Gotland - boendet

Semestern på Gotland är slut. Vi har tillbringat tio dagar i Monas fina lägenhet. Lägenheten som byggdes till på det ursprungliga kapellet på 1930-talet, för att inhysa pastorn i Baptistförsamlingen. Inte mycket har hänt sedan dess, det mesta är sig likt sånär som på viss sentida färgsättning. Inne på vinden som finns över den stora församlingssalen, finns gamla tvätthoar i zinkplåt. Det var nog pastorns tvättrum innan toaletten byggdes på 1990-talet, då Svenska kyrkan tagit över stället.

Det är inte alls svårt att känna sig hemma i den här fina lilla lägenheten som är möblerad med gamla ting och med skåp fyllda av tidsenligt porslin.

Snart på plats

Igår besökte jag Växbo Kvarn för första gången. Det visade sig vara ett helt fantastiskt ställe med restaurang, butiker och allehanda smådjur! I det gamla stallet huserar Anna och Ulrika i krukmakeriet hela somrarna. Det är här jag har fått förmånen att sälja min keramik nu, de två sista veckorna i juli. Stallet är litet och välbevarat med bås och dynglucka. På hyllorna samsas keramik från Anna, Ulrika och några gästutställare.

Det är först ikväll som Anna kommer att packa upp min keramik och ställa allt fint på hyllorna, så tyvärr kunde jag inte ta någon bild på hur det hela ser ut på plats. Anna har dock lovat mig att fota, för själv har jag inte möjlighet att åka upp under tiden som jag ställer ut där.

Växbo är en fantastiskt fin bygd! Gamla hälsingegårdar i det böljande fina landskapet, omringade av berg. Kolla in Hälsingegårdar här! Här ligger också Växbo Lin, som vi besökte. Jag fick habegär efter vävda lintyger i olika mönster! Så fina!

Keramik på väg

Imorgon bär det äntligen av till Växbo med all min keramik! Det ska bli kul att träffa Anna och att få se hur krukmakeriet med den lilla butiken ser ut! Min keramik får flytta till Hälsingland, det känns bra. Och tryggt.

Förövrigt verkar min försäljning hos Åsa gå bra, av hennes blogg att döma! Det gjorde mig glad! Det som också gjorde mig glad är att jag och min blogg har blivit omnämnda på den fina danska bloggen Forhistorier. Där kan man läsa historier av alla de slag. Om människor och platser och mycket mer! En blogg helt i min smak!

Det blommar

Om en vecka bär det av till Växbo med min keramik. Som jag berättat tidigare ska jag sälja min keramik där under de två sista veckorna i juli. Snart är alla grejer klara, idag har jag satt min sista glasyrugn. Mina blommor fick komma ut på gräsmattan i väntan på sina stjälkar.

Nytt fodral

Som ni ser så har min blogg och även min hemsida, fått nya framsidor. Lite mer levande än tidigare, tycker jag, så jag är väldigt nöjd! Några av mina produkter har utgått och någon ny har tillkommit.

Jag har ju faktiskt helt missat att uppmärksamma att min blogg redan har funnits i över ett år. 27 juni 2008 gjorde jag det första inlägget. Det har bara varit kul och kreativt att ha bloggen och få kontakt med så många andra av er, kreativa personer som läser.

Mitt nya jobb tar mycket av min tid. Jag saknar min keramik och jag saknar tid att sy. Läser en bok om hur man ska få ihop livet och den är väldigt inspirerande, måste jag säga. Lycka till! Om balans i livet och andra floskler av Tinni Ernsjöö Rappe och Jennie Sjögren. De är mina hjältar sedan tidigare då jag läst Diagnos: Duktig. Handbok för överambitiösa tjejer och andra som borde bry sig. Jennie har också skrivit Vardagsfeminism. Handbok i jämställdhet hemma och på jobbet. Tinni har skrivit Rent hus. Slaget om den svenska dammråttan.

Tröstefulla. Läs!

På tur

Förra veckan var jag och en kollega på resande fot i dagarna tre. Vi besökte hembygdsföreningar och deras gårdar i norra Dalarna. Vi for igenom skogar, vi såg fina älvar och forsar och vi såg renar. Jag önskade mig att få se en björn, men det var antagligen för varmt för dem förra veckan. De låg nog och dåsade under något stort träd...

Vi träffade så trevliga och intressanta människor. Det finns så många söta och fina personer som är verksamma inom hembygdsrörelsen. Riktiga eldsjälar. Vi fick oss en redig lektion i korgmakeri när vi var i Våmhus. Ett hantverk som fortfarande är riktigt levande på flera håll i Dalarna. Hantverket går i arv, de äldre lär de yngre. Precis på samma sätt är det med hårmakerskorna. Hårmakerskorna liksom knypplar fram de mest fantastiska smycken från, just hår.

En natt bodde i på Knappgården i Särna. Det var inte alls meningen, för vi hade bokat in oss på ett annat hotell, men där blev det fel på vattnet och de kunde därför inte ta emot några gäster. Vilken tur att det blev så, för vi fick träffa Linnea och Nigel Tarr som driver Knappgården sedan några år tillbaka. Tidigare har de haft en restaurang i Soho i London. Att döma av alla de inramade teateraffischerna med personliga hälsningar från skådespelare och musiker, kunde vi redan innan middagen gissa att maten skulle vara god. Det var den! Helt fantastisk faktiskt! Och lika var det med frukosten morgonen därpå, nybakat surdegsbröd som smakade alldeles underbart, färsk frukt och goda korvar och skinkor. Vill åka tillbaka och bara mysa och äta gott!