Ja, inte så himla bra, om ni frågar mig. Den här hösten har varit ovanligt tung. Höstarna brukar kännas tunga för mig, men den här går nog till världshistorien som den tyngsta i mitt liv. Har liksom helt tappat lusten. För väldigt mycket.
Det visade sig att hantverkarna som lade om vårt tak på sommarhuset i somras, gjort något fel och att taket läcker in på samma ställe som det gjorde innan. Läckaget finns just i en vinkel som verkar problematisk. Vätan drar in på något mystiskt vis och rinner under takpannorna och läcker in i en skarv i boarden som vi har under. Det kändes ju väldigt jobbigt att upptäcka det, för det var inte precis det “problem” vi hade väntat oss härnäst, vad gäller huset. För jag vet att det kommer att dyka upp andra grejer, det gör ju det i ett gammalt hus. Men taket var liksom fixat, så där skulle det i alla fall inte hända något än på många, många år…
Detta hade kanske varit frid och fröjd om hantverkarna kommit och åtgärdat felet på en gång. Men de har de inte gjort. Jag har legat på, tjatat, fått halvluddiga besked om när jobbet ska göras, tjatat igen osv. Senaste budet är att det ska fixas den här veckan och att “du behöver inte oroa dig mer”. Fördomarna om att hantverkare är några som liksom har sin egen agenda, kommer och går lite som det passar osv, har verkligen besannats under arbetet med taket på sommarhuset. Detta är en av anledningarna till att jag tappat fart och energi i höst.
Det finns fler, och jag tänker inte gå in på alla här, för de går liksom i varandra och går inte riktigt att skilja ut var för sig.
Jobbet. Omorganisation och nerdragningar. Byggnadsvården verkar inte så viktig längre, tycker jag. Och jag vet ärligt talat inte ens själv om jag tycker det längre. Vissa dagar har ändå glimmat till lite extra under hösten. Som när jag fått klättra högst upp i ett kyrktorn för att titta på förgyllningen av tornspirans kors där uppe och samtidigt fått chansen att beundra en fantastisk utsikt. Eller när jag jobbade ihop med en (redig) hantverkare för att ta fram beskrivning och skadebild på två 1700-talstorp. Det är i de här mötena, med hantverkare (som håller vad de lovar!) och med församlingar/fastighetsägare, som jag trivs bäst. Men oftast blir jag sittande inne på kontoret framför datorn. Och det ger ärligt talat inte särskilt mycket energi.
Hösten har varit onödigt grå och med få soltimmar, vilket också påverkat mig negativt. De dagar som varit soliga har känts som värsta högvinsten! De dagarna har allt känts så mycket lättare och skönare i magen. Då har det funnits plats för tankar som “jomen det går” osv.
Överhuvudtaget har jag tänkt väldigt mycket den här hösten. Vänt och vridit. Reflekterat och funderat. Somnat i soffan strax innan klockan åtta, gått upp klockan tio och borstat tänderna och sen gått och lagt mig på riktigt. Ganska så värdelöst faktiskt. Ibland har jag jobbat med keramiken men mest av allt har det känts som att jag varit på jobbet.
Den här veckan är jag sjukskriven. Sen är det en vecka kvar till jullovet. Under de dagar jag varit hemma nu, har jag kunnat fokusera på bättre tider. Ljus och värme. På att det kommer att bli sommar igen och på att taket k o m m e r att lagas och på alla fina stunder som väntar i huset. Och på att jag förhoppningsvis kommer att kunna hitta mening i det jag ska syssla med framöver.
Så ni kanske förstår mig när jag säger att jag inte haft något vettigt att skriva om här under en lång tid. Är inte intresserad av att frisera sanningen till något härligt och fint, när det inte riktigt funnits här hos mig i höst. Men snart vänder det väl och jag hoppas att min sinnesstämning, med lite hjälp utifrån, också kan göra det.
Önskar er en fin december och hoppas att ni har möjligheten att ta det lugnt i jul. Skit i måsten och gör bara sånt som känns bra!
