Den årliga julmarknaden

På lördag har jag julmarknad hemma hos mig för tredje året i rad! Hela min lägenhet, så när som på sovrummet, görs om till en affär och ett litet kafé!

För några år sedan, när jag var medlem i en verkstad i Stockholm, var jag alltid med på julmarknaden där. Sen när jag flyttade tillbaka till Gävle och gick ur föreningen i Stockholm, kom jag på att jag skulle hålla min egen julmarknad. En egen julmarknad innebär noll kompromisser! Jag väljer vilka grejer som ska visas och hur de ska exponeras. Det är inte bara min keramik som visas, utan även konsthantverk från vänner som jag bjuder in att delta. Eftersom det hela äger rum hemma hos mig, väljer jag även mina gäster!

Vill ni vara min gäst? Ni är så välkomna!!

Maila mig så ska jag berätta vart jag bor! ulrika at ulrikaolsson.se

Om återbruk

Apropå Johannas kommentar på mitt förra inlägg så skulle jag vilja spinna vidare på temat återbruk.

Den här klänningen har hängt i min garderob ganska länge nu. Min mamma hade den på slutet av 1970-talet. När jag kom på att den var fin, så gjorde jag en ändring på den på en gång. Klippte av den i en för mig, bättre längd. Så, in i garderoben igen. Ärmarna var långa och avslutades med manschetter som var för tok för smala för mina handleder. Dessutom hade den en fyrkantig ringning med ett sprund, vilket var direkt fult. Den har blivit hängande i garderoben ganska länge, för det kändes alldeles för jobbigt att ta tag i det hela...

Inför öppningarna av de nya fasta utställningarna på Dalarnas museum igår, tänkte jag att jag måste klä mig i något som kommer så pass nära kurbits som möjligt. Plockade ut klänningen ur garderoben och började klippa i tyget. Ett tag var jag verkligen ute på hal is och det var när jag gav mig i kast med halsringningen... Men det lyckades! Ärmarna åkte av och är nu trekvartslånga med resåravslut. Som om inte den där blomprakten var nog krängde jag också på mig en folkloristisk sjal som jag köpt på H&M för några år sedan. Det här blev ju toppen, jag har fått en ny klänning som jag genast känner att jag gillar mycket!

Nedan, en bild från tiden då det begav sig. Den enda bilden jag hittade från klänningens tidigare liv. Dock syns den ju inte så bra som jag hade önskat. På bilden syns mamman, brodern och jag. Det är julafton år 1978.

Dorina och annat fint

Ända sedan den ödestigra dagen för nästan ett år sedan, dagen då Noa Noabutiken i Gävle stängde, har jag allt mer övergått till att handla kläder på loppisar. Vissa dagar kan jag nöjt konstatera att jag är klädd i loppisfynd från topp till tå och det känns allt fint!

Kläderna var finare förr i tiden, om ni frågar mig. Det är något med materialen, detaljerna och passformen... Det är sånt som nya kläder ofta saknar, om man inte går upp i prisklass en del. Det där att de är möjliga att sy in, ta ut och lägga upp och lägga ner. Små fina dragkedjor och knappar av glas, pärlemo eller metall. Framförallt håller sig kläder från förr fina under långt tid, vilket är sällsynt för nya, lite billigare kläder...

Och namnen! Dorina. Från Hamburg. Klart jag sträcker på mig lite extra med en sån klänning! I siden. Ostruken här, som synes, men ändå fin. Hittade den på Eriksjälpen i våras och kände att jag var tvungen att rädda den! Snart finns det inte kvar så många gamla tanter som har såna här guldkorn i sina garderober. När jag tänker på det så blir jag allt lite ledsen...

Och smyckena! Det är glasstenar som glittrar och vill ha upmärksamhet! Armband med ädla stenar och broscher i alla varianter. Jag har pärlhalsband som är gjorda av backelit och bara det känns ju finfint! Örhängen som man knäpper fast i öronen, men som lika väl kan användas som broscher...

Suck, den som ändå fått vara med på mitten av 1900-talet... Så tjusig jag skulle ha varit! En tjusig person som definitivt skulle ha passat då - och passar nu - kan ni läsa om här.

På lördag

Men först lite om idag.
Solen sken idag! Om än för en kort stund, så var den verkligen där! Jag blev så överrumplad och glad att jag var tvungen att plocka fram kameran för att föreviga detta sällsynta ögonblick. Jag böjde mig framåt mot fönsterrutan i mitt rum på jobbet, tittade åt höger och där bakom det nedbrunna sekelskifteshuset var solen!

Huset brann för ett tag sedan, innan jag började jobba i Falun. Endast murarna återstår, med nöd och näppe. Tydligen finns nu planer på att bygga ett helt nytt hus, men behålla det yttre skalet...

Nu på lördag öppnar två nya fasta utställningar på min arbetsplats, Dalarnas museum. Dalahästar och Dalmåleri. Så länge som jag jobbat där har vissa ytor varit stängda. Innanför dörrarna växer utställningarna fram. Jag har inte sett ett endast dugg hittills. De flesta på museet har inte sett ett endaste dugg, eftersom det endast är de personer som arbetar med utställningarna som får vara där inne. Men på lördag får vi se vad som finns där innanför!

På lördag öppnar också Dala Konst, den årliga höstsalongen. Peter Johansson har varit kommissarie. Han är konstnären som bl a gjorde den uppskivade dalahästen och kurbitsbroderade en bomberjacka. Kan bli en spännande utställning!

Och. Lagom till dessa utställningar har Årets julklapp landat i museibutiken. En målarbok med dalmålerimotiv! Idag köpte jag den fina målarboken som min kollega Ann har gjort. Den är stor, papperen är vita och sidenmatta. Motiven är hämtade från verkliga dalmålningar. Det är detaljerat och spännande! Butiken ska snart även införskaffa riktigt bra tuschpennor. Så snart jag har dem, börjar jag färglägga. Meditationsarbete väntar!

Ljusare tider

Idag är det sista dagen att söka till 2010-års Gästrik Konst. Jag sitter och går igenom de foton som jag ska skicka in. Gästrik Konst är den årliga konstrunda som äger rum i Gästrikland under påskhelgen. Jag var med för första gången nu i år och det var väldigt kul och även lyckat. Kolla här och här! Om jag kommer med nästa år har jag för avsikt att ställa ut på samma ställe som sist, dvs i grindstugan vid Forsbacka Värdshus. Vad mitt tema för nästa år kan tänkas bli har jag redan nu svaga aningar om...

Fotona från årets utställning känns hoppfulla, tycker jag. Efter att ha levt i ett konstant grått dis i flera veckor, påminde bilderna mig om att det finns en kommande årstid då ljuset återvänder och solen kommer fram!

Om matbytet

Morgnarna är mörka nu. Efter snart tre år i min lägenhet saknas fortarande en kökslampa, så där sitter jag i mörkret och äter min frukost. Tänk vad trevligt och gott det blev i morse när jag hade Kattis fläderbärssylt på mackan! Den var söt och samtidigt syrlig och lite krispig. Mycket god, tackar!

Det hela började för någon månad sedan. Länge har jag suktat efter Kattis hemmalagade godsaker. Herregud, människan spottar ju ur sig örtsalter, sylter, inläggningar och... ja... hur mycket gott som helst! Och, för all del, här hemma fixas en hel del godsaker också. Det var då vi kom på det - vi ska ju börja byta grejer med Kattis! Sagt och gjort, vi skickade en laddning hemmabakat hårdbröd till henne och berättade om idén. Sen har det gått ett tag. Vi har inte fått ordning på själva leveranserna eftersom vi befinner oss i olika städer om dagarna och dessutom olika städer även om kvällarna. Nu har vi kommit på en avlämningsplats, där det andra lägret kat hämta upp varorna vid senare tillfälle.

Vilket enkelt sätt att få in lite vardagsglädje och överraskningsmoment här i livet... Nu smider jag planer för vad som ska skickas till Kattis härnäst...

Hälsning från en småstad

Japp! Idag har jag varit i Ludvika igen. Och äntligen kunde jag fota korvkiosken som jag ju missade förra gången jag var där !

Jag pratade med kvinnan som var självaste korvgumman. Hon berättade att kiosken heter Pelles kiosk och har funnits sedan början av 1960-talet. Och under alla år har den drivits av samma släkt! Så vitt jag kunde se var även en stor del av interiören ursprunglig. En farbror som jag pratade med på gatan berättade att det minsann finns väldigt god korv hos Pelles också! Jag smakade inte den här gången, utan fikade på Kafé Prio, som ligger precis invid. Men nästa gång blir det garanterat en korv!

Nordlöfs

Nordlöfs. Ja, så heter mina nya stövlar. Äkta svenskt hantverk. I veckan hittade jag dem för 45 kronor på Myrorna i Falun. Ett mycket bra Myrorna.

Idag har jag haft mina Nordlöfs på mig för första gången. Med dem på fötterna blev jag liksom en ny person. En exklusiv person, långt ifrån skogshuggarlooken jag emellanåt eftersträvar...

På mitt jobb

På mitt jobb finns det mycket fint. Inte bara i utställningarna och samlingarna, utan även i de utrymmen där alla vi anställda har våra kontor och fikarum. Dalarnas museum består av byggnader från sekelskiftet och 1930 och 1960-tal. Jag gillar sekelskiftesdelen särskilt mycket. Från början var det bara lägenheter i den här delen. Nu är det bara kontor här. Även fast det är en arbetsplats får jag emellanåt känslan av att vissa delar ännu är oupptäckta. Därför gav jag mig ut på upptäcksfärd. Jag hittade tomma rum, en övergiven vind och glömda förråd. Det här är lite av det jag såg...