Semester - tema kulturmiljöer för barn

Johan och jag är inte mycket för traditionella nöjesfält med tjutande karuseller och en massa krimskrams. Så länge inte Majlis vet om de ställena behöver vi inte heller besöka såna miljöer. Det finns så mycket annat att göra med barn och nu har vi kanske hittat våra alternativa nöjesfält! Kulturmiljöer som vänder sin verksamhet till barnfamiljer!

Förra veckan besökte vi Nymmenåsens fäbod i Storvik i Gästrikland. Där ordnar Ovansjö hembygdsförening varje sommar sk Fäbodlek. Föräldrar och barn får gratis komma och leka på fäbodvallen. Inne i ladugården finns fantastiskt fina trädjur; hästar, kor, grisar och höns. Och ägg! Allt så fint och pedagogiskt i egna små bås. Vill barnen går det bra att flytta ut djuren utanför ladugården och bygga upp en hage kring dem så att de inte rymmer!

Majlis provade, med hjälp såklart, att baka tunnbröd över öppen eld. Det är så fint med barn, det behövs bara lite hjälp så verkar känslan ändå vara jag-har-gjort-det-alldeles-själv! En duktig tjej hjälpte Majlis med ett halsband och en liten ring. Hon var så stolt då halsbandet hängdes om halsen på henne!

Roligast var ändå att tvätta! Hon tvättade alla små tygbitar som låg bredvid baljorna! Sen gick vi till skogsbrynet och hängde upp tvätten på tvättlinan. 

Det var där vi upptäckte alla blåbär. Vet ni om att det finns mängder av blåbär i skogarna nu? I alla fall i skogarna krig oss! Ja, där blev vi kvar ett tag... Tyvärr hade vi ingen picknick med oss så när magarna började kurra fick vi bege oss från fäboden för lunch. För att kompensera upp den helt politiskt korrekta och därtill sinnliga förmiddagen åt vi en varsin kebabtallrik på en sylta i Storvik...

Idag har jag och min kompis Teres besökt Rengsjö hembygdsby med våra barn. Där ordnas varje sommar något som heter På gammelmormors tid. Dit ska ni åka om ni har möjlighet! Vid entrén får barnen låna tidstypiska kläder om de vill. I långa rader hänger kläderna som är uppsydda i alla möjliga storlekar och äldre modeller. Fast Majlis ville behålla sina egna kläder på!

Vi försökte klappa några getter. Det gick sådär.

I handelsboden lekte vi en ganska lång stund. Det är så roligt att Majlis gillar sånt här, för det gör ju verkligen jag med och jag hade ä l s k a t det när jag var liten! I handelsboden finns allt från frukt, bröd och ost till kött och fisk. Varorna kan vägas på en våg med gamla vikter och betalningen slås in på en riktig gammal kassaapparat.

Det bästa stället för Majlis var nog Per Krigs stuga. En stuga där en man bodde ända in på 1950-talet. Stugan är skänkt till hembygdsföreningen som nu varsamt gjort i ordning den till lekstuga. Majlis ville leka med sin docka Anette och en annan docka som fanns i stugan. Hon ville natta dem, sen själv krypa till kojs, så skulle jag säga godnatt och sen skulle jag sitta i köket och dricka kaffe och sen var det morgon igen. Då fick dockorna frukost och sen var det kväll igen...

Barnen kan också få snickra, tova, jobba med lin och äta mellanmål på fäbodvallen. På gammelmormors tid är öppet varje tisdag och onsdag fram till 7 augusti. Nästa vecka åker vi nog tillbaka och tar med oss mormorn.

Semester - tema keramik

Jag har tagit semester från min drejning. Men bara några veckor efter min semester är jag ledig från jobbet igen för att arbeta med min keramik i en hel vecka. Så jag känner mig ganska cool med att inte dreja nu. Jag kommer att få göra det i massor snart! Däremot så har jag bränt några ugnar med beställningar under den senaste veckan.

Jag har gjort fler grejer i den rosa glasyren som jag berättat om tidigare. En alldeles speciell semesterservis har jag gjort till mitt eget lilla hushåll. Idag invigde vi den alla tre. Skålens storlek är perfekt för en familj som inte äter mängder av yoghurt! Och koppens hänkel är jag så nöjd med, hur den rätt uppkäftigt står rakt ut och hur den känns att hålla i handen. Den känns bra!

Jag har bränt en massa beställda stora blomkrukor med fat. Nu har jag gjort dessa krukor och de här mönstren sedan 2002 och tänk, jag har inte tröttnat än. Storleken har varierat något genom åren. Från början var krukorna rätt små och förblev så under många år. Under de senaste åren har jag börjat göra krukorna större, det var ett eget behov som styrde beslutet. Jag ville ha större krukor till mina pelargoner.

De här tallrikarna har varit färdiga rätt länge. Tanken var att de skulle åka iväg till något av mina försäljningsställen, men så fick en av tallrikarna en udda skada i glasyrbränningen och det kändes inte rätt att skicka iväg ett udda antal. Nu har vi tallrikarna här hemma, kanske behåller vi dem själva eller så ska de säljas.

Mer i rosa! Enkla, cylinderformade krukor i varierande storlekar. Tänker mig att de kan användas till allt från blomkruka, vas eller en skål för chips eller varför inte en somrig potatissallad? Såna här krukor kommer jag definitivt att göra fler av. Formen är extremt användarvänlig, tänker jag.

Vår lillkusin Stina fyllde ett år för någon vecka sedan. Eftersom hennes bröder redan har fått en varsin burk av mig, var det ju inte mer än rätt att Stina skulle ha en också. Hon fick dock ingen namnburk - det kanske hon får senare - utan en rosa burk där hennes hårspännen och snoddar kan ligga. Hon har redan nästan mer hår än Majlis! Definitivt mycket längre i alla fall! Burken fyllde jag med en tröja och ett par byxor och underst låg några hårspännen.

Tekannan är en sen studentpresent. En kompis till mig gav bort en liknande tekanna i 50-årspresent till en väninna för några år sedan. Ägarinnans sons flickvän blev så förtjust i den att ägarinnan beslöt att ge henne en egen tekanna i studentpresent. Man måste älska människor som tänker utanför den sk boxen, som ger en personlig gåva, hittad långt från presentkedjornas butiker.

När katten är borta...

... så dansar råttorna på bordet.

Eller inte.

Eller, ja, det beror på vad man menar med dansa på bordet...

När Johan i lördags begav sig ut på båttur med vår kompis Henke, såg jag till att Majlis fick sova hos mamma, aka mormorn. Jag ville passa på att vara ensam hemma! Nu var jag ju bara ensam en kväll, en natt och en förmiddag, men ändå, det kändes väldigt lyxigt!

Jag sydde ett par byxor, ett par riktiga tälttandsbyxor! Nu börjar jag verkligen anta formen av en riktig tälttant eller kulturtant!

Jag sydde byxorna i ett tunt, mjukt bomullstyg. Avslutade med ett smock upptill. Det var lättare än vad jag trott och med en smocklinning blir ett par tältiga byxor ändå relativt nätta upptill. Jag blev väldigt nöjd med brallorna och har bott i dem allt sedan lördag kväll!

Frukosten fick jag ju se till att maxa, ensam som jag var. En lugn skön stund i tystnad. Innan jag fick barn hade jag säkert fnyst åt någon med barn som sagt att de längtade efter att vara ensam. Men. Det är omöjligt att förstå den där längtan när man inte har något barn. När man har ett litet barn som är upp i en hela tiden, ja, då kan man drabbas av ett väldigt ensamlängt ibland.

(När jag sedan mötte Majlis hemma hos mormorn började hon att storgråta - Men jag ville ju leka med mormor meeeer! Du ska inte vara häääär! 

Semester - tema loppisar

Första semesterveckan lider mot sitt slut. Jag börjar sakta men säkert komma in i semesterlunken. Vi sover till över åtta om morgnarna, flera dagar har tillbringats vid en strand men veckan har också varit ovanligt loppisspäckad!

I söndags när jag lämnade keramik på Erik-Anders köpte jag två gardinlängder i ett tyg med mönster från 1950-talet. Nu har gardinerna fått komma upp i Majlis rum och hela rummet blev varmt och soligt. Dessa gardiner var inte ett fynd rent ekonomiskt, men känslomässigt och estetiskt!

I början av veckan var det dags för min favoritloppis som äger rum en gång om året. Förra året gjorde jag riktigt fina fynd där och utbudet var minst lika bra i år!

Johan köpte fyra oanvända bomullsskjortor och några fina knivar som nu är uppslipade och sylvassa! Jag köpte en gammal cykelkorg, cykelhandskar, pelargonsticklingar och annat smått och gott. Sånt där som möjligtvis är helt onödigt men som liksom g ö r loppisbesöket! Detta är en riktig fyndloppis med de flesta priser kring 5-20 kronor, de dyraste grejerna kostar 50 kronor.

Bland textilierna hittade jag några vita bomullslinnen med spets och hålmönster och så hittade jag en underbar väska i tyget Björnloka från Jobs. Den ska jag nog försöka pimpa i handtagen så att jag får till en axelremsväska istället för små handtag.

Jaha, sen var det dags för loppis nummer tre. Ett kafé utanför stan ska stänga och redan i våras frågade jag ägaren om hennes kaffe- och tekoppar. Jag frågade eftersom jag drabbades av enorm nostalgi över servisen. Min farmor hade den när jag var liten och fram till att jag såg den på kafét, hade jag helt glömt bort den. Då var ägaren inte redo att sälja dem, men det är hon nu! Hon messade mig några dagar innan och meddelade att hela servisen var till salu. Jag åkte dit och köpte både kaffekoppar, tekoppar, fat och assietter. Redan i våras köpte jag faktiskt några liknande koppar med fat, men de kopparna var raka i formen. Den HÄR formen är mycket bättre! Mjukare och snällare!

Älskar semester. Älskar loppisar!

Ett nytt försäljningsställe

Idag, sommarens hittills hetaste dag, begav jag mig iväg till världsarvsgården Erik-Anders i Asta, Söderala, för att lämna lite keramik. Redan i höstas frågade ägaren mig om jag kunde tänka mig att sälja min keramik hos dem. Självklart ville jag det! Kan knappast tänka mig ett bättre ställe!

För mig känns det väldigt viktigt i vilket sammanhang min keramik förekommer. Jag skulle aldrig bara sälja för att sälja, jag vill att hela inramningen ska kännas bra. För mig är välbevarade kulturmiljöer bland de bästa inramningar min keramik kan få!

Med mig hade jag Johan, Majlis, mamma, min kompis Teres, hennes lilla son och hennes bror. Vi satt i den lummiga trädgården och fikade. Alldeles ny är lekstugan, jag tror till och med att våra barn var de första att inviga den! Lekstugan är exteriört en  exakt liten minikopia av gammelhuset på gården! Inuti finns två bänkar, ett bord, ett skåp och två dockvagnar. Majlis docka Anette var som vanligt med och hon fick åka en hel del i vagnarna!

Min keramik fick ett eget bord inne i den gamla ladugården, som numer är omgjord till butik- och utställningslokal. Jag tycker att keramiken blev fin mot de rena, enkla väggarna och det i övrigt sparsmakade rummet.

På Erik-Anders finns också en loppisdel med väldigt mycket fint! Priserna är inte så jätteloppiga, men, som sagt, grejerna är av hög secondhandklass! Jag köpte bland annat två gardinlängder i ett tyg från ca 1950-talet. Gardingerna ska få komma upp i Majlis rum så snart jag har tid.

Och inne i gammelhuset... Där är det fantastiskt! Här får ni några fina bilder från min dag! Hoppas ni har det fint i värmen!

Lägg till bildtext