstadiet var jag en privat flätare av komplicerade frisyrer till en av mina kompisars mamma. Hon ringde mig innan hon skulle ut på dans, jag satte mig på cykeln och cyklade snabbt som attan hem till henne för att fixa till någon ny kreation i hennes långa, bruna, tjocka hår. Hon var nöjd och jag var nöjd.

Tyvärr hinner jag inte göra några speciellt fina frisyrer om morgonarna nu, nu när jag ska hinna med ett tåg. Desto roligare om helgerna när jag har tid! Inspirerad av Med Nål och Tråd gjorde jag den här idag. Visst blev det fint? Hårspännena kommer från Indiska.

Och när man, som jag, är en person som måste skapa saker hela tiden för att må bra, då är det viktigt att den tiden finns. Just nu finns den inte för min keramik eftersom jag behöver tre dagar i rad om jag börjar med något. Då är det bättre med sömnad. Skapelsen kan vila i flera dagar om tiden inte finns för ett avslut.

Den där halvfärdiga blusen som jag berättade om, är nu klar. Ljusrosa som den första klänningen. Klänning E igen. Börjar bli en fena på att sy såna klänningar nu! Den här blå är inspirerad av min gamla Laura Ashelyklänning, inköpt i Nice 1998. Fortfarande en av mina finaste klänningar, men nu allt för liten. Den nya klänningen blev avslappnad och fin, jag är mycket nöjd! Tror jag kommer att använda den mycket i sommar.

Vardag

Det finns just nu inte mycket tid över till min keramik eller till nya syprojekt. En blus ligger halfärdig här på en köksstol och på köksbordet ligger en lista över vilka grejer jag ska göra till Växbo, där jag ska sälja keramik under de två sista veckorna i juli. Jag bara jobbar och jobbar!

Sån tur att jag har ett arbete där jag får uppleva nya spännande miljöer nästan varje dag. Jag besöker platser som jag kanske aldrig skulle kommit till om jag inte haft det här jobbet. Platser som är fyllda av vackra föremål som bara är så bra för inspirationen!

Här är ett axplock bilder på vad jag sett de senaste veckorna...