En helt egen dag

I förmiddags kom mamma och hämtade Majlis och jag hade sex timmar för mig själv! Jag vet, det låter kanske lite dumt att man kan längta efter att vara ensam när man har väntat i flera år på att få barn, men jag har verkligen saknat att ha en hel dag för mig själv. I mer än åtta månader har det ju varit jag och Majlis vareviga dag. Hela dagarna, ända till Johan kommer hem från jobbet. Idag fick jag i alla fall äntligen en egen dag och jag låg inte på latsidan, kan jag lova!

Jag bakade och jag sydde och jag fikade och jag fixade. Och kolla! Igår hittade jag äntligen en lampskärm till den gamla lampfoten som legat och skräpat i en låda i flera, flera år. Idag fick lampskärmen en ny dress tack vare ett gammalt, solblekt och mycket, mycket slitet tyg med mönster av Stig Lindberg. Fick det av mamma. Gillar att kulörerna passar så fint ihop med vår keramik som står invid!

En bra dag! Gilla!

Lite om vår balkong

Vår balkong är jättestor! Eller i alla fall jättelång! Den är 6½ meter lång och i de andra trapphusen delas en sån här balkong upp på mitten och hör alltså till två lägenheter. Vi har utgång till balkongen från både sovrummet och vardagsrummet. Nu när det blivit så varmt har jag förflyttat mig ut och börjat pimpa upp den lite.

Solen ligger på från lunch till sena kvällen och det blir mycket varmt i vår lägenhet kan jag lova. Och varmt blir det på balkongen också! Från alla skrymslen och vrår har jag letat fram gamla krukor som jag planterat olika blommor i. Några pelargoner som nästan baxnat av värmen när de stått inne bakom de soldränkta fönsterrutorna, har fått flytta ut.

Vår basilika har redan vuxit något enormt. Igår inhandlade jag mynta, persilja och timjan också. Förhoppningsvis blir det fler kryddväxter framöver. Jag vill ju att det ska dofta om balkongen!

Hade planer på att ha krasse i balkonglådorna. Älskar de fina bladen och blommorna som ju också går att lägga i mat. Tyvärr slogs de flesta av de små plantorna sönder av regnet för någon vecka sedan. Några av dem klarade sig dock och har nu fått leva vidare i egna små krukor.

Majlis får inte vara med där ute i solgasset. Därför ordnade jag en provisorisk grind av av en hopvikt tvättställning framför dörröppningen. Vid den står hon och hänger emellanåt och spanar in vad jag gör där ute på balkongen. Hör ni någon bebis som skriker Da da da väldigt högt så vet ni. Ni är nära vår lägenhet och vår balkong.

Sommarhotellet

Mamma - a.k.a. Mormorn - Majlis och jag har en liten minisemester i Stockholm. Vi tog in i min brors familjs lägenhet medan de åkt bort ett slag. Beställd keramik har levererats, annan keramik har landat hos Ingårdas Åsa, lite shopping har utförts, badkar har testats och resesängen är invigd. Imorgon drar vi hemöver igen.

Det sköna gröna

Japp! Så är även de olivgröna muggarna färdiga! Ända sedan jag började jobba på Etelhems krukmakeri på Gotland sommaren 1995, har jag älskat kulören! På onsdag far dessa muggar tillsammans med de beigevita och babyblå samt blomkrukor i samma kulörer, till Åsa Ingårda. Andra muggar kommer snart att synas på hyllorna i länsmuseets butik. Blomkrukorna där är nästan slut, fler kommer så snart jag börjar dreja igen!

Undrar hur det känns att bo här? Del 6

Skomakaren i Hille finns inte längre, för någon månad sedan gick han bort. Nu är jag så glad att jag besökte honom den där vinterdagen för 1½ år sedan. Vad betyder detta, förutom att en av de sista riktiga hantverkarna - och med honom även en enorm kunskap - är borta? Jo, det betyder också att ett av Hilles absolut finaste hus, med tillhörande trädgård med gamla fruktträd och planteringar, nu är till salu. Igår var det visning. Jag åkte dit.

Här har skomakaren bott sedan 1930-talet. Han är antagligen den enda som bott i detta hus. Att vara skomakare har antagligen inte varit särksilt luckrativt, jag kan ju minnas priserna han hade. - Ja, får jag en femma så är det bra, brukade han säga. Huset är därför anpassat därefter; mycket enkelt utan påkostade detaljer. Men det enkla är det vackra, är det inte så man brukar säga?

Hade vi fortfarande bott kvar i min 2:a, så hade vi antagligen varit seriösa spekulanter på det här huset nu! Men nu har vi ju nyss flyttat och det känns bra att bo här. Och någonstans på vägen under vår flytt har jag insett att ett renoveringsobjekt kanske inte är det är det rätta för oss, särskilt inte när vi har ett litet barn. Det har jag alltid trott tidigare. I Nisses hus finns en del att göra, även fast det är helt underbart. Bland annat finns inget badrum och köket håller en väldigt ålderdomlig standard. Allt från tapeter, mattor och övrig fast inredning är original från 1930-talet och knappt slitet. Jag hoppas av hela mitt hjärta att de blivande ägarna inser vilken unik pärla de förvärvar. Bara husets exteriöra färgsättning är ju så fin; gulvit panel med grönturkosa fönsterbågar!

Jag fick en stor klump i magen när jag gick och tittade i huset. Det MÅSTE bli någon bra som köper det här huset! Någon som tar hand om det och vårdar det utifrån vad det är! Någon som ser kvaliteterna i detaljerna och i den fina trädgården! Lyckligtvis har hembygdsföreningen fått alla verktyg och maskiner från skomakarens verkstad så allt det kommer att bevaras. Men resten? Kan inte någon av er, vettiga läsare, köpa huset? Och bjuda hem mig på kaffe sen?

Erika, min kollega, går också igång på huset, kolla in här!

Mäklarannonsen hittar ni här!

Läs om ett annat fantastiskt hus, tyvärr med väldigt osäker framtid, här!

Mysteriet är löst!

Sylvia, dotter till Bernt som bodde i vår lägenhet innan oss, bor också i vårt hus. Häromdagen när vi sprang ihop i tvättstugan passade jag på att fråga henne om den mystiska lysknappen i ett av skåpen i serveringsgången. Visste hon möjligen varför den sitter där?

- Ha, ha, ja du, visst vet jag det! Där hade jag ett dockskåp när jag var liten! Pappa drog in el där, satte en liten lampa i "taket" och så en strömbrytare så jag kunde tända och släcka!

Vilken fin historia! Fint som snus! Kanske vi återupptar den idén om några år!

Nytt!

Idag tömde jag min första glasyrugn sedan slutet av förra sommaren. Lyckligtvis har min ugn inte förändrat sig själv någonting under hela tiden den har fått vila. Blomkrukorna och muggarna kom ut och såg ut precis som jag vill ha dem! Förutom de här två kulörerna så kommer snart även blomkrukor och muggar i olivgrönt. En del av krukorna och muggarna är redan beställda, resten ska till Ingårdas Åsa dit jag far om någon vecka.

Och igår kväll födde min bästa vän Terés sitt första barn. En pojke. Hela dagen väntade jag. Blommorna är till dem!

Eftermiddagslugnet

Skränig studentvecka i stan har gjort att jag och Majlis dragit oss ut till dess utkant för våra promenader när hon ska sova på eftermiddagarna. Jag är extremt ljudkänslig och kan störa mig något oerhört på oljud eller ljud i det stora hela. (Och då kan man ju tycka att det är väldigt märkligt att vi väljer att bo mitt i stan... Ibland tänker jag att jag skulle passa bäst i en jordkula långt ute i skogen där jag bara kan lyssna till fågelkvitter och trädens sus...)

Men på Gamla Skogskyrkogården i Gävle är det tyst.

Tyst som i graven.

Inga överraskningar i form av accelererande bilar, skräniga fulla grabbgäng eller technomusik med hög basgång. Bonus på allt det tysta är att det är så oerhört vackert på skogskyrkogården. Vi går upp och ner i gravkvarteren, in på en ny gång, fram till de otroligt snygga gravkapellen och så runt vid några fontäner. Jag gillar att läsa namnen på gravstenarna och vad människor har arbetat med under sina liv.

Lite suspekt är det kanske att gå omkring på en kyrkogård med en barnvagn, men jag gillar stillheten och ensamheten. Tänker emellanåt att jag börjar bli riktigt folkskygg när jag väljer att promenera på platser där jag knappt möter någon annan person. Men jag gillar ensamheten. Och så är jag inte helt ensam heller, Majlis är ju med!

Claras inlägg på temat ensamhet berörde mig mycket. Kände igen mig så väl. Tycker att det är så fint skrivet.

Gamla prickar mot nya höjder

Den här klänningen hittade jag på en vind för några år sedan. En omlottklänning där själva omlottet är i bak istället för i fram som det brukar vara. Den är tyvärr full av färgfläckar som jag har kämpat för att få bort. Det går inte. Hittade den i en kartong nu efter flytten. Jag trodde nog att jag hade slängt bort den.

Vilken tur att den fanns kvar, för nu tänker jag försöka sy en ny klänning med den här som förlaga! Ett nytt blått tyg med vita prickar är inhandlat. Dock gillar jag inte avslutningen i fram. Tror att jag ska göra smalare axelband och en rundare ringning. Vad tror ni om det? Några andra idéer?

Bilder från en måndag

Dagen har tillbringats hos mina föräldrar där jag också har min verkstad. Jag har drejat ett gäng blomkrukor som ska vidare till Ingårdas Åsa senare i sommar. Det är inte klokt vilken snabbdrejare jag blivit sedan Majlis kom. Nu gäller det ju att hinna dreja så mycket som möjligt på så kort tid som möjligt!

Idag var det dock inte bara hon som drog mig från källaren, utan även det vackra vädret. Vi hängde lite på gräsmattan, plockade några tusensköna, klappade en katt som tittade förbi och tittade på tvätten som torkade i den varma vinden. Imorgon ska vi dit igen för att beskicka och skära in mönstret.

Vår balkong badar i ljus och min sådda krasse har börjat titta upp ur jorden i balkonglådorna. Sommaren är här, for sure!