2010

2010, året då jag blev något mer vuxen. Kanske.

Januari. Jag blev erbjuden en fast tjänst som byggnadsantikvarie på Länsmuseet Gävleborg. Jag tackade ja och en viktig och tidigare saknad pusselbit i mitt liv kunde läggas på plats.

Februari. Vi fick reda på att vi väntade barn. Vi som väntat så. Nu fanns det där.

Jag sa hej då till Dalarna.

Mars. Jag köpte en ny präktig familjebil. Och skrotade min älskade fina bil från 1981. På bilden är det inte mars utan sommar. Jag och den nya bilen hade inte blivit vänner än då, det har tagit ett långt tag, först nu känns det som att jag börjar gilla den. Och den mig.

Jag började jobba i Gävle.

April. Vi köpte en dubbelsäng. Mitt livs första. Nattsömnen blev något bättre.

Maj. Vi åkte till Stockholm och gick på kalas hos det finaste brorsbarnet som fyllde 8 år.

Juni. Jag började hänga runt på en massa hembygdsgårdar i Hälsingland. Lekte att jag bodde på dem. Insåg än en gång att jag har ett mycket bra jobb.

Sparven öppnade i Gävle.

Juli. Bjöd med mig mamman och pappan och Johan på en weekend till Hälsingland och gården Västeräng. Semestern började.

Augusti. Semester. Jag övade mig på att inte göra någonting. Det gick ganska bra.

September. Det kändes oviktigt att jobba, jag väntade bara på att få gå hem. Pysslade med babykläder och undrade vem det var som gömde sig där inne.

Oktober. 20 oktober föddes Majlis, världens finaste lilla bebisflicka. Än fast hon bara varit här så kort tid är det svårt att minnas livet innan hon kom.

November. Jag körde sedvanlig julmarknad här hemma i min lägenhet. Började längta efter att dreja igen.

December. Vi softade hemma. Ute föll snön vareviga dag. Kallt var det också. Tur att Majlis fick en hemmasydd liten päls av sin kusin Amanda i julklapp!

Nu önskar jag er ett verkligt gott nytt år! Hoppas att vi ses igen 2011!

Att komma igen

När jag behöver ny inspiration brukar jag bläddra i några av mina favoritböcker. Böcker med många bilder och böcker med berättelser om människor och deras liv. I några av böckerna finns även beskrivningar till hur man tillverkar det som visas på bilderna. Genom böcker kan jag drömma mig bort och drömma mig in i de där bilderna och de där liven. För det mesta kommer lite av det kreativa tillbaka efter att jag bläddrat ett tag.

De gånger jag tvivlar alldeles för mycket på min kreativitet och på mig själv brukar jag lyssna på den här fina sången.

De två översta bilderna kommer från boken Jordnära av Mary Norden, mittbilden är från Anja Notinis Krukmakare och de två understa bilderna från den underbara danska boken Gemmesteder av Lene Ostenfeldt.

Så var det dags igen!

Jag önskar er alla en fin jul! Sänk kraven och ta det lugnt!

Vafalls?

Lite rött smyger sig sakta men säkert in i min garderob. Vet inte hur det gått till, kanske är det hormonerna? Rönnbärsrött är finast. Majlis får också hänga på den nya trenden!

Sydde mig ett par röda velourtights förra veckan. De har en hög midja som värmer kring magen nu när det är kallt. Till kjol är de fina och ännu finare med stövlar till förstås. Provade dem också med enbart en tröja till men då kände jag mig som en lokal hårdrocksmusiker från 1980-talet... Såklart var hans tights dock inte i velour utan i krossad sammet...

Den lilla piffiga kjolen från Erikshjälpen passar fint till och en gammal prickig blus från Indiska passar till kjolen... Kul när kläder inköpta/sydda vid helt olika tillfällen går ihop!

Majlis fick ett par brallor hon med. Med extra hög midja.

Igår var jag förövrigt på Neurofysavdelningen på sjukhuset. Där kördes en massa elstötar genom mina handleder. På en massa olika punkter. Genom dessa ska framkomma hur snabbt nervbanorna rör sig. Mina fingrar hoppde hit och dit. Kvinnan som utförde testerna trodde att jag har en ordentlig inflammation i en senskida (kan det heta så?). Det opereras också. Provsvar om någon vecka. Nu kör jag vidare med mina handledsvärmare i keramisk textil, (!) som avger infraröd värme, så länge.

Om min granne Ingvar

Nu i veckan fyllde min granne Ingvar 90 år. Vi var över med en bukett blommor och några små bakelser. Det var bara vi, Ingvar och hunden Chicko. Ingvar tog fram fotoalbumet och började berätta om sitt liv.

1934 började han som springpojke på Lindbergs Färg. Om somrarna cyklade han och om vintrarna drog han varorna på en släde. En gång var cykeln så tungt lastad med färgsäckar, både fram och bak, att den gick av på mitten. Mitt på Svängbron på nedre Brynäs. Han fick dra cykeln till cykelreparatören som lagade den och Ingvar kunde jobba vidare.

Han brukade också gå ärenden till Grand Hotell. Tvättmedel till husfrun. Ingång från baksidan och så ner i tvättstugan i källaren. Jag har tidigare skrivit om Gamla Grand bl a här och här.

Roligast var ändå historien om när Ingvar och Tore åkte till Kanarieöarna i början på 1980-talet. Båda hade sedan länge slutat röka men skulle köpa en varsinn limpa med sig hem till sina fruar. Men det fanns en sån bra bar där efter stranden och några groggar senare blev Ingvar och Tore ändå lite röksugna och tog en varsinn cigarett. Det hela slutade med att de fick köpa nya limpor till sina fruar eftersom de båda rökte upp de första under semestern.

Vi fick höra om segelbåtar och sommarstugor, Tores yrkeskarriär som bergssprängare och mycket annat. Jag hoppas jag får fler stunder tillsammans med Ingvar och hans historier.

Det är allt lite synd om mig

Ser ni den där lilla svullnaden ungefär mitt i bild? Det är där allt det onda i min handled sitter. För några dagar sedan fick jag av en slump höra att orsaken mycket troligt skulle kunna sitta i skuldrorna. Det är mycket vanligt och kräver bara en eller två behandlingar hos en kiropraktor. Hepp! tänkte jag, här har vi ju lösningen! Sagt och gjort, jag bokade en tid hos en kiropraktor. Några enkla böjtest senare kunde han säkert konstatera att orsaken till mina problem INTE sitter i skuldrorna utan just i handleden. Tillbaka på ruta ett alltså!

Det är för trångt där, det är därför den där lilla bullen har svällt upp. Det man måste göra nu är att operera. Karva upp och karva bort lite så att det blir ett bra flöde igen. Härliga grejer! Min remiss ligger redan och väntar på operation.

Så lite synd är det faktiskt om mig nu. Det tycker jag allt och helt ärligt, det vill jag ju lite att även andra ska tycka... Men bara för handledernas skull. Annars är det inte ett dugg synd om mig! Gullig bebis, ledig om dagarna, promenader i dagsljus, tid att vila, baka, fika, prata, tvätta, sy eller vad jag nu känner för...

Visst var det bättre förr?

Jamen, det var ju bättre förr, det tycker jag allt. Jag pratar kläder igen och nu framförallt bebiskläder. Tygerna, märkena, passformen. Det här märket Babynette Bas till exempel. Från Konsum. Konsums eget bebisklädesmärke får man förmoda. Är det någon av er läsare som var med på den tiden som kan berätta hur det såg ut på den där avdelningen och hur många olika sorters klädesplagg det fanns? Uppdaterades kulörerna eller förblev de de samma under lång tid? Smala ben som bebisens ben stannar kvar i, till skillnad från många nya plagg som är pösiga. Bebisens ben ligger uppe i grenen och dräktens ben är tomma...

Och sen, dräkter med en himla massa tryckknappar i grenen, det är ju ett relativt nytt påfund, det förstår man när man tittar på gamla dräkter. Där är grenen hel. Möjligen finns tryckknapparna på axlarna istället, men ofta är där vanliga knappar. Nu när jag haft så ont i handlederna har det faktiskt varit svårt att få upp alla de där knapparna i grenen. Jag har tänkt en hel del på personer med reumatism, vad otroligt mycket det är i vårt vardagsliv som absolut inte är anpassat för någon som har lite kraft i nyporna! Det är lättare med vanliga knappar. Och vart ska man göra av hela dräkten när man knäpper upp i grenen? Det blir ju lätt en liten korv av dräkt bak i ryggen på bebisen och det kan ju inte vara särskilt skönt att ligga på.

Vad gäller mina handleder öppnade sig den förra veckan helt nya möjligheter. Kanske behöver de inte alls opereras för att bli bra! Till det återkommer jag under veckan! Och. Den blå dressen ovan är ny och från det svenska märket Moonkids. Smal passform. Hel gren. Vanliga knappar. Imorgon har jag dessutom turen att ha blivit inbjuden till en utförsäljning av provplagg från märket. Hurra för det!

Detaljer

December, årets sista månad. Mellan promenaderna i det kalla vintriga vädret, myser vi inne.

Snart är tulpanerna här igen. Jag längtar.