Om det nya köket

Så här såg köket i vår lägenhet ut i mäklarens prospekt. Med vissa kvalitéer, absolut, men också med spretigt innehåll allt från 1930-tal fram till 1980-tal...

Nu ser det ut såhär. Renoveringen är igång. Sakta men säkert. Vi ska försöka städa upp karaktären lite grann och ge köket en mer enhetlig 1940-50-talskaraktär. Inte så där galet 1950-tal, utan mer lite stilla. Tidlöst, tänker jag.

Skåpinredningen hör absolut till kökets främsta kvalitéer. Säkert tilkommet då 1958, när Bernt och hans familj köpte lägenheten. Inuti skåpen syns fortfarande de målade putsade väggarna i blekgrönt. Skåppapperet sattes antagligen in omedelbart, eftersom de underliggande ytorna inte är målade. Först tyckte jag det var charmigt, men nu är jag bott här ett litet tag vill jag bara slita ut papperet och måla hyllplanen...

När halvpanelen sattes in i slutet av 1970-talet (vi hittade en tidning under kork- och plastmattan) så tog man helt sonika bort vissa delar av originalgolvlisten. Satte dit helt raka lister så att panelen skulle ha något att vila på. Infästningarna är väl sisådär...

Lite mystiskt med det underliggande trägolvet är att det var fernissat ute i kanterna. Resterande ytor var slipade. Antagligen gjordes arbetet i samband med att kork- och plastmattan lades in under slutet av 1970-talet. För att få ett jämnt underlag för mattan. Men Bernts dotter Sylvia har inget minne av att trägolvet någonsin varit framme och eftersom lägenheten är byggd under slutet av 1930-talet är det heller knappast troligt. Inuti skafferiet ligger en äldre linoleummatta och antagligen låg en liknande i köket också. Men varför fernissa?

Trots att trägolvet troligen aldrig tidigare har varit framme och trots att ett sådant egentligen inte heller hör till tiden vi vill "återskapa", väljer vi att ta fram det nu. För att det är trevligt och fint med trägolv. Helt enkelt. Sådan är jag som byggnadsantikvarie, vill ha en karaktär, men det är inte helt blodigt att allt är på pricken från tiden...

De fina beslagen på fönstren har genom alla tider fått sitta kvar vid ommålningar. Nu är de mycket svåra att få rena från färg. Vi har bara fixat ett fönster ännu och det är det som finns i Majlis framtida rum. Pappa Dick rengjorde beslagen och det tog en god stund. Nu ska vi snart på det här som sitter i köksfönstret.

Och nu ska vi åka och titta efter färg till golvet och väggarna. Men innan dessa ytor ska målas ska naturligtvis taket målas. Skåpen ska in på omlackning, nya beslag ska inhandlas och ett nytt kakel ska upp....

Slöjdprakt och foträtt

Igår åkte vi på en dagstur till Falun och min gamla arbetsplats Dalarnas museum för att titta på sommarens stora utställning av Karin Ferner. Och en sak säger jag er, kära läsare, vill ni få en riktig kreativitetsboost så ska ni bege er till utställningen ögona bums!

Det mesta av utställningens alster är tillverkade under ett års tid och det måste ha varit ett mycket fullspäckat år! Här finns massor av halsband, broscher, skulpturer, tavlor och festspiror! Åh, jag känner mig så himla taggad att komma igång med något nu! Såna där små blommor, eller kanske bara såna där små bollar som hänger på den lilla väskan i lapptäcksteknik. Någon som vet hur man gör såna där små bollar förresten? Är det på samma vis som man gjorde större bollar när man var liten, dvs snurrade garn runt en ring i papp?

När man besöker Falun måste man även gå till Myrorna och kolla in deras skoavdelning. Den har sällan gjort mig besviken. Och även den här gången hittade jag ett fynd. MYCKET sköna promenadskor av det tuffa svenska märket Friskus. Jag som mest hasar fram i träskor eller gamla tofflor på mina promenader, hade det riktigt skönt om fötterna idag under eftermiddagspromenaden!

Från den ena till den andra

I söndags begav vi oss till bakluckeloppisen som huserade i ett av stans parkeringshus. Bland färgglada babygym, tofflor inköpta under någon charter och naggat porslin, hittade jag en fin klänning!

Ja, just där jag hittade den fanns inget av ovan uppräknade prylar, utan fina möbler, kläder och småprylar. Klänningen har tillhört den här tjejen tidigare. Jag gillar att överta något från någon som jag känner, på så vis får ju plagget lite gratis inbyggd historia! Klänningen passar mig precis, med betoning på precis. Om jag ska vara helt ärlig- och det ska man väl vara - så är den nog lite liten. Igår när jag lunchade med en vän på ett av stadens lunchhak, gick plötsligt dragkedjan i ryggen upp... Den sprack liksom isär. Men kunde, tack och lov, stängas igen när hon drog ner och upp den igen! Fast efter det andades jag väldigt försiktigt...



Gillar tyget och modellen mycket! Klänningen har fina ärmar med breda avslut i samma tyg fast i ombytt färgställning. Till klänningen hör även ett brett skärp i samma tyg som manschetterna, men jag tycker att den är finast utan skärpet.

Hittade en annan klänning också men den får ni höra om en annan gång!

Om små värdefulla detaljer i vardagen

Alla som sysslar med någon form av hantverk har nog sina alldeles speciella favoritverktyg. Jag brukar ofta tänka på att det är så fantastskt med mina keramikverktyg. De har hängt med så himla länge! När jag var nybörjare på drejning använde jag en mängd verktyg, idag använder jag bara en svamp, en gammal bambupinne och en skärtråd när jag drejar.

När jag hänklar så använder jag mitt absoluta favoritverktyg, en svart liten träpinne som jag räddade undan från att slängas under en stor verktygsrensning på folkhögskolan i Leksand. Året kan ha varit 1994 eller 1995. Den här lilla pinnen har sedan varit med mig i Frankrike och under 8 somrar på Etelhems krukmakeri på Gotland. Pinnen använder jag när jag sätter en liten klutt på insidan av nedre delen av hänkeln. Många gånger har det här verktyget försvunnit men jag har alltid hittat det.

Nu i veckan verkade det dock som att pinnen var borta på riktigt. Ni kanske tänker: jamen ta en annan liten pinne då, men jag kan faktiskt inte alls i min vildaste fantasi tänka ut vad som skulle kunna vara lika bra som den här lilla pinnen. I era öron kanske detta låter fånigt, en pinne, men jag blev så himla ledsen och kunde inte tänka på något annat under en lång stund. Samtidigt så visste jag ju att den varit där alldeles precis innan. Problemet är alla verktyg inklusive leran jag använder, blir jämngrå när leran torkar. Svårt att skilja det ena från det andra med andra ord...



Till slut så insåg jag att det enda ställe den lilla pinnen skulle kunna ligga på måste vara i min slaskhink. Och mycket riktigt, bland all lera och grå gegg låg den. Kan ni se den? Då fattar ni hur lätt små verktyg kan försvinna! Vilken lättnad! Den fina, lilla mjuka pinnen och jag får nu fortsätta att arbeta ihop i min verkstad!

 Här är den mjuka, lena trotjänaren och skönheten.

Semester

Den tredjedel av vår familj som inte varit hemma från jobbet för att passa bebis, har nu fått semester. Vi gav målarna backning på lite jobb de gjort hos oss och drog till mina föräldrars hus. Passande nog åkte de bort på semester några dagar. Här härjar vi nu fritt!

"Min" hembygdsgård höll den årliga loppisen i dagarna tre. Vi skaffade barnvakt och åkte dit. Fikade en massa kakor och fyndade både tyger och skor. Gulliga och töntiga på en och samma gång. Men sköna! Och mest fina, det tycker jag nog.

Brorsfamiljen dök också upp och leker, mellan sina egna utflykter, hippieliv med oss i villan. Det är härligt med en stor gräsmatta som man kan hänga ut på. Majlis har det bra med två glada kusiner som emellanåt leker och gullar med henne!

När man är här så får man äta på mammas fina loppisporslin. De här tallrikarna gillar jag särskilt mycket!



Några beställningar har jag också hunnit göra. När Majlis har somnat om kvällarna går jag ner till min verkstad och actiondrejar någon timme innan jag själv stupar i säng.

Hoppas ni alla har det bra i sommarsolen!

Om renoveringen - Patina och slitage

Clara undrade om jag inte kunde berätta lite om hur jag tänker kring renoveringen av vår nya lägenhet. Så nu tänker jag göra det!

Såhär. Som jag tidigare berättat så köpte vi den här lägenheten just för dess kvalitéer, sett till både detaljer och helhet. Stilen, just i brytpunkten mellan 1920-talsklassicismen och 1930-talets funktionalism, genomsyrar lägenheten och naturligtvis är detta något vi är måna om att bevara!

I mitt arbete som byggnadsantikvarie talar vi ofta om patina. När man kan se på en yta hur människor genom tiderna har rört sig i en byggnad eller rört vid en byggnadsdel, ja, då talar vi patina! Hur ett skåp öppnats lika under många, många år. Ytor där händerna rört och där färgen har nötts bort. Patina! Ytor med patina är alltid något som förhöjer värdet i en kulturhistorisk byggnad! I patinan ligger ju mycket av byggnadens historia! Jag tycker alltid att det är lika sorgligt att komma till ett gammalt fint hus som rustats hårt. Där all patina okänsligt har målats, tapetserats eller kanske byggts bort.   

I vår lägenhet finns faktiskt en fin yta med patina! Det är ett hörn av bänkskivan i serveringsgången. Motsatsen till patina är när det finns ett slitage på en yta, inte sällan mekaniskt tillfogat. Eftersom vissa av skåpluckorna i serveringsgången hade just såna här små blessyrer i form av skrapmärken och färgflagor, var min första tanke att vi så småningom kommer att behöva måla om hela skåpsinredningen. Men så lade jag märke till hörnet och insåg att någon total ommålning blir det då inte! Nu har vi lappat och lagat de små fula märkena med en ny färg som vi tog fram efter att ha mätt av den befintliga kulören. På så vis kan vi behålla det fina hörnet och alltså också något av lägenhetens historia!



Sen finns inga fler ytor med egentlig patina här. Tyvärr. De flesta målade ytor är ommålade vid många tillfällen, arbeten som kanske inte alltid gjorts noggrant. Färgen sitter dåligt och lossnar vid minsta lilla stöt. Såna ytor har, vad jag menar, ingen patina utan de är endast vanprydande. De kommer vi att måla om.

Det gäller alltså att gå varsamt fram så att vi inte förstör något som gör lägenheten. Därför blir det bara traditionella kulörer på snickerierna, såna vi tycker passar med lägenhetens stil. Sen kommer man aldrig ifrån att alla har olika smak. Självklart sätter vår smak stora avtryck i de val vi gör här hemma. Mer om detta framöver!

Bilder från ett kafferep

Förra veckan fyllde jag år. En dag som gick tämligen obemärkt förbi, för det var först idag som jag firade - och firades. Jag bjöd in mina vänner till kafferep. Kände att jag ville ha ett riktigt kafferep framför en fest eller middag. 

När man, som jag, fyller år mitt i sommaren, får man alltid så fina blombuketter i födelsedagspresent! Här hemma finns nu flera vaser med olika sorters buketter i olika form och olika färg. Det känns så lyxigt att svassa förbi en vas, sätta näsan ner i blommorna och dra in sommaren!

Hela eftermiddagen satt jag och slurpade i mig kaffe och åt kakor och bullar med mina vänner. Vårt hem fylldes av både barn och vuxna. Nu känns lägenheten faktiskt riktigt invigd!

En av presenterna är en kurs i havskajakpaddling. Nu på torsdag ska jag ut och paddla. Är fylld av skräckblandad förtjusning över detta... En annan present är pengar till en provdocka! Är trött på att kränga på och av kläder när jag håller på att sy till mig själv. Vill gärna ha en sån som man kan skruva in måtten på. Har någon av er en provdocka? Vad ska jag satsa på? Ge mig tips!

Senaste nytt från renoveringen

Renoveringen går sakta framåt. Det senaste större jobbet som gjorts är att golven i sovrummet, serveringsgången, köket och Majlis framtida rum, har slipats. Naturligtvis är det pappa Dick som gjort jobbet. Vår egen fastighetsskötare!

Golven i köket och serveringsgången täcktes innan slipningen av plastmattor, vilka nu är ett minne blott! Tanken är att vi ska måla golven vad tiden lider. Och faktiskt, här har jag tänkt mig en lösning enligt devisen man ska leva som man lär. (Annars har vi kört en hel del quick- and dirtylösningar här hemma, men psssssss, säg inget till mina kollegor byggnadsantikvarierna...) Att leva som man lär - således ska golven målas med linoljefärg, har jag tänkt. Men nu börjar jag tveka vad gäller kulör. Tänkte mig först ljusa golv, typ ljusgrå, men nu vet jag plötsligt inte riktigt. Har ni någon tanke om detta?

/Rådvill, föräldrarledig byggnadsantikvare