Den nya glasyren

Den nya glasyren. Inte lika perfekt och lättbearbetad som den tidigare, men förhoppningsvis en nog så bra ersättare!

Det är ju inte bara glasyren som är ny, utan även leran. Så det är flera delar i arbetsprocessen som ska stämma för att slutresultatet ska bli bra. Min tidigare lera kände jag utan och innan. Visste hur den skulle kännas när det var dags för engobering. Såg när engoben blev för tunn på leran. Kände om glasyren var för tjock eller för tunn när jag rörde om i den. Nu: rätt lost in space.

Den blekgröna kulören ovan är ny. Har bara använt den på mina örhängen tidigare. Gillar den mycket på större former också. Lite sober, så där.

De två främre tekannorna är glaserade med den gamla glasyren, den vita har den nya glasyren. Det är alltså inte glasyren som ger kulören, utan den underliggande engoben. Den blå tekannan är glaserad med den gamla transparenta glasyren och den vita, den nya transparenta. Den gula tekannan har den gamla glasyren med 2% järn.

Min nya glasyr - som alltså kan vara något att hänga i julgranen - är 1013 från Nordic Kiwi. Positivt med den är att den går att bränna upp i hög temperatur. Jag bränner vanligtvis glasyr i ca 1050 grader, men nu ska jag laborera lite med högre temperaturer.

Margittans - nu som småkaka!

Oftast när jag bakar Margittans paj, gör jag det i en långpanna. Men då jag gör den i en mindre form blir det alltid deg över. Den här gången sparade jag den lilla klutten i kylskåpet. Någon dag senare när mamma skulle äta lunch här, provade jag att baka små kakor på degen. Jag rev äpple och tryckte ner det i de rullade små bollarna på plåten. Och viktigt! Sen pudrade jag på både kanel och kardemumma, precis som jag gör på pajerna. Det är liksom kryddorna som till stor del gör pajen/kakan, tycker jag!

Det blev riktigt smarriga små kakor det här! Knapriga, men samtidigt sega. Bra kombo! Jag kommer definitivt att göra om dem!

Dagens fynd

Två fina fynd från dagens loppistur! En virkad kofta med runda små pralinknappar. Kulören kanske inte framgår alldeles perfekt här, men den är lite melerad i grönt och brunt. Ullgarn, helt rak modell. Andas dåtid, tänker jag, men du, Kerstin, vet kanske bättre?

Och så de fantastiska små barnstövlarna! De hade jag gärna haft själv om bara storleken hade passat... Nästan helt oanvända, jag undrar verkligen vem det är som lämnat in dem till loppisen. För stora för Majlis denna vinter, men till nästa år är de förhoppningsvis helt perfekta. Enda nackdelen är att de är lite hårda. Är det någon som vet om man kan mjuka upp en något hård yttersula och lite halvhårt läder?

Jag vann!

Titta! Igår fick jag ett fint paket på posten. Vinsten från Tyg och Otyg! Pysselpaketet! Jag var inte ensam om att vara nyfiken på innehållet...

Inuti fanns en hel del godbitar! Två garnnystan i 100 % ull, spetsar och flera små tygbitar i mina önskade kulörer blått och grönt. Speciellt förtjust blev jag i det blågrå tyget som spetsarna ligger på på närbilden ovan. Liknar en bleknad 1940-talstapet.

Här fanns också ett gäng fina knappar! Kolla in de små gullpluttarna längst ner på bilden!

Och så några tapeter och mönstrade papper. Vet inte riktigt vad jag ska göra med vinsten ännu, men alla grejerna kommer säkert att finna ett användningsområde vad tiden lider!

Vänta nu, vad tyst det plötsligt blev när jag gjorde detta inlägg. Hmmm... Måste avrunda nu...



Bilder från en vardag - det kreativa kaoset

Eller, kanske ska vi bara kalla det kaoset, rätt och slätt. Vårt kök. Ååå, jag blir snart kanske galen. Här är ingen ordning alls.

Här är det som senare ska fungera som ett matbord. Det rymmer nu allt från sandpapper, majskrokar och skruvdragare, till uttjänta småspikar, kakor och en perkulator. 

Bland besticken ligger en tub Karlssons klister. Och så praktiskt, behöver man några torkade rönnbär, så ligger de här invid, precis nedanför fönstret.

En bit från besticken lägger vi penslar efter att vi målat något, här hittar man också en konservöppnare och de ännu ouppackade nya skåpsbeslagen.

Som tur är så målas taket just i detta nu. Insidan på skåpen och skafferiet är färdigmålade. Nästa vecka kommer kakelgubbarna. Inne i det som ska bli Majlis rum (efter att all storrenovering är klar och rummet kan tjäna som annat än förråd...) står de nylackerade skåpsluckorna och på golvet ligger den nya bänkskivan. Sen återstår bara bredspackling och slipning av köksväggarna innan de ska målas. Just ja, golvet och listerna ska ju målas de också. Och elementet. Och ett par stolar. Och sen, uppsättning av hyllor, gardiner och ja, fix av inredningsdetaljer i det stora hela.

Mina nerver, mina nerver...

Skogen tack!

Idag drabbades jag av mycket stark skogslängtan. Alltså till den riktiga skogen. Ut från de upptrampade stigarna, ut i mossan och ut bland stenarna. Det var liksom något alldeles särskilt i luften idag, som gjorde det hela. Det kändes höst i hela kroppen och det kändes riktigt bra!

Varje dag promenerar jag och Majlis i skogen, men då på de breda, upptrampade stigarna, eller ibland, till och med de lite bredare skogsvägarna. Det är inte illa det heller men någon riktig skog är det ju inte. Det luktar lite skog där vi går, men inte så mycket som det gör när man kliver omkring i storskogen och när man sjunker ner med stövlarna i ullig mossa...

Om lite mindre än två veckor börjar jag jobba igen. Då får jag inte ta mina dagliga promenader i skogen längre, förutom på helgerna då. Men å andra sidan kan jag få besöka riktigt fina gårdar när jag jobbar. På arbetstid alltså. Med lön. Det kan bli bra det också.

Alla bilder är tagna i Gävle, i Boulongerskogen och i Valls Hage.

Snart: helg!

Idag lämnar Majlis och jag huset och åker hem till stan igen. Jag har fått en hel del gjort i verkstan om kvällarna, även fast jag såklart hade planer på mycket mer. Så är det alltid. Önskar emellanåt att jag inte hade ett sånt stort sömnbehov, dagarna skulle ju bli så långa med mindre sömn. Tänk vad mycket jag skulle hinna med!

Igår kväll hade vi besök av två av mina barndomskompisar som nu bor i Hille med sina familjer. Vi har känt varandra sedan 1979, då vi började i första klass i den fina, röda gamla byskolan. I 32 år! Galet! De hade med sig en massa klossar till Majlis som nu ligger spridda över hela golvet. Snart ska vi samla ihop dem.

I eftermiddag tar vi helg och imorgon åker jag SJÄLV till Stockholm för häng med min kompis Terés och hennes lilla son. Vill också gärna gå till Beyond Retro, Nygårdsanna och Noa Noa. Hoppas ni får en alldeles utomordentligt fin helg! Hejsvejs!

Storbyket

Idag hämtade jag hit alla mina klänningar och blusar. Målarfärgslukten har satt sig i kläderna, de luktar verkligen vidrigt. Nu är det dags för storbyk här i huset!

Väl här var jag tvungen att sortera upp allt efter färger. Jag blev faktiskt lite illa till mods när jag räknade klänningarna till närmare 40 stycken. Och då finns fler på vinden... Jag menar, hur många kan jag behöva? En stor del av klänningarna är loppisfynd, men jag är inte säker på att det faktumet berättigar till det höga antalet...

Och grejen är ju den, även fast jag fick lite ont i magen av alla de här klänningarna idag, så har jag dessvärre inte fått nog. Jag letar ständigt efter fina klänningar. Innan månaden är slut har jag antagligen köpt en till... Fast nu ska faktiskt några av dessa klänningar läggas undan för vintern och några ska jag nog ge bort till någon som bättre uppskattar dem.

En som blev verkligt glad åt den enorma högen var tygälskaren Majlis! Hon vältrade sig i klänningarna, rullade runt och kände på tygerna. Det är så roligt att se att hon tycker så mycket om tyger! När vi är inne på en klädaffär så hänger hon koncentrerat över kanten på vagnen, håller ut ena armen och känner på kläderna som vi går förbi.

Jag glömmer ju bort vad jag har. Så glad jag blev när jag hittade min blus från Noa Noa med vackra spetsar och svarta glasknappar. Tycker att den andas lite 1800-tal. Känns mycket exklusiv! Och den gulliga svartvita klänningen som jag köpte till vår vintagedag på jobbet... Sen blev magen för stor och klänningen föll i glömska. Den har hängt under en annan klänning och plötsligt idag kom den fram igen!

Det är minsann en skatt jag sitter på! Jag måste vårda den ömt och framförallt, jag måste använda den. Men först: tvätt.

I huset. I verkstan.

Vi bor i mina föräldrars hus nu. De är bortresta hela veckan. Jag jobbar i verkstan om kvällarna när Majlis har somnat. Johan är mest hemmavid för att måla sovrumsgolvet.

I helgen var min bror med barn hemma. Vi gjorde äppeljuice i föräldrarnas råsaftcentrifug. Den smaksatte vi med vaniljsocker och kardemumma. Smakade som en äppelkaka i flytande form. Såklart. Annars hänger vi på altanen, springer i gräset och är ute och promenerar i mina gamla barndomskvarter.

Det är ju inte utan att man skulle vilja bo i hus ändå... I alla fall så här års.

Och nu?

Skomakarns hus såldes naturligtivs på en gång. Såklart. Ett av de finaste husen i byn. I fredags gick jag förbi där...

Men? Alla de grönmålade spröjsade fönstren är borta och förstukvisten är riven. Virket ligger i en hög på gården. Mitt hjärta brast lite och, helt ärligt, gråten var inte långt borta.

Vad betyder nu detta? Låt oss hoppas på följande:

1: De som köpte huset köpte det för att huset ser ut just som det gör. Det var DET huset de ville ha.

2: Således har de hög ambitionsnivå vad gäller restaureringen.

3: Förstukvisten var samtida med huset, dvs 1930-tal. Kanske var virket allt för murket för att ens kunna underhållas? Självklart har de nya ägarna noga mätt upp och dokumenterat förstukvisten innan den togs ner, eftersom de såklart vill bygga en ny, precis lika den ursprungliga.

4: Naturligtvis i hyvlat virke.

5: Fönstren, husets ögon som man brukar säga. De nya ägarna har naturligtvis flyttat dem till en säker plats, där de i lugn och ro kan renovera dem och på nytt måla dem i den där fina gröna kulören.

6: Och de nerhuggna träden och buskarna? Kanske var det nödvändigt att ta ner dem för att kunna dränera runt huset. För det är väl därför den där högen av singel ligger där? Visst?

Ok. Då säger vi så.

Men helt lugnt kan man ju inte sova förrän man vet med säkerhet.

Om den nya guldleran

Den nya leran är helt fantastisk att dreja med! Trots att den från början kändes allt för mjuk, så funkade det att dreja alla former som jag ville dreja. När min gamla lera var för mjuk var det i stort sett omöjligt att dreja något med något annat än raka väggar. Även det var svårt, leran orkade inte hålla sig uppe när den var för mjuk.

På sätt och vis blir det lite gladare att dreja med en varmt gul lera än en som är mörkgrå.

Jag drejade större blomkrukor än jag brukar. Drej, drej och vips så hade jag drejat ett gäng stora blomkrukor. Bara så där! Lätt som en plätt med den nya guldleran!

Sen så dekorerade jag allt. Kulörerna på bilderna är inte de samma som blir när formerna är färdigbrända och klara. Översta kannan ska bli blekgrön och med, i färdigbränt skick, den röda leran som bryter igenom i prickarna. Den nedre kannan blir varmt vit med svarta ränder och smala grå ränder där över. OM det nu blir som jag vill och hoppas förstås!

Läskiga grejer det här med att byta lera och glasyr. Håll tummarna nu, jag vill verkligen fortsätta att dreja med den här leran!